miniatyr|Svenska Fotbollförbundet låter spelare visa en banderoll i samband med en match i Damallsvenskan 2015.Människovärde (jfr eng. human dignity, fr. dignité humaine, ty. Menschenwürde) är ett begrepp som används i etiska, religiösa, politiska och juridiska sammanhang. Det förutsätts vara ett egenvärde som alla människor har i egenskap av tänkande och kännande varelser. Man kan tala om människolivets okränkbarhet eller om alla människors lika värde.
Definition Engelskans "värdighet" (Dignity eller Human dignity) som används i flera internationella konventioner med en betydelse snarlik "människovärde", började anta sin nuvarande betydelse först omkring mitten av 1800-talet. Att begreppet skiljer sig mellan språken gör att den engelska termen rymmer delvis andra betydelser eller nyanser. Gemensamt mellan språken är att begreppen har kritiserats för sin inneboende vaghet.
Människovärdet är knutet till existensen, inte till funktioner eller egenskaper. Alla människor har vissa fundamentala rättigheter (rätt till liv, frihet, personlig säkerhet och ett värdigt liv) som ska respekteras och i dessa avseenden är ingen förmer än någon annan. Det utesluter inte möjligheten att värdera människors egenskaper, lämplighet eller kvalifikationer i ett visst bestämt sammanhang. En sådan rangordning kränker inte andra människors människovärde.
Människovärdesbegreppet är, särskilt i västvärlden, ett normativt axiom som inte kan bevisas genom empirisk undersökning eller prövning.
I Svensk ordbok definieras termen människovärde som det värde människan har som tänkande och kännande varelse.
Människovärdets principer Tanken om ett speciellt människovärde vilar på (minst) sex olika principer:
Mänskligt liv har egenvärde Endast mänskligt liv har egenvärde Mänskliga individer har egenvärde Alla människor har egenvärde Alla människor har lika egenvärde Det egenvärde som mänskligt liv och människor har är absolut och okränkbart
Historia Människovärdets ursprung spåras till olika ideologiska, religiösa och filosofiska rörelser och tänkare genom historien. Begreppets historieskrivning är (2023) fortsatt föremål för en omfattande akademisk debatt där de dominerande perspektiven attraherar såväl förespråkare som motståndare.
De judisk-kristna och de antika filosofiska föreställningarna om människan och hennes specifika värde präglade medeltidens mentalitet. Thomas av Aquino, en av medeltidens främsta filosofer och teologer, beskrev människan som skärningspunkten mellan himmel och jord, Gud och skapelse, andligt och materiellt och därmed innefattande hela verkligheten i sig.
Giovanni Pico della Mirandola publicerade 1486 ett tal som fick titeln ”Om människans värdighet” (De dignitate hominis) som kom att få ett stort inflytande på den fortsatta diskussionen om människovärdet. I talet ser man spår av både den antika världens och medeltidens tankar. I talet betonas varje enskild människas människovärde och han lyfte mer än tidigare fram människans individualitet. Medeltiden hade uppfattat människan som en person infogad i ståndssamhällets och kyrkans gemenskap. Pico framhåller framhöll att människan är verklighetens mitt genom att vara ”de himmelska väsendenas förtrogna och de lägres (det vill säga djurens och växternas) konung”.
Under 1500-talet växte flera nationalstater fram i Europa, bland annat Sverige. De ersatte medeltidens religiösa och politiska enhetskultur. I samband med detta växte också behovet av att skydda den enskilde medborgaren mot statsmakten fram. I England formulerades på 1600-talet flera rättighetsdeklarationer som tydliggjorde en maktfördelning och -ordning mellan kungen och parlamentet (Petition of Rights, Habeas-Corpus-Acts och Bill of Rights). Dessa deklarationer – liksom Magna Charta som var ett feodalt privilegiebrev – säkerställde politiska rättigheter och friheter, men inte för alla utan endast för vissa människor. Dokumenten lade dock grunden för ett frihetstema som kom att prägla en fortsatt utveckling mot att omfatta alla fria medborgare och slutligen alla människor.
