Musik i Sydkorea är såväl traditionell sydkoreansk musik som nyare inhemsk musik eller annan musik utförd av sydkoreanska musiker.
Sydkorea hade världens sjunde största musikmarknad enligt den senaste rapporten från IFPI publicerad i april 2016 som gäller data för året 2015. Den mest populära musikgenren och den bäst säljande genren i Sydkorea är K-pop, en genre som också uppnått global popularitet under senare år tack vare spridningen via sociala medier. Andra genrer som har varit framgångsrika i Sydkorea under 1990-talet och 2000-talet inkluderar punk, indie, och mer nyligen även metal och hiphop. En musikgenre med ursprung i Korea och som växte fram under 1900-talet kallas för trot (hangul: 트로트).
I Sydkorea är den mesta av dagens populärmusik inhemskt producerad och framförd av inhemska artister på koreanska. År 2012 var exempelvis alla de tio bäst säljande albumen i landet släppta av sydkoreanska artister. Musikmarknaden i Sydkorea har under de senaste åren visat att det trots digitaliseringen är möjligt att uppnå samma nivå av omsättning som vid millennieskiftet, och att fysisk försäljning kan få ny fart med smart produktstrategi.
Historia 1392-1897: Joseondynastin thumb|300px|Framträdande av Pansori i Busan. Under den andra halvan av Joseondynastin (1392-1897) fanns två olika distinkta kulturskillnader.Lie, John. Sida 341. Eliten dominerades av influenser från Kina och musikaliska framträdanden i hovet utfördes med kinesiska musikinstrument och med fokus på harmoni och lugn, en stark kontrast till den lägre klassen vars musikaliska framträdanden innehöll folkmelodier och trummor, med fokus på känslor, energi och uttrycksfullhet.
Den konfucianska eliten kom att bli mer och mer influerad av den lägre klassens musikstil, exempelvis Pansori, uppläsning av verser under spelandet av en trumma, vilket började som en populär genre som sedan blev mer och mer prestigefylld och accepterad av eliten.
1897-1970: Japanskt och amerikanskt inflytande I praktiken fanns det i början av 1900-talet en gemensam musikkultur på Koreahalvön. Sångstilen var pentatonisk och melismatisk och lade betoning vid känslor och uttryck. Dans existerade men endast utanför musikens gränser och sångare stod still när de framförde sånger, något som uttryckte allvar och moraliserade sångtexter som ofta handlade om kärlek för föräldrar och familj.
Traditionell musik kom att få konkurrens under 1900-talet då Korea hämtade moderna influenser från Japan och efter befrielsen 1945 även från USA.Lie, John. Sida 342. Japaner hade ett djupt inflytande över musiken och det var genom dem som västerländska musikformer som klassisk musik, populärmusik och ballader introducerades. Den pentatoniska skalan dominerade däremot fortfarande till skillnad från den diatoniska i västerländsk populärmusik, och låttexter översattes och anpassades för att passa in med den lokala kulturen.
Under japanernas styre över Korea växte en ny koreansk musikgenre fram kallad trot (hangul: 트로트), vilket har liknats med hur genrer som blues, jazz och country uppstod i USA.
Efter att USA befriat Korea från det japanska imperiets styre blev det USA som hade det dominanta inflytandet över musiken i landet.Lie, John. Sida 343. Genrer som rock, pop, blues och jazz medfördes via den amerikanska militärens radio och TV, barer och danshallar, samt biosalonger som för det mesta visade filmer producerade i Hollywood. Den amerikanska kulturen kom att dominera under både 1950-talet och 1960-talet genom modern teknologi som radio, film och TV.
