Dopning inom den ryska idrotten är ett betydande problem. Det ryska dopningsproblemet uppmärksammades brett i december 2014, när det tyska TV-bolaget ARD rapporterade om och jämförde det med dopningen i DDR. World Anti-Doping Agency (Wada) publicerade i november 2015 en rapport som var starkt kritisk mot både den ryska anti-dopningsbyrån (Rusada) och det Ryska friidrottsförbundet (VFLA). Samma månad stängde Internationella friidrottsförbundet (IAAF) tills vidare av Ryssland från internationellt tävlande, på grund av mycket utbredd dopning.
IAAF:s avstängning av Ryssland bekräftades i juni 2016. Månaden efter avslöjades ytterligare oegentligheter inom det ryska idrottslivet, vilket ledde till att Internationella tyngdlyftningsförbundet stängde av Ryssland från internationella tävlande på ett år. Dessutom var Rysslands deltagande i olympiska sommarspelen 2016 ifrågasatt från flera håll. Dopningsproblemen inom rysk idrott anses vara systematiska, långvariga och underlättade av olika delar av statsapparaten.
RUSADA medgav slutligen i december 2016 att dopningen i landet utförts på institutionell nivå. Man hävdade dock att Rysslands regering inte var inblandad. Detta hindrade inte IOK från att – med hänvisning till det stora dopningsproblemet – senare även utesluta Ryssland från deltagande i 2018 års olympiska vinterspel.
Dopningsfall under tidigt 2000-tal År 2008 stängdes sju ryska friidrottare av inför sommarens OS-tävlingar, efter avslöjanden om att de manipulerat sina lämnade urinprov. Presidenten i Internationella skidskytteförbundet Anders Besseberg sa: "Vi står inför systematisk dopning i stor skala, utförd av en av världens starkaste landslag."
Efter att 7 289 blodprov (tagna under åren 2001–2009) från 2 737 idrottare undersökts fann en rapport att antalet misstänkta prov från "Land A" märkbart översteg dem från andra länder. En av rapportförfattarna sa att landet som åsyftades var Ryssland.
I oktober 2009 skrev IAAF:s generalsekreterare Pierre Weiss till VFLA:s ordförande Valentin Balachnitjev om att man i blodprov från de ryska friidrottarna "sett några av de högsta värdena som registrerats sedan IAAF började med sitt testande". Weiss meddelade också att testerna från friidrotts-VM 2009 "starkt antydde ett systematiskt missbruk av bloddopning eller epo-relaterade produkter."
Anklagelser om statlig inblandning, ARD-dokumentär 2014 miniatyr|stående|Julija Stepanova, tidigare dopningsavstängd friidrottare som informerat WADA om Rysslands dopningssystem. År 2010 började Vitalij Stepanov, en anställd vid den ryska anti-dopningsbyrån Rusada, skicka upplysningar till Wada. Upplysningarna, som delgetts i form av 200 e-brev och 50 brev under tre års tid, påstod att Rusada var inblandat i systematisk dopning inom rysk friidrott. I december 2012 skickade Darja Pisjtjalnikova (en av de sju friidrottarna som stängdes av inför sommar-OS 2008) e-post till WADA med detaljer om ett påstått statligt ryskt dopningsprogram. Trots att e-brevet, enligt New York Times, nådde tre ledande Wada-tjänstemän, valde Wada att inte gå vidare med en undersökning i saken. Istället skickades hennes e-brev vidare till ryska idrottsledare.
Enligt Stepanov fanns det "till och med hos Wada människor som inte ville att den här historien skulle bli känd". Han sa dock att en person inom organisationen förde samman honom med representanter för det tyska TV-bolaget ARD. I december 2014 sände ARD en dokumentär producerad av Hajo Seppelt med titeln Geheimsache Doping: Wie Russland seine Sieger macht ('Dopningshemligheten: Hur Ryssland skapar vinnare'). I dokumentären påstods att den ryska staten var direkt inblandad i systematisk dopning, som beskrevs som varande på en "östtysk nivå". Dokumentären innehöll uttalanden av Stepanov och hans fru, Julija Stepanova (född Rusanova), där de båda menade att ryska friidrottsfunktionärer försåg idrottare med förbjudna preparat mot en avgift motsvarande fem procent av idrottarens inkomster och att de förfalskade provresultat i maskopi med de lokala testkontrollanterna. Enligt uppift skulle exempelvis den ryska långdistanslöparen Lilija Sjobuchova ha betalat motsvarande 4,5 miljoner svenska kronor för att mörklägga hennes eget positiva dopningsprov.Ingman, Cecilia (2014-12-04): "Löparstjärnan berättar om systematisk rysk dopning". svt.se. Läst 21 juli 2016.
