Oskar Vilhelm (Ove) Borgvall, född 10 januari 1893 i Göteborg, död 1 mars 1981 i Skärholmens församling,Dagens Nyheter, 1981-03-25, s. 28. var en svensk författare.Karl Wallén, Västgötar i Stockholm. Malmö 1943. Sidan 103.
Biografi
Ove Borgvall avlade studentexamen 1911, studerade vid Göteborgs högskola 1911–1914 (bland annat nordiska språkMalice, ”Namnbytesexpert trött på yrket, ortnamnsprincipen står i vägen.”, Dagens Nyheter 4 maj 1948. Sidan 9.) och avlade reservofficersexamen 1916. Han hade ingen enhetlig yrkeskarriär, utan hade växlande anställningar, yrkestitlar och egna rörelser, bland annat inom släktforskning och släktnamnsbytesrådgivning.
Författarskap
Borgvalls första bok Farser i Poppelstad väckte ej uppmärksamhet. Diktsamlingen Det blommar i blåsten fick god kritik av Anders Österling i Svenska Dagbladet. Han fann i diktsamlingen ”originella motiv och orädd språkinstinkt” samt ”bravu och fyndighet”. Georg Svensson i Bonniers litterära magasin var oförstående inför det mesta i diktsamlingen, men medgav att Ove Borgvalls vers har force, och rinner med ett starkt, mörkt flöde, i vilket då och då en överraskande och åskådlig bild glimmar till; George Svensson sade sig stundom ”bli berusad av ordflödet och ryckas med utan att fråga efter vart det bär hän”.
Ove Borgvalls poesi kännetecknas av västsvenska dialektala och gammalmodiga ord, och motiv från allmogeliv och ur hembygdslitteratur, vilket Anders Österling fann vara en styrka och Georg Svensson en svaghet. Både Österling och Svensson anmärkte på överraskande moderna inslag, ”mitt uppe i denna hemmagjorda gammalsvenskhet”, som en dikt om Vladimir Lenin.
Sten Selander menade att Ove Borgvalls dikter representerade något nytt i svensk lyrik: en politisk och social demokratism och radikalism, som bottnar i svenska bönders sekelgamla avoghet mot herreklassen, snarare än marxistisk socialism.Sten Selander, ”Lyriska debutanter”, Dagens Nyheter 6 juni 1932. Sidan 4. Ove Borgvall bruste dock i konstnärligt omdöme, menade Sten Selander, men om Ove Borgvall skaffade sig aktning för det poetiska hantverket bleve han en förstklassig lyriker.
Ännu på 1960‑talet uppmärksammades hans dikter: några av dem medtogs och översattes till franska av Frédéric Durrant i hans antologi med svensk lyrik, Suède moderne, terre de poésie från 1962.Bengt Holmqvist, ”Vår andes stämma i Caen”, Dagens Nyheter 31 maj 1963. Sidan 4. Senare har Mats Jansson kallat Det blommar i blåsten ”bortglömd”.
Borgvall hjälpte som spökskrivare Kurt Haijby att skriva boken Patrik Kajson går igen, och vittnade i Haijbymålet 1953.Göran Söderström, ”Kejne- och Haijbyaffärerna” i Martin Andreasson (redaktör) Homo i folkhemmet: Homo och bisexuella i Sverige 1950–2000. Göteborg 2000.<ref name="DN53">”Onödigt att träla, ingen törs röra mig” Haijby betalade för Ny Dag‑artikel hävdar nytt vittne. Dagens Nyheter 22 februari 1953. Sidorna 1 och 15.</ref>
Ove Borgvall är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.SvenskaGravar
Bibliografi Farser i Poppelstad. Genrebilder med musik. Svenska andelsförlaget, Stockholm 1926. Det blommar i blåsten. Albert Bonniers förlag, Stockholm 1932.Patrik Kajson går igen (som spökskrivare med Kurt Haijby 1947)
Litteratur Svenskt författarlexikon Karl Wallén, Västgötar i Stockholm'' Recension i Nya Argus nummer 12, 1932, ”Vers och prosa från Sverige”.
Referenser
Kategori:Män Kategori:Födda 1893 Kategori:Avlidna 1981 Kategori:Svenska poeter under 1900-talet Kategori:Författare från Göteborg Kategori:Gravsatta på Skogskyrkogården i Stockholm Kategori:Svenska journalister under 1900-talet Kategori:Journalister från Göteborg