Tredje bergmästardömet var ett bergmästardöme som utgjordes av Nya Kopparberg med Ljusnarsbergs koppargruvor och Hällefors silververk samt Grythytte och Hjulsjö bergslager och bildades 1637.

Historik Det tredje bergmästardömet omfattade Nya Kopparberg med Ljusnarsbergs koppargruvor och Hällefors silververk samt Grythytte bergslag och Hjulsjö bergslag. Mellan 1650 och 1656 lydde bergmästardömet under bergmästaren vid Stora Kopparberg. Hällefors silververk och Grythytte bergslag, som tidigare hade hört till Värmlands bergmästardöme, överfördes till distriktet den 30 juli 1686. Genom ett kungligt brev den 15 augusti 1732 bestämdes att även Hjulsjö socken skulle räknas till Grythytte bergsfögderi. Socknen hade tidigare tillhört Nora och Linde bergmästardöme. Genom ett kungligt brev den 13 juni 1845 överfördes även Lindes och Ramsbergs bergslager till distriktet. De hade tidigare varit förenade med Nora bergmästardöme. I samband med förändringen fick området namnet Nya Kopparbergs och Lindes bergmästaredistrikt. Vid omorganisationen 1855 uppgick bergmästardömet i det Femte bergmästardistriktet.

Ljusnarsberg koppargruvor Ljusnarsbergs koppargruvor upptäcktes 1624. Från 1628 drevs de dels av bergsmän, dels under en tid för Louis De Geers räkning. Bergslaget fick den 17 maj 1641 bergsfrihet och frälsefrihet för de hemman och torp som hörde dit. De äldre privilegierna bekräftades den 22 december 1682. Genom ett kungligt brev den 8 maj 1829 upphävdes bergsfrälsefriheten och bergshemmanen beskattades därefter på vanligt sätt. Gruvdriften fortsatte dock och pågick fortfarande när den ursprungliga texten skrevs.

Hällefors silververks stat Hällefors silververk upptäcktes 1638 av en finne. Den följande meningen är ofullständig i förlagan, men det framgår att verksamheten under åren 1686–1731 drevs av ett bergslag. År 1731 ödelades silvergruvan. Från 1682 fanns på kronans stat endast en predikant, en proberare och en konstmästare vid silververket. Konstmästaren tjänstgjorde även vid Persbergs och Nordmarks gruvor. Tjänsterna drogs inte in omedelbart när gruvan ödelades. Skälen till detta framgår enligt förlagan av ett brev från Bergskollegium till Statskommissionen den 6 november 1731. Genom ett kungligt brev den 8 december 1747 överfördes lönerna till den extra ordinarie staten. Medlen redovisades där som besparingar och användes till personliga lönetillägg åt dels sekreteraren i Bergskollegium, dels en konststigare vid Stora Kopparberg. När de dåvarande innehavarna lämnade sina tjänster skulle anslagen dras in helt.

Proberare

1638–1649: Georg Werner 1649–1652: Georg Wagner 1652–1665: Göran Grissbach 1665–1686: Daniel de Croll 1686–1700: Lorentz Careelberg 1700–1702: Joachim Brandstedt 1702–1735: Daniel Arbman 1735–1747: Johan Arbman

Konstmästare

1682–1688: Nils Hindersson 1688–1718: Barthel Neubauer 1718–1746: Johan Ljunger

Personal

Bergmästare Bergmästaren bodde under äldre tid åtminstone periodvis i Lindesberg. Från slutet av 1750-talet hade han Storagården i Ljusnarsbergs socken som boställe. Gården hade köpts in och donerats för detta ändamål av bergslaget och bruksägarna inom distriktet. År 1786 köptes även skattevedstorpet Stortorp in för att förbättra bostället.

1637–1650: Harald Olsson 1650–1656: Hans Philip Lybecker den äldre 1656–1662: Gerdt Pohlman 1663–1672: Otto Lybecker 1673–1678: Jonas Schnack 1680–1688: Bastian Geijer 1688–1691: Erik Odelstierna 1691–1719: Daniel Svedberg 1719–1737: Hans Filip Lybecker 1737–1758: Detlof Heijkensköld 1759–1760: Lars Harmens 1761–1793: Erik Odelstierna 1793–1802: Erik Tunelius 1803–1821: Elias Noræus 1821–1835: Gustaf Nauclér 1836–1849: Bengt Gustaf Bredberg 1849–1855: Adolf Fredrik Baer

Geschvorner Under 1600-talet fanns en geschvorner endast under vissa perioder, nämligen 1640–1653 och 1679–1684. Genom ett kungligt brev den 23 december 1747 beslutades att tjänsten skulle återbesättas. Den 6 juli 1756 utvidgades tjänstgöringsområdet till att även omfatta Nora och Lindes bergslager. Geschvornertjänsten drogs in helt vid omorganisationen av bergmästardistrikten från början av 1855.

