Mary MacKillop, också känd som Mother Mary of the Cross, född 15 januari 1842 i Melbourne, död 8 augusti 1909, var en australiensisk nunna. Hon var den första australiensaren som blev saligförklarad och helgonförklarad. Det blev hon när påven Johannes Paulus II saligförklarade henne i Sydney 19 januari 1995. Hon blev helgonförklarad av påven Benedictus XVI i en officiell ceremoni den 17 oktober 2010. Tillsammans med prästen Julian Tenison Woods grundade hon 1866 orden «Sisters of St Joseph of the Sacred Heart» (engelska för Sankt Josefs systrar av det heliga hjärtat)(engelska) Introduction Sisters of St Joseph of the Sacred Heart (Läst 02.03.10), eller Josephites och Brown Joeys som de också kallas.

I allt sitt arbete var MacKillop upptagen av att ge utbildning och hjälp till de svagaste i det australiensiska samhället. I en tid när landets utbildningsnivå var mycket låg byggde hon upp en nunneorden som etablerade många skolor för fattiga barn. Hon grundade den första katolska gratisskolan i landet och var mycket central i arbetet med att bygga upp ett katolskt skolväsen vid sidan av det offentliga.

Inom kyrkan var MacKillop en kontroversiell figur, delvis på grund av sitt samarbete med fader Woods. Kontroverserna nådde en höjdpunkt när hon 1871 blev bannlyst av biskop Laurence Bonaventure Sheil, och nunnorna i hennes orden förbjöds att ha kontakt med henne. Bannlysningen upphävdes av Sheil på hans dödsbädd, och hon friades också av en granskning som Vatikanen gjorde. Hon är en av mycket få helgon som varit bannlysta av kyrkan. Före helgonförklarandet godkände Vatikanen två mirakel som ska ha skett efter förbön av henne. Vid båda tillfällena ska det vara personer som hade blivit helade från cancer.

Biografi thumb|Minnessten i gatan på den plats där Mary MacKillop föddes MacKillops föräldrar kom ursprungligen från Skottland och båda var katoliker. Fadern Alexander hade studerat teologi i Rom i avsikt att bli präst. Men han hoppade av studierna precis innan han skulle prästvigas och for till Australien. Han kom till Sydney år 1838. Modern, Flora MacDonald, kom till Melbourne år 1840. Föräldrarna gifte sig i Melbourne den 14 juli 1840. Mary föddes i Fitzroy, en förstad till Melbourne som den äldste av åtta barn.Källorna växlar mellan att ange antalet syskon till sju eller åtta. Katolsk.no, orden-online.de och Australian Dictionary of Biography, Online Edition säger till exempel åtta, medan southaustralianhistory.com.au och catholicaustralia.com.au säger att det var sju syskon. Barndomen präglades av faderns bristande känsla för ekonomi, och hon beskrev den själv som olycklig.(tyska) Orden online Familjen flyttade omkring mycket, och hon gick bara i skolan när ekonomin tillät det. Fadern var välutbildad, så han undervisade barnen själv, vilket gjorde att de inte blev helt utan skolgång. När Mary var 9 år gammal, pantsatte fadern gården och boskapen och for till Skottland under 17 månader, och från att hon var 16 år gammal var hon familjens huvudförsörjare.

Redan som åttaåring gick hon i nattvarden för första gången, och det sägs att hon som ung kände Guds närvaro mycket starkt och att hon kände sig kallad till ett liv i fattigdom och tjänande. Hon gick ett tag i en skola som drevs av De barmhärtiga systrarna i Sydney, och de var villiga att ta in henne som postulant, det första stadiet i processen för att bli upptagen i ett kloster, när hon blev tillräckligt gammal. Men på grund av familjens ekonomi var det inte aktuellt. Från att hon var 14 år måste hon arbeta för att försörja familjen. Först arbetade hon i en pappersaffär i Melbourne, men snart blev hon guvernant på en gård som tillhörde en faster och farbror (eller moster och morbror) i Penola i Sydaustralien. Hon hade bland annat ansvar för att ge barnen undervisning, och undervisade samtidigt andra barn i området. Detta gjorde att hon blev bekant med prästen Julian Tenison Woods, som bekymrade sig för den bristande skolgången och undervisningen, både religiöst och världsligt, i området.(engelska) southaustralianhistory.com

