Antonius de Palma, född i norra Italien, död före 1589 i Stockholm, var en italiensk adelsman, hovman, anställd vid det polska hovet och vid det svenska hovet, hertig Johans diplomatiska sändebud och Johan III:s fogde.

När den polska prinsessan Katarina Jagellonica gifte sig med hertig Johan, senare Johan III, följde Antonius de Palma och hans hustru, hovdamen Jeduice (Hedvig eller Jadviga), med till Sverige. Antonius de Palma kom till Sverige med det stora och rikt utrustade brudföljet från Polen år 1562 då hertig Johan gifte sig med Katarina Jagellonica. Prinsessans avlidna mor, drottning Bona Sforza, hade varit italiensk prinsessa. Italienskt hovfolk hade följt Bona Sforza då hon flyttade från Italien till Polen för att gifta sig med den polska kungen, Sigismund I av Polen, enligt tidens sed. Antonius och Jeduice följde nu med Bonas dotter Katarina då hon gift sig och flyttat till Sverige. Det är oklart om italienaren Antonius de Palma var gift med hovdamen Jeduice då brudföljet från Polen kom till Sverige, eller om hon blev hans hustru först senare.

miniatyr|höger|Johan III och Katarina Jagellonica med sonen Sigismund, född 20 juni 1566 på Gripsholms slott, i Gripsholms slotts fängelse, då de satt i fängelse där 1563–1567. Oljemålning från år 1859 av Józef Simmler (1823–1868), Nationalmuseet i Warzawa. Den svenska kungen Erik XIV betraktade förbindelser med Polen som förräderi. Därför togs Johan och Katarina till fånga år 1563, först satt de i fängelse på Åbo slott, sedan spärrades de in på Gripsholms slott och berövades alla sina ägodelar år 1565. Antonius de Palma följde också Johan och Katarina i deras fångenskap på Gripsholm. Av de stora följet fick Katarina behålla ett par hovfröknar, två dvärginnor och två manliga tjänare. Några avrättades medan resten satt inspärrade åtminstone ett och ett halvt år, männen i Västerås och kvinnorna i Eskilstuna. En del fick efter något år återvända till Polen. Antonius och Jeduice stannade dock kvar för att bistå hertigparet.

Efter två år, år 1567, blev Johan och Katarina Jagellonica fria från fångenskapen. Antonius de Palmas trogna tjänst blev belönad och han utsågs 1569 till fogde på kungsgården Torvesund. Hans verksamhetsområde utökades senare och 1571 erhöll ha som förläning Kyrkbyn, Björkeby, Görvälns gods vid Mälaren och fyra underlydande gårdarna i Järfälla socken. År 1577 lämnade Antonius de Palma fogdetjänsten vid Torvesund och flyttade till Görvälns slott i Järfälla. Han anlade där Görvälns stuteri, söder om görvälnsgårdarna, för uppfödning av hästar åt armén samt ett gårdscentrum vid Henrikstorp. Stuteriet var kvar i drygt 20 år. En senare ägare, Svante Bielke, flyttade 1605 gårdsbyggnaderna till nuvarande plats vid Görvälnsviken.

Hovman vid Sforzaättens hov i Milano i Italien 1516–1518 miniatyr|höger|Karta av Italien 1494. Insättningarna visar hertigdömet Milano som styrdes av huset Visconti i Viscontifamiljen och ärvdes av familjen Sforza.

Antonius de Palma var hovman vid Sforzaättens hov i Milano i Italien under två år, 1516–1518. En av familjen Sforzas medlemmar var Gian Galeazzo Sforza (1469–1494), som blev hertig i Milano vid sju års ålder och gifte sig med Isabella av Aragonien (1470–1524), som då blev hertiginna av Milano, och hon var dotter till Alfons II av Neapel. Deras dotter Bona Sforza av Milano (1494–1557) blev polsk drottning och storfurstinna av Litauen då hon gifte sig med Sigismund I av Polen (Sigismund I den gamle) (1467–1548), som var kung av Polen och storfurste av Litauen från år 1506. Bona Sforza av Milanos far avled 1494 samma år hon föddes, och makten i Milano övertogs av en annan släktgren. Hennes mor lämnade då Milano och bosatte sig med Bona i Bari i hennes hemland Neapel. Hennes mor Isabella försökte ordna ett äktenskap med en makthavare åt Bona, som kunde vara till hjälp för Isabella i den rådande politiska situationen. Med stöd av dynastin Habsburg lyckades hon arrangera ett äktenskap mellan Bona och Polens monark.

