Aspergers syndrom (AS), också känt som asperger, var före ICD-11/DSM-V en diagnos inom genomgripande störningar i utvecklingen och en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kännetecknas av att personen har en normal till hög intelligensnivå men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga med normal språklig förmåga. Därtill är det mycket vanligt att personen har specifika beteendemönster och intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symtomen framträder under tidig barndom och att de leder till en betydande funktionsnedsättning i det dagliga livet.
Idag har diagnosen i stort sett ersatts med den nya spektrumdiagnosen Autismspektrumtillstånd. Dock kan diagnosen fortfarande ges i specialfall där personen har tydlig autismliknande problematik, men inte kvalificerar för en autismspektrumstillstånd-diagnos. Diagnosen gäller fortfarande för de som blev diagnosticerade före introduktionen av DSM-V, och det hänger på patienten själv att efterfråga en uppdaterad diagnos. World Health Organisation updates classification of autism in the ICD-11
Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel/social kommunikation, ibland också vad gäller planering/organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga och kroppshållning/kroppsrörelser. Personer med Aspergers syndrom kan uppvisa ett ovanligt beteende. De blir därför ofta missförstådda och kan uppfattas som ohyfsade, ouppfostrade eller blyga.Vårdguiden
Ibland används termen högfungerande autism (HFA) avseende kombinationen autism (autistiskt syndrom) och hög begåvning. Högfungerande autism och Aspergers syndrom har stora likheter och vissa använder de båda begreppen synonymt. Aspergers syndrom anses primärt ha genetisk och biologisk grund. Omkring 2–4 personer per 1 000 anses ha Aspergers syndrom. Andelen män överväger (3–6 män/1 kvinna).
Historik Klassificeringen av autism uppstod inte förrän 1943 när Leo Kanner, doktor på Johns Hopkins University, studerade en grupp med elva barn och introducerade benämningen ”tidigt infantil autism”. Samtidigt beskrev den österrikiske läkaren och forskaren Hans Asperger en annan form av autism som senare blev känd som Aspergers syndrom. Själv kallade Asperger störningen för ”autistisk psykopati”.Asperger, Hans, and Uta Trans Frith. "'Autistic psychopathy'in childhood." (1991). Vid den här tiden var autism ännu extremt sällsynt.
Det globala erkännandet av Hans Aspergers arbete blev dock försenat på grund av andra världskriget. Inom psykodynamisk teori och praktik från Bruno BettelheimBettelheim, Bruno: The Empty Fortress. Infantile Autism and the Birth of the Self. MacMillan, N.Y. 1967. till Birgitta ZenkerZenker, Birgitta: Autistiska barn. Erfarenheter av behandlingsarbete.W&W 1977. betraktades autism som en typ av barnpsykos orsakad av tidiga trauman, vilket föranledde en psykoterapeutisk behandlingsfilosofi. I bland annat Frankrike lever dessa föreställningar i hög grad kvar och debatt och behandling är opåverkad av kunskapsutvecklingen i övriga världen. Psykodynamiken dominerar totalt och det har även utvecklats en behandlingsmodell kallad ”inpackning” där autistiska barn packas in i kalla, våta filtar.http://www.supportthewall.org/2012/01/opinions-what-is-packing-a-barbaric-practice-for-autistic-children/
Begreppet ”Aspergers syndrom” myntades av Lorna Wing 1976, som även gjorde Hans Aspergers forskningsresultat kända för en bredare, icke-tyskspråkig krets, då hon i februari 1981 publicerade en serie fallstudier som visade liknande symtom. Wings skrifter publicerades och populariserades i stor omfattning. 1992 togs AS med i den tionde upplagan av Världshälsoorganisationens diagnosmanual och International Classification of Diseases (ICD-10), vilket gjorde det till en distinkt diagnos. 1994 lades AS till i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV) och American Psychiatric Associations diagnostiska referensbok.Not: NINDS Asperger Syndrome Fact Sheet anger 1995 som det år då AS inkluderades i DSM, men DSM-IV publicerades 1994, refererad i Asperger syndrome i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2007-08-06
Diagnosen Aspergers syndrom har sedan 2015 tagits bort som separat diagnos ur diagnosmanualen DSM-5. Aspergers syndrom ingår numera i den övergripande diagnosen ASD (Autism Spectrum Disorder). Under flera år har det pågått arbete med att revidera diagnosmanualen DSM-5. Det har pågått många diskussioner kring vilka begrepp eller benämningar som ska gälla. Forskare har funnit att det inte finns vetenskapligt stöd för att de autismspektrumdiagnoser som finns i dag verkligen är olika tillstånd/diagnoser. I stället tänker man nu att det rör sig om samma svårigheter och att allt ryms inom begreppet autism men att olika individer fungerar olika inom detta spektrum.
Diagnosen har ökat mycket snabbt både vad gäller omfattningen av symtom och vad gäller antalet personer som anses ”drabbade”.
Mikael Landén, som är överläkare i psykiatri och professor i klinisk psykiatri, menar att den troligaste orsaken till ökningen är hur diagnosen definierats och använts. Under decennier har, enligt honom, en diagnosglidning kring symtomen i fråga förekommit.
