Pi11 Gruis (π1 Gruis, förkortat Pi1 Gru, π1 Gru) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den sydöstra delen av stjärnbilden Tranan. Den har en skenbar magnitud på 5,31 - 7,01Pojmanski, G. (2002). "The All Sky Automated Survey. Catalog of Variable Stars. I. 0 h - 6 h Quarter of the Southern Hemisphere". Acta Astronomica. 52: 397–427. arXiv:astro-ph/0210283. Bibcode:2002AcA....52..397P. och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Den är också en av de ljusaste medlemmarna i den klass av stjärnor som kallas S-stjärnor och en halvregelbunden variabel stjärna som varierar i magnitud från 5,3 till 7,0 med en period av 198,8 dygn.Tabur, V.; Bedding, T. R.; Kiss, L. L.; Moon, T. T.; Szeidl, B.; Kjeldsen, H. (2009). "Long-term photometry and periods for 261 nearby pulsating M giants". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 400 (4): 1945. arXiv:0908.3228. Bibcode:2009MNRAS.400.1945T. doi:10.1111/j.1365-2966.2009.15588.x. Den bildar en för blotta ögat synlig dubbelstjärna med Pi2 Gruis som ligger separerad med 4 bågminuter. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 6,13van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357. mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 530 ljusår (ca 160 parsek) från solen.
Historik Stjärnan katalogiserades av den franske utforskaren och astronomen Nicolas Louis de Lacaille år 1756, men utan det nuvarande namnet. I stället gav han Bayerbeteckningen Pi Gruis till Pi2 Gruis, medan det var Thomas Brisbane som utsåg denna stjärna som Pi1 Gruis.Wagman, Morton (2003). Lost Stars: Lost, Missing and Troublesome Stars from the Catalogues of Johannes Bayer, Nicholas Louis de Lacaille, John Flamsteed, and Sundry Others. Blacksburg, VA: The McDonald & Woodward Publishing Company. pp. 360–62. . Annie Jump Cannon var den första som rapporterade dess ovanliga spektrum och skickade en plåt av dess spektrogram gjord 1895 till Paul W. Merrill och noterade likheten med R Andromedae. Merrill valde dessa två stjärnor tillsammans med R Cygni att vara de tre prototyperna i S-stjärnklassen.Merrill, Paul W. (1955). "Red Stars". Publ. Astron. Soc. Pac. 67 (397): 199–213. Bibcode:1955PASP...67..199M. doi:10.1086/126804. Pi1 Gruis var en av de första 17 stjärnorna definierade som S-stjärnor av Merrill 1922, den enda stjärnan som inte observerats från Mount Wilson på grund av dess sydliga plats i himlen.Merrill, Paul W. (1922). "Stellar spectra of class S". Astrophysical Journal. 56: 457–82. Bibcode:1922ApJ....56..457M. doi:10.1086/142716. Analys av dess spektrum visade band som anger närvaron av technetiumLittle, Stephen J.; Little-Marenin, Irene R.; Bauer, Wendy Hagen (1987). "Additional late-type stars with technetium". Astronomical Journal. 94: 981–995. Bibcode:1987AJ.....94..981L. doi:10.1086/114532. liksom oxider av zirkonium, lantan, cerium och yttrium men inte titan eller barium (som har noterats i andra S-stjärnor). Murty, P.S. (1983). "Pi Gruis - Molecular identifications and spectral classification" (PDF). Astrophysics and Space Science. 94 (2): 295–305. Bibcode:1983Ap&SS..94..295M. doi:10.1007/BF00653719. .
Egenskaper
Primärstjärnan Pi1 Gruis A är en röd till vit jättestjärna av spektralklass S 5,7:Mayer, A.; Jorissen, A.; Paladini, C.; Kerschbaum, F.; Pourbaix, D.; Siopis, C.; Ottensamer, R.; Mečina, M.; Cox, N. L. J.; Groenewegen, M. A. T.; Klotz, D.; Sadowski, G.; Spang, A.; Cruzalèbes, P.; Waelkens, C. (2014). "Large-scale environments of binary AGB stars probed by Herschel. II. Two companions interacting with the wind of π1 Gruis". Astronomy & Astrophysics. 570 (113): A113. arXiv:1408.3965. Bibcode:2014A&A...570A.113M. doi:10.1051/0004-6361/201424465. och ligger på den asymptotiska jättegrenen (AGB). Den har en massa som är ca 1,5 gånger större än solens massa, en radie som är ca 658Paladini, C; Baron, F; Jorissen, A; Le Bouquin, J.-B; Freytag, B; Van Eck, S; Wittkowski, M; Hron, J; Chiavassa, A; Berger, J.-P; Siopis, C; Mayer, A; Sadowski, G; Kravchenko, K; Shetye, S; Kerschbaum, F; Kluska, J; Ramstedt, S (2017). "Large granulation cells on the surface of the giant star π1 Gruis". Nature. 553 (7688): 310–312. doi:10.1038/nature25001. PMID 29258298. gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 7 250 gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 3 100 K.
Pi1 Gruis är en åldrande stjärna, som tros vara bra på väg mot övergång från en röd jätte till en planetarisk nebulosa. Ett skal av materia har observerats på ett avstånd av 0,91 ljusår (0,28 parsek), vilken beräknas ha blivit utstött för 21 000 år sedan.Young, K.; Phillips, T. G.; Knapp, G. R. (1993). "Circumstellar shells resolved in IRAS survey data. II - Analysis" (PDF). Astrophysical Journal. 409: 725–38. Bibcode:1993ApJ...409..725Y. doi:10.1086/172702. Närmare stjärnan verkar finnas ett hålrum inom 200 AE, vilket tyder på en nedgång i utstötningen av material under de senaste 90 åren. Närvaron av en följeslagare (skenbar magnitud 10,9 och av spektralklass G0 V) gör att skalets form är oregelbundet snarare än sfäriskt, och det kan finnas en annan oupptäckt följeslagare som bidrar till detta.Sacuto, S.; Jorissen, A.; Cruzalèbes, P.; Chesneau, O.; et al. (2008). "The close circumstellar environment of the semi-regular S-type star π 1 Gruis". Astronomy & Astrophysics. 482 (2): 561–74. arXiv:0803.3077. Bibcode:2008A&A...482..561S. doi:10.1051/0004-6361:20078306.
Referenser
Noter
Externa länkar https://www.universeguide.com/star/pi1gruis http://stars.astro.illinois.edu/sow/pigru.html
Kategori:Stjärnbilden Tranan Kategori:Bayerobjekt Kategori:Huvudseriestjärnor klass G Kategori:Röda jättar Kategori:Dubbelstjärnor Kategori:Halvregelbundna variabler Kategori:HD-objekt