Inferno & Paradiso var en vandringsutställning som producerades av den statliga myndigheten Riksutställningar och Bildmuseet i Umeå i samarbete med konstnären Alfredo Jaar. Utställningen baserades på 18 fotografers tolkningar av temat himmel och helvete med premiär 1999 på Bildmuseet.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3189-3193/Volymnummer: F1A: 388/Mapp: ”Projekt 3193, ’Inferno & Paradiso’”/Undermapp 1 (bara framsidan, avriven): ”Riksutställningars projektarkiv, Titel Inferno-Paradiso”/4 sidor A4: ”Inferno & Paradiso/.../Pedagogisk handledning till utställningen för museipersonal och lärare”, sid. 2.
Bakgrund Idén till Inferno & Paradiso kom från den chilenske konstnären och fotografen Alfredo Jaar, som ville göra en utställning med ett antal av världens främsta pressfotografer/fotojournalister.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3189-3193/Volymnummer: F1A: 388/Mapp: ”Projekt 3193, ’Inferno & Paradiso’”/Undermapp 1 (bara framsidan, avriven): ”Riksutställningars projektarkiv, Titel Inferno-Paradiso”/Undermapp 2: ”Diarieförda handlingar, Beslutsunderlag, Upplösningsbeslut”/2 häftade sidor A4: ”Riksutställningar, 1997-11-19/.../Till ut-gruppen, Från Magnus/.../”. Diarienummer: 013; 260/97. Sid. 1. Upprinnelsen till uppslaget kom från en resa som Alfredo Jaar gjorde i samband med folkmordet i Rwanda 1994, när närmare en miljon människor dödades i konflikten mellan folkgrupperna hutuer och tutsier.
Så här berättade en artikel i Göteborgs-Posten, 2000-05-03, om de upplevelser som skulle bidra till att Inferno & Paradiso blev verklighet:/.../När folkmordet i Rwanda ägde rum 1994 reste Jaar dit. En upplevelse som förändrade hans liv och konstnärskap. Med ett fotopass från FN dokumenterade han vad han såg. Han tog över 3 000 bilder i Rwanda och säger att de var de hemskaste bilder han någonsin tagit. – Jag såg mängder av döda människor och flyktingar både kvar i Rwanda och utanför. När jag kom hem var jag fullkomligt nedbruten, både fysiskt och psykiskt. Från det att folkmorden började tog det lång tid innan tidningar som Newsweek rapporterade om masslakten av människor. Det var ett krig som ingen brydde sig om./.../Han valde senare att inte visa sina bilder utan i stället placera 550 av dem i slutna arkivlådor. De försågs med text om vad bilden i lådan föreställde. Installationen blev likt en minnesplats. För Jaar var det ett sätt att återfå tron på bilden och ta hjälp av orden. Folk skulle få känna en längtan av att se bilden och kanske därigenom få hjälp att vilja se igen. – Vi lever i en bildkultur men ironiskt nog så är bilden osynlig. Vi har blivit immuna och zappar vidare eller vänder blad för att inte beröras. Jag tror inte att bilder med hemskt eller våldsamt innehåll är problematiskt utan det är sättet de visas på. Bilden måste placeras in i ett sammanhang för att accepteras och förstås. Jag tror att det är omöjligt för bilder i dag att överleva utan text./.../Just nu turnerar en utställning med namnet Inferno & Paradiso i Sverige som Alfredo Jaar producerat i samarbete med Bildmuseet och Riksutställningar./.../Tankegångarna om bilder placerade i relation till text och ett sammanhang kom att manifesteras i vandringsutställningen Inferno & Paradiso. Utställningen – med innehåll – kompletterades med en utställningskatalog som blev två inbundna fotoböcker med förklarande texter.
Inferno & Paradiso kom ett steg närmare fullbordan när Riksutställningars Magnus af Petersens besökte ett seminarium, i november 1997, där Alfredo Jaar medverkade. Dagen efter seminariet träffades de båda och Alfredo Jaar fick möjlighet att berätta om sitt koncept.