Skolväsendet i Australien på MacKillops tid Från att de första européerna kom till Australien tog Church of England sig an skolgången, men allteftersom började också andra kyrkosamfund, bland andra katolikerna att etablera skolor.(engelska) Anthony Potts - Public And Private Schooling In Australia - Historical And Contemporary Considerations Från 1830-talet satte myndigheterna av pengar till utbildning, och en del barn fick gå gratis i offentlig skola. Andra barn fick däremot ingen offentlig skolgång alls, men fick undervisning av lokala kvinnor.

Skolgången var inte obligatorisk, vilket gjorde att många barn hade mycket stor frånvaro eller blev helt tagna ur skolan för att hjälpa till med att försörja familjen.(engelska) Marion McCreadie - The Evolution of Education in Australia Förhållandet att skolväsendet var religiöst drivet var omdiskuterat, och mellan 1872 och 1895 togs det beslut i de olika delarna av Australien att utbildningen skulle vara «gratis, obligatorisk och sekulär». Samtidigt förlorade också de religiösa skolorna större delen av sitt driftsstöd.

År 1879 sände de katolska biskoparna i Australien ut ett brev där de ålade alla katoliker i landet att sända sina barn till katolska skolor om de inte fick undantag av sockenprästen. Den obligatoriska skolgången visade sig svår att organisera. Det fanns mycket få utbildade lärare, och de få man hade var tvungna att täcka så stora områden att de bara kunde besöka varje plats en eller två gånger per år.

Många av lärarna hade påbörjat sin upplärning till lärare redan som 13-åringar, och fick ansvaret för en klass som 15-åringar. Dessa unga flickor hade fått sin upplärning av den lokala läraren. Det fanns några få lärarskolor i landet. Men de hade få studenter eftersom det kostade pengar att gå där. Men lärarna med utbildning derifrån fick inte mer betalt än andra lärare. I Tasmanien, Queensland och Väst-Australien fick man inte lärarskolor förrän på 1900-talet.

Den katolska kyrkan i Australien på MacKillops tid Den första katolska mässan i Australien firades den 15 maj 1803 med en församling med irländska straffångar. Den leddes av, James Dixon, en irländsk präst som också var fånge. Den första fria prästen kom till Australien 1817. Men han deporterades av guvernören eftersom han ansågs vara farlig och okunnig.

År 1820 kom två irländska präster för att tjäna befolkningen, och i och med detta etablerade sig den katolska kyrkan i Australien.(engelska) The Australian Religious Landscape through Catholic Eyes Patrick O'Farrell. "The Church in Australia." i The Dublin Review, 1966. Sidan 6. PDF Den första biskopen var John Bede Polding, som blev utnämnd till biskop 1835. Han stod under den katolska kyrkan i England, via de engelska benediktinerna i Sydafrika.

År 1839 fanns det 32 präster i Australien. Av dessa var sex, inklusive biskopen, engelska, medan resten var irländska. De första åren präglades kyrkan av konflikter mellan de engelska ledarna, eftersom Australien var en engelsk koloni, och den irländska majoriteten i kyrkan. Polding dog 1877. Han var en god ledare, och hade minimerat konflikterna, som också hölls tillbaka av att många av irländarna var fångar, men den irländska traditionen i kyrkan blev mer tydlig efter hans död. När irländaren Patric Francis Moran blev ärkebiskop 1885, hade kyrkan en tydlig irländsk prägel.Patrick O'Farrell. "The Church in Australia." i The Dublin Review, 1966. Sidan 8. PDF

Bildandet av nunneorden År 1863 flyttade MacKillop till Portland för att arbeta som lärare. Hon hyrde ett hus och hoppades kunna öppna en internatskola. Resten av familjen anslöt sig också till henne. Det projektet gick om intet, huvudsakligen på grund av att hennes far förbrukade de pengar som hon skulle använda till skolan.katolsk.no Hon blev kvar i Portland fram till 1866, när hon på uppmaning av Julian Woods öppnade en katolsk internatskola för flickor i Penola tillsammans med sina systrar Annie och Lexi. Den här skolan blev den första katolska friskolan i Australien, där eleverna fick undervisning oavsett betalningsförmåga. Det första skolåret hade de runt femtio elever. Skolan skilde sig tydligt från sekulära skolor, och MacKillop sa att arbetet med skolan startades av Gud för att utplåna den världsliga andan i utbildningen i våra skolor.

