Katarina Howard (), född cirka 1521 i Lambeth, död 13 februari 1542 på Towern (avrättad), var drottning av England och Henrik VIII:s av England femte hustru. Hon tillhörde en av Englands främsta adelsfamiljer vars huvudman hertigen av Norfolk fick se två av sina syskonbarn bli både drottningar och halshuggna; Katarina och Anne Boleyn. Katarina Howard tillhörde genom sin familj också den konservativa falangen vid hovet och väckte stor missunnsamhet hos de reformerta.
Katarinas släkt hade fiender som inte var förtjusta i att Henrik valde henne som hustru. Den 2 november 1541 överlämnade en av dem, ärkebiskop Thomas Cranmer, ett brev till Henrik vars innebörd anklagade Katarina för att ha älskare och därmed ha begått äktenskapsbrott. Hon avrättades den 13 februari 1542 genom halshuggning då hon dömts för högförräderi, för att ha haft ett förhållande med en av kungens hovmän, Thomas Culpeper. Katarina erkände dock aldrig otrohet, eller något fullbordat förhållande med Culpeper.
Tidig levnad och härkomst Härkomst och barndom Katarina Howard var född någon gång mellan år 1521 och 1524.Baldwin Smith s. 35 Hon var dotter till lord Edmund Howard som var en yngre bror till hertigen av Norfolk, vilket innebar att hon var kusin till Henriks andra fru Anne Boleyn, och kusin till Henry Howard, earl av Surrey. Familjen Howard var mäktig och rik, men som yngre son i en mycket stor familj var Katarinas far inte särskilt välbeställd utan tvingades ofta be sina rikare släktingar om lån.Baldwin Smith s. 34–35 När Anne Boleyn blev drottning hjälpte hon Edmund genom att se till att han fick en tjänst hos kungen. Denna form av nepotism var inte bara accepterad i samtiden, utan sågs snarast som en plikt gentemot släkten.MacLaren s. 28–30
Ätten Howard hade lyckats bygga upp sin ställning på militära meriter, bland annat hade John Howard, som senare kom att bli den förste hertigen av Norfolk, på slagfältet förskaffat sig både Edvard IV:s och Rikard III:s förtroende.Baldwin Smith s. 13 Man hade även flyttat familjens positioner framåt genom fördelaktiga giftermål; det viktigaste när sir Robert Howard gifte sig med Margaret Mowbray, varigenom hertigtiteln Norfolk kom att övertas av ätten Howard en generation senare.Baldwin Smith s. 12–13
Ätten Howards framtid sattes dock på spel då hertigen av Norfolk var lojal med Rikard III och stred på dennes sida i slaget vid Bosworth Field. Henrik VII insåg dock värdet i denne framstående soldat, varför Thomas Howard tilläts träda i huset Tudors tjänst, även om hertigtiteln fråntogs honom genom ett parlamentsbeslut.Baldwin Smith s. 14 Titeln hertig av Norfolk återbördades till huset Howard först efter segern i slaget vid Flodden 1513. Vid det laget hade man dock återförsäkrat sig om kunglig gunst, makt och inflytande, och säkrat sin plats i skuggan av tronen.Baldwin Smith s. 14–17
Mycket litet är känt om Katarina Howards barndom och uppväxt. Hennes far Edmund var aldrig en av kungens favoriter, bland annat därför att han var den ende engelske befälhavare som besegrades i slaget vid Flodden. Genom Anne Boleyns försorg utsågs han dock till befälhavare i Calais 1531, och han fick även motta egendomar som tillfallit kronan efter en dömd brottsling. Bara några månader efter detta dog han dock.Baldwin Smith s. 38–39 Katarinas mor, Jocasta (eller Joyce) Culpeper, kom från förmögen lantadel. Var Katarina föddes är också omtvistat; vissa historiker föreslår Lambeth, en stadsdel av London, andra har hävdat att hon föddes på någon av familjens egendomar i Kent. Hennes mor förefaller ha avlidit när Katarina var i 10-årsåldern.Baldwin Smith s. 41
