Maria I av England

Maria I (), född 18 februari 1516 i Palace of Placentia, död 17 november 1558 i Saint James's Palace, var regerande drottning av England och Irland från den 19 juli 1553 fram till sin död. Hon var äldsta dotter och enda överlevande barn till Henrik VIII av England och Katarina av Aragonien, och hon blev den fjärde regerande monarken av huset Tudor.

Hon har främst gått till historien för att ha återupprättat katolska kyrkan i England när hon efterträdde sin bror, Edvard VI av England, på tronen. Under denna process lät Maria bränna nästan 300 religiösa meningsmotståndare, främst personer av reformert tro, på bål, vilket ledde till att hon började kallas Bloody Mary ("Blodiga Maria"; på svenska är hon känd som Maria den blodiga). Marias försök att återinföra den katolska kyrkan till fullo i England kom senare att göras om intet av hennes halvsyster, Elisabet I.

Uppväxt och tidigt liv Maria var det enda av Henrik VIII:s barn med sin första hustru, Katarina av Aragonien, som överlevde spädbarnsåldern. Marias mor hade flera missfall, och Marias födelse hade föregåtts av en dödfödd syster och tre bröder, varav en, Henrik, levde några månader. Maria var dotterdotter till Ferdinand II av Aragonien och Isabella I av Kastilien. Hon föddes på Palace of Placentia i Greenwich, London, den 18 februari 1516. Maria var ett sjukligt barn som led av dålig syn, sinusit och anfall av svår huvudvärk.Whitelock s. 48

Hon döptes i Friary Church utanför palatsportarna. Hennes gudföräldrar var Thomas Wolsey och hertiginnan av Norfolk. Henrik VIII såg henne som ett användbart redskap i den dynastiska diplomatin och 1518 inleddes den första av en lång serie av äktenskapsförhandlingar tills hon formellt förlovades med dauphinen av Frankrike, Frans III, hertig av Bretagne. Maria var till sin natur envis och viljestark och kom med tiden att anse att en kompromiss enbart var ett bevis på svaghet och falskhet.

Utbildning, tronföljd och planerade äktenskap miniatyr|stående|Katarina av Aragonien, Marias mor

Maria uppfostrades under överinseende av en rad guvernanter: Elizabeth Denton år 1516, Margaret Bourchier 1516–1519, Margaret Pole 1519–1521, Amata (Jane) Boleyn, Lady Calthorpe år 1521–1525, och sedan återigen Margaret Pole från 1525 till 1533.

Trots sina hälsoproblem var Maria ett brådmoget barn. Det sades också att hon var vacker som ung.Whitelock s. 23 Innehållet och genomförandet av Marias utbildning bestämdes till stor del av hennes mor inom den hovskola för adliga barn som drottningen hade etablerat under ledning av Maud Green. Katarina av Aragonien, själv barn till en regerande drottning, hade fått en mycket avancerad utbildning som barn, och hon såg därför till att dottern fick en utbildning som översteg vad de flesta flickor fick vid denna tid.Weir s. 15 Drottning Katarina rådfrågade en av samtidens mest framstående humanister, den spanske pedagogen Juan Luis Vives, som utarbetade en mycket ambitiös studieplan för prinsessan.Porter s. 33–35 Denna uppfostran var i linje med renässansens ideal om bildning även för kvinnor, Puella doctae, ett fenomen som Katarinas mor Isabella I hade gett sitt stöd.

Drottningen var själv Marias första lärare i latin, och prinsessan studerade även grekiska, naturvetenskap och musik.Porter s. 35–36 I juli 1521, när Maria var knappt fem och ett halvt år gammal, framträdde hon för en grupp besökare och spelade några stycken på en virginal, en föregångare till spinetten.Whitelock s. 37 Henrik VIII öste kärlek över sin dotter och berömde henne offentligt, särskilt för hennes musikaliska begåvning.<ref>Farquhar, Michael, 'A Treasure of Royal Scandals (Penguin Books, New York, 2001, ) s. 101</ref>

Under hela Marias barndom och uppväxt förhandlades det om framtida äktenskap för henne.Porter s. 30–31 Redan vid två års ålder, 1518 blev hon bortlovad till den franske kronprinsen, son till Frans I av Frankrike,Porter s. 31 men detta löfte bröts tre år senare. År 1522 blev hon istället bortlovad till sin kusin, den tjugotvåårige Karl V, tysk-romersk kejsare, genom Windsorfördraget. År 1524 föreslogs ett äktenskap mellan Maria och hennes kusin kung Jakob V av Skottland, men förhandlingarna tycktes aldrig ha tagits helt på allvar av Henrik VIII, som föredrog giftermålet med kejsaren.Fraser, Antonia (1995), Henrik VIII:s sex hustrur, Borås, I maj 1525 bröts trolovningen mellan Maria av kejsar Karl av kejsaren själv, som i stället valde att gifta sig med den fullvuxna Isabella av Portugal, något som skapade stort missnöje hos Henrik VIII.