Detta var ett svar på Woods bekymmer för skolgången i området, och blev början på orden «Sankt Josefs systrar av Jesus heliga hjärta». Grundandet av orden anses ha skett våren 1866, när hon kom tillbaka till Penola, och gruppen manifesterade sitt grundande den 19 mars, minnesdagen för Josef. Orden skulle dedikeras till att ge fattiga barn hjälp och utbildning, och själv leva i fattigdom.(engelska) Australian Dictionary of Biography Den är den första orden som bildats av en australiensare.(Tyska) Ökumenisches Heiligenlexikon Orden hade ursprungligen en svart dräkt, men eftersom den svarta färgen bleknade så fort i den australiensiska solen, byttes dräkten snart till en brun dräkt med ett mörkblått broderat monogram.

År 1866 blev Woods utnämnd till biskopens privatsekreterare och ansvarig för skolorna i stiftet, vilket efterhand skulle leda till djup oro i prästerskapet inom stiftet. Han kallade 1867 Mary och Rose Cunningham, en ung kvinna som hade arbetat på skolan i Penola från början, till att starta en skola i Adelaide. Här skulle de också upptas som nunnor. I Adelaide träffade de Josephine McMullen som hade varit novis hos De barmhärtiga systrarna på Irland och drev en privatskola i staden. Hon gav sin egendom till den nya skolan och anslöt sig till den. Snart startade undervisningen och skolan hade efter en kort tid 200 elever mellan 8 och 18 år.

Den 15 augusti 1867 avlade Mary de första löftena och fick ordensnamnet «Mary of the Cross» (M. av korset). Hon fick också titeln «Mother Superior» i orden «Sankt Josefs systrar av Jesus heliga hjärta». Med sig hade hon då i Adelaide tre noviser som var erfarna lärare. Snabbt anslöt sig flera kvinnor till dem som postulanter, och gruppen uppnådde ett antal av trettio nunnor. Tillsammans med Woods utvecklade hon reglerna for orden. De lade tonvikt på frivillig fattigdom och att låta sig styras av Guds vilja. Under den perioden uppstod också split mellan Mary och Woods, när hon misstyckte om hur han behandlade noviserna. Han uppmuntrade två noviser som menade att de hade fått visioner av Gud, vilket Mary menade inte stämde.

Man grundade så ett kloster i förstaden Kensington utanför Adelaide, och därifrån växte och spred sig rörelsen till hela Australien och New Zealand. Två år efter att Mary hade kommit till Adelaide stod 17 skolor under hennes ledning. Systrarna bedrev också ett humanitärt arbete vid sidan av undervisningen. Detta var särskilt inriktat mot de svagaste i samhället, såsom föräldralösa barn, kvinnor i farozonen, sjuka och gamla. De tog inte betalt för det de gjorde, och var helt beroende av gåvor. Orden växte snabbt, och efter fem år omfattade den 120 nunnor. Samtidigt med den snabba tillväxten, uppkom också ett betydande motstånd mot orden. Det kom både från den antikatolska miljön i delstaten som de arbetade i och från personer internt inom kyrkan. Delstaten Sydaustralien, var bara runt trettio år gammal på den tiden, och när den hade utropats hade man sagt att «no Irish or Papists need apply» (ingen irländare eller katolik behöver ansöka om medlemskap). Så det motståndet var inte oväntat. Det var däremot det motstånd man mötte internt i kyrkan.(engelska) catholicaustralia.com.au

År 1869 avgav Mary ett högtidligt löfte, och samma år for hon iväg tillsammans med flera andra systrar för att etablera orden också i Brisbane.

Bannlysning