miniatyr|stående|Sida från Gesta hungarorum. Ungersk litteratur är litteratur skriven på ungerska och främst skapad i Ungern.Hungarian literature, Encyclopedia Britannica, 2012 edition Den ungerska litteraturen kan även inkludera verk skrivna i Ungern eller med stark ungersk anknytning fast på andra språk – som latin. Den ungerska litteraturen var i många hundra år mer eller mindre okänd i stora delar av Europa.

Ungersk litteratur har på senare tid fått ökad spridningLóránt Czigány, A History of Hungarian Literature: from the earliest times to the mid-1970s, Clarendon Press, 1984 tack vare författare som Mór Jókai, Antal Szerb, Sándor Márai, Imre Kertész och Magda Szabó.

Antiken och medeltiden Det (forn-)ungerska språket föddes cirka år 1000 f.Kr., då det började skilja ut sig från sina omgivande ugriska systerspråk. Från den perioden finns inga bevarade skriftliga källor men genom folksagor och sånger kan man spåra delar av språket. Den äldsta ungerska perioden börjar år 896 när ungrarna erövrade Pannoniska slätten och satte sig till ro. De första bevarade skrivna texterna på ungerska är från tiden därefter.

Det finns texter på latin från 1000-talet till 1400-talet som består av korta versioner av några ungerska legender relaterade till ungrarnas rötter och berättelser om erövringen av Ungern samt från fälttåg på 900-talet.

Till att börja med skrevs ungerskan med runor, om än inte för litterära syften. Den skriften ersattes av det latinska alfabetet i samband med kristendomens införande i Ungern under Stefan I:s tid (1000–1038).

De första skrivna texterna på ungerska är några noteringar i en skrivelse från klostret i Tihany (1055). Där listas ett antal olika termer på ungerska, inklusive uttrycket feheruuaru rea meneh hodu utu rea ('anlägger militärvägen mot Fehérvár'), med syftning till trakten där man byggde klostret. Den första bevarade texten helt och hållet skriven på ungerska är "Halotti beszéd és könyörgés" ('Begravnings- och bönepredikan'), författad mellan 1192 och 1195 (alternativt runt år 1200). Den är del av den medeltida ungerska manuskriptsamlingen Codex Pray och utgörs av en översättning av en tidigare predikan på latin.

Den första bevarade dikten med ungersk text är Ómagyar Mária-siralom ('Marias klagan'). Denna 1290-talstext är en översättning från latin av en dikt av Godefroy de Breteuil och som även finns bevarad på andra finskugriska språk. Det är också den äldsta bevarade dikten på något uraliskt språk. Både Begravnings- och bönepredikan och Marias klagan är svåra att läsa och förstå för en nutida talare av ungerska. Det latinska alfabetets 26 bokstäver täcker inte alla ljuden i det ungerska språket, särskilt som dessa texter författades utan markeringar för diakritiska tecken eller dubbelskrivningar av bokstäver.

mini|stående|vänster|Illustrerad sida av Képes krónika.

Under medeltiden och i början av renässansen var latin det huvudsakliga skriftspråket i Ungern. Bland den här tidens viktigaste texter på latin finns Sankt Stefans förmaningar till sin son, prins Imre. Det skrevs även krönikor om den ungerska historien, som Gesta hungarorum ("Ungrarnas bedrifter", av okänd författare, äldsta bevarade ungerska krönikan) och Gesta hunnorum et hungarorum ("Hunnernas och ungrarnas bedrifter", av Simon Kézai) – båda två på latin. De här krönikorna blandar historiska fakta och rena legender och har sina begränsningar som historiska källor. En annan medeltida krönika är Képes krónika (Chronicon pictum eller "Illustrerad krönika"), författad av kung Ludvig I av Ungern.

Senare kom Rogerius 1200-talsverk som publicerades med Thuroczy Janos krönika på sent 1400-tal. I Split i nuvarande Kroatien skrev Thomas av Spalato om lokal historia med mycket information om Ungern under 1200-talet då Dalmatien och Split då var en del av det Ungerska riket.

