De kejserliga teatrarna var en organisation som skötte de statliga (och därmed kejserliga) teatrarna i Sankt Petersburg och Moskva i det kejserliga Tsarryssland mellan 1756 och 1917.
De kejserliga teatrarna var från början en lös benämning på de teatrar som verkade vid och under beskydd av de ryska hovet. Hovteatrar hade funnits sedan 1672 och var reserverade för det kejserliga hovet, men flera av dem öppnades senare för allmänheten. De kejserliga teatrarna som en sammanhängande organisation bildades 1756 och bildade då en permanent ryskspråkig teater med ryska skådespelare. Det inledde början på en inhemsk rysk yrkesteater, då yrkesteater i Ryssland 1672-1756 hade bestått av endast utländsk hovteater.
Teatrarna, operahusen och baletterna som ingick sorterade under en direktion ledd av en hovfunktionär och finansierades av hovet. De existerade parallellt med privata teatrar, som fanns i Moskva sedan 1766 och i Sankt Petersburg sedan 1777.
Historik
1600-talet Den första kungliga teatern uppstod i Ryssland 1672 under tsar Alexei Mikhailovitj, och existerade fram till 1676.
Initiativtagaren till skapandet av en teater liknande den europeiska var bojaren Artamon Sergeevich Matveyev. Dramatikern utsågs till den tyske pastorn Johann Gottfried Gregory , och den första pjäsen hette " Artaxerxes handling ". Sedan valdes 60 utlänningar ut, som började utbildas i skådespelarkonsten, och teaterbyggnaden byggdes hastigt i tsarens residens i Moskva-regionen, i byn Preobrazhenskoye. ”Den 17 oktober 1672 öppnade den länge efterlängtade teatern och hade sin första föreställning. Tsaren själv och alla hans nära bojarer var närvarande vid denna viktiga händelse. Tsarinnan och hennes hovdamer befann sig i en särskild loge. Den första föreställningen varade i tio timmar, men tsaren tittade på allt till slutet och var mycket nöjd. När föreställningen var över gick åskådarna omedelbart till badhuset, eftersom de trodde att det efter en sådan 'handling' var nödvändigt att tvätta bort alla sina synder. Teatern kallades en 'skam' vid den tiden. År 1673 skedde vissa förändringar. Teatern flyttades till en annan byggnad, som låg ovanför Kremls apotekskammare. Skådespelartruppen fylldes också på”.Ремизов, Сергей. Как возник русский придворный театр? ShkolaZhizni.ru (6 февраля 2012). Дата обращения: 6 июля 2009. Архивировано 12 сентября 2011 года.
Men med Alexei Mikhailovichs död 1676 dog även den första ryska kungliga teatern.
1700-talet
År 1702 byggde Peter I den första offentliga teatern i Ryssland på Röda torget nära Nikolskyporten i Kreml. Den existerade fram till 1706 eller 1707 och kallades "Komikertemplet". Teatern var avsedd för föreställningar av utländska (främst tyska) skådespelare. Detta var I. Kunsts trupp, som snart organiserade den första ryska truppen och den första teaterskolan i Ryssland. Han ersattes sedan av en annan tysk entreprenör, O. Fürst (även stavat Otto First). Under hans regeringstid och under de följande åren uppträdde endast utlänningar på hovscenen i Sankt Petersburg och Moskva: den italienska operan med balett av F. Araya, de tyska trupperna av Mann, K. Ackerman, K. Neuber, den franska - under ledning av Serigny och andra. År 1704 visade ryska skådespelare tre pjäser på teatern på sitt modersmål. Man bör dock ta hänsyn till att dessa skådespel mer påminde om en marknadsstånd. Riktiga teatrar avsågs vara föreställningar av utländska komiker.
År 1732 fördes truppen från den "italienska kampanjen", bestående av italienska sångare, komiker och musiker, till Ryssland, vilket kejsarinnan Anna Ioannovna ville ha vid sitt hov för sitt eget nöjes skull. Detta var den första professionella hovtruppen i Sankt Petersburg (fram till dess låg teatrarna i Moskva). År 1735 anlände den italienska operan seria med en ny trupp av commedia dell'arte. Under Anna Ivanovna började Sankt Petersburgs kejserliga teaterskolas historia med organisationen av dansskolan år 1738.