Från 2015 och framåt 2015
miniatyr|stående|Lamine Diack, dömd 2020 för att ha tagit emot mutor i syfte att mörklägga ryska dopningsfall. I januari 2015 avgick VFLA-ordföranden Valentin Balachnitjev från sin post som kassör för IAAF.
Efter ARD-dokumentären beställde Wada en utredning, som kom med sitt utlåtande 9 november 2015. Det 323 sidor långa dokumentet, beskrivet av The Guardian som "fördömande", beskrev utbredd dopning och storskalig mörkläggning av ryska myndigheter. I rapporten rekommenderades att VFLA skulle fråntas sina befogenheter att handha dopningsärenden och att Internationella olympiska kommittén inte skulle acceptera några tävlande fån VFLA tills oegentligheterna var åtgärdade. Den 13 november röstade IAAF:s styrelse, med siffrorna 22–1, för att med omedelbar verkan portförbjuda Ryssland från internationella friidrottstävlingar. Ryssland fråntogs även värdskapet av både 2016 års lag-VM i gång och samma års junior-VM i friidrott. VFLA måste också hädanefter låta ryska dopningsärenden hanteras av Idrottens skiljedomstol.
VFLA accepterade IAAF:s tillsvidareavstängning av organisationen och begärde inte ett överklagande i saken. VFLA:s åtgärder i syfte att åter kvalificera för fullt IAAF-medlemskap kommer att övervakas av en femmannadelegation hos IAAF.
Den 18 november 2015 stängde Wada även av Rusada. Detta innebar att Ryssland tills vidare inte har någon fungerande nationell anti-dopningsorganisation för någon idrott.
I november 2015 inledde Frankrike en brottsutredning rörande förre IAAF-presidenten Lamine Diack. Det fanns misstankar om att han 2011 tagit emot 1 miljon euro i mutor från VFLA, för att mörklägga positiva dopningsresultat för åtminstone sex ryska friidrottare.
Januari till maj 2016
I januari 2016 bannlyste IAAF på livstid både den före detta chefen för VFLA, Valentin Balachnitjev, och den ryske idrottsledaren Aleksej Belnikov.
I mitten av januari släppte Wada en andra rapport av dess oberoende utredningskommission.
Två före detta chefer på RUSADA, Vjatjeslav Sinjev och Nikita Kamajev, avled i februari 2016. The Sunday Times rapporterade att Kamajev strax före sin död hade kontaktat tidningen med information om att han planerade en bok om "den sanna historien om idrottens farmakologi och dopning i Ryssland redan 1987".
I mars 2016 sände ARD den uppföljande dokumentären Russlands Täuschungsmanöver ('Rysslands falskspel'). I programmet påstods att idrottare fick reda på dopningstesterna i förväg och att de erbjöds förbjudna preparat av både RUSADA och VFLA. Enligt en rapport i maj i The New York Times meddelade chefen på ett ledande laboratorium, Grigorij Rotjenkov, att dopningsexperter samarbetade med den ryska säkerhetstjänsten (FSB). Bland annat byttes urinprov ut genom ett hål i laboratoriets vägg. Han sa att minst 15 olika medaljörer i vinter-OS 2014 var inblandade. 19 maj utsåg Wada juridikprofessorn Richard McLaren till att leda en utredning omkring dopningsanklagelserna i Sotji-OS. Rodtjenkov, som varit huvudansvarig för det centrala dopningslaboratoriet i Moskva och enligt egen utsago destruerat drygt 1 400 dopningsprover för att undvika WADA:s omtester, gick i januari 2016 i exil i USA. Han sa då att han fruktade för sitt liv.
Juni 2016 miniatyr|stående|Vitalij Mutko, Rysslands idrottsminister. En ARD-dokumentär i juni 2016 antydde att Rysslands idrottsminister Vitalij Mutko var inblandad i mörkläggningen av ett dopningsfall rörande en fotbollsspelare i FK Krasnodar. Samma månad avstängdes tillfälligt IAAF:s vice generalsekreterare Nick Davies från sin tjänst, efter anklagelser om att han tagit emot pengar för att försena offentliggörandet av dopningsfall av ryska friidrottare. Enligt BBC visade e-post från juli 2013 att Davies diskuterat hur man kunde försena eller mjuka upp offentliggöranet av ryska idrottare som testat positivt.
