Anthony Neil "Tony" Wedgwood Benn, född 3 april 1925 i stadsdelen Marylebone i London, död 14 mars 2014 i London, känd mellan 1960 och 1963 som The Viscount Stansgate, var en brittisk politiker och författare.
Han var ledamot av parlamentet för Bristol South East och sedan Chesterfield under 47 av de 51 åren mellan 1950 och 2001 och statsråd i Labour regeringarna under Harold Wilson och James Callaghan under 1960- och 1970-talen. Han tjänstgjorde senare som ordförande för Stop the War Coalition från 2001 till 2014, och profilerad motståndare mot krigen i Afghanistan och Irak.
Benn föddes i Westminster, son till Labourministern William Wedgwood Benn, 1:e viscount Stansgate, och fick privatundervisning vid Westminster School. Han valdes in som kandidat för Bristol South East vid parlamentsvalet 1950, men vid faderns död 1960 ärvde han sin pärstitel, vilket hindrade honom från att fortsätta som parlamentsledamot. Han kämpade för att stanna kvar i underhuset och kampanjade för möjligheten att avsäga sig titeln, en kampanj som slutligen lyckades med Peerage Act 1963. Han var en aktiv medlem i Fabian Society och tjänstgjorde som ordförande från 1964 till 1965. Han tjänstgjorde i Harold Wilsons Labourregering, först som Postmaster General där han övervakade öppnandet av Post Office Tower, och senare som teknikminister.
Benn var ordförande för Labourpartiets nationella verkställande kommittén från 1971 till 1972 medan han var i opposition. I Labourregeringen 1974–1979 återvände han till kabinettet som industriminister och tjänstgjorde därefter som energiminister. Han behöll den posten när James Callaghan efterträdde Wilson som premiärminister. När Labourpartiet befann sig i opposition under 1980-talet framträdde han som en framträdande figur på partiets vänsterflygel och utmanade utan framgång Neil Kinnock om ledarskapet 1988.
Benn sågs allmänt som en nyckelförespråkare för demokratisk socialism och kristen socialism, även om han i fråga om det senare stödde att Storbritannien skulle bli en sekulär stat och avsluta Engelska kyrkans status som officiell kyrka i Storbritannien.Oxford National Biography. Ursprungligen betraktad som moderat inom partiet, identifierades han som tillhörande dess vänsterflygel efter att ha lämnat ministerposten. Begreppen Bennism och Bennite kom i bruk för att beskriva den vänsterpolitik han förespråkade från slutet av 1970-talet och dess anhängare. Han påverkade de politiska åsikterna hos Jeremy Corbyn, som valdes till ledare för Labourpartiet ett år efter Benns död, och John McDonnell, som tjänstgjorde som skuggfinansminister under Corbyn.
Han var under sitt liv en av de mest populära men även kontroversiella politikerna i Storbritannien. Benn stödde olika hbtq-rörelser.
Biografi Benn föddes i stadsdelen Westminster i London den 3 april 1925.Oxford National Biography. Han hade två bröder, Michael (1921–1944), som dödades i andra världskriget, och David (1928–2017), specialist på Ryssland och Östeuropa. Den yngste av hans bröder, Jeremy, var dödfödd. Efter översvämningen i Themsen i januari 1928 blev deras hus obeboeligt, så familjen Benn flyttade till Skottland i över 12 månader.Tony Benn – A biography – Jad Adams (p. 8). Deras far William Benn var liberal parlamentsledamot från 1906 och bytte till Labour 1928 och utsågs till Indienminister av Ramsay MacDonald 1929, en position han innehade fram till Labourpartiets jordskredsseger 1931.
William Benn upphöjdes till brittiska överhuset och fick titeln viscount Stansgate 1942, eftersom den nya krigskoalitionsregeringen saknade Labour-pärer i överhuset. Tony Benn fick därefter titeln The Honourable, som son till en pär. Åren 1945–1946 var William Benn flygminister i Clement Attlees första majoritetsregeringen.
