thumb|600px|alt=Topographic image|Falklandsöarna
Falklandsöarna är en ögrupp i Sydatlanten, cirka 500 km öster om Sydamerikas sydspets. Dess mänskliga historia är kort, då inget ursprungsfolk fanns där, när olika europeiska länder började upprätta bosättningar och hävda anspråk under 1700-talet. Vissa arkeologiska fynd, som pilspetsar och rester av träkanoter, tyder dock på att de tidigare kan ha besökts av människor. Det kan då möjligen ha rört sig om medlemmar av yaghanfolket från Eldslandet . Enligt vissa teorier fördes den numera utdöda falklandsräven dit av människor, då dessa djur med största sannolikhet inte kunnat simma till öarna i det kalla vattnet ända från Sydamerikas fastland.
1500-talet miniatyr|höger|150px|John Davis Under detta århundrade gör olika sjöfarare expeditioner i området. Den förste av dessa var fransmannen Binot Paulmier de Gonneville som år 1504 siktade öar, som kan varit Falklandsöarna. En första karta görs av portugisen Pedro Reinel 1522. Den engelske upptäcktsresanden John Davis https://www.britannica.com/biography/John-Davis upptäckte öarna 1591 under en resa med fartyget Desire, vilket numera finns avbildat på Falklandsöarnas vapen. 1594 besöktes ögruppen av Richard Hawkins (1562–1622) och kallades av honom ”Hawkins Maidenland”. Han gör de första territoriella anspråken på ögruppen för drottning Elisabet I av England .
1600-talet Den första dokumenterade landstigningen av en europeisk sjöfarare gjordes den 27 januari 1690 av engelsmannen John Strong som seglat in i sundet mellan de två huvudöarna med sitt fartyg Welfare. Han namngav sundet efter Antony Cary, som var vicomte av Falkland i Fife, Skottland till Falkland Sound (Falklandssundet), varifrån hela ögruppen senare fick sitt namn https://books.google.se/books?id=qVmAAgAAQBAJ&pg=PA189&lpg=PA189&dq=%22John+Strong%22+1690&source=bl&ots=c94aUOVdtb&sig=ACfU3U3CkmIn_Qod1uY99Dgs3JRkIYk83A&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjLw8_C_5_jAhVBwMQBHbDuB2k4ChDoATAIegQIBhAB#v=onepage&q=%22John%20Strong%22%201690&f=false.
1700-talet right|thumb|200px|Port Louis 1764 grundade fransmannen Louis Antoine de Bougainville en bosättning på Östra Falkland, som kom att kallas Port Louis. Här föddes redan det första året, 1764, François Benoit, det första barn som veterligen fötts på Falklandsöarna. Bougainville kallade ögruppen Îles Malouines efter den franska hamnstaden Saint-Malo. Detta har givit upphov till namnvarianten Malvinerna; ett namn som i olika varianter används framför allt i romanska språk. Bougainville överlämnade senare bosättningen till Spanien, som kallade den Puerto Soledad. Denna hade år 1781 103 invånare, av dem 43 straffångar och 50 soldater. Under sina 44 år styrdes Puerto Soledad av 21 olika spanska guvernörer. Bosättningen övergavs 1811.
1766 byggde den brittiske sjöofficeren John Byron upp bosättningen Port Egmont på Saunders Island norr om Västra Falkland och gjorde anspråk på dessa öar för den brittiska kronan, troligen ovetande om Bougainvilles närvaro i Port Louis.
Under utforskningen av ögruppen stötte brittiska och spanska skepp på varandra. Båda beskyllde varandra för att vara där olovligen.
1800-talet 1820 landsteg kaparen David Jewett, en amerikan som arbetade för Río de la Platas förenade provinser (en föregångarstat till Argentina). Han hissade de Förenade provinsernas flagga och gjorde anspråk på öarna för denna statsbildning. Tre år senare utsågs en kommendant vid namn Don Pablo Areguati, vilken dock aldrig reste till platsen.
Den tyskfödde argentinske affärsmannen av fransk härkomst Luis Vernet inrättade 1828 en ny bosättning i Port Louis. Regeringen i Buenos Aires utnämnde Vernet till militär och civil befälhavare. Mot detta protesterade Storbritannien , p.51.