Kring 1531 skickades Katarina att uppfostras hos sin styvfarmor Agnes Tilney, änkehertiginna av Norfolk. I hennes palats i Lambeth uppfostrades ett flertal ungdomar.Baldwin Smith s. 42–43 Hon tillhörde hertiginnans hushåll i Horsham och Lambeth vid samma tidpunkt som Alice Restwold, Mary Lascelles, Dorothy Baskerville, Margaret Benet, Katherine Tylney och Margaret Morton. Det var vanligt på denna tid att adelsfamiljer valde att placera sina barn hos rika och mäktiga släktingar och vänner som ett led i att ge dem förfining och skapa nyttiga och värdefulla kontakter.MacLaren s. 28 Hertiginnans hushåll i Lambeth sköttes dock med tämligen slapp hand, då änkehertiginnan ofta befann sig vid hovet och därför inte personligen kunde övervaka ungdomarnas uppfostran.Baldwin Smith s. 42–45
Utbildning och fostran miniatyr|Anne Boleyn, Katarinas släkting och föregångare, porträtt av okänd konstnär. Som en följd av sin härkomst och uppväxtmiljö fick inte Katarina den noggranna uppfostran som Henrik VIII:s tidigare hustrur fått. Man ska dock komma ihåg att enbart det faktum att hon kunde läsa och skriva (åtminstone hjälpligt) gjorde att hon var mer välutbildad än de flesta samtida kvinnor. Det vanliga, även bland kungliga och adliga damer vid denna tid, var att kvinnors uppfostran gick ut på hushållssysslor och hustrulig lydnad och dygd.Lyly s.17
Katarina beskrivs ofta som livfull, men inte som studieinriktad eller dygdig.Baldwin Smith s. 44–45 Den lössläppta stämningen bland ungdomarna i änkehertiginnans hushåll, och bristen på övervakning, ledde till att Katarina kunde inleda ett förhållande med sin musiklärare, Henry Manox.Baldwin Smith s. 46 Detta förhållande, som även innehöll inslag av sexuell natur, inleddes någon gång runt år 1536, då Katarina var mellan 11 och 16 år gammal. När Katarina blev drottning utsåg hon Manox till hovmusikant. Han kom senare att avlägga vittnesmål vid utredningen mot henne, då hon anklagades för högförräderi, det vill säga otrohet. Både Manox och Katarina erkände vid undersökningen mot henne att de haft ett sexuellt förhållande. Katarina beskrev i sitt vittnesmål handlingar som vi med modernt språkbruk snarast skulle beskriva som petting.Biografi över hertiginnan av Norfolk på Tudorplace.com
Detta första intima förhållande avslutades 1538, då Katarina istället inledde en relation med en av änkehertiginnans sekreterare, Francis Dereham, som inledningsvis uppvaktat en annan av de unga damer som uppfostrades av änkehertiginnan, Joan Bulmer.Baldwin Smith s. 53–54 De blev älskande och tog för vana att tilltala varandra "hustru" och "make", enligt vad Katarina senare kom att erkänna. Katarina fick också sköta flera uppgifter åt Dereham som vanligen utfördes av en hustru åt sin äkta man, till exempel att ta hand om hans pengar när han var borta i tjänsteärenden.Starkey s. 582 Förhållandet mellan Katarina och Dereham var känt bland de övriga ungdomarna i hushållet, och det var möjligen genom deras försorg som saken kom till änkehertiginnans kännedom år 1539. En annan teori var att det var den försmådde älskaren Manox som angav dem till hertiginnan. Hon såg då till att skilja Katarina och Dereham åt genom att skicka honom till Irland. Det är möjligt att Katarina och Dereham innan de skiljdes åt gav varandra någon form av äktenskapliga löften, en handling som under denna tid kunde betraktas som ett giltigt äktenskap om den även bekräftades genom ett sexuellt fullbordande. Detta skulle då ha accepterats som ett äktenskap även av kyrkan.Baldwin Smith s. 58
Katarina tillstod under förhör att Dereham och hon hade fullbordat förhållandet, men hävdade till sitt försvar att det varit vanligt förekommande att flickorna som var inhysta hos änkehertiginnan tog emot älskare i det sovrum de delade.Baldwin Smith s. 54–56 En av de unga kvinnor som delade rum med Katarina under denna tid var Alice Restwold som trots sina unga år redan var gift. Hon vittnade senare att "Hon var en gift kvinna och visste vad äktenskap innebar och vad som hörde samman med stånkandet och stönandet som försiggick i hennes säng" "she was a married woman and wist what matrimony meant and what belonged to that puffing and blowing that went on in her bed"Baldwin Smith s. 55