Man föreslog 1525 att Maria skulle giftas bort med kung Frans I av Frankrike, som var ivrig att knyta en fast allians med England. Ett äktenskapskontrakt undertecknades som stipulerade att Maria skulle gifta sig med antingen Frans I eller hans andre son, hertigen av Anjou. Kardinal Thomas Wolsey, kung Henriks främste rådgivare, lyckades dock förhandla fram ett fördrag med Frankrike utan att något av dessa föreslagna äktenskap genomfördes.Whitelock s. 37–38

Marias ställning som tronarvinge var en stegvis process. På grund av sitt kön betraktades hon inte som en tronarvinge när hon föddes, och under hennes första år antogs det allmänt, att hon skulle få en bror som skulle bli tronarvinge. Allteftersom hoppet om att en son skulle födas försvann, började Maria parallellt betraktas som en alltmer tänkbar tronarvinge. Eftersom hon när som helst kunde ersättas av en bror, var dock detta en process som länge var tveksam och informell.

När förhandlingarna om en trolovning med kejsaren först nämndes under 1520-1521, började på allvar tankarna på att Maria kunde efterträda sin far tas med i beräkningen. Dokumenten under förhandlingarna om äktenskapet nämner möjligheten att Maria kunde efterträda sin far och bli drottning av England som en möjlighet och nämner att kejsaren i så fall inte skulle motta någon hemgift; men också att Maria i framtiden skulle kunna få en bror och därmed inte efterträda sin far. Tanken tycks ha varit att om Maria gifte sig med kejsar Karl och därefter efterträdde sin far, skulle paret regera som samregenter jure uxoris, något som var det normala för en kvinnlig monark vid denna tid och som också varit fallet för hennes mormor och morfar, Ferdinand och Isabella.

Under den tid Maria föreslogs gifta sig med Jakob V, diskuterades också hennes ställning som tronarvinge, eftersom ett sådant giftermål innebar att England och Skottland kunde förenas till ett rike. I det fallet hade hennes blivande make själv arvsrätt till Englands tron efter sin mor, vilket innebar att Maria inte skulle behöva bestiga tronen själv alls, utan bara överlåta sina arvsrättigheter på sin make.

År 1525, när Maria var nio år gammal, fick hon sitt eget hov från kungen, vilket etablerades på Ludlow Castle.Whitelock s. 33 Hon tilldelades också flera privilegier som vanligtvis endast tillkom prinsen av Wales. Att motta titeln prins av Wales och officiellt bo på Ludlow Castle i Wales, var under denna tid seden för Englands tronarvinge. Maria är hittills den enda kvinnliga tronarvinge som kallats prinsessa av Wales, även om hon aldrig formellt tilldelades titeln.Whitelock s. 32–33 I Wales var Marias ansvar, bland annat, att leda Council of Wales and the Marches. Maria tillbringade tre år i Wales, och tycks ha återvänt till England år 1528.

Trots den öppna tillgivenhet och gunst som Henrik VIII visade sin dotter, kände han djup besvikelse över att inte ha fått överlevande söner inom äktenskapet.Porter s. 70

Kungens "stora ärende" (The King's Great Matter)

Under pågående äktenskapsförhandlingar för Maria befann sig föräldrarnas äktenskap i fara, då Katarina av Aragonien inte kunde ge kungen den manliga arvinge han önskade.Porter s. 69–70 Henrik försökte få påven att annullera äktenskapet, men Klemens VII vägrade.Porter s. 70–72 Det har hävdats att orsaken till påvens vägran var påtryckningar från Katarinas systerson, Marias tidigare trolovade, Karl V. Whitelock s. 41 Henrik hade framfört att hans äktenskap med Katarina var orent, då hon tidigare hade varit gift en kort tid med hans äldre bror, Arthur, prins av Wales. Katarina hävdade bestämt att detta tidigare äktenskap aldrig hade fullbordats, men Henrik anförde citat från Bibelns tredje Mosebok där det påpekas att en broder inte får gifta sig med en annan broders änka, annars blir äktenskapet barnlöst.Tredje Mosebok 18:16 , från svenska upplagan av bibelsite.com Efter år 1531 befann sig Katarina av Aragonien och Henrik VIII aldrig längre i samma bostad, och Henrik tillät inte längre Katarina att träffa Maria, som vars hushåll hölls separat från hennes mors.

