Óengus, Fergus son (hypotetisk piktisk form: Onuist map Urguist;Forsyth diskuterar de olika formerna av Óengus namn, och ger också Ungus(t) som en alternativ piktisk form. forniriska: Óengus mac Fergusso, angliserat: Angus mac Fergus), var pikternas kung från 732 till sin död 761. Hans regeringstid har i viss mån kunnat rekonstrueras från olika källor.
Óengus blev huvudkung i Piktland efter en period av inbördeskrig i slutet av 720-talet. Under hans regeringstid underkuvades grannriket Dál Riata och kungariket Strathclyde anfölls med mindre framgång. Óengus var den mäktigaste härskaren i Skottland i över två årtionden och var inblandad i krig i Irland och England. Kungar från Óengus släkt dominerade Piktland till 839, då ett katastrofalt nederlag mot vikingar inledde en ny period av instabilitet, som slutade när Kenneth MacAlpine kom till makten.
Källor
De bevarade piktiska källorna för denna period är få och begränsar sig till kungalängder, av vilka originalen utfördes i början av 720-talet,M. O Anderson, Kings and Kingship, s. 88–102. Refererad i Óengus I of the Picts i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2007-08-04 och ett antal berättelser rörande grundandet av St Andrews, som då kallades Cennrígmonaid. Utanför Piktland är de främsta källorna irländska annaler, av vilka Ulster-annalerna och Tigernach-annalerna är de mest tillförlitliga. Dessa innefattar material från en annal som förvarades i klostret i Iona i Skottland. Óengus och pikterna förekommer emellanåt i walesiska källor, såsom Annales Cambriae, och oftare i northumbriska källor, av vilka de viktigaste är fortsättningen på Beda venerabilis krönika och Historia Regum Anglorum, som tillskrivs Symeon av Durham.De flesta källorna är samlade i Early Sources of Scottish History (ESSH) och Scottish Annals from English Chroniclers (SAEC), redigerade av Alan Orr Anderson.
Bakgrund miniatyr|Utvalda politiska grupper i nordligaste delen av brittiska öarna omkring 740. Pikterna var en av fyra politiska grupperingar i nordligaste delen av brittiska öarna i början av 700-talet. Piktland sträckte sig norrut från floden Forth, inklusive Orkneyöarna, Shetlandsöarna och Yttre Hebriderna. Före vikingatiden tycks den främsta makten i Piktland ha varit kungariket Fortriu. Bland kända platser med hög status i Fortriu finns Burghead och Craig Phádraig vid Inverness. Piktland tycks ha haft endast en biskop, med säte i Rosemarkie.Bland biskopar under början av 700-talet fanns Curetán, Fergus och Brecc. Anderson, ESSH, s. 221; Yorke, Conversion, s. 153–155. Översikter över norra Storbritannien finns i D.W. Harding, The Iron Age in Northern Britain: Celts and Romans, Natives and Invaders (2004), och Leslie Alcock, Kings & Warriors, Craftsmen & Priests in Northern Britain AD 550–850 (2003). Foster, Picts, Gaels and Scots (2005), utesluter södra Skottland och norra England.
Från Forth söderut till floden Humber låg kungariket Northumbria. Det hade en gång varit den dominerande makten i Storbritannien och var fortfarande ett mäktigt rike, men när den gamla kungadynastin fick sitt slut med Osrics död 729 uppstod strid om tronen mellan rivaliserande familjer. Riket Mercias växande makt i söder var ett ytterligare problem för de northumbriska kungarna. Under större delen av Óengus regeringstid styrdes Northumbria av den skicklige kungen Eadberht Eating.Bland översikter över Northumbria finns David Rollasons Northumbria, 500-1100: Creation and Destruction of a Kingdom (2003) och Nick Highams The Kingdom of Northumbria AD 350-1100 (1993).
Sydväst om Piktland fanns gaelerna i Dál Riata där kungatiteln var omstridd mellan Cenél Loairn i norra Argyll och Cenél nGabráin i Kintyre. År 723 abdikerade Selbach mac Ferchair som överhuvud för Cenél Loairn och kung av Dál Riata till förmån för sin son Dúngal, som störtades som kung av Dál Riata av Eochaid mac Echdach från Cenél nGabráin år 726. Dúngal och Eochaid var fortfarande i konflikt med varandra så sent som 731, då Dúngal brände Tarbert.John Bannerman, Studies in the History of Dalriada (1974) är standardverket om Dál Riata.
