BAE Systems Archer, i Sverige även Artillerisystem 08 Archer, bland flera andra namn, är ett självgående eldrörsartillerisystem, även benämnt som dumperartilleri, utvecklat av BAE Systems Bofors AB för den svenska armén. Fordonet är beställt av FMV som en uppgradering av Haubits 77B (projektnamn REMO 77B, alternativt REMO Haubits 77B ARCHER) och är menad att ge det svenska artilleriet ett självgående, mobilt och automatiserat artillerisystem för att förse det med den mobilitet och prestanda som behövs för att effektivt fungera på dagens slagfält.
Det ursprungliga systemet består i grunden av ett pjässystem bestående av en Volvo A30E dumper försedd med en moderniserad 155 mm haubits 77B, försedd med L/52 eldrör (från L/39) och laddautomat i en oscillerande pjäsvagga, och ett ammunitionshanteringssystem bestående av en modifierad lastbilscontainer vilken laddar om pjässystemen i fält och kan monteras på konventionella lastbilar. Pjässystemet är utvecklat för att kunna skjuta all 155 mm NATO-kvalificerad artilleriammunition, såsom granaterna BONUS och EXCALIBUR.
Av exportanledningar har pjässystemet under senare år utvecklats för att vara mer modulärt. Som ett exempel på detta tog företaget fram en lastbilsburen version monterad på Rheinmetall-MAN:s Military Vehicles RMMV HX2 8×8 chassi.
Historik 1989–1992: APS 2000 År 1989 drog FMV igång ett studieprojekt under namnet APS 2000 (Artilleripjäs splitterskyddad) för att producera belägg för framtida självgående artillerisystem. Studien var mycket bred och omfattade eldhastighet, skottvidd, ammunition, verkan och plattform, etc.
Första fasen avslutades under mitten av 1992 och fokuserade primärt på pjäsutformning och ammunition, men även delsystem och plattformar. Man kom bland annat fram till att en hög eldhastighet och avancerad ammunition var viktigt för att göra det möjligt att bekämpa mål med färre granater än tidigare artillerisystem.
Under denna period hade Bofors bland annat byggt en 155 mm pjäs baserad på Haubits 77B fast med ett L/52 eldrör vilken hade provskjutits i en statisk provbock. Under provskjutningar uppnåddes skottvidder upp till 42 000 meter genom en nykonstruerad basflödesgranat av Bofors-design och drivladdningar som gav granaten en utgångshastighet av 1000 meter per sekund. Man hoppades dock att man inom snar framtid kunde uppnå skottvidder mellan 47 och 50 km och samtidigt minska spridningen på dessa avstånd med upp till 70 %. Det fanns även tankar om att skapa underkalibriga granater med samma sprängladdning som fullkalibriga sådana, varvid räckvidden skulle öka till 55 km. Som framtida alternativ fanns även idén att skapa en granat med utfällbara vingar och sensorstyrning. En sådan granat ansåg man kunde uppnå räckvidder upp till 100 km.
Som plattform för ett framtida självgående artillerisystem fanns två primära kandidater: ett förlängt Hägglunds stridsfordon 90 chassi och ett civilt Volvo dumperchassi. Detta gav större mobilitet och snabbare gruppering. I slutändan valde man dumperchassit och påbörjade körprov.
1992–1998: FH 77 AD
Efter första fasen av APS 2000 påbörjade man ett REMO-projekt på befintliga Haubits 77A-pjäser som ett inledande steg mot ett nytt artillerisystem. Detta innebar även konstruktionen av en körrigg för en framtida artilleridumper, vilken demonstrerades i december 1992 under en visning i Strängnäs. Detta projekt fick namnet FH 77 AD, där D stod för dumper.
Körriggen skapade fortsatt intresse för REMO-projektet och man valde att fortsätta utvecklingen genom att ta fram en ny rigg som inte bara kunde köra utan även skjuta. Denna kör- och skjutrigg utvecklades under åren 1995 till 1998 och baserades på en lätt bepansrad dumper. Denna pjäs användes som demonstrator i projekt Artdemo och i förarhytten fanns datorer för beräkning av ballistiska data, vilket annars utfördes på en separat batteriplats för hela artillerikompaniet.
