Selim Johannes Segerstam, ursprungligen Sigfrids, född 9 april 1904 i Socklot i Nykarleby, död 2 oktober 1963 i Helsingfors, var en finländsk sånglärare, dirigent och kompositör. Han var far till Leif Segerstam.
Biografi Selim Segerstam föddes med efternamnet Sigfrids, vilket han senare bytte till Segerstam tillsammans med bröderna Bertel och Gunnar. Föräldrarna dog tidigt i tuberkulos och han och syskonen togs om hand av systrarna Amanda och Brita Nygren. Det var i grannhuset som han lärde känna jämnåriga Viola Kronqvist, som med åren skulle bli hans hustru.
Musikintresset väcktes tidigt med hjälp av en notsamling i hemmet och byns skollärare. Vägen gick vidare till lärarseminariet i Nykarleby, där han bland annat lärde sig spela piano och tog examen 1926. Under seminarietiden var han musikalt aktiv i hembyn — han startade Socklot sångkör och nedtecknade visor ur den lokala muntliga sångtraditionen som han sedan arrangerade för kören. Han komponerade också ett flertal verk, däribland ett pianostycke med variationer över folkvisan "Var är vägens mål".
Nästa steg var Helsingfors, där han fortsatte sin musikutbildning vid konservatoriet med musikteori som huvudämne, med särskilt fokus på Bachs kontrapunkt. Han studerade även vid nuvarande Sibelius-Akademin och arbetade parallellt som vikarie vid Bemböle folkskola i Esbo. Han tjänstgjorde därefter som sånglärare vid seminarierna i Nykarleby och Vasa.
Sommaren 1930 gifte sig Selim och Viola, och paret slog sig ned i Vasa där Selim tillträdde som musiklärare vid stadens småskolelärarseminarium. Han undervisade även vid Vasa lyceum och Vasa svenska flickskola, ledde det nygrundade Wasa sångargille och engagerade sig i Föreningen Brage. Alla tre barnen — Marianne, Gunilla och Leif — kom till världen under familjens Vasaår.
Under kriget tjänstgjorde Segerstam vid luftvärnet som observatör och drabbades av en svår lunginflammation som höll honom inlagd på sjukhus. När lärarseminariet i Vasa lades ned 1946–1947 flyttade familjen till Helsingfors, där han anställdes vid Vallgårds folkskola. Där byggde han upp en verksamhet kring bleckblåsarinstrument, en del av en bredare satsning på instrumentalundervisning i stadens folkskolor där kollegorna Emil Johnson och Egil Cederlöf ansvarade för stråk respektive blockflöjt vid andra skolor.
Vid sidan av läraryrket hade Segerstam ett rikt föreningsliv. Han var vice dirigent i både Oratorieföreningen och Sällskapet Muntra musikanter, aktiv inom Föreningen Brage i Helsingfors och dirigerade Tölöavdelningens kör i föreningen Arbetets vänner. På nationell nivå var han tillsammans med John Rosas och Emil Johnson en av nyckelpersonerna inom Finlands svenska sång- och musikförbund (FSSMF).
Tanken på en finlandssvensk sångbok för skolbruk hade funnits med sedan Vasatiden. Resultatet blev Vår sångbok, utgiven 1952, som förutom en bred sångrepertoar innehöll en fyrstämmig pianosättning till varje sång — anpassad för den musikkunskap som tidens folkskollärare förväntades ha. Att boken nådde ut till alla skolor i Svenskfinland var i hög grad en förtjänst av Gösta Cavonius vid Skolstyrelsen och Nils-Göran Engström vid Skolradion. Segerstam hade redan tidigare gjort sig känd som tonsättare när hans kantat Den ensamma, till text av Frey-Viking Österblom, vann FSSMF:s kompositionstävling 1944. Han utgav även Bicinia (1957), en samling tvåstämmiga sånger.
Sonen Leif Segerstam fick tidigt följa med fadern i arbetet och började spela violin redan i förskoleåldern, med Selim som ackompanjatör på piano tills musikens krav översteg faderns förmåga att följa med.
En vardaglig höstdag 1963 kände Segerstam av bröstsmärtor precis innan en lektion och uppsökte Diakonissjukhuset — det visade sig bli hans sista dag i livet såväl som i arbetet.
Källor
Externa länkar
Kategori:Finländska sångpedagoger Kategori:Finländska klassiska kompositörer Kategori:Finländska dirigenter Kategori:Födda 1904 Kategori:Avlidna 1963 Kategori:Män