Av den fjärde gruppen, britonerna i Alt Clut, senare kungariket Strathclyde, finns inte mycket spår i källorna. Kung Teudebur map Beli hade härskat från Dumbarton Rock sedan 722, och fortsatte att göra det till sin död 752 då hans son Dumnagual efterträdde honom.Anderson, ESSH, s. 240–241 & 243. Refererad i Óengus I of the Picts i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2007-08-04 "Rotri, kung av britonerna", vars död är omnämnd i Annales Cambriae s.a. 754, har ibland uppfattats som en kung av Alt Clut, men detta ställa syftar på Rhodri Molwynog ap Idwal, kung av Gwynedd.
Vägen till makten Enligt irländska genealogier var Óengus medlem av Eóganachta, en släkt med bas i Munster. Han kom från en gren av släkten från ett område som kallades Circinn, och som vanligen förknippas med dagens Angus och Mearns.Forsyth, "Evidence of a lost Pictish source", s. 27–28. Genealogin finns i handskriften Rawlinson B 502, ¶1083. Hans ungdomstid är okänd. Óengus var medelålders då han hamnade i historien.Woolf, "Carnifex tyrannus", s. 36. Bland hans nära släkt fanns åtminstone två söner, Bridei (död 736) och Talorgan (död 782), och två bröder, Talorgan (död 750) och Bridei (död 763).Yorke, Conversion, s. 49–50, 54 & 288–289 diskuterar rekonstruktionen av släktskapen mellan sena piktiska kungar. Talorgan är en hypokoristisk form av Talorg; Anderson, ESSH, s. 253, not 2. Refererad i Óengus I of the Picts i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2007-08-04
Kung Nechtan son till Der-Ile abdikerade för att gå i kloster år 724 och blev fängslad av sin efterträdare Drest 726. Under 728 och 729 konkurrerade fyra kungar om makten i Piktland: Drest; Nechtan; Alpín, om vilken inte mycket är känt, och slutligen Óengus, som var anhängare till Nechtan, och kanske dennes erkände arvinge.För beskrivningar av händelser från 724 till 729, se Anderson, ESSH, s. 221–227. För Óengus som Nechtans anhängare, Henderson, s. 155–156; Woolf, "Carnifex tyrannus", p.36.
Fyra slag som var tillräckligt stora för att bli beskrivna i irländska källor utkämpades 728 och 729. Alpín besegrades två gånger av Óengus, varefter Nechtan återkom till makten. År 729 utkämpades ett slag mellan Óengus och Nechtans fiender vid Monith Carno (traditionellt Cairn o' Mount, nära Fettercairn), där Óengus anhängare segrade. Nechtan återfick kungatiteln, troligen fram till sin död 732.Woolf, "AU 729.2". Refererad i Óengus I of the Picts i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2007-08-04 Den 12 augusti 729 besegrade och dödade Óengus Drest på slagfältet vid Druimm Derg Blathuug, en plats som inte har kunnat identifieras.
Percutio Dal Riatai
På 730-talet stred Óengus mot Dál Riata, vars traditionella överherrar och beskyddare på Irland, Cenél Conaill, var kraftigt försvagade vid denna tid. En flotta från Dál Riata stred för Flaithbertach mac Loingsig, hövding över Cenél Conaill, i hans krig mot Áed Allán från Cenél nEógan, och led stora förluster år 733.Woolf, "Carnifex tyrannus", s. 36; Anderson, ESSH, s. 229–230. Refererad i Óengus I of the Picts i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2007-08-04 Dál Riata styrdes av Eochaid mac Echdach från Cenél nGabráin som dog år 733, och kungalängderna är oklara om vem, om någon, som efterträdde honom som överkung. Cenél Loairn i norra Argyll styrdes av Dúngal mac Selbaig som Eochaid hade avsatt som överkung av Dál Riata på 720-talet.
