The Sun Sessions är ett samlingsalbum av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det är hans 66:e album och gavs ut av RCA Records (APM1 1675) i USA i mars 1976. Albumet samlar 16 av Elvis Presleys inspelade låtar under tiden på Sun Records i Memphis, och är till innehållet identiskt med The Sun Collection som redan dessförinnan, i juli 1975, utkom i Storbritannien. Det inspelade Sun-materialet på dessa båda album består av de tio låtarna från Elvis Presleys fem första singlar, däribland "That's All Right" och "Blue Moon of Kentucky" från den första singeln, samt låtar som "Good Rockin' Tonight", "Milkcow Blues Boogie", "Baby Let's Play House", "I Forgot to Remember to Forget" och "Mystery Train". Där finns också låtar som senare på 1950-talet gavs ut av RCA Victor, som "Tryin' to Get to You" och "Just Because".

De båda albumen har följts av allt mer omfattande utgåvor. Dubbel-LP:n The Complete Sun Sessions från juni 1987 och den samtidigt utgivna CD:n The Sun Sessions bestod av samma låtar men kompletterades med två senare utgivna Sun-inspelningar och ett antal alternativa tagningar. Dubbel-CD:n Sunrise från 1999 samlade alla vid den tiden bevarade Sun-inspelningar och ett antal alternativa tagningar av låtarna, därutöver de fyra privata inspelningarna som Elvis Presley gjorde innan tiden på Sun, samt ett antal live- och radioframträdanden från perioden. Elvis at Sun från 2004 var en mer koncentrerad CD-utgåva av endast mastertagningarna på Sunrise. A Boy from Tupelo: The Complete 1953–55 Recordings utkom först som en samlarutgåva 2012 och sedan 2017 som en Legacy-utgåva. Den samlade på tre CD de då kända bevarade inspelningarna samt live- och radioframträdanden.

Elvis Presley inledde sin professionella artistkarriär på det lokala skivbolaget Sun Records i Memphis i juli 1954. Ägaren Sam Phillips producerade Sun-inspelningarna. Tillsammans med Phillips, gitarristen Scotty Moore och basisten Bill Black utvecklade Elvis Presley det uttryck som kom att förknippas med hans tid på Sun Records under perioden fram till hans övergång till RCA Victor i november 1955. Före sin första studioinspelning för Sun Records hade Elvis Presley vid två tillfällen spelat in sammanlagt fyra låtar privat, vilka också återfinns på de senare mer omfattande Sun-utgivningarna.

Sun-inspelningarna har haft stor historisk betydelse och betraktas som centrala för rock'n'rollens utveckling. The Sun Sessions och de senare utgåvorna har likaså fått mycket positiva kritiska mottaganden. År 2003 kom The Sun Sessions på plats 11 på musiktidningen Rolling Stones lista över de 500 bästa albumen genom tiderna. I USA nådde The Sun Sessions plats 76 på Billboards popalbumlista och andra plats på dess countrylista. The Sun Collection placerade sig som bäst på plats 18 på den brittiska albumlistan UK Albums Chart. Elvis at Sun nådde plats 37 på Billboards countrylista. Under den inledande försäljningsperioden sålde The Sun Sessions omkring 300 000 exemplar i USA, medan den utökade utgåvan The Complete Sun Sessions år 2002 certifierades guld av Recording Industry Association of America (RIAA) för en försäljning motsvarande en halv miljon exemplar.

Bakgrund miniatyr|stående=0.8|"Elvis Presley, Suns egen inspelningsartist". Reklamfoto från 1954." Albumen i serien samlar alla bevarade inspelningar som Elvis Presley gjorde på eller för Sun Records 1953–1955. Elvis Presley var det enda barnet till Vernon och Gladys Presley och växte upp under knappa förhållanden i Tupelo, Mississippi. När han var 13 år gammal, 1948, flyttade familjen till Memphis, Tennessee, där han kom att leva under den avgörande perioden före sitt genombrott och även därefter. Memphis var vid denna tid en betydande musikstad, där blues, gospel, country och rhythm and blues möttes. Han hade redan som barn kommit i kontakt med flera av de musikformer som senare kom att prägla hans musik, inte minst den amerikanska söderns kyrko- och gospelmusik. I Memphis, och i synnerhet på Beale Street, kom den tonårige Elvis Presley i kontakt med stadens olika musiktraditioner, framför allt dess rhythm and blues-scen.