Personer vid det polska hovet då Antonius de Palma var hovman miniatyr|höger|Drottningmodern Bona Sforza, miniatyrmålning i olja från 1553 av Lucas Cranach den yngre (1515–1586). Czartoryski Museum i Kraków, Polen. miniatyr|höger|Kung Sigismund I av Polen, miniatyrmålning i olja från 1553 av Lucas Cranach den yngre. Czartoryski Museum i Kraków, Polen. Vigseln mellan Bona Sforza och Sigismund I av Polen ägde rum i Kraków den 18 april 1518 och följdes av hennes kröning till drottning.

Med sin första hustru Barbara Zápolya (1495–1515) hade Sigismund en dotter, Hedwig av Polen (1513–1573), född 1513. Barbara Zápolya kröntes till polsk drottning och litauisk hertiginna i februari 1512 och avled av okänd orsak strax efter en förlossning 1515.

Med sin andra hustru, Bona Sforza, hade Sigismund följande barn: Isabella Jagellonica (Isabella Jagiełło|), född 1519. Sigismund II August av Polen, född 1520. Sofia Jagellonica, född 1522. Anna av Polen, född 1523. Katarina Jagellonica, född 1526.

Bilder på Bona Sforzas och Sigismund I:s son, svärdöttrar och döttrar i den Jagellonska familjen miniatyr|höger|Den Jagellonska familjen på Bona Sforzas tid som drottning i Polen då hon gift med Sigismund I av Polen. I översta raden syns från vänster: Sigismund I av Polen, Bona Sforza, i mitten sonen Sigismund II August av Polen, därefter Sigismund II:s första hustru Elisabet av Österrike, drottning av Polen, hans andra hustru Barbara Radziwiłł. I nedre raden syns Sigismund II:s tredje hustru Katarina av Österrike, dottern Isabella Jagiełło, dottern Katarina Jagellonica, dottern Sofia Jagellonica, dottern Anna av Polen. Porträtten finns i Czartoryski Museum, Kraków, Polen.

Bilden visar tio miniatyrporträtt i olja på koppar av Lucas Cranach den yngre från cirka 1565. Från vänster till höger syns kungen och drottningen Sigismund I och Bona Sforza samt: sonen Sigismund II August (1520–1572), blev senare kung av Polen 1548–1572, Sigismund II August av Polen var gift tre gånger, och hans första gemål, då han gifte sig 1543, Bonas svärdotter, drottning Elisabeth, Elisabet av Österrike, drottning av Polen och storhertiginna av Litauen (1526–1545) (porträtt cirka 1553), gift 6 maj 1543 med kung Sigismund II August av Polen. Hon var äldsta dotter till Ferdinand I (tysk-romersk kejsare) och Anna av Böhmen och Ungern, porträtt cirka 1553, och hans andra gemål, då han gifte sig 1547, likaledes svärdotter, drottning Barbara Radziwiłł (1520–1551), hon hade gift sig 18 maj 1537 med Stanislovas Goštautas, voivod av Nowogródek, som dog 1542, och 1547 gifte hon sig med kung Sigismund II August av Polen och blev då drottning av Polen 1547–1551, och Bonas svärdotter, hon var dotter till biskopen Jerzy Radziwiłł, en litauisk katolsk präst. och hans tredje gemål var Katarina av Österrike (1533–1572), hon var yngre syster till första hustrun. Makens otrohet och osämja ledde till separation 1562 och 1566 återvände Katarina till Österrike, dottern Isabella Jagiełło (Isabella Jagellonica) (1519–1559) blev polsk-litauisk prinsessa och drottning av Ungern, gift med Johan I av Ungern (Johan I Zápolya) (1487–1540) och mor till Johan II av Ungern (Johan II Zápolya, eller Johan Sigismund Zápolya (kung 1540–1571) och Isabella Jagellonica var Ungerns regent (förmyndarskap) 1540–1559, dottern Katarina Jagellonica (1523–1583), drottning av Sverige, gift med Johan III, kung av Sverige, dottern Sofia Jagellonica (1422–1575) blev hertiginna av Braunschweig-Lüneburg, gift med Henrik V av Braunschweig-Lüneburg, och dottern Anna av Polen (1523–1596), blev drottning av Polen, gift med Stefan Báthory.