Klassificering och diagnos Aspergers syndrom definieras i avsnitt 299.80 av den näst senaste versionen av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV) med sex huvudsakliga kriterier: Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter Betydande nedsättning av funktionsförmåga i viktiga avseenden Ingen betydande försening av den allmänna språkutvecklingen Ingen betydande försening av den kognitiva utvecklingen, såsom nyfikenhet på omgivningen, eller av utvecklingen av för åldern adekvata vardagliga färdigheter eller adaptivt beteende (utöver social interaktion) under de första tre levnadsåren Symtomen kan inte bättre förklaras av en annan specifik genomgripande störning i utvecklingen eller av schizofreni.Svensk översättning delvis efter Autismforum: Diagnoskriterierna för Aspergers syndrom i DSM-IV-TR
Symtom Sociala nedsättningar Aspergers syndrom kan omfatta ett flertal svårigheter och beteendeavvikelser. Det finns inget enskilt drag som delas av alla personer med diagnosen, men svårigheter med socialt beteende förekommer hos många och är ett av de viktigaste kriterierna.
Personer med Aspergers syndrom saknar ofta förmågan att förmedla sitt eget känslomässiga tillstånd (alexitymi) och den naturliga förmågan att se undertexterna i socialt samspel, att avläsa kroppsspråk och instinktiva signaler. De har ofta svårt att veta vad som är ”acceptabelt”, vilket kan leda till välmenande yttranden som kan verka förolämpande, såsom att säga till en främmande person att denne har viktproblem. Personer med Aspergers syndrom måste lära sig dessa sociala förmågor intellektuellt, genom logik snarare än intuitivt genom känslomässigt samspel.
Icke-autistiska personer samlar intuitivt information om andra personers kognitiva och känslomässiga tillstånd från deras ansiktsuttryck eller kroppsspråk. Detta har personer med Aspergers syndrom i varierande grad nedsatt förmåga till.Romanowski, Patricia; Kirby, Barbara L. The Oasis Guide to Asperger SyndromeLevanthal-Belfer and Coe (2004), s. 160–161 Personer med Aspergers syndrom kan ha bristande inlevelseförmåga i andras känslor och har oftast minskad förmåga till ”theory of mind”.Attwood, Tony, Theory of Mind and Asperger's Syndrome, s. 11-42 i Baker, Linda and Welkowitz, Lawrence A.; red. (2005). Asperger’s Syndrome: Intervening in Clinics, Schools, and Communities - People with Asperger's Syndrome Can Lead Productive Lives. Lawrence Erlbaum Associates, Inc. Till följd av den bristande inlevelseförmågan har personer med Aspergers syndrom svårigheter att läsa av och förstå andras tankar och känslor. Dessa svårigheter att förstå andras önskningar och avsikter och svårigheter att förutse vad som kan förväntas av andra eller vad andra kan förvänta sig av dem kan medföra att de uppfattas som socialt tafatta eller uppfattas uppvisa ett olämpligt beteende.
En person med Aspergers syndrom kan ha problem att förstå andra människors känslor; de meddelanden som sänds genom ansiktsuttryck, ögonkontakt och kroppsspråk missas ofta. De kan också ha problem med att visa empati med andra människor. Därför kan personer med AS uppfattas som egoistiska, själviska eller hänsynslösa. I de flesta fall är dessa etiketter orättvisa, eftersom beteendet beror just på dessa svårigheter att läsa av andra människors känslomässiga tillstånd. De kan bli upprörda och ångerfulla när de får reda på att deras handlingar är sårande eller olämpliga. Personer med AS har helt normala känslor och upplever det fullständiga spannet av känslor. De känslomässiga relationer som de kan ha (exempelvis till föremål snarare än till människor) kan verka underliga eller kan till och med framkalla oro hos personer som inte delar deras perspektiv. Denna begränsning av förmågan att avläsa sina egna och andras känslor har benämningen alexitymi, en grekisk term som myntades 1972 av P.E. Sifneos och betyder ”frånvaro av ord för känslor”.Sifneos P. E., 'The prevalence of 'alexithymic' characteristics in psychosomatic patients'. 'Journal of Psychotherapy and Psychosomatics' 22, 255-62 (1973) Senare undersökningar har bekräftat att 85 procent av personer med AS-diagnoser har någon form av alexitymi,E. Hill, S. Berthoz, & U. Frith, Journal of Autism and Developmental Disorders 34, 229–235 (2004) och; S. Berthoz, & E. Hill, European Psychiatry 20, 291–298 (2005) ett resultat som ställer viktiga frågor för framtida forskning rörande hur man kan förklara den höga komorbiditeten. Enligt Tony Attwood kan alexitymi också förklara svårigheter som vissa personer med AS har med att hantera ilska, där oförmågan att uttrycka känslor i ord kan göra personen benägen till fysiska handlingar för att uttrycka sin sinnesstämning och få utlopp för sin känslomässiga energi.
Att inte visa tillgivenhet – eller inte göra det på konventionella sätt – betyder inte att personer med Aspergers syndrom inte känner tillgivenhet. Att förstå detta kan få partner eller vårdgivare att känna sig mindre avvisade och vara mer förstående. Ökad förståelse kan också uppnås genom att man lär sig om AS och eventuella komorbiditeter. Ibland uppstår det motsatta problemet: personen med AS är ovanligt tillgiven mot nära och kära, och missar eller misstolkar signaler från den andra parten, vilket gör partnern stressad. Det som en partner tar för givet ska förstås kan också stressa en partner med AS. Varför fråga hur nattsömnen varit om man inte önskar ett svar? Varför tala om vädret, ”Fint väder i dag, eller hur?”, om svaret absolut måste vara ”Ja, visst är det”.