Renässans och barock Ungerns renässans inträdde under Mattias I Corvinus och dennes regeringstid (1458–1490), vilket också motsvarade en blomstringstid för ungersk litteratur. En av periodens främsta gestalter var Janus Pannonius, som skrev på latin och var den ende viktigare humanistiske poeten.

Under Mattias I:s tid grundade András Hess även det första tryckeriet i Ungern, placerat i Buda. Den första boken som producerades där var Chronica hungarorum.

Efter 1526 och slaget vid Mohács förändrades situationen drastiskt. Osmanska riket kom i 150 år framåt att ockupera större delen av Ungern, och året räknas också som inledning till den ungerska "medeltiden" (efter 6 sekler av tidigt nationsbygge och före senare århundradens nyetablerade ungerska statsmakt).

Periodens viktigaste poeter var Bálint Balassi (1554–94, även soldat), Tinódi Sebestyén och Nikola Zrinski (1620–64). Ballassis diktkonst visar på medeltida influenser, och hans texter kan delas in i tre delar: kärlekspoesi, krigspoesi och religiös poesi. Vad gäller Zrinski var hans mest betydelsefulla verk dikteposet Szigeti veszedelem ('Szigets fara'). Denna, författad åren 1648–49 och i en stil som i mångt och mycket kopierade Iliaden, förtäljer om slaget vid Szigetvár där diktarens farfar miste livet.

Inom den religiösa litteraturen var periodens viktigaste verk bibelöversättningen 1590 av Gáspár Károlyi, protestantisk präst i Gönc. Översättningen är känd som Vizsolybibeln, efter den ort där boken gavs ut. Ett annat viktigt religiöst verk är Sankta Margaretas legend, kopierad runt år 1510 efter en äldre och numera försvunnen text. Kuruc-sångerna, folklyrik från Rákóczidynastins frihetskrig under de följande århundraden, är hågkommen än i modern tid.

På latin var författarna än fler. István Szamosközy, Baranyai Decsi János, Miklós Istvánffy, Bethlen János, Farkas Bethlen, Ferenc Forgách, György Szerémi, Ambrus Somogyi, Gianmichele Bruto och Oláh Miklós är några betydande under 1500 och 1600-talet. Georg Kraus och Georg Zeiler skrev om transsylvansk historia på tyska och på spanska finns Bernardo de Aldanas ursäkt över förlusten av borgen i Lippa (dagens Lipova i Rumänien) till turkarna år 1552DoDo (2008-10-20): "456 years ago: the Siege of Eger". eurotrib.com. Läst 3 december 2016. Pál Fodor, Géza Dávid (2000): Ottomans, Hungarians, and Habsburgs in Central Europe: The Military Confines ..., sid 164. Läst 3 december 2016. .

Det gjordes under perioden också en del översättningar av italienska författare. János Baranyai Decsi översatte Sallustius' Catalina och Jughurtas krig under sent 1500-tal. Cirka hundra år senare fanns också en översättning av Curtius Rufus' Alexander den stores liv i Debrecen.

Upplysningstid och språkreform Under 1700-talet övergick Ungern från att vara dominerad av turkar till att bli del av det habsburgska riket. Upplysningstiden inträdde i landet ett halvsekel senare än i länderna i Västeuropa, men slutligen nådde de nya tankarna fram till Ungern via Wien. Samtidigt ökade bokutgivningen märkbart, trots den rådande politiska och religiösa censuren.

Ungerns första företrädare för upplysningstidens nya idéer blev författare som blev benämnda som testőr írók (kejsarinnan Maria Teresa I:s livvakt). Detta inkluderade namn som György Bessenyei och János Batsányi. Periodens viktigaste diktare var Mihály Csokonai Vitéz (som skrev på en blandning av gammal och reformerad ungerska), Dániel Berzsenyi och Lőrinc Orczy. Tidens skönlitteratur präglades av memoarer och introspektiva texter. Ett av de viktigaste skrivna verken var dock en epistelsamling – Brev från Turkiet av transylvasniern Kelemen Mikes.

