Japan (, Nihon eller Nippon; formellt , Nihon-koku eller ; bokstavligt staten Japan) är en östat och konstitutionell monarki (kejsardöme) i Östasien. Japan är beläget i Stilla havet, öster om Japanska havet, Kina, Nordkorea, Sydkorea och Ryssland och sträcker sig från Ochotska havet i norr till Östkinesiska havet och Taiwan i söder. De tecken som utgör Japans namn betyder "solens ursprung", varför Japan ibland kallas "Soluppgångens land".
Japan är en ögrupp bestående av öar. De fyra största öarna är Honshu, Hokkaido, Kyushu och Shikoku, som tillsammans står för 97 procent av Japans yta. Japan är det elfte folkrikaste landet, med omkring 125 miljoner invånare, varav mer än 37,73 miljoner i huvudstaden Tokyo, som är världens folkrikaste stad (sedan millennieskiftet 2000).
Arkeologiska undersökningar visar att människor bott i Japan så tidigt som senpaleolitikum. Det första skriftliga omnämnandet av Japan är i kinesiska historietexter från första århundradet. Inflytande från andra länder följt av långa perioder av isolering har präglat Japans historia. Segrar i slutet av 1800- och början av 1900-talet i första kinesisk-japanska kriget, rysk-japanska kriget och första världskriget tillät Japan att utöka sitt imperium under en period av ökad militarism. Det andra kinesisk-japanska kriget 1937 expanderade till en del av andra världskriget, som kom till ett slut 1945 efter atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Sedan Japan antog sin reviderade konstitution 1947 har Japan haft en enhetlig konstitutionell monarki med en kejsare och ett folkvalt parlament.
Japan, en ekonomisk stormakt, är världens tredje största ekonomi efter nominell BNP och fjärde största ekonomi efter köpkraftsparitet. Det är också världens fjärde största exportör och fjärde största importör. Trots att Japan officiellt har avsagt sig sin rätt att förklara krig, upprätthåller man en modern militär styrka för självförsvar och fredsbevarande, Japans självförsvarsstyrkor. Efter Singapore har Japan den lägsta mordfrekvensen (inklusive mordförsök) i världen. Enligt både Förenta nationernas och Världshälsoorganisationens beräkningar har Japan längst livslängd av världens länder, och enligt The World Factbook den näst lägsta spädbarnsdödligheten, efter Monaco, per 2016 års beräkning (med endast två döda per tusen nyfödda).
Etymologi Ordet Japan är en exonym, på japanska heter landet Nihon eller Nippon (日本), officiellt Nihonkoku eller Nipponkoku (日本国), "Japanska riket". Teckensammansättningen, som ordagrant betyder "solens ursprung", eller som det vanligen tolkas tillsammans med tecknet för land, "Soluppgångens (land)", härstammar från det väster om Japan belägna Kina. Tidigare hade flera namn förekommit.
Det tidiga (700-tal) namnet Yamato (大和 eller 倭) går tillbaka på ett ännu äldre (300-tal) namn kineserna använde om Japan, Wa (倭). Wa var ursprungligen en pejorativ term, "dvärg" (modern kinesiska wō, med betydelsen "kort"). Japan kom senare att skrivas med tecknet för en mer positiv homonym, i dag på kinesiska vanligen uttalad hé (和), och kom så att användas i Japan först om området kring dagens Nara och senare (under Naraperioden) om landet självt tillsammans med tecknet för "stor" (大).
Marco Polo använde i sin bok namnet Cipangu, som troligtvis återger det dåtida (1200-tal) kinesiska uttalet av 日本國, "landet Cipang", på mandarin eller wudialekten. Att det kinesiska uttalet fick genomslag i västvärlden berodde på Ostindiehandeln med Kina. Portugisiska sjöfarare i början av 1500-talet var de första av dessa köpmän som rapporterade tillbaka till Europa om landets existens efter expeditioner till Malaysia och Sydkina.