Det kejserliga dekretet om de kejserliga teatrarna 30 augusti 1756 bildade för första gången "de kejserliga teatrarna", som dittills hade varit en löst sammanhängande benämning på hovens teatrar, som en sammanhängande statlig (kejserlig) organisation. Den 30 augusti 1756 utfärdade kejsarinnan Elisabet ett dekret till senaten "att inrätta en rysk teater för uppförande av tragedier och komedier." A. P. Sumarokov utsågs till teaterns chef. Detta räknas som början på den ryskspråkiga teatern, eftersom man nu för första gången började utbilda inhemska ryska skådespelare. Den 24 oktober 1756 krävde Sumarokov att kadettkårerna, i enlighet med det kejserliga dekretet, "skulle behaga skicka till honom sångarna som studerade i kåren och invånarna i Jaroslavl att tilldelas komiker, ty de behövs alla för detta." Den första ryska dramatiska truppen i Sankt Petersburg inkluderade "hovsångare vars röster hade avtagit" - Grigorij Jemeljanov, Pavel Ivanov, Kozma Lukjanov, Fjodor Maksimov, Evstafij Grigorjev, Luka Ivanov, Prokofij Prikaznyj; några medlemmar ur adelsmannen Jaroslavl privata livegenskapsteater - Fjodor och Grigorij Volkov, Ivan Dmitrevskij och Aleksej Popov; och Gavrila Volkov, Jakov Sjumskij och Michail Tjulkov. Även de första ryska kvinnliga skådespelarna utbildades nu: Avdotya Mikhailova, dansaren Elizaveta Zorina, Maria Ananyin, Olga Ananyin, och Agrafena Musina-Pushkina. Бубнова О. В. От Локателли — к Медоксу, от Медокса — к «Дому Щепкина» Архивная копия от 1 октября 2009 на Wayback Machine // «Наше Наследие»
Fram till 1766 var teaterns ledning koncentrerad till hovkontoret; då inrättade kejsarinnan Katarina II en oberoende direktion för alla hovteatrar och beordrade byggandet av en teaterbyggnad i Sankt Petersburg – den framtida Bolsjoj Kamenny-teatern. Den första chefen för de kejserliga teatrarna var I. P. Elagin.
1800-talet Senare, under Alexander I , skedde nya förändringar. De kejserliga teatrarnas status och storlek utökades avsevärt: 1803 utökades deras trupper, inklusive den italienska operan under ledning av entreprenören Antonio Casassi , tillsammans med de lokaler de upptog – en träteaterbyggnad byggd 1801 på platsen för den framtida Alexandrinskijteatern . Entreprenören Antonio Casassi gjorde, utan att veta om det, Ryssland en stor tjänst genom att bjuda in den då föga kände italienska kompositören Caterino Cavos till Ryssland . Cavos blev grundaren av den ryska operan. Han anställdes av den kejserliga teatern tillsammans med den italienska truppen och tog snart över den musikaliska delen av de kejserliga teatrarna och krävde en uppdelning av drama- och musiktrupperna, som sedan delades in i opera och balett. 1803 blev Caterino Cavos själv dirigent för de italienska och ryska operatrupperna, och den franske koreografen Charles Didelot ledde baletttruppen .
År 1803 inledde kommissionen, inrättad genom ett särskilt dekret och ledd av chefen för det kejserliga kabinettet D. A. Guryev, sitt arbete. Kommissionen utvecklade både lagen och staben, vilka godkändes av kejsaren 1809. Dokumentet definierade teatrarnas sammansättning av fyra trupper: ryska, balett, franska och tyska, deras konstnärliga staber, direktionens struktur och ledning, samt förfarandet för att utforma repertoaren, finansieringen och andra detaljer om teatrarnas funktion. Denna bestämmelse i vissa frågor var i kraft i nästan ett sekel. Under kommissionens arbete etablerades namnet "kejserliga teatrar" i officiella dokument, som tidigare kallades hov, stat eller sta
De kejserliga teatrarna, liksom alla andra kejserliga myndigheter, upphörde efter ryska revolutionen 1917.
Källor
Noter
Kategori:Kulturåret 1756 Kategori:Teatrar i Ryssland