Benns mor Margaret Benn (född Holmes, 1897–1991) var teolog, feminist och ordförande för Congregational Federation. Hon var medlem i League of the Church Militant, som var föregångaren till Rörelsen för kvinnors prästvigning. 1925 blev hon tillrättavisad av Randall Davidson, ärkebiskop av Canterbury, för att ha förespråkat prästvigning av kvinnor. Hans mors teologi hade ett djupt inflytande på Benn, eftersom hon lärde honom att berättelserna i Bibeln mestadels handlade om kampen mellan profeterna och kungarna och att han i sitt liv borde stödja profeterna framför kungarna, som hade makt, precis som profeterna lärde ut rättfärdighet.
Benn var i över 30 år en hängiven kristen. Han sade att Jesu Kristi läror hade en "radikal politisk betydelse" i hans liv, och gjorde en åtskillnad mellan den historiske Jesus som "en snickare från Nasaret" som förespråkade social rättvisa och jämlikhet och "det sätt på vilket han framställs av vissa religiösa auktoriteter; av påvar, ärkebiskopar och biskopar som framställer Jesus som rättfärdigande för sin makt", och anser att detta är en grov missuppfattning av Jesu roll. Han ansåg att det var ett "stort misstag" att anta att kristendomens läror är föråldrade i dagens Storbritannien och Higgins skrev i The Benn Inheritance att Benn var "en socialist vars politiska engagemang är mycket mer skyldigt till Jesu lära än till Marx skrifter". Quoted in (Faktum är att han inte läste Kommunistiska manifestet förrän han var i 50-årsåldern.) "Den drivande kraften i hans liv var kristen socialism," enligt journalisten Peter Wilby, som kopplade Benn till Labours "högtravande" grundarmässiga rötter.
Senare i livet betonade Benn moral och rättfärdighet, liksom etiska principer för nonkonformism. I radioprogrammet Desert Island Discs sade han att han hade blivit starkt påverkad av "det jag skulle kalla dissidenttraditionen" (det vill säga de engelska dissenters som lämnade eller blev utkastad från den etablerade kyrkan, varav en var hans förfader William Benn). "Jag har aldrig trott att vi kan förstå världen vi lever i om vi inte förstår kyrkans historia", sade Benn till Catholic Herald. "Alla politiska friheter vanns, först och främst, genom religionsfrihet. Några av argumenten om medias kontroll idag, som är mycket stora argument, är de argument som skulle ha utkämpats i religionskrigen. Satelliterna kommer in nu — ja, det är den multinationella kyrkan på nytt. Det är därför mrs Thatcher drog ut Storbritannien ur UNESCO: hon var inte beredd, lika lite som Ronald Reagan var, att vara en del av en organisation som talade om en New World Information Order, människor som talade med varandra utan hjälp av Murdoch eller Maxwell."
Enligt Wilby i New Statesman "bestämde sig Benn för att klara sig utan den organiserade religionens attribut och doktrin men inte utan Jesu läror". Även om Benn blev mer agnostiker med åldern, fascinerades han av sambanden mellan kristendom, radikalism och socialism. Wilby skrev också i The Guardian att även om den tidigare finansministern Stafford Cripps beskrev Benn som "lika hängiven kristen som jag själv är", skrev Benn 2005 att han var "en kristen agnostiker" som trodde "på Jesus profeten, inte Kristus kungen", och avvisade specifikt etiketten "humanist".
Båda Benns farfäder var parlamentsledamöter för Liberala partiet; hans farfar var John Benn, politiker, parlamentsledamot för Tower Hamlets och senare Devonport, som blev baronet 1914 (och grundade förlaget "Benn Brothers") och hans morfar var Daniel Holmes, parlamentsledamot för Glasgow Govan. Benns kontakt med tidens ledande politiker går tillbaka till hans tidigaste år. Han träffade premiärministern Ramsay MacDonald när han var fem år gammal och beskrev honom som "En vänlig gammal herre [som] lutade sig över mig och erbjöd mig en chokladkaka. Jag har sett på Labourledare på ett konstigt sätt sedan dess." Benn träffade också den tidigare liberala premiärministern David Lloyd George när han var 12 år och mindes senare att han, som pojke, en gång skakade hand med Mahatma Gandhi 1931, medan hans far var Indienminister.