I juni 2016 presenterade Wada en rapport, som uppgav att organisationens dopningskontrollanter hindrats i sitt arbete på flera plan. Det rörde sig om "en betydande mängd otillgängliga rapporter om idrottare med uteblivna tester", otillräcklig eller inkorrekt information om var idrottare befunnit sig samt dålig information om tid och plats för olika tävlingar. Några tävlande hade uppgett militärområden med begränsad tillgänglighet, och några nationella mästerskap – inklusive olympiska kvaltävlingar – ägde rum i städer i konfliktzoner dit det var svårt att ta sig. Dessa omständigheter försvårade eller förhindrade dopningstesterna. Wada rapporterade också:
hot mot dess kontrollanter från beväpnade FSB-personal "märkbara förseningar" innan de tilläts resa till olika tävlingsplatser ständig övervakning från säkerhetspersonal förseningar innan de fick tillgång till deltagarlistor dopningsprov som öppnades av ryska tullmyndigheter
90 procent av de ryska idrottarna svarade inte på frågor eller vägrade ställa upp, när Wada-personal ville intervjua dem som del av sin undersökning. Wadas gemeralsekreterare David Howman uttryckte saken som att "Det var hög tid för dem som såg sig själva som rena [att säga det till Wada]. De hade haft nio månader på sig, rejält med tid alltså, och ändå ville ingen förklara sig."
Den 17 juni höll IAAF ett extrautlyst styrelsemöte, "i första hand för att ge det ryska friidrottsförbundet ytterligare en möjlighet att meddela att de uppfyller kraven för att åter ges fullt medlemskap i IAAF". En kommitté ledd av Rune Andersen avrådde att Ryssland skulle få tillbaka sin plats i organisationen, och förklarade att ryska myndigheter tvärtom både främjat systematisk dopning och mörkläggning av detta. IAAF röstade enhälligt att upprätthålla avstängningen av VFLA.
En vecka senare meddelade Internationella tyngdlyftningsförbundet, att de beslutat att avstänga Ryssland – och två andra länder – i ett år framåt. Om IOK hade ratificerat detta beslut, skulle det ha inneburit det att Rysslands tyngdlyftningslag missade OS 2016.
Juli 2016 18 juli 2016 publicerade Richard McLaren rapporten på sin utredning inledd 19 maj (se ovan), där han undersökt Grigorij Rotjenkovs påståenden om Sotji-OS. Den nästan 100 sidor långa rapporten beskriver omfattande statsstödd dopning i Ryssland. Under 57 dagars tid hade han samlat forensisk bevisning, e-post och metadata, och hans slutsats var att både Rysslands idrottsministerium, dess anti-dopningsorganisation och federala säkerhetstjänst hjälpt ryska idrottare att fuska både i Sotji-OS och dessförinnan. I rapporten meddelades att Wada-laboratoriet i Moskva "arbetade för att skydda dopningsrelaterade idrottare" inom ett "statsstyrt och vattentätt system" där "positiva dopningsprov helt enkelt plockades bort".http://espn.go.com/olympics/story/_/id/17100024/takeaways-mclaren-report-confusion-corruption-cynicismhttp://ftw.usatoday.com/2016/07/the-damning-mclaren-report-on-russian-olympic-doping-explained
Efter rapportens publicering av beslutade IOK att förvägra OS-ackreditering av tjänstemän vid det ryska idrottsministeriet, liksom av personer som utbekats i rapporten som inblandade. IOK beslutade också att på nytt låta testa och undersöka ryska deltagare från Sotji-OS, liksom att finna alternativa arrangörer till större tävlingar som då tilldelats Ryssland.
21 juli 2016 avslog Idrottens skiljedomstol ett överklagande från Rysslands olympiska kommitté och 68 ryska friidrottare. Överklagandet gällde IAAF:s avstängning av Ryssland från 2016 års OS, och genom avslaget fastslogs IAAF:s beslut."Rio Olympics 2016: Russia fails to overturn athlete ban for next month's Games". bbc.com, 2016-07-21. Läst 21 juli 2016.