Förare var i Sverige sedan 1500-talet en underofficersgrad vid infanteriet.
Benämningen förekommer första gången 1542. Vanligen kallas de förer eller förere och beteckningen används ibland som synonym till förerare/furidare som är motsvarighet till dagens furir som ansvarade för trossen. Under 1500-talet var skrivsättet varierade. Föraren förefaller ha varit både trupp- och förvaltningsbefäl, och skall även vid vissa tillfällen ha fungerat som fanbärare. Hans hustru hade uppgift att biträda vid sjuklägren.Svenska underofficerarnas historia, Josephson och Schultz. s 34-35
Senare blev det en underofficersgrad närmast under sergeant. Graden förare upphörde inom armén 1833 (i samband med befälsreformen 1833–1837) då de vid armén då befintliga förarna befordrades till sergeanter.Svenska underofficerarnas historia, Josephson och Schultz. s 114
Källor Svenska Underofficerarnas Historia, Franz Josephson och W.T. Schultz. Noter
Kategori:Militära grader i svenska armén