Smädelseparagrafen åsyftar paragraf 3:9 i den svenska Tryckfrihetsförordningen. Paragrafen tillkom 1812.
Paragrafen innebar att omdömen och yttranden angående främmande makt kunde leda till åtal om missförstånd kunde uppstå.
Användning Paragrafen hade knappast använts sedan sin tillkomst på 1800-talet fram till andra världskrigets utbrott 1939, men under året 1939 åberopades paragrafen för att i Sverige åtala 19 tidningar. 16 av dessa tryckfrihetsåtal slutade med fängelsestraff för den ansvarige utgivaren.
Dock ledde åtalen, vilka uppmärksammades i andra tidningar, till att de uppgifter som regeringen försökte stoppa fick ännu större spridning.
För att undvika dessa uppmärksammade censurrättegångar valde Regeringen Hansson III enligt samtida juridiska bedömare att medvetet feltolka lagen för att få tillstånd ett förenklat censurförfarande.
De första beslagsfallen föredrogs för regeringen före beslagen, men besluten kom sedan att delegeras till justitieminister Karl Gustaf Westman och sanktionerades av regeringen i efterhand.
Åren 1940–1943 beslagstogs 315 svenska tidningar, varav 251 var kritiska mot Nazityskland.
Se även Streisandeffekten Transportförbudet
Fotnoter Anmärkningar
Referenser Maria-Pia Boëthius Heder och samvete, 1991, Norstedts förlag, sid. 102-103.
Kategori:Sveriges lagar Kategori:Sverige under andra världskriget Kategori:Politikåret 1939 Kategori:Censur i Sverige