Bona Sforza av Milano var formellt regerande hertiginna av hertigdömet Bari, en provins i regionen Apulien vid Adriatiska havet och prinsessa av furstendömet Rossano mellan 1524 och 1557 i Italien, och innehade rätten till ätten Briennes arvsrätt på tronen i kungadömet Jerusalem. Vid sin mors död 1524 ärvde hon hertigdömet Bari och fursstendömet Rossano i Italien samt arvsrätten till kungadömet Jerusalem. År 1527 blev hennes make Sigismund I av Polen medregent i Litauen och år 1529 blev han även medregent i Polen.

Hovman vid Jagellonska ättens hov i Kraków i Polen 1518–1562 miniatyr|höger|Johan III, kung av Sverige, iklädd det senaste spanska hovmodet. Kungen gjorde italienaren Antonius de Palma till fogde på Torvesund, som kort därefter blev Drottningholms slott. Oljemålning av Johan Baptista van Uther omkring 1582. Nationalmuseum, Stockholm. miniatyr|höger|Katarina Jagellonica av Polen (1526–1583) var hertiginna av Finland och blev Johan III:s gemål 1562. Hon medförde både sin mors, Bona Sforzas italienske hovman Antonio de Palma till Sverige och moderns förfinade italienska kultur. Katarina Jagellonica var katolik och utövade inflytande över Johan III:s värderingar och politik, särskilt i religionsfrågor.

Efter två år vid Sforzahovet i Milano följde hovmannen vid det italienska hovet, Antonius de Palma, år 1518 med prinsessan Bona Sforza av Milano (1494–1557) till Kraków (i äldre svenska Krakau) i södra Polen, 300 km söder om huvudstaden Warszawa, dit hon reste för att gifta sig med kung Sigismund I av Polen av den Jagellonska ätten. Kraków var Polens huvudstad från medeltiden till 1596, då Sveriges kung Sigismund (Sigismund III Vasa) (på polska känd som Zygmunt III Waza) flyttade huvudstaden till Warszawa. I Bonas följe ingick hovmän, diplomater, trädgårdsmästare och kökspersonal. Att Antonius de Palma långt senare fortfarande tillhörde hennes hov framgår av Bona Sforzas testamente 1558. Bona Sforza var född 2 februari 1494, död 19 november 1557 och hon var dotter till Muzio Sforza och Lucia da Torsano, Sigismund I:s första hustru var Barbara Zápolya.

Dynastin Sforza var en av Europas mäktigaste släkter från renässansen och de gifte bland annat in sig i Spaniens och Polens kungahus. Dynastin Sforza har invecklade släktskapsförbindelser tillsammans med släkterna Medici, Borghese, Borgia och Visconti, men det är en fortlevande dynasti i Italien. Den äldsta säkerställda förfadern är Muzio Attendolo (1369–1424). Enligt vissa källor var han en bondson som gjorde karriär i armén. Niccolo Machiavelli beskyllde Ludovico Sforza, kallad Il Moro ("moren"), 1451–1508) för att sätta sin egen själviskhet framför Roms bästa. Ludovico Sforza har kommit att förknippas med grymhet, komplotter och intriger. Machiavelli hade mycket höga tankar om hans far Francesco I Sforza (1401–1465).

Hertig Johan gifte sig med polska prinsessan Katarina Jagellonica 1562 Kung Sigismunds och drottning Bonas yngsta dotter prinsessan Katarina Jagellonica gifte sig i Vilna (nyare form Vilnius) i sydöstra Litauen den 4 oktober 1562 med hertig Johan, som var Gustav Vasasom Johans andre son och blivande kung Johan III. Katarina Jagellonica var yngre syster till Polens kung Sigismund II August, med vilken Erik XIV befann sig i krig. De båda svågrarna slöt kort efter bröllopet en överenskommelse, enligt vilken Johan mot en försäkring av 120.000 daler av den polske kungen skulle erhålla som pant sju fasta slott i Livland. Före äktenskapet med Katarina Jagellonica hade Johan ett förhållande med Katarina Hansdotter. Hon var frilla till Johan III och de hade fyra barn, födda 1556, 1557, 1560 och 1561, Sofia Johansdotter (Gyllenhielm) (1556–1583), Augustus Johansson (Gyllenhielm) (1557–1560), Julius Johansson (Gyllenhielm) (1560–1581) och Lucretia Johansdotter (Gyllenhielm) (1561–1585).

I slutet av 1500-talet regerade den Jagellonska ätten över ett stort område från Östersjön till Svarta havet och ner mor Adriatiska havet. Jagellonska ätten ärvde rätten att överta den kungliga titeln i Polen och Litauen.