Filosofen och statsvetaren John Locke (1632-1704) kom att få mycket stor betydelse för begreppets fortsatta utveckling. Locke menade att varje människa är fri till sitt väsen eller till sin ”natur”. Hennes rättigheter är inneboende, oförytterliga och inte beroende av politiska system. Människans otrygga tillvaro i naturtillståndet menade han rationaliserade att genom ett samhällsfördrag inrätta staten och skapa en överhet. Denna överhet hade som främsta uppgift att skydda sina medborgare och att borga för deras liv, frihet och egendom. Detta fick dock inte ske på bekostnad av den enskilda individens fri- och rättigheter. I stället skulle staten skydda dem.
De banbrytande franska filosoferna Voltaire och Montesquieu vidareutvecklade Lockes idéer. Voltaire ses som en av åsiktsfrihetens och toleransens främsta talesmän. Montesquieu delade den offentliga makten i en lagstiftande, en verkställande och en dömande makt, allt för att skydda medborgarnas fri- och rättigheter.
Filosofen Thomas Hobbes hörde till dem som inte såg människans värde som universellt utan instrumentellt. För Hobbes var olika människors värde beroende på kapacitet och prestation. Dennes hållning står i kontrast till Immanuel Kants ställningstagande att människan måste tillskrivas ett inneboende värde snarare än ett instrumentellt värde. Detta för att inte reduceras till ett medel för något annat ändamål. Kants etiska förhållningssätt med fokus på människan har haft fortsatt stort inflytande över västerländsk filosofi och politik. Han hävdade även de mänskliga rättigheterna, särskilt rätten till liv, frihet och egendom. Kant var dock den förste som förutom friheten framhöll människans moraliska autonomi och därmed hennes ansvar för sina handlingar. Han menar att autonomin eller självbestämmandet i själva verket var ”grunden för människovärdet”. Hans inflytande kom att leda till att man i Tyskland kom att betona medborgarnas plikter mot staten framför deras rättigheter. Naturrätten i sin tyska version är mer stats- och auktoritetsorienterad än motsvarande doktrin i den engelska och franska traditionen.
Deklarationer som syftar till att slå vakt om människovärdet har således en lång förhistoria. De teoretiska föreställningarnas politiska genombrott kom med den amerikanska och den franska revolutionen. Den amerikanska rättighetsförklaringen slår fast att alla människor till sitt väsen ("by nature") är lika fria och oberoende, och har vissa oförytterliga rättigheter ("inherent rights"). Dessa termer är framvuxna ur i synnerhet den lockeanska naturrättsläran. Den franska deklarationen avsåg alla människors rättigheter medan de nationalstater som bildades på 1800-talet deklarerade dem som nationella medborgerliga rättigheter. De hade till uppgift att säkerställa den borgerliga friheten mot statsmakterna och att garantera allas likhet inför lagen.
Den industriella revolutionen skapade nya ekonomiska och sociala förhållanden och beroenden.1800-talets socialistiska ideologi och rörelser betonade de sociala aspekterna av människosynen. Socialister menade att enbart liberala frihetslagar inte kunde borga för social rättvisa. Den individuella frihetens sociala bas menade de kunde hotas av arbetslöshet och utslagning. Det ledde till dagens socialt medvetna stater.
FN:s generalförsamling antog 1948 den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna efter andra världskriget, då de mänskliga rättigheterna under kriget systematiskt hade kränkts storskaligt. FN:s deklaration har utvecklats till en folkrättsligt förpliktande norm.
Det historiska förloppet fram till dagens deklarationer och konventioner har berott på många faktorer. Den mest centrala är människors växande etiska medvetande om den bärande normativa princip eller gemensamma referenspunkt som har fått namnet människovärde. Den växande föreställningen om alla människors lika värde finns hela tiden med som en etisk klangbotten och har gett kraft åt argument för politisk och social jämlikhet.