Vernet beslagtog 1831 tre amerikanska fartyg och fängslade deras besättningar, vilket föranledde USA att sända ner krigsfartyget USS Lexington och man grep sju av Vernets män. USA förklarade Falklandsöarna "free from Government", alltså ett tillstånd av anarki. Året efter sände Argentina dit en truppstyrka under den franskfödde majoren Esteban Mestivier Pepper, 2011, pp. 368–369. Det brittiska sändebudet i Buenos Aires protesterade. Mestivier blev dock snart mördad under ett myteri . Myteriet slogs ned av José Maria Pinedohttps://peoplepill.com/people/jose-maria-pinedo/, som tog kontroll över bosättningen.
1833 tog Storbritannien kontroll över ögruppen. Den 3 januari detta år anlände HMS Clio till Port Louis och den brittiska flaggan hissades. Där bodde då tjugo bosättare av olika nationaliteter https://web.archive.org/web/20100401100750/http://www.falklands.info/history/history3.html. Pinedo försökte göra väpnat motstånd. En stor del av hans besättning på skonaren Sarandí var brittiska legosoldater, som vägrade beskjuta sina landsmän.
Den brittiske vetenskapsmannen Charles Darwin besökte öarna med fartyget HMS Beagle åren 1833-1834 http://nora.nerc.ac.uk/id/eprint/5311/1/Darwin4FIJ.pdf.
Ledaren för Argentina, Juan Manuel de Rosas, erbjöd sig 1841 att avsäga sig alla territoriella anspråk Argentina hade gentemot Storbritannien vad gäller Falklandsöarna. Motprestationen skulle vara avskrivning av ett lån landet hade hos banker i Londonhttps://books.google.se/books?id=OWjmCwAAQBAJ&pg=PA31&lpg=PA31&dq=Argentina+Rosas+claim+london&source=bl&ots=4R7BvtHmS-&sig=u75J1d8a-E7J2tp5LAsSqpRhitU&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiXgubIwPLUAhXJCpoKHSzBCCcQ6AEIQjAE#v=onepage&q=Argentina%20Rosas%20claim%20london&f=false. Britterna avslog dock denna begäran, då utrikesministern, George Hamilton-Gordon, 4:e earl av Aberdeen inte ansåg att man behövde "köpa det man redan äger".
1841 fick området status som kronkoloni, en ställning man hade fram till 1981 då termen blev Dependent territory. Numera är Falklandsöarna ett av Storbritanniens utomeuropeiska territorier.
1843 påbörjades arbetet med att anlägga den nya huvudstaden Stanley under ledning av guvernören Richard Moody. 1850 uppgick befolkningstalet till 200 personer. I november 1849 undertecknade Argentina och Storbritannien det så kallade Convention of Settlement https://en.wikisource.org/wiki/1850_Convention_of_Settlement som "återställer perfekta och vänskapliga relationer mellan Hennes Britanniska Majestät och den Argentinska Konfederationen". Sedan dröjde det ända till 1888 innan Argentina på nytt tog upp frågan om anspråk på ögruppen. Därefter vilade frågan igen fram till 1941.
Sedan en djuphamn anlagts i Stanley ökade dess betydelse för sjötrafiken runt Kap Horn, en trafik som ökade väsentligt i samband med guldrushen i Kalifornien med början 1848. Många fartyg sökte sig dit för reparationer. Efter öppnandet av Panamakanalen 1914 minskade åter den trafiken
Under de första tolv åren efter Storbritanniens konsolidering av makten över Falklandsöarna 1833 var dessa under militära lagar och styrdes av en administrator utsedd av amiralitetet i London. I takt med att den civila befolkningen ökade ansågs att en lokal lagstiftande församling behövdes . Guvernör Richard Moody kunde den 2 april 1845 inviga Falklandsöarnas lagstiftande råd (Legislative Council, LegCo). I över hundra år, ända fram till 1948, var ledamöterna inte folkvalda, utan utsedda av guvernören.
Sedan Storbritannien säkrat överhögheten över ögruppen 1833 har Pound sterling (£) varit giltigt betalningsmedel. 1899 började man ge ut egna sedlar, Falklandspund, med värdet bundet till det brittiska pundet. Sedan 1974 ges även egna mynt ut. Dessa motsvarar de brittiska mynten, men med lokala motiv. De första egna frimärkena kom ut 1878, sedan Falklandsöarna blivit medlem i Världspostföreningen, UPU. Falkländska frimärken är ännu av stort intresse för filatelister.
