White Fox (på svenska Vita Räven, på pawnee Kewuck Ootahkah), född 1846, död 1875, var en skidi pawnee-indian från Nebraska som turnerade i England och Skandinavien 1874 tillsammans med två andra män, bröderna Red Fox (född ca 1837, död 1925) och White Eagle (född ca 1843, död 1923). miniatyr|White Fox, flankerad av Red Fox and White Eagle, sannolikt i Nebraska 1874 Detta var några år innan Buffalo Bill 1883 började arrangera liknande shower i större skala, och det var samtidigt en mycket svår tid för pawneerna med hungersnöd och tvångsförflyttning till reservat i Oklahoma. Männen tycks alla tre ha haft aktade positioner i pawneegruppen, som hövdingar eller hövdingasöner. De delade också erfarenheter som värvade soldater, pawnee scouts, i amerikanska arméns strider mot siouxerna, cheyennerna och arapahoerna.
Som arrangörer för den europeiska resan stod ett par svenska amerikaresenärer, Robert Kassman (född 1839 i Arboga) och den blivande möbelsnickaren Pål Eliasson (född 1839 i Hågnarp i Skåne). De ordnade under namnet Robert Kassman & Co. föreställningar i Manchester, Köpenhamn (på Sommerlyst),Westmanläns tidning 1874-06-23 Malmö (på Davidshall) , Kristiania (numera Oslo), Sarpsborg, Gjøvik, Kongsvinger och i Fredrikstad innan de (åter-)kom till Sverige på hösten 1874.
Här framträdde White Fox och hans kamrater i Karlstad (på teatern respektive i brukspatron Huss gård vid västra Torggatan),Nya Wermlandstidningen 1874-11-14 Örebro (Björkegrens hotell),Nerikes Allehanda 1874-11-20 Stockholm (Mosebacke nedre salong respektive Hotell Hamburg),DN 1874-11-27 resp 1874-12-02 Norrköping (Hotell Swea),Norrköpings tidning 1874-12-29 Linköping (Arbetareföreningens lokal)Östgöta Correspondenten 1874-12-31 och Göteborg (Haglunds annex, fd Bloms hotell).Lunds Weckoblad 1875-01-16 Biljetterna kostade ofta 1 krona (50 öre för barn) och männen uppträdde i stort sett varje kväll i "perlbesatta kläder, hufwudfjädrar och skalpprydda gördlar". De sjöng och dansade, spelade trumma och blåste i pipa samt visade sin skicklighet i bågskytte. Publiken var nyfiken och imponerad, enligt samtida tidningsuppgifter var det första gången man kunde se "äkta indianer" i Sverige.
Men White Fox blev under turnén sjuk i TBC och avled på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg den 11 januari 1875. Hans kamrater ville begrava honom, men i stället beslutades att hans kropp skulle överlämnas till vetenskapen. Hans scenkläder införlivades med Göteborgs etnografiska museum och finns i dag hos Statens museer för världskultur. Red Fox och White Eagle fick genomföra ytterligare några uppträdanden innan de lämnade Sverige den 21 januari. De kom tillbaka till en situation i reservaten som knappast blivit bättre under det gångna året, men överlevde även detta och dog som aktade ledare i mitten på 1920-talet.
Redan i mars 1875 kunde ordföranden i Antropologiska sällskapet, Gustaf von Düben, på Karolinska institutet förevisa avgjutning (byst) och preparat av White Fox som nu ingick i institutets samlingar.Norrköpings tidning 1875-03-17 Man hade alltså flått kroppen och monterat huden som man gör när man stoppar upp djur. White Fox kvarlevor ställdes ut av Hjalmar Stolpe i den nordamerikanska avdelningen på Allmänna etnografiska utställningen i Stockholm 1878-1879, och ska också ha visats i Göteborg, innan de städades undan och blev stående i källaren på Karolinska institutet i över hundra år.
Först 1996 kunde de repatrieras till Pawnee Nation of Oklahoma och få en högtidlig begravning med militära hedersbetygelser på North Indian Cemetery i Pawnee.
Litteratur Dan Jibréus "White Fox och hans kamrater"
Dan Jibréus, "White Fox' långa resa", Stockholm, Fri tanke förlag, 2013.
Dan Jibréus, "The Long Journey of White Fox", I Nebraska History, Summer Issue 2014. Lincoln, Nebraska.
Referenser
Kategori:Nordamerikanska indianer Kategori:Födda 1840-talet Kategori:Avlidna 1875 Kategori:Män