Principen om alla människors lika värde Att alla människor har lika och okränkbart människovärde brukar kallas för likavärdesprincipen. Denna princip är en grundläggande värdering i moderna demokratier.
Principen kan vara svår att förstå mot bakgrund till exempel av;
Att människor värderar nära och kära högre än andra. Människor kan alltså ha olika personligt värde. Trots att alla människors lika värde är inskrivet som en central värdegrund i den svenska regeringsformen så är det uppenbart att människor för staten har olika medborgerligt värde. Svenska staten tar i huvudsak ansvar för Sveriges knappt 10 miljoner egna medborgare bland världens alla medborgare. Människor tillmäts olika samhälls- och företagsekonomiskt värde beroende på vilken roll de spelar i arbetslivet. Människor kan också ha olika kulturellt värde, beroende på vilken insats de gör i kulturlivet, de kan ha olika estetiskt värde, beroende på hur vackra de är, och så vidare, utan att detta står i strid med likavärdesprincipen.
Att alla människor har samma människovärde, men inte är lika värdefulla i alla livssituationer, är en grundsanning som har accepterats av många. Begreppet innefattar alla människor oberoende av om de är onda eller goda och oberoende av deras förmåga eller lämplighet i vissa särskilda sammanhang, till exempel vid uttagning till landslaget i fotboll eller vid val av äktenskapspartner. Det är inte en kränkning av människovärden att människor värderas olika i sådana sammanhang.
Människovärde och mänskliga rättigheter Likavärdesprincipen handlar om ett speciellt etiskt värde, vilket i regel tänks vara knutet till någon egenskap som vi har enbart som människor. Det kan beskrivas som att människan i sig själv, oberoende av olika värde i livskvalitet eller instrumentellt värde som skapas genom (goda) handlingar, har ett inneboende eller inherent värde. Oklarheten i vad som avses med ett etiskt värde har gjort att många filosofer sökt sig bort från värdespråket och i stället beskriver människors lika värde i termer av mänskliga rättigheter. Ingemar Hedenius föreslog 1982 följande definition av likavärdesprincipen:
Till tidiga försök att kodifiera människovärdet hör franska deklarationen om de mänskliga rättigheterna (1789), vars första paragraf lyder:
De mänskliga rättigheterna kan sägas vara en slags lägsta-nivå som samhället måste garantera för att människovärdet ska kunna förverkligas i den enskilda människans tillvaro. De mänskliga rättigheterna tydliggör människovärdets innehåll så att det blir möjligt att konstatera när en kränkning av människovärdet sker.
I EU:s stadga om människors grundläggande rättigheter lyder den artikel som föregår artiklarna om mänskliga rättigheter: ”Människans värdighet är okränkbar. Den skall respekteras och skyddas”. I en officiell kommentar förtydligas att människans värdighet ”utgör själva grunden för de grundläggande rättigheterna”.
Samtidigt kan ett ensidigt fokus på människans rättigheter ske på bekostnad av den miljö hon måste leva i och av. Kritiker av den människocentrerade etiken som filosofen Hans Jonas argumenterar för att människan har brustit i sin plikt mot kommande generationer, genom att inte fullt ut ta ansvar för sin omgivning.
Människovärdets olika tolkningar Flera av de stora världsreligionerna bär på idéer som är snarlika den moderna idén om människovärde. Enligt de Abrahamitiska religionerna judendom, kristendom och islam får människan en form av människovärde i egenskap av guds avbild. Enligt den kristna principen är alla människor lika inför Gud, vilket betonas i Bibeln.Den kristna läran, SO-rummet (läst 2024-04-04) Inom buddhismen och hinduismen förlänas värdet genom att människan utgör en del av den gudomliga skapelsen. Samtidigt har människovärdet genom historien upprepade gånger kränkts av religiösa institutioner eller i guds och religionens namn.