Tema Temat för utställningen var, på ett plan, kort och gott: ont och gott. När Magnus af Petersen träffade Alfredo Jaar berättade konstnären hur han hade tänkt sig upplägget med pressfotograferna och deras bilder. Magnus af Petersens egna ord:/.../De får välja två bilder var. Den ena är den hemskaste, mest smärtfyllda och svåra bild de tagit. Den andra är den lyckligaste bild de tagit. Temat är inferno och paradiso. Pressfotograferna liknas här med Vergilius i Dantes gudomliga komedi. De leder oss ner i helvete, men de kan själva inte ingripa i vad som sker där. De kan bara vittna och försöka få världen att reagera. Alfredo Jaar menar att mycket av journalistiken idag har övergivit sitt kritiska och granskande uppdrag och att många konstnärer har tagit på sig rollen som de som ställer frågor (häromdagen såg jag på nyheterna på trean ett inslag om en papegoja som lärt sig sjunga Spice girls-låtar och då förstod jag vad han menade). Pressfotografernas bilder drunknar lätt i mediaflödet, bilderna återges beskurna på sidan 8 i utrikesdelen, dåligt rastrerade. Han vill att vi ska se bilderna. Han vill inte ha en traditionell fotoutställning med bilder i passepartouter och ram. Han vill projicera diabilder rakt på väggen, först fem minuter inferno och sedan fem minuter paradiso. Vi måste stå kvar och se bilderna för att sedan se den totala kontrasten./.../På ett annat plan behandlade Inferno & Paradiso, berättade utställningserbjudandet, ”den känslomässiga neutralisering som fotografier och annan visuell representation har blivit föremål för i vår tid”. Grundtesen i resonemanget var att bilder i det moderna samhället hade ersatt text som den snabbaste och mest effektiva metoden att förmedla kommunikation.En effekt av den ökade hastigheten är att även om tidningarna och annan media idag överöser oss med bilder av världens krig, svält och andra katastrofer, så har dessa bilder förlorat sin förmåga att förmedla det kritiska i de situationer de avbildar. Då vi i tidningar och i tv möter det otal bilder som skildrar mänskligt lidande känner vi oss ofta bedövade, vi blir känslomässigt immuna. Bilderna i Inferno & Paradiso är valda för sin förmåga att gå emot denna tendens.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3189-3193/Volymnummer: F1A: 388/Mapp: ”Projekt 3193, ’Inferno & Paradiso’”/Undermapp 1 (bara framsidan, avriven): ”Riksutställningars projektarkiv, Titel Inferno-Paradiso”/Undermapp 2: ”Diarieförda handlingar, Beslutsunderlag, Upplösningsbeslut”/13 häftade sidor: ”LG 981019, Ledningsgruppens beslutsunderlag för Inferno & Paradiso”. Sid. 2: ”Utställningserbjudande Inferno & Paradiso” (sid. 1, enligt numreringen).
Produktion Inferno & Paradiso innehöll totalt 36 bilder av 18 fotografer, på temat helvetet och paradiset på jorden. Infernoavdelningen visade en uppsättning elände och lidande, bland annat koleradöda i Afrika, människokadaver i Nicaragua, indiska barnbrudar, en brännmärkt pojke i Moçambique, 20 massmördade i Brasilien – uppvisade i lådor. Paradiset var en annan sort.
Inferno & Paradiso uppmärksammandes för utställningskatalogen som bestod av två text- och fotoböcker i liggande A5-format med hårda pärmar där alla bilder fanns samlade.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3189-3193/Volymnummer: F1A: 388/Mapp: ”Projekt 3193, ’Inferno & Paradiso’”/Undermapp 1 (bara framsidan, avriven): ”Riksutställningars projektarkiv, Titel Inferno-Paradiso”/Undermapp 2: ”Diarieförda handlingar, Beslutsunderlag, Upplösningsbeslut”/2 häftade sidor A4: ”Riksutställningar, 1997-11-19/.../Till ut-gruppen, Från Magnus/.../”. Diarienummer: 013; 260/97. Sid. 2. Den ena boken föreställde infernoskildringar, den andra innehöll bilderna på paradistemat. Utställningsformgivningen och byggnationerna skedde i Riksutställningars ateljé i Stockholm.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3189-3193/Volymnummer: F1A: 388/Inferno, 60-sidig utställningskatalog till vandringsutställningen Inferno & Paradiso. Förordet av Jan-Erik Lundström (museichef Bildmuseet) och Mats Widbom (utställningschef Riksutställningar).