2002–2008: FH 77 BD miniatyr|Förseriepjäs i eldläge Mellan 2002 och 2003 gjordes teknikstudier och renovering/modifiering av 155 mm haubits 77B till 155 mm haubits 77BD, där D står för dumper. År 2003 gick Danmark med i projektet men kom av olika anledningar att lämna projektet våren 2006. Under denna period hade försök med två försökspjäser (FP 01 och FP 02) påbörjats.
2008–nutid: Artillerisystem 08 miniatyr|Archerpjäs under Garnisonens dag i Boden 2017. Från 2008 gick Norge med i projektet och i mars 2010 beslutade FMV, tillsammans med norska FLO, att påbörja serietillverkning och slutleverans av Artillerisystem 08. Systemet var ursprungligen tänkt att levereras i serieversion från 2012 då även det första förbandet skulle utbildas på det nya systemet. Totalt låg ordern på 24 Archersystem till Försvarsmakten och 24 Archersystem till det norska försvaret.
Den 19 augusti 2009 gav regeringen Reinfeldt klartecken till Försvarsmakten att genom Försvarets materielverk anskaffa 24 pjäser, detta efter att det norska stortinget tidigare beslutat om anskaffning av 24 enheter.Forsvarsmakten.se (2009-08-20) 24 Archer till Artilleriregementet Läst 11 januari 2011Fmv.se (2009-08-19) FMV inleder förhandlingar om Archer Läst 29 december 2009 Den 23 mars 2010 offentliggjordes den officiella ordern till BAE Systems Bofors, där leveranserna till det svenska försvaret planerades att påbörjas under 2011, för att upptas och ingå i insatsorganisationen under 2012. De norska enheterna planerades att tas i bruk under 2013.Di.se (2010-03-23) Svensk kanonorder i miljardklassen Läst 11 januari 2011
År 2013 var hela systemet cirka två år försenat, bland annat på grund av att en underleverantör till BAE gått i konkurs, den leverantör som hade fått i uppdrag att leverera ammunitionshanteringssystemet, det vill säga det fordon som ska stå bredvid och ladda pjäsen. I december 2012 lämnade Artilleriregementet (A 9) ifrån sig de två sista Haubits 77B. Under perioden december 2012-september 2013 gjorde förseningarna att Försvarsmakten stod utan tungt artilleri. Under den period som det svenska försvaret stod utan de nya pjäserna, samövade Sverige med det norska försvaret som använder amerikanska M109 haubitsar. Dessa var planerade att utgå ur den norska krigsorganisationen när det nya systemet levererats.
Den 23 september 2013 överlämnade BAE Systems Bofors de första pjäserna i det nya systemet till FMV. Pjäserna transporterades sedan till Boden där Försvarets materielverk (FMV), Forsvarets logistikorganisasjon (FLO) och Artilleriregementet fortsatte med utbildning och övning.FMV.se 24 september 2013: De första Archerpjäserna levererade till FMV , läst 25 september 2013 Fredagen den 18 oktober överlämnade FMV de första fyra utbildningspjäserna till Artilleriregementet. Den 6 december 2013 meddelade den norska regeringen att man bryter kontraktet, med hänvisning till att de inte motsvarar de norska behoven. Ingen av de ursprungligen 24 beställda enheterna var levererade till Norge vid denna tidpunkt, vilka från början var planerade att levereras 2013 och fullt operativa 2014.
Den 28 september 2015 överlämnade BAE Systems den första serieproducerade enheten till FMV. Överlämnandet skedde genom en mindre ceremoni i Karlskoga, där Lena Gillström, VD för BAE Systems Bofors, överlämnade den första enheten till försvarsminister Peter Hultqvist och Försvarets materielverks vikarierande generaldirektör Dan Ohlsson. Den första pjäsen skulle dock testas och kontrolleras av FMV, vilket beräknades ta ett par månader, innan den överlämnades till Försvarsmakten. Leveransen av systemet skulle ske med start från oktober 2015, med två pjäser varje månad. Systemet beräknades vara slutlevererat till svenska staten hösten 2016, två år senare än beräknat. I media uppgavs hela systemet kosta 1,3 miljarder kronor. Den 1 februari 2016 överlämnade FMV de första fyra pjäserna till Försvarsmakten och Artilleriregementet, genom en överlämningsceremoni i Boden. Artilleriregementet hade då varit utan egna artilleripjäser i över tre år.