Efter att vid 18 års ålder den 3 juni 1953 ha utexaminerats från high school (ungefär motsvarande gymnasiet) sökte Elvis Presley arbete och fick under juli ett tidsbegränsat arbete som montör på M. B. Parker Company. Under augusti var han åter arbetssökande och någon gång under månaden, kanske lördagen den 15, gick han in på Memphis Recording Service för att spela in en skiva åt sig själv.

miniatyr|vänster|Den rekonstruerade fasaden på Sun Studio, "Memphis Recording Service", där Elvis Presley gjorde sina första inspelningar. Sam Phillips grundade 1950 Memphis Recording Service som en kommersiell inspelningsstudio och grundade 1952 skivbolaget Sun Record Company. Sun Records spelade huvudsakligen in afroamerikanska musiker i Memphis-området och gav ut skivor med bluesmusiker som B.B. King, Ike Turner och Howlin' Wolf, men spelade även in vita artister inom countrymusiken. Phillips drev också en serviceverksamhet där vem som helst mot betalning kunde göra inspelningar för eget bruk. På annonserna stod: "Vi spelar in vad som helst – var som helst – när som helst".

miniatyr|stående=0.8|Marion Keiskers skrivbord på Sun Records kontor. Den dag Elvis Presley kom in i studion var företagets alltiallo Marion Keisker på plats. Elvis frågade henne om hon kände till någon som behövde en sångare. På hennes fråga om vilken sorts sångare han var svarade han att han sjöng allt möjligt. När hon ville veta vem han lät som fick hon till svar att han inte lät som någon. Han spelade in två ballader, "My Happiness" och "That's When Your Heartaches Begin", och ackompanjerade sig själv på gitarr. När han sjöng och spelade för sina vänner var det nästan uteslutande ballader. Halvvägs in i den första låten satte Keisker igång en bandspelare för att kunna spela upp inspelningen för Sam Phillips, och gjorde en notering åt sig själv: "Good ballad singer. Hold" (ungefär "Bra balladsångare. Håll kvar honom"). Enligt Keisker kom Sam Phillips dit först när sessionen nästan var över. Sam Phillips menade dock långt senare att det var han som skötte inspelningen. Elvis lämnade studion med en lackskiva med inspelningarna och med förhoppningen om att något skulle hända, vilket det inte gjorde på mycket länge.

I september 1953 fick han arbete på Precision Tool, där han arbetade med bland annat borrmaskiner i tillverkningen och stannade kvar till mars 1954. Han fortsatte dock under de följande månaderna att upprepade gånger titta förbi i studion. Sam Phillips var som regel upptagen med sitt arbete, men Elvis frågade Marion Keisker om hon möjligen hade stött på ett band som letade efter en sångare.

I början av januari, omkring hans 19:e födelsedag, betalade Elvis för en andra inspelning på lackskiva – de två balladerna "I'll Never Stand in Your Way" och "It Wouldn't Be the Same Without You". Denna gång var det Sam Phillips som tog emot honom. Man antecknade hans namn och telefonnummer, och Sam Phillips lät förstå att han skulle höra av sig, men det ledde inte till några omedelbara resultat.

Den 20 april 1954 började Elvis ett nytt jobb på Crown Electric, där han körde lastbil och levererade material till byggarbetsplatser. Han skulle också få möjlighet att utbilda sig till elektriker. Någon gång under våren provsjöng han för Songfellows, en gospelkvartett, men fick inte plats i gruppen. Elvis fortsatte under våren att då och då titta förbi studion. Den 26 juni 1954 ringde Marion Keisker och bad honom komma till studion för att prova en låt som Sam Phillips hade fått in.

