Långnäbbad klippsmygSveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter , läst 2016-02-10 (Dendroscansor decurvirostris) är en förhistorisk utdöd fågel i familjen klippsmygar inom ordningen tättingar som tidigare förekom i Nya Zeeland. Fågeln är en av mycket få tättingar man känner till som inte kunde flyga.
Förekomst Långnäbbad klippsmyg förekom endast på västra delen av Sydön och är känd från subfossila lämningar funna på fyra platser i Northwest Nelson och Southland. The holotype was collected in 1986 from Moonsilver Cave, on Barrans Flat, near Takaka. Bland fossila fynd av klippsmygar är den minst vanlig och var därför antagligen även den minst vanliga arten när den fortfarande levde. Den tros ha bebott höglänta buskmarker på samma sätt som nu levande bergklippsmygen och möjligen också bergsskogar av Nothofagus.
Utseende Fågeln var mycket liten, med kraftiga ben och korta vingar. Dess tillbakabildade bröstben antyder att den hade svaga vingmuskler och var därför troligen flygoförmögen, liksom den likaledes utdöda lyallklippsmygen. Till skillnad från övriga arter i familjen var näbben long och böjd.
Utdöende Den långnäbbade klippsmygen dog ut innan européerna anlände till Nya Zeeland. Den tillhörde den första våg av arter som försvann när polynesisk råtta kom till öarna med de första polynesierna. Liksom många andra nyzeeländska fågelarter hade den långnäbbade klippsmygen få försvarsmekanismer mot nya predatorer som råttan.
Referenser Artikeln bygger på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Long-billed wren, läst 2016-06-03 Noter
Kategori:Klippsmygar Kategori:Fåglar i australiska regionen Kategori:Fåglar utdöda under Holocen fram till 1500 Kategori:Flygoförmögna fåglar