I september 2016 meddelade försvarsminister Peter Hultqvist att framtiden för de överblivna 24 haubitsarna från den tidigare norska affären var under utredning. Enligt Hultqvist utreder man möjligheten att tillföra pjäserna till det svenska försvaret. Den 20 september 2016 meddelade försvarsministern att samtliga 48 pjäser kommer att köpas av den svenska staten. I november 2022 meddelade Försvarets materielverk att alla 48 Archerpjäserna hade levererats.
Teknisk beskrivning (svensk variant) Artillerisystem 08 Archer är ett system och inte ett specifikt fordon och består av två primära undersystem: ett pjässystem bestående av ett självgående system (en modifierad Volvo A30E terrängvagn) och ett skjutande system (en modifierad 155 mm fälthaubits 77 i ett torn) samt ett ammunitionshanteringssystem bestående av en modifierad lastbilscontainer som kan lastas på olika lastfordon och vars syfte är att ladda om pjässystemen i fält.
Som kuriosa kan nämnas att pjässystemet saknar en välkänd formell beteckning, utan kallas enbart för Archer, alternativt Archerpjäs i antalsform. I vissa sammanhang har beteckningarna 155 mm FH-77 BW L/52, 155 mm Haubits Archer och Haubits 08 använts men dessa är mer synonyma för själva vapnet än hela pjässystemet.
Pjässystemets självgående system
Pjässystemets självgående system består av en bepansrad Volvo A30E 6x6 terrängvagn, även kallad dumper, med förlängd bakvagn. Komplett med vapensystem väger fordonet cirka 35 ton med en totallängd på 14,3 meter.
Prestanda Chassit är försedd med midjestyrning och har en Volvo D9B AC E3 dieselmotor med 343 hästkrafter (252 kW). På bra vägunderlag kan fordonet komma upp i cirka 65 till 70 kilometer i timmen. Chassits bränsletank håller 400 liter dieselolja vilket ger fordonet en räckvidd på 500 kilometer. Fordonet har bra rörlighet och klarar av att köra i 30° graders längsgående lutning och 28° graders tvärgående lutning. Fordonets terrängframkomlighet är även mycket bra och chassit klarar av att vada i vatten upp till 1 meter.
Stridsutrymme Fordonet har jämfört med sin civila version försetts med en helt ny kabin (militärt även kallat stridsrum) som innehåller diverse elektronik och utrustning samt diverse andra nödvändiga förändringar. Kabinen sitter framtill på fordonet, så långt från magasinet som möjligt. Enbart motorn med tillbehör sitter längre fram på chassit. Denna placering har två viktiga fördelar, dels skyddar det besättningen från ammunitionssprängning, det vill säga ifall ammunitionen i magasinet exploderar, och det gör det också möjligt att transportera pjässystemets eldrör i ett infällt läge längs vagnens längd.
Besättning Pjässystemet bemannas av 2-4 soldater, varav en förare, en vagnchef och 2 operatörer som max. Systemet kan om nödvändigt betjänas av enbart en soldat. Utom strid ska besättning även kunna ladda om fordonet. Besättningens uthållighet med stängda luckor och dörrar i fordonet är drygt 24 timmar. Pjässystemets kabin är väl skyddad och har all nödvändig utrustning för att möjliggöra betjäning av pjässystemet under minst 24 timmar i sträck.
Centralt på chassit finns en förvaringsmodul med 4 sidolådor. I dessa förvaras verktyg och besättningens personliga utrustning. Skydd Pjässystemets självgående system är utformat med flera olika typer av skydd, bland annat splitterskydd, minskydd, brandskydd, CBRN-skydd och bullerskydd, samt ballistiskt skydd bestående av pansar och skottsäkert glas för att skydda mot finkalibrig eld. Fordonet har även brandsläckaranordning för motor, stridsrum och vapenrum.
Två av fordonets axlar är försedda med slirskydd (främre axel samt främre bakaxel) vilket minskar risken för att fordonet ska slira på dåligt vägunderlag. Terränghjulen är även försedda med nödkörningshjul (extrahjul inuti hjulen) som tillåter körning på punkterade hjul och ger extra skydd vid påkörning av fordonsminor.
Närförsvarsbeväpning