Elvis tid på Sun miniatyr|stående=1.3|Elvis Presley, Scotty Moore och Bill Black på Tommy och Jimmy Dorseys Stage Show i New York den 17 mars 1956, fyra månader efter att Elvis lämnat Sun Records. Sam Phillips hade fått en lackskiva med en låt vid namn "Without You", en vemodig ballad som framfördes av en okänd man med darrande röst som Phillips inte kunde lokalisera. Marion Keisker föreslog då att låta "pojken med polisongerna" komma in och provsjunga låten. Lördagen den 26 juni var Elvis på plats i studion. De arbetade med låten hela eftermiddagen, utan att lyckas få till en tillfredsställande inspelning, men Phillips lät därefter Elvis under flera timmar sjunga allt han kunde komma på. Phillips kontaktade Scotty Moore, en 22-årig gitarrist i Starlite Wranglers, ett countryband som Phillips tidigare hade spelat in för Sun Records, och bad honom kontakta Elvis för att se vad han tyckte och om de kunde åstadkomma något tillsammans. Efter ett möte med Elvis hemma hos Moore den 4 juli, där också Bill Black, basisten i Starlite Wranglers, deltog, kontaktade Moore Phillips och denne beslutade att göra ett försök. Nästa kväll, den 5 juli 1954, samlades Elvis Presley, Scotty Moore och Bill Black – endast en kompsektion från Starlite Wranglers – i studion. Efter att ha provat ett antal ballader, fick de fram något nytt när Elvis började sjunga en modifierad version av Arthur Crudups "That's All Right".

Sam Phillips gav inspelningen till den lokale Memphis-diskjockeyn Dewey Phillips (ingen släkt), och låten väckte uppståndelse när den på kvällen spelades om och om igen efter ständiga lyssnarförfrågningar. Det gjorde att en B-sida i liknande stil snabbt behövde spelas in, och inte långt efteråt åstadkom man denna genom en kraftigt omarbetad version av Bill Monroes bluegrassklassiker "Blue Moon of Kentucky". Singeln fick snabbt spridning i området, med inledande försäljning i Mississippi och Arkansas och så långt bort som New Orleans.

De tre unga musikerna, som senare skulle kalla sig Blue Moon Boys, började framträda. Inledningsvis skedde det endast i närområdet och med en mycket begränsad repertoar som i stort sett bestod av de två låtarna på deras första singel. Men repertoaren växte och så också området, där man åkte till angränsande delstater och även längre bort. Elvis och gruppen behövde en manager, och Scotty Moore åtog sig den 12 juli att bli både manager och bokningsagent. Den 26 juli undertecknade Elvis ett inspelningskontrakt med Sun Records, som också undertecknades av hans föräldrar eftersom han fortfarande var minderårig. De tillbringade många kvällar ute på vägarna, samtidigt som de behöll sina arbeten, Elvis genom att köra för Crown Electric på dagarna. Efter att ett kontrakt om återkommande framträdanden i radioprogrammet Louisiana Hayride i Shreveport, Louisiana hade upprättats, blev det ohållbart att samtidigt jobba i Memphis, och i oktober sade alla tre upp sig från sina arbeten för att kunna ägna sig åt musiken på heltid. Under sensommaren och hösten fortsatte inspelningarna i Sun Studio, vilket resulterade i den andra singeln med "Good Rockin' Tonight" och "I Don't Care If the Sun Don't Shine", som utkom i slutet av september 1954.

miniatyr|stående=1.2|Sam Phillips, Elvis Presley (sittande) och Bob Neal, i samband med att Neal tog över som manager åt Elvis 1955. Den tredje singeln, "Milkcow Blues Boogie" och "You're a Heartbreaker", tillkom under studioinspelningar gjorda i november eller december, och singeln utkom i årsskiftet 1954–1955. Vid ungefär samma tid tog Memphis-DJ:n Bob Neal över som manager för Elvis och gruppen efter att tidigare ha skött ett antal av deras bokningar. Därmed kunde Scotty Moore befrias från sina åtaganden i vad som hela tiden hade betraktats som en tillfällig lösning. Återigen undertecknade också Elvis föräldrar, som lagliga vårdnadshavare, kontraktet.

miniatyr|stående=1.2||Elvis Presleys rosa Cadillac. Han köpte den den 7 juli 1955 och Elvis och bandmedlemmarna använde den under sitt turnerande. Den ersatte den tidigare rosa Cadillacen som han sjöng om i "Baby Let's Play House", sedan den hade brunnit upp en månad tidigare.