Under andra världskriget gick Benn med och tränade med Home Guard från 16 års ålder, och mindes senare i ett tal 2009: "Jag kunde använda en bajonett, ett gevär, en revolver, och om jag hade sett en tysk officer äta en måltid hade jag kastat en granat genom fönstret. Skulle jag ha varit en frihetskämpe eller en terrorist?"A fuller transcript of that speech, in which he called the Home Guard "Dad's Army", is given in the section "Retirement and final years". I juli 1943 tog Benn värvning i Royal Air Force som flygare av andra klass. Hans far och äldre bror Michael (som senare omkom i en olycka) tjänstgjorde redan i RAF. Han beviljades ett uppdrag som pilotofficer (på dispens) den 10 mars 1945. Som pilotofficer tjänstgjorde Benn som pilot i Sydafrika och Sydrhodesia. I juni 1944 gjorde han sin första soloflygning vid RAF Guinea Fowl, en RAF:s grundskola för flygträning, i Sydrhodesia.Approximate latitude/longitude from Google Maps and Earth: 19°31'21.8"S 29°55'58.7"E; Flygplanet var en kanadensiskbyggd Fairchild Cornell. I en artikel från 1993 som berättade om upplevelsen sade han: "Jag trodde alltid att jag skulle få panik när jag såg marken komma mot mig på min första soloflygning, men märkligt nog kände jag inget annat än upprymdhet ...".Tony Benn, "First Solo," in High Flyers:30 Reminiscences to Celebrate the 75th Anniversary of the Royal Air Force, Michael Fopp (ed.), Greenhill Books in Association with the Royal Air Force Museum, London 1993 p. 39 Han avslutade sin tjänst den 10 augusti 1945, tre månader efter att kriget i Europa slutade den 8 maj och bara dagar innan kriget med Japan avslutades den 2 september.
Efter att ha gått på Eaton House förskola nära Sloane Square började Benn på Westminster School och studerade vid New College, Oxford, där han studerade filosofi, politik och ekonomi och valdes till ordförande för Oxford Union 1947. Senare i livet tog Benn bort offentliga referenser till sin priviligerade utbildning från Who's Who. År 1970 togs alla hänvisningar till Westminster School bort, och i 1975 års utgåva stod det: "Utbildning—fortfarande pågår". I 1976 års upplaga utelämnades nästan alla detaljer utom hans namn, befattningar som parlamentsledamot och regeringsminister samt adress; utgivarna bekräftade att Benn hade skickat tillbaka utkastet med allt annat bortstruket. I 1977 års utgåva försvann Benns post helt, och när han återkom i Who's Who 1983 listades han som "Tony Benn" och alla referenser till hans utbildning eller tjänstgöring var borttagna.
1972 skrev Benn i sina dagböcker att "Idag fick jag idén att jag skulle avgå från mitt Privy Council-ämbete, min magisterexamen och alla mina hedersdoktorat för att beröva mig det världen hade att erbjuda". Även om han erkände att han "kanske blir hånad" för det, sade Benn att "'Wedgie Benn' och 'the Rt Honourable Anthony Wedgwood Benn' och allt det där är omöjligt. Jag har varit Tony Benn i Bristol länge." I oktober 1973 meddelade han på BBC Radio att han önskade bli känd som Mr. Tony Benn istället för Anthony Wedgwood Benn, och hans bok Speeches från 1974 krediteras till "Tony Benn". Trots detta namnbyte skriver socialhistorikern Alwyn W. Turner: "Precis som de med en agenda att följa fortfarande kallar Muhammad Ali vid hans ursprungliga namn ... så de flesta tidningar fortsatte att kalla Tony Benn för Wedgwood Benn, eller Wedgie i tabloidernas fall, i många år framöver."
Benn träffade Caroline Middleton DeCamp (född 13 oktober 1926 i Cincinnati, Ohio, USA) på te på Worcester College, Oxford, 1949. Bara nio dagar efter att ha träffat henne friade han till henne på en parkbänk i staden. Senare köpte han bänken från Oxford City Council och installerade den i trädgården till deras hem i Holland Park. Tony och Caroline fick fyra barn: Stephen, Hilary, Melissa, en feministisk författare, och Joshua, samt tio barnbarn. Caroline Benn avled i cancer den 22 november 2000, 74 år gammal, efter en karriär som pedagog.