1970-1990: Nationell identitet och demokratisering thumb|250px|Sångaren Cho Yong-pil hade en avgörande roll i musiken från 1970-talet. Under 1970-talet såg Sydkorea en snabb ekonomisk tillväxt och medan folkmusik fortfarande var populär på landet, var trot, en koreansk variant av japansk enka, den populära genren i städerna, även om eliten främst omgav sig av västerländsk klassisk musik. Den sydkoreanska regeringen hade förbjudit japanska kulturella produkter efter att Sydkorea uppnått självständighet, men populärmusiken i landet var fortfarande influerad av den japanska.Lie, John. Sida 344. Trot, liksom enka i Japan, presenterades däremot ofta på ett västerländskt sätt, med texter om kärlek och längtan, framförda stillastående i traditionella dräkter eller konservativa västerländska klädnader.
En superstjärna i Sydkorea inom populärmusiken på 1970-talet och 1980-talet var Cho Yong-pil som blev känd för sin trot, framförd på ett mer traditionellt sätt. Han blev något av ett förebud för den kommande koreanska vågen, detta då några av hans låtar även blev väldigt populära i Japan, och som artist förlitade han sig mer på sin vokala skicklighet än sitt fysiska utseende för att uppnå berömmelse.Lie, John. Sida 345. Chos musik kom att bli en symbol för nationalism under en period då regeringen begränsade importen av utländsk kultur. Det primära undantaget var västerländsk klassisk musik som länge hade övertagit traditionell musik hos eliten, och pianot kom att bli av vikt för socialt strävande hushåll. Detta kom att leda till att några av de första internationella framgångarna som sydkoreaner hade i musikvärlden kom från kompositörer och utövare av klassisk västerländsk musik.
Även om det musikaliska gapet var stort mellan västerländsk musik och den traditionella musiken under 1970-talet, skulle detta snabbt förändras under de två kommande decennierna.Lie, John. Sida 346. Skiftet av skala från pentatonisk till diatonisk blev av stor betydelse, och det skulle komma att ta längre tid för sydkoreaner att vänja sig vid västerländsk rockmusik. Musikutbildning bestod nästan alltid av västerländska teorier och vid 1970-talet hade nästan alla sydkoreaner åtminstone hört ett stycke västerländsk musik, då västerländska musikinstrument som exempelvis trumpeten också blivit allt vanligare.Lie, John. Sida 347.
Västerländsk musik tilltalade speciellt den yngre generationen som endast hade möjlighet att lyssna på japansk popmusik i smyg. Sydkoreas förbud på importen av japanska kulturella produkter skulle inte lyftas förrän 2002. Den sydkoreanska regeringen var också oroad över effekten som amerikansk musik kunde ha, främst rockmusik som förknippades med sex, droger och politisk splittring. Låtar kom till och med att bannlysas från artister som misstänktes vara motståndare till regeringen.Lie, John. Sida 348. Ur de växande motståndsrörelserna och bland studenter började nya genrer växa fram, ofta med politiska och moraliskt allvarliga budskap.
På 1970-talet började ny teknologi bana väg för produktionen av populärmusik och bärbara apparater som Sony Walkman gjorde lyssnande och sjungande till ett nationellt tidsfördriv.Lie, John. Sida 349. TV hade börjat sändas i Sydkorea 1961 och började bli en nödvändighet i hemmet under 1980-talet. Musikprogram på TV blev väldigt populära, ofta inspirerade av liknande program från USA och Japan. 1991 debuterade även Noraebang, platser där sydkoreaner kan sjunga karaoke.
1990-idag: K-pop, Hallyu och globalisering thumb|275px|Sångerskan BoA framträder i samband med San Francisco Pride 2009.
Musikgenren K-pop ser sin historia gå tillbaka till 1992 med debuten av gruppen Seo Taiji and Boys som var den första som inkorporerade rap och hiphop i sydkoreansk populärmusik.Park, Gil-sung. Sida 16. Gruppen hade en revolutionerande inverkan på populärmusiken i landet och var en av de första att introducera dans som ett avgörande element i sina framträdanden. Till skillnad från 1980-talet var musiken på 1990-talet friare från politik då Sydkorea uppnått demokratisering efter de olympiska sommarspelen i Seoul.Lie, John. Sida 350. Seo Taiji and Boys blev inte oväntat bemötta av kritik när de slog igenom på musikscenen, men vad som inte var lika väntat var det positiva mottagandet gruppen fick från den yngre generationen, nu fria från 1980-talets krav på motstånd mot regimen.