I utställningen visades bilderna som diabildsprojiceringar på en vägg. Projektorerna ställdes in för att visa motiven i ordningen Inferno följt av Paradiso. En känsla av hur det kan ha sett ut får vi i handledningen till utställningen för museipersonal och lärare:/.../Bilderna presenteras som diaprojektioner i en suggestiv installation. Utställningsrummet är alltså ett konstverk i sig som bör upplevas i sin helhet. I detta mörka rum möts vi av 18 projektioner i olika storlekar, riktade mot rummets väggar. I 18 minuter visar de 18 projektorerna pressfotografernas Infernobilder – alltså besök i helvetet. Sedan växlas alla bilderna på en gång till 18 Paradisobilder./.../Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3189-3193/Volymnummer: F1A: 388/Mapp: ”Projekt 3193, ’Inferno & Paradiso’”/Undermapp 1 (bara framsidan, avriven): ”Riksutställningars projektarkiv, Titel Inferno-Paradiso”/4 sidor A4: ”Inferno & Paradiso/.../Pedagogisk handledning till utställningen för museipersonal och lärare”, sid. 2-3.Om besökarna ville se samtliga bilder i utställningen var de tvungna att stanna tills alla hade visats. Väggytan som bilderna visades på var cirka 200 kvadratmeter, eller enligt en annan beskrivning: 60 löpmeter vägg.
Metoden passade Alfredo Jaars syfte – att försöka hålla kvar publiken tills den hade hunnit skaffa sig en uppfattning om vad innehållet i utställningen handlade om./.../Alfredos tanke är att vi ska ägna en minut åt varje bild när vi går runt i rummet. Vi tar oss sällan tid att verkligen koncentrerat sätta oss in i de bilder som vi konfronteras av i dagspress och andra media. Vi ögnar igenom tidningen, ”zappar” mellan tv:s kanaler./../Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3189-3193/Volymnummer: F1A: 388/Mapp: ”Projekt 3193, ’Inferno & Paradiso’”/Undermapp 1 (bara framsidan, avriven): ”Riksutställningars projektarkiv, Titel Inferno-Paradiso”/4 sidor A4: ”Inferno & Paradiso/.../Pedagogisk handledning till utställningen för museipersonal och lärare”, sid. 3.Konstnären hade tidigare jobbat en period med skulpturer, men såg Inferno & Paradiso som ett sätt att återvända till bilderna, enligt Magnus af Petersens efter hans möte med Alfredo Jaar.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3189-3193/Volymnummer: F1A: 388/Mapp: ”Projekt 3193, ’Inferno & Paradiso’”/Undermapp 1 (bara framsidan, avriven): ”Riksutställningars projektarkiv, Titel Inferno-Paradiso”/Undermapp 2: ”Diarieförda handlingar, Beslutsunderlag, Upplösningsbeslut”/2 häftade sidor A4: ”Riksutställningar, 1997-11-19/.../Till ut-gruppen, Från Magnus/.../”. Diarienummer: 013; 260/97. Sid. 1-2. För Alfredo Jaar var det här första gången han provade rollen som kurator/utställningskommissarie.
Så här presenterades Alfredo Jaar i handledningen för museipersonal och lärare:Konstnären Alfredo Jaar är född 1956 i Chile men bosatt i New York. Han är idag en av den internationella samtidskonstens främsta företrädare. Han arbetar ofta med fotografi som en del i sina verk, som del i en installation och rumslighet skapar miljöer med hjälp av arkitektoniska detaljer, foto, video, ljus och mörker. Han har varit verksam som konstnär sedan 70-talet och alltid strävat efter att förena etik och estetik. Att utifrån en stark moralisk övertygelse också skapa verk som i sin skönhet och sin intelligens når andra människors förmåga till fantasi, inlevelse och medkänsla. Engagemang för tredje världen, flyktingar, uteliggare och förtryckta folkgrupper är några av de teman Alfredo Jaar tagit upp i sina verk.I samband med utställningen Inferno & Paradiso skulle seminarier, pedagogiska projekt och olika workshops, och liknande, arrangeras. Riksutställningar och Stockholm kulturhuvudstad 1998, skulle enligt planeringen stödja projektet med vardera 200 000 kronor och resterande 50 000 till 100 000 kronor skulle sökas tillsammans av de båda parterna.