miniatyr|Kaolinbrottet vid Ivö klack.|320px Kristianstadsbassängen, också Kristianstadsbäckenet och Kristianstadskritan, är en geologisk formation och bassäng (försänkning) centrerad kring Kristianstad och kringliggande områden i nordöstra Skåne. Kristianstadsbassängen bevarar stenlager från delar av yngre krita och är Sveriges rikaste fossilfyndplats vad avser djur från mesozoikum. Majoriteten av fossilen i Kristianstadsbassängen är från sent under tidig campan, 80.5 miljoner år sedan.

Fossil från Kristianstadsbassängen har varit kända sedan 1700-talet. Under krita låg Kristianstadsområdet under ett grunt och varmt inlandshav som täckte delar av Norra Europa; majoriteten av fossilen är därför från olika vattenlevande grupper, bland annat mosasaurier ("havsdrakar"), svanödlor, havssköldpaddor, hajar, och olika grupper av ryggradslösa djur. Fossil av belemnitbläckfiskar (så kallade "vätteljus") är särskilt vanliga. Ett fåtal fossil från landlevande djur och växter har också hittats, inklusive enstaka dinosaurier.

Geologi

Kristianstadsbassängen ligger i nordöstra Skåne och sträcker sig från Hanöbukten i öst till Hässleholm i väst. Bassängens botten består av urberg som bildades under prekambrium. Urberget har förvittrat ganska djupt till följd av varmt och blött klimat under jura och krita. Ovanför urberget består bassängen av cirka 250 meter djupa sedimentära avlagringar från kritperioden, främst från marina miljöer. Sedimenten är från både äldre och yngre krita, från tidsåldrarna barreme till maastricht, men alla lager är inte tillgängliga. Bassängens gräns i syd utgörs av Linderödsåsen och Nävlingeåsen. Dess sydöstra gräns utgörs av Östersjön. Kristianstadsbassängen saknar en tydlig nordlig gräns.

Sedimenten i kristianstadsbassängen domineras av sandiga biokalkareniter (kalkarenit, en typ av kalksten, som innehåller olika typer av fossil) och sandsten. Konglomerat är också vanligt, bestående av fossil av belemnitbläckfiskar, musslor, och klastiska bergarter. Det finns också flera flintabäddar i de övre delarna av sedimenten.

Biozoner och datering miniatyr|Några av belemniterna från Kristianstadsbassängen, och deras tillhörande biozoner. De tillgängliga stenlagren i Kristianstadsbassängen är från yngre krita och sträcker sig från tidig eller mellersta santon till tidigaste maastricht. En majoritet av fossilfyndplatserna bevarar endast stenenlager från sent under tidig campan, cirka 80.5 miljoner år sedan. Stenlagren i Kristianstadsbassängen delas in i en serie biozoner baserat på de dominanta belemnit-arterna vid olika tillfällen. Det sen-tidig campanska biozonen, "Bellemnellocamax mammillatus"-zonen, bevarar en stor mängd fossil från en artrik fauna ryggradsdjur. +TidsålderIndelningDateringBelemnit(er)KällaSantonTidig–mellerstaIngen publiceradGonioteuthis westfalica westfalicaSen mellerstaIngen publiceradGonioteuthis westfalicagranulataSenIngen publiceradGonioteuthis granulataCampanTidigaste83.5 miljoner år sedanGonioteuthis granulaquadrata, Actinocamax verus, Belemnellocamax grossouvrei, Belemnitella alphaSen tidig80.5 miljoner år sedanBelemnellocamax mammillatus, Belemnitella mucronata, Gonioteuthis quadrata scaniensisTidigaste senIngen publiceradBelemnellocamax balsvikensisTidig senIngen publiceradBelemnitella mucronataMellersta senIngen publiceradMaastrichtTidigaste71.3 miljoner år sedanBelemnella lanceolata