Tiden vid hovet Hovdam miniatyr|Anna av Kleve, drottningen Katarina kom för att tjäna, och istället kom att efterträda Kungens tredje hustru, Jane Seymour, avled i barnsängsfeber efter att ha givit liv åt prins Edvard. Detta innebar att Henrik VIII för första gången stod utan hustru, utan att själv ha valt det.Starkey s. 480 Detta öppnade möjligheten för hans rådgivare, med Thomas Cromwell i spetsen, att anordna ett politiskt äktenskap. Den gemål som valet till slut föll på var Anna av Kleve, systern till den protestantiske ärkehertigen av Kleve som man hoppades skulle bli en värdefull allierad mot de katolska staterna på kontinenten, främst Frankrike.Starkey 501 I den kamp om åtråvärda platser vid den nya drottningens hov som utbröt lyckades hertigen av Norfolk tillförsäkra sig en plats åt sin systerdotter Katarina Howard som en av drottning Annas Maids of Honour, en obetald ställning som hovfröken som brukade innehas av ogifta flickor från de finaste adelsfamiljerna som på detta sätt kunde beredas väg till förnämliga äktenskap.Baldwin Smith s. 60 Maids of Honour giftes ofta bort genom drottningens försorg, och försågs med en hemgift ur drottningens Privy Purse (privata medel), vilket sågs som en stor ära förutom de uppenbara ekonomiska fördelarna.Somerset s. 113 Deras uppgifter bestod främst av att underhålla drottningen med dans och musik samt att pryda hovet med sin närvaro. Strax innan Katarina Howard fick plats vid hovet hade kungen låtit veta att han bara tänkte acceptera Maids of Honour som "var vackra och som han tyckte smyckade sin plats"."be fair, and as he thought meet for the room"Baldwin Smith s. 61
Ätten Howard hade redan sett en medlem av släkten, Anne Boleyn, ta sig upp på tronen från en plats som hovdam, och det är inte osannolikt att man hade förhoppningar om att även Katarina skulle falla kungen i smaken.Baldwin Smith s. 60–62 Det finns källor som pekar på att kungen blev förtjust i Katarina Howard redan första gången han såg henne. I ett brev skickat från hovet till änkehertiginnan av Norfolk rapporteras det att "Kungens Höghet började åtrå Katarina Howard redan första gången han såg henne"."the King's Highness did cast a fantasy to Catherine Howard the first time that ever his Grace saw her"Baldwin Smith s. 95 Att han första gången han såg Anna av Kleve istället funnit henne motbjudande erbjöd Katarina lysande framtidsutsikter.Baldwin Smith s. 97 I april 1540 hade kungen redan börjat överösa Katarina Howard med furstliga gåvor, och han visade öppet att han favoriserade henne.Baldwin Smith s. 95–96 Katarinas släkt, som visserligen tvivlade på att hon hade förstånd och karaktär nog att duga som drottning, såg detta som en möjlighet att återvinna den gunst hos kungen de förlorat genom Anne Boleyns fall. Då ätten Howard var katoliker såg de även ett ökat inflytande för deras del som ett viktigt inslag i kampen för att återföra England till den sanna tron. Familjen gjorde därför allt de kunde för att främja relationen mellan Katarina och kungen.Starkey s. 522
Anna av Kleves misslyckande som kunglig gemål innebar Thomas Cromwells fall och avrättning, vilket öppnade för de konservativa krafterna vid hovet, vilkas ledare hertigen av Norfolk var.Baldwin Smith s. 97–101 Den tonåriga Katarina Howard blev på så sätt en bricka i spelet, inte bara för ätten Howards äregirighet, utan också för konflikterna vid hovet och kampen om makten mellan konservativa och reformerta krafter.Baldwin Smith s. 99–101 I brev som finns bevarade undervisar änkehertiginnan av Norfolk Katarina om hur man bäst underhåller kungen, och Katarina försågs med dyrbara klänningar och annat för att pryda sig.Baldwin Smith s. 101–102 Under tiden hjälpte hertigen av Norfolk kungen att upplösa äktenskapet med Anna av Kleve genom att hänvisa till en tidigare trolovning mellan henne och hertigen av Lorraine som man menade inte hade upphävts genom en laglig dispens. När drottning Anna var avlägsnad hade vägen öppnats för drottning Katarina att ta över.Starkey s. 546
Drottning