Under upplysningstiden blev ungerskan föremål för en större språkreform, med syftet att bättre anpassa språket till den nya tiden, vetenskapens utveckling och olika uppfinningar. Språkreformen var främst ett verk av Ferenc Kazinczy, en banerförare av upplysningstidens idéer som 1780 grundat Ungerns första tidskrift (Magyar Múzeum). Han var en av den ungerska samtidens viktigaste kulturpersonligheter hade stor auktoritet i språkliga och litterära frågor. Den här reformen och de samtidiga förändringarna inom det ungerska kulturlivet under slutet av 1700-talet innebar i praktiken födelsen av den moderna ungerska litteraturen.

1800-talet Romantiken mini|stående|Daguerrotyp av Sándor Petőfi. I början av 1800-talet hade Ungerns kulturella centrum förflyttat sig (från Buda) till Pest tvärs över Donau. Där framträdde en ny generation av författare, med kopplingar till den nya litterära tidskriften (årsskrift) Aurora (1821–1837). Denna "Auroragrupp", där medlemmarna var kritiska till Kaczinskys starka kulturella dominans, innehöll namn som Károly Kisfaludy (grundare av tidskriften och bror till poeten Sándor Kisfaludy) historikern Ferenc Toldy samt József Bajza (viktig litteraturkritiker). Periodens ende store poet utanför den här gruppen var den Kaczinsky-påverkade Ferenc Kölcsey, som 1823 författade texten till den ungerska nationalsången.

Vid sidan av ovanstående namn fanns dock lyrikern Mihály Vörösmarty, som 1825 lyckades skapa ett efterlängtat ungerskt nationalepos. Hans Zalán futása ('Zaláns flykt') var baserat på berättelsen om Ungerns erövring av Huset Árpád, även redogjord för i Gesta Hungarorum.

Ungefär vid samma tid uppstod den "ungerska teatern", med scenuppsättningar på ungerska. 1837 grundades Ungerska Nationalteatern, och Jószef Katonas Bánk Bán (skriven 1815, utgiven 1821 men med första uppsättningen första 1839) var en av den nya teaterns första stora pjäser. Genom flitigt återkommande nyuppsättningar – inklusive i operaversion – har det här historiskt präglade verket fått rollen som ungerskt nationaldrama.

Även romanformen tilldrog sig stort intresse under perioden, med mer än 200 utgivna titlar bara under den första tredjedelen av seklet. Bland de här tidiga romanförfattarna utmärkte sig inte minst József Eötvös, vars A falu jegyzöje (1844-46, 'Bynotarien') och Ungern 1514 (1847–48) kommit att räknas som klassiker inom den ungerska litteraturen. Han var pionjär inom den tidiga realismen.

Den egensinnige och revolutionärt sinnade Sándor Petőfi, vars skrivande var del av romantiken, räknas som Ungerns "nationalpoet". Petőfis diktande hämtade sin inspiration från den ungerska folkloren, och han använde sig av olika stämmor och personlighet – ibland med satiren som syfte. Han försvann under 1849 års slag vid Segesvár (där ungerska revolutionen förlorade kampen om Ungerns politiska frihet). Petőfis mystiska försvinnande har bidragit till hans status som upplyft ungersk kulturikon.

Desillusion och roman Den ungerska revolutionens sammanbrott följdes av den habsburgska monarkins förstärkta makt. Landet gick nu in i period av desillusion som kom att förmärkas i det ungerska kulturskapandet – inte minst inom litteraturen. Tidskrifterna saknad mer framträdande författare och lät fylla sina sidor med olika slags medelmåttor eller amatörer. Inom poesin utmärkte sig endast János Arany; hans mästerverk Toldi (1847) fick goda vitsord av kulturauktoriteten Petőfi och hans senare dikter inspirerade till den moderna poesin.

Den främste representanten inom den politiska prosan var å sin sida Zsigmond Kemény. Han skrev även historiska romaner – inklusive 1847 års Pál Gyulai – där samtidens pessimism och irrationella tankar tydligt syntes. Imre Madách arbetade i samma stil, och han är bland annat känd för den dramatiska dikten Människans tragedi (1861). Denna gick med sina resonemang om människans öde i samma stil som Lord Byrons "Kain", Goethes "Faust" och Ibsens Peer Gynt. Bland tidens andra poeter fanns namn som László Arany, János Vajda och Gyula Reviczky.