1640–1653: Christoffer Margkgraff 1679–1684: Mårten Schnack 1748–1752: Carl Benzelstierna 1756–1760: Erik Odelstierna 1760–1762: David Ludvig Meijer 1762–1793: Erik Tunelius 1793–1795: Gustaf Rinman 1795–1797: Markus Wester 1797–1820: Erik Timotheison 1821–1827: Gustaf Sebastian Tham 1827–1840: Lars Zachrisson 1841–1855: Adolf Fredrik Baer 1850–1854: Ludvig Rinman

Bergsfogdar Sedan äldre tid fanns två bergsfögderier. Det ena omfattade Nya Kopparberg och bruken i den omgivande trakten. Bergsfogden var stationerad i Ljusnarsberg eller Lindesberg. Det andra omfattade Grythytte bergslag och hade sitt säte i Nora. Under enstaka år omtalas även en särskild bergsfogde vid Hällefors.

De båda huvudsakliga bergsfogdetjänsterna förenades genom ett kungligt brev den 29 september 1706. Genom ett kungligt reskript den 5 augusti 1735 skildes de åter åt. Samtidigt bestämdes att Hällefors och Hjulsjö bergslager skulle höra till Grythytte fögderi. Bergsfogdetjänsten vid Nya Kopparberg skulle dessutom förenas med tjänsterna som gruv- och vågskrivare där. Från den 8 augusti 1809 fanns endast en bergsfogdetjänst inom bergmästardömet, sedan tjänsterna åter hade fått förenas. År 1845 tillkom ytterligare en tjänst genom att Lindes och Ramsbergs bergslager överfördes till distriktet.

Första bergsfögderiet Bergsfogdar i Nya Kopparbergs bergslag.

1637–1651: Joen Persson 1651: Zakarias Olofsson 1659–1672: Johan Eriksson Hammar 1672–1706: Jakob Thörn 1706–1708: Mauritz Schwartz 1708–1729: Johan Terser Moraeus 1730–1735: Peter Roland Printzell 1736–1762: Johan Schmidt 1762–1785: Johan Helsing 1785–1806: Carl Törneblom 1806–1844: Anders Westling 1844–1846: Frans Anton Craelius 1847–1854: Carl Johan Almqvist

Andra bergsfögderiet Bergsfogdar i Grythytte, Hällefors och Hjulsjö.

1638: Olof Pedersson 1658: Anders Svensson 1663–1682: Gustaf Larsson 1682–1687: Erik Borell 1687–1691: Erik Gustafsson 1691–1693: Jöns Örling 1693–1698: Mauritz Schwartz 1698: Gilius Geijer 1698–1708: Mauritz Schwartz 1708–1729: Johan Terser Moraeus 1730–1744: Peter Roland Printzell 1744–1753: Erik Montan den äldre 1754: Thomas Baltzar Tingvall 1754–1782: Per Castorin den äldre 1783–1808: Per Castorin den yngre

Bergsfogdar i Lindes och Ramsbergs bergslager 1842–1848: Vakant 1848–1854: Johan Peter Dahm

Konstmästare En konstmästare fanns inte bara vid Hällefors utan även vid Nya Kopparberg. Isak Andersson omtalas som innehavare av en sådan tjänst redan under 1640-talet. Från 1660 är innehavarnas namn fullständigt kända fram till utgången av 1854. Tjänsten upphörde då enligt ett kungligt brev den 14 oktober 1853.

1660: Hans Gabrielsson 1664: Peter Mattsson 1669: Matts Göransson 1682–1716: Johan Staffansson 1717–1724: Erik Ersson 1725: Olof Korsgren 1725–1739: Johan Ersson 1739–1743: Lars Andersson Grau 1743–1760: Gustaf Adolf Wiman 1760–1783: Lars Bengtsson 1783–1819: Fredrik Adler 1819–1841: Johan Fredrik Adler 1842–1853: David Lundbom

Referenser

Noter

Kategori:Bergmästardömen