Strider mellan pikterna, ledda av Óengus son Bridei, och Dál Riata, ledda av Talorgan mac Congussa, upptecknades 731. År 733 berättas att Dúngal mac Selbaig "vanhelgade helgedomen på Tory Island när han släpade ut Bridei från den." Dúngal, som tidigare blivit avsatt som överkung av Dál Riata, störtades som kung av Cenél Loairn och efterträddes av sin kusin Muiredach mac Ainbcellaig.Anderson, ESSH, s. 227–229. Refererad i Óengus I of the Picts i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2007-08-04
År 734 överlämnades Talorgan mac Congussa av sin bror till pikterna som dränkte honom.Anderson, ESSH, s. 232 & corrigenda, s. xviii. Refererad i Óengus I of the Picts i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2007-08-04 Talorgan son till Drostan tillfångatogs nära Dún Ollaigh. Han verkar ha varit kung av Atholl, och dränktes på Óengus order 739.Talorgan var släkt med Nechtan och kallas år 713 hans bror, vilket kan betyda halvbror, fosterbror eller svåger. Anderson, ESSH, s. 214 & 236. Dúngal var också ett mål det året. Han blev sårad, det oidentifierade fortet Dún Leithfinn förstördes och han "flydde till Irland, för att vara utom räckhåll för Óengus."Anderson, ESSH, s. 232. Refererad i Óengus I of the Picts i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2007-08-04
Annalerna nämner en andra kampanj av Óengus mot Dál Riata 736. Dúngal, som hade återvänt från Irland, och hans bror Feradach, tillfångatogs och sattes i kedjor. Forten Creic och Dunadd intogs. Muiredach av Cenél Loairn hade inte mer framgång, och besegrades med stora förluster av Óengus bror Talorgan, möjligen vid Loch Awe. En sista kampanj 741 ledde åter till nederlag för Dál Riata. Detta nedtecknades i Ulster-annalerna som Percutio Dál Riatai la h-Óengus m. Forggusso, "förgörandet av Dál Riata av Óengus, son till Fergus".AU 741.10, tillgänglig här. Med detta försvinner Dál Riata från dokumenten i en generation.Anderson, ESSH, pp. 182 & 232–238; Woolf, "Carnifex tyrannus", s. 36–37; M.O. Anderson, Kings and Kingship, s. 184–186. Vem som ledde Dál Riata 741 är oklart: de söner till Fiannamail ua Dúnchado som nämns i Ulster-annalerna kan vara orelaterade, och omnämnandet av Alpín, son till Crup, som ibland tolkas som samma person som den Alpín som störtades 729, kan vara felplacerat.
Det kan hända att Óengus var inblandad i krig på Irland, kanske stridande på Áed Alláns sida eller mot honom som allierad till Cathal mac Finguine.Woolf, "Ungus". Refererad i Óengus I of the Picts i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2007-08-04 Bevisningen för sådan inblandning är begränsad. Det som finns är Óengus son Brideis närvaro på Tory Island, vid Donegals nordvästkust, 733, nära de land som tillhörde Áed Alláns fiende Flaithbertach mac Loingsig. Mer ovisst omnämns i Irlands fragmentariska annaler närvaron av en piktisk flotta från Fortriu som strider för Flaithbertach år 733 istället för emot honom.Anderson, ESSH, s. 227–228; Woolf, "Carnifex tyrannus", s. 36. Refererad i Óengus I of the Picts i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2007-08-04 Som redan nämnts säger de flesta irländska annaler att Flaithbertach hade stöd av en flotta från Dál Riata.
Alt Clut, Northumbria och Mercia År 740 omnämns ett krig mellan pikterna och northumbrierna, under vilket Æthelbald, kungen av Mercia, drog fördel av Eadberht av Northumbrias frånvaro till att härja hans områden, och möjligen bränna York.Anderson, SAEC, s. 55–56. Refererad i Óengus I of the Picts i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2007-08-04 Orsakerna till kriget är oklara, men det har föreslagits att det hade samband med dödandet av Earnwine son till Eadwulf på order av Eadberht. Earnwines far hade levt i exil i norr efter sitt nederlag i inbördeskriget 705-706 och det kan hända att Óengus, eller Æthelbald, eller båda, hade försökt insätta honom på Northumbrias tron.Woolf, "Carnifex tyrannus", s. 37. Refererad i Óengus I of the Picts i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2007-08-04 Angående Earnwine, se Kirby, s. 150; Yorke, Kings and Kingdoms, s. 90.