Alma Theresia Pihl, senare Klee (), född 15 november 1888 i Moskva i Ryssland, död 15 juli 1976 i Helsingfors i Finland, var en finlandssvensk formgivare. Hon arbetade för den ryska hovjuveleraren Fabergé. Under tiden 1911–1917 formgav hon nästan 2 000 smycken. De mest kända av dem är Fabergé-påskäggen Vinterägget och Mosaikägget.

Pihl föddes i en familj av guldsmeder. Hennes far var guldsmedsmästaren Oskar Pihl och hennes morfar guldsmedsmästaren August Holmström. Som 19-åring började hon som lärling i sin morbror guldsmedsmästaren Albert Holmströms verkstad. Det visade sig snabbt att hon var en skicklig designer och smycken med motiv från isblommor som hon gjorde 1911 åt Emanuel Nobel blev mycket uppskattade. Hovet fick upp ögonen för den unga förmågan och kejsar Nikolaj II beställde bland annat påskägg till sin mor änkekejsarinnan Maria Fjodorovna och sin maka Aleksandra Fjodorovna. Pihls karriär slutade i och med den ryska revolutionen. Hon flyttade till Finland med sin man, där hon arbetade som tecknings- och kalligrafilärare i 24 år. Hon höll sin historia hemlig på grund av den antiryska atmosfären och praktiskt taget ingen visste om hennes tid på Fabergé. Först efter Pihls död bekräftade Ulla Tillander-Godenhielm vilken roll Alma Phil haft hos på Fabergé. Som ung självlärd kvinnlig designer var Pihl unik eftersom Fabergé var känd för att värdesatte utbildning och lång erfarenhet. Hennes stil avvek från de rådande nyklassicistiska och rokoko-idealen. Hon hämtade många av sina idéer från sin omedelbara omgivning och is- och snömotiv blev nya inslag i Fabergés produktion. Pihls produktion har börjat uppskattas mera sedan deras ursprung har verifierats.

Ungdom och studier Alma Pihl föddes 1888 i Moskva. Hon tillhörde en släkt med guldsmeder, då hennes far var guldsmedsmästaren Oskar Pihl och hennes morfar guldsmedsmästaren August Holmström.Tillander-Godenhielm 2011, s. 155. Oskar Pihl föddes i Bollstad i Pojo men skickades som sexåring till sin farbror Anders Viktor Pihl i Sankt Petersburg. Denne var en framgångsrik urmakare som gärna sett att Oskar Pihl skulle fortsätta i företaget men Oskar Pihl blev i stället elev till Fabergé-juveleraren August Holmström.Tillander-Godenhielm 2011, s. 247–248. Oskar Pihl gifte sig med Holmströms dotter Fanny i Sankt Petersburg och de flyttade till Moskva efter att Pihl fått lån av Fabergé för att inrätta en egen verkstad. De fick fem barn. Oskar och Alma Pihl kom att arbeta med smycken.Tillander-Godenhielm 2011, s. 155.Seppälä, s. 15. Familjen var förmögen, eftersom Oskar Pihls smycken sålde bra. De samlade medlen användes för att köpa bland annat en datja i Kraskovo, där familjen ofta tillbringade helger.Seppälä, s. 16. Oskar Pihl dog 1897 i sin datja vid 37 års ålder. Dottern Alma var åtta år och yngsta barnet Georg bara två år.Seppälä, s. 19. Efter Oskar Pihls död återflyttade änkan Fanny Pihl till Sankt Petersburg med sina barn.Tillander-Godenhielm 2011, s. 247–248. De bodde i August och Hilma Holmströms stora villa i Sjuvalovo.Tillander-Godenhielm 2011, s. 155. Efter August Holmströms död flyttade Fanny Pihl med sina barn till en egen lägenhet. Hon fick ekonomiskt stöd av sin bror Albert Holmström, som också betalade tjänstefolket.Seppälä, s. 43.

Alma Pihl gick några år i en förberedande skola, men 1899 kunde hon studera vid den för eliten viktiga tyskspråkiga Annenschule.Seppälä, s. 44.Tillander-Godenhielm 2011, s. 155. Hon var en högpresterande elev och kristendomskunskap var hennes favoritämne men hon var också bra på matematik, tyska och engelska. Skolans teckningslärare var den svenskfödde Jevgeni Jakobson. Han hade en examen från Stieglitz konst- och industriskola och hade arbetat hos Fabergé.Seppälä, s. 48–49. Alma Pihl fick tydligen privatlektioner i modellteckning av honom. Hon tog examen som primus i sin klass vid Annenschule i maj 1906. I betyget fick hon 5+ i teckning trots att högsta vitsordet bara var 5.Seppälä, s. 50.