År 1533 gifte sig Henrik om med Anne Boleyn, och kort därefter lät Thomas Cranmer, ärkebiskop av Canterbury, formellt tillkännage att äktenskapet mellan Henrik och Katarina var ogiltigt och att äktenskapet mellan kungen och drottning Anne var giltigt. Henrik bröt med Rom och genomförde lagstiftning som förklarade att kungen var överhuvud för den engelska kyrkan.Porter s. 70–74 Till följd av detta fråntogs Katarina titeln drottning och skulle istället tilltalas änkeprinsessa av Wales (en titel hon skulle ha burit som änka efter Arthur men som Katarina vägrade att acceptera)Porter s. 71. Maria förklarades illegitim i 1534 års successionsakt, och hennes plats i tronföljden överfördes till hennes halvsyster Elisabet, dotter till Anne Boleyn. Marias nya titel blev "The Lady Mary", då hon även fråntogs sin ställning som prinsessa. Maria och modern vägrade att rätta sig efter detta, vilket ledde till en konflikt med kungen.Porter s. 70–71 Maria förvisades från hovet och hennes tjänare avskedades, inklusive hennes favorit, hovdamen Susan Clarencieux.

I december 1533 sändes hon för att tjäna sin halvsyster Elisabet på Hatfield Palace. Detta var ett försök av kungen, och kanske främst drottning Anne, att bryta Marias ihärdiga vägran att erkänna Anne som drottning och sin egen illegitimitet. Det var också ett sätt att markera den nya prinsessans status.Whitelock s. 60–66 Maria låstes ofta in på sitt rum för att ingen skulle kunna se henne eller tilltala henne som prinsessa. Hon beordrades att niga för sin halvsyster, som då bara var späd, och tilldelades en plats långt ner i rangordningen vid Elisabets hov, allt för att bryta hennes motstånd och understryka Elisabets och drottning Annes status.Whitelock s. 64–66

Trots Marias mod och beslutsamhet ledde denna behandling till att hon ofta var sjuk, vilket kan ha berott på den stress hon utsattes för. Hon tilläts inte träffa sin mor efter skilsmässan, inte ens under moderns sista, dödliga sjukdom, och hon fick inte heller närvara vid hennes begravning år 1536.Whitelock s. 67–73 Relationen mellan Maria och kungen försämrades bara, och de uppges inte ha talat med varandra under tre år, mellan 1533 och 1536.

Efter Anne Boleyn miniatyr|vänster|Henrik VIII:s familj. Trots att detta porträtt målades när Katarina Parr var drottning är det Jane Seymour som finns med på målningen, vars syfte var dynastiskt. Maria, till vänster, är därför avmålad något större än sin syster Elisabet, då hon står före halvsystern i tronföljden.

När Anne Boleyn halshöggs år 1536 fråntogs även Elisabet titeln prinsessa i enlighet med Andra successionsakten och skulle istället, liksom Maria, tilltalas Lady. Hon förlorade även sin plats i tronföljden. Mindre än två veckor efter Anne Boleyns avrättning hade kung Henrik gift om sig med Jane Seymour, som övertalade Henrik VIII att försona sig med sin dotter Maria. Under hot om dödsstraff för att hon vägrade följa engelsk lag, tvingades Maria år 1536 att ta avstånd från påven och erkänna att hennes föräldrars äktenskap var ogiltigt. Det innebar också att hon offentligt accepterade att hon själv var illegitim.Whitelock s. 83–89

Som tack gick kungen med på att försona sig med Maria, och återupprätta ett eget hushåll åt henne; hennes favorit, Susan Clarencieux, återvände till hennes tjänst, och Maria kunde lämna Elisabets tjänst, och återvända till hovet.