1900-talet Christ Church Cathedral, Stanley, världen sydligaste katedral stod färdig 1903. 1911 upprättades en trådlös telegrafförbindelse med Montevideo, Uruguay. Under första världskriget fick Stanley en viktig roll som bunkringsstation för Royal Navy. 36 falkländare tog värvning i brittiska styrkor, varav tio stupade i strid på andra platser. 1914 stod Sjöslaget vid Falklandsöarna mellan brittiska och tyska örlogsfartyg. En egen självförsvarsstyrka Falkland Islands Defence Force (FIDF) sätts upp efter första världskriget. 1933 firade man 100 år av brittiskt styre.
Av de 150 personer från ögruppen som begav sig norrut och anslöt sig till brittiska trupper under andra världskriget stupade 23. Inga krigshandlingar skedde på själva ögruppen, men beredskapen var höjd och FIDF bemannade olika bevakningstationer . Alldeles i början av kriget, 1939, anlände ett antal frivilliga argentinare av brittisk härkomst ("Tabaris Highlanders") https://falklandsbiographies.org/biographies/tabaris_highlanders redo att bistå vid ett eventuellt tyskt angrepp.https://tabarishighlanders1939.com
Storbritanniens regering placerade 1947 Falklandsöarna på Förenta nationernas lista över icke-självstyrande områden i samband med den internationella avkoloniseringsprocess som inleddes efter andra världskriget. Territoriet står fortfarande kvar på denna lista, trots den demokratisering av styrelsesättet som skett och befolkningens uttalade önskan att behålla banden med Storbritannien. Argentinas anspråk på ögruppen komplicerar frågan ytterligare.
En demokratisering av styrelseskicket inleddes 1948 då det första allmänna valet av ledamöter till den lagstiftande församlingen genomfördes. Sedan 1842 hade alla ledamöter varit utsedda av guvernören. I valet 1948 valdes fyra av tolv ledamöter, medan de övriga åtta fortfarande utsågs av guvernören. 1977 trädde en ny författning i kraft och de av guvernören utsedda rådmedlemmarna avskaffades och de folkvaldas antal ökades till sex, för att 1985 ökas till åtta. 1948 bildades också ett eget flygbolag, Falkland Islands Government Air Service, FIGAS. Detta bedriver inrikestrafik med ett antal mindre flygplan för att kunna nå ut till avlägsna bosättningar.
1964 landade ett argentinskt privatplan på Stanleys galoppbana.https://en.mercopress.com/2014/09/08/fifty-years-since-falklands-incursion-and-landing-by-argentine-light-aircraft Piloten hissade den argentinska flaggan och delade ut flygblad till roade åskådare varefter han vände åter till Argentina. Några år senare inträffade en allvarligare incident, en regelrätt flygplanskapning. Ett argentinskt inrikesplan tvingades under vapenhot att flyga mot Falklandsöarna . Även denna incident slutade utan dödsoffer och planet kunde återvända för egen maskin. Passagerarna transporterades med fartyg tillbaka till Argentina.
I Storbritannien bildades 1968 en lobbyorganisation, Falkland Islands Association, med syfte att verka för öbornas självbestämmanderätt genom att påverka den allmänna opinionen och beslutsfattare.
Ett avtal träffades 1971 med Argentina om upprättande av en reguljär flygförbindelse. En flygplats byggdes strax utanför Stanley. Trafiken mellan den argentinska kuststaden Comodoro Rivadavia och Stanley bedrevs av flygbolaget Líneas Aéreas del Estado, som står det argentinska flygvapnet nära. Den argentinska regeringen avstod under en tid från att framföra sina territoriella krav, för att på så sätt försöka vinna öbornas förtroende. Efter statskuppen i Argentina 1976 försämrades åter relationen. Under 1977 tydde vissa tecken på att Argentina planerade en invasion. Den dåvarande brittiske premiärministern James Callaghan beordrade då Operation Journeyman. I största hemlighet sändes en insatsstyrka inkluderande atomubåten HMS Dreadnought till södra Atlanten. Endast den argentinska regeringen informerades, vilket skulle avskräcka dem från ett angrepp.http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/4597581.stm Taktiken verkar ha lyckats, eftersom inget angrepp genomfördes.