Karriären som smyckesdesigner

Från praktikant till första anställning miniatyr|Storhertiginnorna Olga och Tatjana Romanova bär halsband designade av Alma Pihl.Tillander-Godenhielm 2011, s. 167. Alma Pihl var 19 år när hon kom till sin farbror Albert Holmströms verkstad som lärling. Hon började som arkivarie.Seppälä, s. 64. Som praktikant gjorde Pihl även modellteckningar i naturlig storlek till Fabergés arkiv. Förutom ritningen innehöll de information om de ädelstenar och ädelmetaller som användes i smyckena samt tillverkningskostnaderna för smyckena.<ref name="sothebys" På den tiden var det vanligt att verkstaden gjorde en så korrekt bild som möjligt av varje tillverkat föremål för arkivet.Tillander-Godenhielm 2011, s. 155.

Som praktikant fick Alma Pihl värdefulla erfarenheter. Hon lärde sig snabbt att uppskatta produktionskostnaderna och fick snart ansvar för kostnadsberäkningarna. På fritiden skissade han på sina egna idéer.Tillander-Godenhielm 2011, s. 157. Hennes tidigare teckningslärare Jakobson trodde på sin elevs förmågor som formgivare och vägledde och stöttade henne med sina råd.Seppälä, s. 67. Efter att morbrodern sett Pihls planer presenterade han dem för butikens personal. Efter att alla tyckte att de var utmärkta beställdes de till butiken som lagervara. Hennes karriär som nästan självlärd smyckesdesigner började vid 19 års ålder.

Pihl fick sitt första självständiga designuppdrag i januari 1911. Då ville direktören för Nobels oljebolag, Emanuel Nobel, beställa ett 40-tal små smycken, helst broscher.Tillander-Godenhielm 2011, s. 157. Nobel var en av Fabergés uppskattade kunder och han ville ge dem till sina affärspartners makor. Smyckena skulle vara ädla men inte pråliga för att inte verka vara mutor. Nobel ville se något nytt, överraskande och känslosamt.Seppälä, s. 71. Nobelordern anförtroddes Pihl och eftersom ordern var brådskande började Pihl omedelbart arbeta. Hon hämtade sitt motiv från det frusna Sankt Petersburg. Vintern 1911 var den kallaste på 25 år och Pihl inspirerades av iskristallerna i blomsterträdgårdarna. Hon gjorde sex förslag i guld, platinasilver och rosenslipade diamanter.Seppälä, s. 72. Nobel uppskattade Pihls enkla och naturliga smycken. Han ville få exklusiva rättigheter till designen och beställde ett set med 40 broscher. Issmyckena tillverkades i Holmströms verkstad och packades i emballage. Ryktet om de vackra smycken spreds snabbt via affärsmännens världsvida resor.Seppälä, s. 73. Förutom de första broscherna beställde Nobel även andra isblomsmycken, halsband, armband, hängen och miniatyrägg.Tillander-Godenhielm 2011, s. 158.

Kejsar Nikolaj II var också intresserad av Pihls bästsäljande smycken. Han hade lovat sin dotter ett diamanthalsband till hennes 18-årsdag. Det var dock bara tillåtet att ha en blygsam mängd diamanter, eftersom det inte var lämpligt med för många diamanter för en ung kvinna. Av Nikolajs döttrar var det bara Olga och Tatjana som hann få Pihls smycken.Seppälä, s. 82.

Äktenskap Pihl gifte sig med Nikolaj Klee sommaren 1912. Klee var 11 år äldre än Alma Pihl; han hade arbetat som pappersagent och biträdande chef för Kymmenebolagets kontor i Sankt Petersburg.Seppälä, s. 78. Pihl och Klee hade träffats redan 1906 och han hade friat i juni 1908.Seppälä, s. 56–57. Klee hade via tennis blivit bekant med Almas bröder Oskar och Georg. Klee var son till kommerserådet Wilhelm Klee och var från Sordavala.Tillander-Godenhielm 2011, s. 158. I början av sitt äktenskap bodde det unga paret i Klees barndomshem.Seppälä, s. 79. Pihl använde dubbelnamnet Pihl-Klee i officiella dokument som en hyllning till hennes far som dog ung.Seppälä, s. 81.