Asienkrisen 1997 orsakade en massiv minskning i musikkonsumtion i Sydkorea vilket ledde till minskad fysisk försäljning, något som också förvärrades med introduktionen av digitaliserad musik och illegala nedladdningar på internet. År 2000 genererade den sydkoreanska musikindustrin 300 miljoner USD, vilket kan jämföras med 6,4 miljarder i Japan och 14 miljarder i USA.
Fram till mitten av 1990-talet var den sydkoreanska musikindustrin inhemskt centrerad och endast ett fåtal artister var kända utomlands, främst sångare av genren trot i Japan eller utövare av klassisk västerländsk musik.Lie, John. Sida 351. Det var under denna tid som de första omnämnandena av Hallyu (hangul: 한류), ett ord som refererar till vinden från Koreahalvön, började användas i kinesiskspråkiga områden som Kina, Taiwan och Hongkong. Den koreanska vågen spred sig snabbt över Östasien och även om den inkluderade vissa musikgrupper redan i början, var det de sydkoreanska såpoperorna som det mest handlade om.Lie, John. Sida 352. Det var inte förrän under den senare delen av 2000-talet som K-pop under sitt snabba växande kom att ta över som den drivande faktorn av den koreanska vågen. Nyckelfaktorer i spridningen av K-pop var ny teknologi, framförallt introduktionen av MP3-spelare 1996 och Youtube 2005.Lie, John. Sida 353.
K-pop har under senare år uppnått global spridning tack vare sociala medier som Youtube, Facebook och Twitter,Park, Gil-sung. Sida 14. detta efter att genren först växt inom Asien.Park, Gil-sung. Sida 15. Det har länge argumenterats att K-pop, liksom andra genrer av den koreanska vågen känd som Hallyu, skulle varit en avledning av J-pop eller japansk populärkultur. Dessa argument har ifrågasatts eftersom K-pop uppnått framgång i Asien, Europa och Nordamerika samtidigt, något som inte japansk popmusik gjort. Medan produktionen av K-pop utgår från inhemska artister, låtskrivare och hantering, förlitar sig producenterna till stor del på de globala musikindustrierna i Nordamerika och Europa för att hämta inspiration och kreativitet, snarare än de asiatiska grannarna. Sedan 1998 har K-pop främst exporterats till Kina, Japan, Sydostasien, Amerika och Europa, med de allra största framgångarna i grannlandet Japan.Park, Gil-sung. Sida 17. Några av de artister och grupper som uppnått störst framgång i Japan och Kina är BoA, H.O.T., Shinhwa, S.E.S., TVXQ, Super Junior, Baby Vox, Se7en, Big Bang, Rain, Wonder Girls, SS501, Kara och Girls' Generation.
Under början av 2010-talet har K-pop varit den ledande faktorn till spridningen av sydkoreansk populärkultur.Lie, John. Sida 339. Genren har spridits från Sydkoreas asiatiska grannländer vidare till Europa, Amerika och Mellanöstern, med aktiv hjälp av den sydkoreanska regeringen.Lie, John. Sida 340. År 2012 var sångaren Psy Sydkoreas bäst säljande artist tack vare hans singel "Gangnam Style" som blev en internationell succé och ett viralt fenomen. Den officiella musikvideon tillhörande låten har det högsta visningsantalet av alla musikvideor på Youtube, med totalt fler än 2,8 miljarder i april 2017. Många koreaner som arbetar inom musikindustrin ser det nya fenomenet K-pop som revolutionerande då koreanska musikartister aldrig tidigare uppnått popularitet på den skala som de gör idag.Park, Gil-sung. Sida 19. Jämfört med befolkningsantalet i Sydkorea mot det i musikgiganter som USA och Japan är den globala populariteten av K-pop förbluffande. Trots det internationella intresse som även finns för J-pop, hade japanska artister aldrig uppnått samma framgång utomlands som koreanska artister hade i början av 2010-talet.