Fyndplatser

De flesta fyndplatserna i Kristianstadsbassängen har kommit till via kommersiell brytning av kalksten och kaolin. De viktigaste fyndplatserna är: Ivö klack (historiskt Blaksudden), övergivet och delvis igenväxt kalk- och kaolinbrott på norra delen av Ivön. En av de mest utgrävna platserna i Kristianstadsbassängen till följd av kontinuerlig brytning från 1880-talet till 1960-talet. Under kritperioden utgjorde Ivö klack kusten på en liten och klippig ö i det inlandshav som täckte Kristianstadsbassängen. Ugnsmunnarna, en delvis igenväxt bit klippor på Ivön, ungefär tre kilometer söder om Ivö klack. Stenlagren vid Ugnsmunnarna bildades i en djup del av vattnet kring den krittida Ivön. Ignaberga, två kalkstensbrott nära Kristianstadsbassängens södra kant. Se även Ignabergakalksten. Maltesholm, kalkstensbrott nära Linderödsåsens nordsluttning Åsen, övergivet lerbrott som idag används som en soptipp Axeltorp, övergivet kalkstensbrott Balsberg, en grotta i Balsbergets sydvästra sluttning Ivetofta, en borrkärna i Bromölla Kjuge, en bit klippor nära Ivösjön Ullstorp, fem små stenbrott i närheten av Nävlingeåsen Balsvik, ett igenväxt stenbrott

Forskning miniatyr|272x272px|Magnus Bromelius var 1725 den förste att hitta fossil i Kristianstadsbassängen. Kristianstadsbassängen är en av Skandinaviens kändaste och rikaste fyndplatser för mesozoiska fossil. De flesta fossil från Kristianstadsbassängen utgörs av isolerade fragment. De tidigaste kända fynden av fossil i området gjordes av läkaren och forskaren Magnus Bromelius, som 1725 samlade fossil vid Ivö klack och Ignaberga. Majoriteten av de tidiga fynden utgjordes av belemniter. 1752 publicerade Kilian Stobæus beskrivningar av flera olika belemniter från bassängen. Stobæus verk Opuscula innehåller de tidigaste kända illustrationerna av skånska fossil av den vanliga belemniten Belemnellocamax mammillatus. Belemniterna studerades också av naturvetaren Göran Wahlenberg 1821 samt zoologen och arkeologen Sven Nilsson i omgångar från 1820- till 1850-talet. Kristianstadsbassängens sedimentologi studerades i detalj under 1800-talet, samt under tidiga 1900-talet. Bemärkta sedimenteologiska studier publicerades bland annat av paleontologen och geologen Bernhard Lundgren 1888 och geologen Alf Lundegren 1931 och 1934.

Kalkstensbrotten och kaolinbrotten i Kristianstadsbassängen beskrevs i detalj av geologen och paleontologen Karl A. Grönwall 1915. Grönwalls publikationer följdes av fler studier av Alf Lundegren 1931, geologen Lars Bjerning 1947, geologen Per H. Lundegårdh 1971, geologerna Jan Bergström och Naz Ahmed Shaikh 1980, och geologerna Mikael Erlström och Jan Gabrielson 1985 och 1992. Stenbrytningen under 1900-talet gjordes främst av företagen Höganäs Keramik och Ifö-verken, och var mest intensiv vid Åsen, Axeltorp och Ivö Klack.

Viktiga studier om de fossila ryggradslösa djuren i Kristianstadsbassängen publicerades av Bernhard Lundgren (1876, 1885, och 1895), paleontologen J. Christian Moberg (1884 och 1885), geologen Anders Hennig (1892, 1894, och 1904, tillsammans med paleontologen Alfred Elis Törnebohm), geologen och mineralologen Assar Hadding (1919), Alf Lundegren (1934), paleontologen Gustaf Troedsson (1946 och 1954), paleontologen Richard Hägg (1954), och geologen och paleontologen Fritz Brotzen (1960). Studier om de ryggradslösa djuren har fortsatt att publiceras kontinuerligt fram till och under 2000-talet.

Fossil av strålfeniga fiskar från Kristianstadsbassängen beskrevs först av Sven Nilsson 1827. Ytterligare detaljerade studier om strålfeniga fiskar publicerades av paleontologen John W. Davis 1890, och paleontologen Mohamad Bazzi med kollegor 2016. Hajtänder har länge varit kända från Kristianstadsbassängen, men bassängens hajar och rockor studerades först i detalj av paleontologen Mikael Siverson under sent 1900-tal. Tillsammans med andra forskare identifierade Siverson ett stort antal arter.