De mest kända påskäggen miniatyr|Korsstygnsägget designat av Alma Pihl för kejsarinnan Alexandra (1914). Till dynastin Romanovs 300-årsjubileum designade Pihl de officiella presentsmyckena. Temat innefattade symboler från det kejserliga hovet, såsom Monomakhs krona som användes vid kröningen av de första ryska tsarerna.Tillander-Godenhielm: Kansallisbiografia (2006). Pihl kunde inte välja teman fritt utan smyckena måste följa kejserliga kabinettets instruktioner. Enligt Pihl själv var det svårt att integrera dynastins symboler i smyckena.Tillander-Godenhielm 2011, s. 160–161.

Pihls mest kända verk hos Fabergé var två Fabergé-påskägg. Hon designade Vinterägget 1913 för änkekejsarinnan Maria Fjodorovna. Ägget var Nikolajs II:s påskgåva till sin mor. Det bestod av en genomskinligt slipad bergkristall och är dekorerat med 4 508 rosenslipade diamanter, 360 briljanter och månstenar. Överraskningen inuti ägget har å andra sidan en blomkorg i platina, 1 378 rosenlipade diamanter. Vitsipporna i korgen är gjorda av kalcedon och nefrit.Seppälä, s. 83. Nikolaj II blev förtjust i Vinterägget och beställde 1914 även ett påskägg till sin hustru Alexandra Fjodorovna. Man hoppades att gåvan på något sätt skulle vara relaterad till kejsarinnans hobbyer. Kejsarinnan var känd för att göra hantverk och Pihl hade redan designat två broscher med ädelstenar i rosarrangemang. Pihl bestämde sig för att dekorera presentägget med korsstygnsrosor.Seppälä, s. 88–89. Ägget kom att kallas Korsstygnsägget. Det gjordes av gult guld, platina, diamanter, rubiner, smaragder, topaser, safirer, demantoider, citriner och pärlor. Ägget är 9,2 centimeter högt och överraskningen inuti är en miniatyrmålning som står på ett stativ.Seppälä, s. 88–89.

I Finland

Flytten till Finland Den ryska revolutionen satte stopp för Fabergés verksamhet i Petrograd och Pihl blev arbetslös. Hon började först studera till tyska språklärare.Tillander-Godenhielm 2011, s. 158. Nikolaj Klee, å andra sidan, lämnades ensam för att övervaka rättigheterna för Kymmenes filial i Petrograd. 1919 fick makarna pass för att lämna Ryssland. Flytten försenades av Nikolaj Klees arrestering och han måste till och med sitta i fängelse ett tag. Deras pass gick ut och först 1921 fick de nya.Tillander-Godenhielm 2011, s. 160–161. Makarna kom till Finland i juni 1921.Tillander-Godenhielm 2011, s. 160–161. Där sattes de i karantän i två veckor i Kellomäki.Seppälä, s. 111. Därifrån fortsatte de till Kuusankoski och Kymmene Bruk. Nikolaj Klee fick anställning på huvudkontoret. Han lärde sig finska och blev så småningom Kymmenes prokurator.

Pihl som lärare 1927 fick Pihl en tjänst som teckningslärare vid den svenska skolan som upprätthölls av företaget. Hennes svenska var påverkad av språkförhållandena i Ryssland och hon tvekade därför att ta tjänsten men kom till slut att bli lärare i teckning och kalligrafi i 24 år.Seppälä, s. 160. Trots den finska omgivningen behövdes den svenska skolan då det interna språket på Kymmene var svenska och många tjänstemän var svenskspråkiga. Hon blev uppskattad som lärare. De tidigare eleverna mindes henne som en varmhjärtad, generös och civiliserad person.Tillander-Godenhielm 2011, s. 160–161. Eleverna kallade henne "Tant Alma". De uppskattade hennes skicklighet som konstnär. Som lärare var Pihl inte så intresserad av tekniska frågor utan uppmuntrade sina elever att förmedla känslor och rörlighet i sina teckningar. Hon var också beredd att ge uppbyggande kritik om eleverna inte tog vara på sina förutsättningar. Hon kunde greppa sin egen penna för att undervisa om hur man lägger till skuggor, nyanser och djup. Många elever har kommit ihåg Pihl som sin mest inspirerande lärare.

Familjeliv