I Japan var Nippon det vanligaste uttalet fram till andra världskrigets slut, då Nihon började användas allt mer i offentliga sammanhang. Detta bottnade i att Nippon upplevdes som att det lät för hårt och påminde om kriget och den statliga propagandans tal om "Dainippon" (Storjapan). Nippon används dock fortfarande i många officiella sammanhang, på frimärken, allmänt av människor som växte upp innan kriget och vid internationella sportevenemang som exempelvis i hejaramsan Gambatte Nippon, "Heja Japan". Det finns även andra användningstillfällen.
Historia
Japan har bebotts av människor i minst 35 000 år. De tidigast daterade kvarlämningarna, verktyg gjorda av sten, härstammar från kring 12 000 f.Kr. Vid den tiden räknar man att Japans yngre stenålder, ofta benämnd med det japanska namnet Jomon, inleddes.
Mycket lite är känt om Japans förhistoriska förflutna, men 11 februari 660 f.Kr. räknas traditionellt som den dag då det japanska kejsardömet grundades. Detta baseras på två japanska delvis historiska, men mestadels mytologiska krönikor Nihonshoki och Kojiki som skrevs i början av 700-talet. Historiker tror dock att den förste japanske kejsaren var Ojin, som kan ha varit verksam under första hälften av 400-talet, även om det råder stor osäkerhet kring hans levnadsår. Japan har sedan dess traditionellt styrts av en kejsare med mandat från de gudar som skapade Japan, även om den verklige regenten inte alltid tillhört kejsarhuset. Under de två shogunaten var kejsaren oftast en marionett för militärregimen.
Under den japanska medeltiden, den period som inleddes 1185 efter att Minamoto-klanen installerat sin ledare Yorimoto som shogun i Kamakura, växte en stark krigarklass fram, samurajerna. Dessa skulle komma att få en stor betydelse i Japans historia. Med start i Ōninkriget 1467, påbörjades en nästan 150 år lång period av inbördeskrig mellan feodalherrar, så kallade daimyoer, och därmed splittring. Perioden kallas Sengoku, "de krigande staterna".
I slutet av 1500-talet ledde Oda Nobunaga landet mot en unifiering, men efter att han blev mördad av en av sina egna generaler år 1582, etablerade Toyotomi Hideyoshi sig som efterföljare och lyckades så småningom konsolidera resten av Japans daimyoer. När Hideyoshi dog 1598 utan att ha utsett en efterföljare, återuppstod inbördeskriget men så småningom framträdde Tokugawa Ieyasu, en daimyo från Mikawa, som återförenare av Japan i och med grundandet av Tokugawashogunatet, som också var startskottet på Edoperioden.
Under Edoperioden slöt sig Japan nästan helt från omvärlden, efter decennier av stort kulturellt utbyte med Korea och Kina. I början av 1800-talen krackelerade shogunatet allt mer. Efter att den amerikanske kommendörkaptenen Perry 1853 slutgiltigt tvingat Japan att öppna sig för handel med utlandet moderniserades Japan i en anmärkningsvärd hastighet. Han anlände i den typ av skepp som kallats de svarta skeppen och som anlände till Japan under 1500-1800-talet. Meijirestaurationen, döpt efter kejsare Meiji (född Mutsuhito), räddade Japan från att utsättas från samma öde som Kina, som blivit utsuget av europeiska och nordamerikanska makter.
miniatyr|vänster|Japan år 1910. Från slutet av 1800-talet och fram till 1945 utvecklades Japan från ett litet isolerat land på Stilla havets rand till det mäktigaste riket i Östasien. Perioden mellan 1894 och 1945 kan betecknas som Japans imperialistiska era och perioden mellan 1921 och 1931 kan betecknas som den tidsperiod då nationalismen/militarismen successivt ökade sitt inflytande i Japan till att mellan 1932 och 1945 helt dominera japansk politik.
År 1894 utbröt första kinesisk-japanska kriget som Japan vann, och i ett fredsavtal 1895 tillerkändes Japan överhöghet över Taiwan (Formosa). Samtidigt avsade sig Kina sina rättigheter i Korea och gav Japan samma exterritoriella rättigheter i Kina som övriga kolonialmakterna hade. Japanska trupper spelade en viktig roll då det så kallade Boxarupproret i Peking slogs ned 1900.