Fossil från marina reptiler beskrevs först av Sven Nilsson 1935. Nilssons publikationer följdes av verk av fysikern och kemisten Wilhelm Hisinger 1837, arkeologen Johan Henrik Schröder 1885, paleontologen Carl Wiman 1916, J. Christian Moberg 1884 och 1885, Bernhard Lundgren 1888, Anders Hennig 1910, Alf Lundegren 1934, och Gustaf Troedsson 1946 och 1954. Detaljerade studier av reptilerna i Kristianstadsbassängen publicerades av paleontologen Per-Ove Persson från 1950- till 1990-talet, vilka inkluderade beskrivningar av flera arter av mosasaurier, svanödlor, samt fossil från havssköldpaddor och krokodildjuret Aigialosuchus. Nyare studier om de marina reptilerna har främst publicerats av Mikael Siverson, paleontologen Johan Lindgren (särskilt mosasaurier) och paleontologerna Elisabeth Einarsson, Benjamin P. Kear, Sven Sachs, och Torsten M. Scheyer (särskilt svanödlor och havssköldpaddor).

Paleomiljö Inlandshavet i Kristianstadsbassängen under yngre krita var relativt grunt. För det mesta var vattnet antagligen mindre än 40 meter djupt. De nordligaste delarna av bassängen utgjorde antagligen en skärgård med flera låga öar och små halvöar. De klippor och kullar som finns i området idag är kvarlevor av kritperiodens öar och halvöar, bland annat Ivö klack, Fjälkinge backe, Kjugekull, Oppmannaberget, Vångaberget, Västanåberget, och Ryssberget.

Klimatet i området var subtropiskt till tempererat. Växtlivet på land dominerades av lågväxande blomväxter, ormbunkar, barrväxter, och lövfällande träd. Den marina miljön var en grund inre kontinentalsockelmiljö, där ryggradsdjursfaunan inte var helt olik moderna faunor i liknande miljöer. Trots det relativt lilla geografiska området fanns det flera olika miljöer i Kristianstadsbassängen under yngre krita, däribland klippiga och sandiga strandområden, grundare och djupare delar av vattnet, samt mer skyddade bukter i närheten av stränder.

Fossil och ekologi: havet

Mosasaurier vänster|miniatyr|Rekonstruktion av Tylosaurus. Mosasaurier (ibland kallade "havsdrakar") var en grupp stora marina ödlor som levde i hav över hela världen under yngre krita. Mosasaurierna var stora och köttätande reptiler, på toppen av den marina näringskedjan. Mosasauriefaunan från tidig campan i Kristianstadsbassängen är en av de artrikaste mosasauriefaunorna i världen. Alla de olika campanska mosasaurierna har hittats på flera fyndplatser i Kristianstadsområdet, och det är därför troligt att alla arter levde i hela inlandshavet. De olika mosasauriearterna skiljde sig i storlek och hade något annorlunda tänder. Detta tyder på att de inte konkurrerade om samma föda, vilket gjorde det möjligt för så många olika arter att samexistera.

De minsta och vanligaste mosasaurierna i Kristianstadsbassängen var Clidastes propython och Eonatator sternbergii. Baserat på storleken av deras fossil så blev bassängens Clidastes och Eonatator för det mesta ungefär 2–4 meter långa. De största fossilen från Clidastes i Kristianstadsområdet tyder på att vissa blev större, upp mot 6 meter lång; majoriteten (de mindre) av fossilen kanske därför kommer från ungdjur. Tänderna skiljer sig mellan släktena: Eonatator hade små och starkt bakåtböjda tänder med ett nästan runt tvärsnitt, och Clidastes hade kniv-liknande tänder med ett ovalt tvärsnitt. Eonatators diet tros ha liknat dieten hos den nutida kapspringaren; antagligen åt Eonatator små fiskar och bläckfiskar, och kunde svälja dem hela. Clidastes har tolkats som ett snabbt och litet rovdjur som åt fiskar, bläckfiskar, och havssköldpaddor, och föredrog grunda vatten. I Kristianstadsbassängen är fossil från Clidastes, särskilt små exemplar, vanligast vid Åsen, ett grundare område som kan ha skyddat de från större rovdjur.

Större mosasaurier har jämförts ekologiskt med nutida späckhuggare. De större mosasaurierna i Kristianstadsbassängen omfattade fyra olika arter och släkten: Selmasaurus sp., Hainosaurus sp., Prognathodon sp., och Tylosaurus ivoensis. Prognathodon, på 8 meter, och Tylosaurus, på över 10 meter, var antagligen de lokala topprovdjuren. Större arter av flera av släktena är kända från andra delar av världen. Andra arter av Hainosaurus hör till exempel till de största kända mosasaurierna, men de största kända Hainosaurus-tänderna från Kristianstadsbassängen är omkring 3 centimeter långa; Kristianstadsbassängens största Tylosaurus-tänder är 6 centimeter långa.