Kropp är helheten av alla yttre och inre delar hos en levande eller död organism. Ordet används främst om organismer som är odelade, och särskilt om människor och djur. Hos en människa kan kroppen beskrivas som den yttre, fysiska varelsen som står i motsats till det andliga inre.
Det naturvetenskapliga studiet av kroppens uppbyggnad kallas anatomi. Studiet av hur levande organismer, deras organ och celler fungerar kallas fysiologi. På mer basal nivå finns biokemi och molekylärbiologi.
I sociologiska, antropologiska och kulturvetenskapliga studier har sedan 1990-talet "kropp och kroppslighet" fått ökad uppmärksamhet, särskilt i genusforskning, med inspiration från dels feministisk teori, dels Maurice Merleau-Pontys fenomenologi.
Biologisk uppbyggnad Hos flercelliga organismer är kroppen organiserad på flera nivåer. Celler med likartade egenskaper och funktioner kan bilda vävnader, och flera typer av vävnader kan tillsammans bilda organ. Organ som samverkar för en gemensam funktion kan i sin tur bilda organsystem. Hur dessa delar är ordnade och förhåller sig till varandra är en central del av organismens kroppsbyggnad.
Kroppsplan hos djur Hos djur används begreppet kroppsplan för grundläggande drag i kroppens organisation och form. En viktig egenskap är kroppens ymmetri. Djur kan vara asymmetriska eller uppvisa bland annat radiär eller bilateral symmetri. Radiär symmetri innebär att kroppsdelarna är ordnade kring en central axel, medan en bilateralt symmetrisk kropp kan delas i en vänster och en höger sida som i huvudsak motsvarar varandra. Bilateral symmetri förekommer hos en stor del av djurriket och är bland annat förknippad med riktad rörelse.
Andra egenskaper hos djurens kroppsplan är antalet groddblad som bildas under embryonalutvecklingen, förekomsten av en kroppshåla och hur olika strukturer utvecklas under embryostadiet.
Växtkroppen Även växter består av celler som organiseras i vävnader och organ. Hos kärlväxter delas växtkroppen vanligen in i två organsystem: ett rotsystem och ett skottsystem. Skottsystemet omfattar bland annat stjälkar eller stammar och blad samt reproduktiva delar som blommor och frukter, medan rotsystemet bland annat förankrar växten och tar upp vatten och mineralämnen.
Växternas fortsatta tillväxt sker bland annat genom meristem, vävnader med celler som kan fortsätta dela sig. Apikala meristem vid rot- och skottspetsar bidrar till längdtillväxt, medan laterala meristem bidrar till att växten ökar i tjocklek.
Ordet kropp Kropp, fornsvenska kropper "kropp, bål, lik", av omdiskuterat ursprung, troligen av germanska krubná "runt föremål".
Ofta används ordet ”kropp” om organismens habitus, dess yttre, utseende, byggnad, gestalt, eller i anslutning till dess hälsa eller död. När en människa dör blir kroppen omtalad som ett lik, ett djur blir omtalad som ett kadaver eller as.
Ibland används ordet ”kropp” endast för bålen, som motsats till huvud och extremiteter. Ibland, särskilt om människor, tänks individen bestå av två eller tre delar, kropp och själ eller kropp, själ och ande.
Andra ord är lekamen (främst om människokroppen), latin: corpus och, särskilt i äldre bibliskt språk, kött.
Se även Morfologi (biologi) Anatomi Fysiologi Individ Kropp–själ-problemet
Referenser
Externa länkar
Kategori:Anatomi