Ryska och japanska expansionsintressen kolliderade i Korea och Manchuriet, och 1904 utbröt det rysk-japanska kriget. Kriget varade till 1905 då Japan förklarades som segrare. Fredsvillkoren innebar att Ryssland erkände att Korea ingick i Japans intressesfär och att Ryssland skulle evakuera sina styrkor från Manchuriet. Japan fick även kontroll över Port Arthurs flottbas i Kina och territorium bestående av den södra halvan av Sachalin. Den ryska militärens bitterhet över förlusten mot Japan bidrog även till 1905 års ryska revolutionen som också lade grunden för den andra mer kände ryska revolutionen tolv år senare. År 1910 annekterade Japan hela den koreanska halvön, och Japan garanterades genom avtal med Ryssland särskilda rättigheter i Manchuriet.
Japan, som 1902 ingått en militär allians med Storbritannien, gick in i första världskriget på Ententens sida. Den japanska armén ockuperade den tyska kolonin Qingdao i Kina. Under första världskriget befäste Japan sin position som stormakt och striderna som i huvudsak bekämpades mot tyska intressen i Asien, innefattade världens första flyganfall från hangarfartyg. Japanska flottan bistod även Storbritannien och skickade krigsfartyg till Sydafrika och Malta. Japans deltagande i första världskriget resulterade i att Tysklands rättigheter i Shandongprovinsen överfördes till Japan (se Versaillesfreden 28 juni 1919). Vidare annekterade Japan Tysklands mandat över ett antal öar i Stilla havet.
Japan lyckades dock inte att i Versaillesfördraget och vid fredskonferensen i Paris (1919) inför inrättandet av Nationernas Förbund, få in sitt förslag om en klausul om jämbördighet mellan raser delvis på grund av brittiskt och amerikanskt motstånd. Rapporterna från japansk media som följde konferensen bidrog till att den japanska folkliga opinionen gentemot väst, och USA i synnerhet, försämrades. Misslyckandet medförde även att japansk politik alltmer frångick samarbetspolitik med väst och alltmer inriktades mot nationalism. Relationen med Storbritannien försämrades också markant och den anglo-japanska alliansen upphörde under 1920-talet.
Under perioden mellan 1920 och 1936 ökade militären successivt sitt inflytande i japansk politik på bekostnad av de demokratiska krafterna i landet. 1922 grundades det japanska kommunistpartiet med målen att utplåna de feodala elementen som kvarstog, avveckla monarkin, erkänna Sovjetunionen som stat och återkalla japanska trupper från Sibirien, Sachalin, Kina, Korea och Taiwan. Kommunistpartier förföljdes brutalt. Radikaler svarade med ett mordförsök på kejsararvingen Hirohito i november 1923 som överlevde och blev kejsare (Showa) den 25 december 1926.
År 1925 liberaliserades rösträtten, 1928 fick alla män allmän rösträtt i Japan och 1945 infördes allmän rösträtt för kvinnor. Förföljelsen av kommunister fortsatte dock. I spåren av den stora depressionen radikaliserades japansk politik alltmer med kuppförsök och politiska mordförsök genomförda av högerextrema grupper av radikala militära officerare. Det definitiva slutet för den japanska demokratirörelsen kom 15 maj 1932 då en grupp unga högerextrema militära officerare mördade premiärministern Inukai Tsuyoshi. Den japanska armén, flottan och flygvapnet fick alltmer makt och självständiga roller.
mini|vänster|Japanska marinkårens soldater under andra kinesisk-japanska kriget året 1938. September 1931 inträffade den manchuriska incidenten (även kallad Mukdenincidenten). En bomb exploderade japansk järnväg i norra Kina. Detta användes av Japan för att rättfärdiga sin invasion av Kina. En sannolik möjlighet att en grupp yngre japanska officerare genomförde sabotaget varefter skulden lades på Kina eftersom explosionen skedde cirka 800 meter från en kinesisk garnison. Japan hade alltsedan rysk-japanska kriget starka ekonomiska intressen i Manchuriet. Incidenten ledde till att Japan etablerade marionettstaten Manchukuo. Japan lyckades övertyga den tidigare kinesiska kejsaren Puyi som avsattes i Xinhairevolutionen att agera som officiell statschef för landet. I praktiken var det dock Tokyo som styrde.