SJ Littera B4 var en normalspårig ånglokstyp inom Statens Järnvägar (SJ), ursprungligen levererad till Uppsala—Gävle Järnväg (UGJ) som Littera Bb och var bl.a. konstruerade för att dra snälltåg. Inom SJ klassificerades de som persontågslok. Tillverkare var Nydqvist & Holm AB (NOHAB) och totalt levererades fyra lok till UGJ i två omgångar om vardera två lok år 1917 samt år 1926. Ett B4-lok finns bevarat vid Järnvägsmuseet i Gävle.
Historik Loken var konstruerade som fyrcylindriga tenderlok med överhettning och arbetade med enkel expansion, s.k. fyrlingar. De var Sveriges första och enda fyrlingar.
Andra fyrcylindriga ånglok har funnits i Sverige, som exempelvis SJ Littera F, men dessa lok arbetade med dubbel expansion via högtrycks- och lågtryckscylindrar och räknades formellt som fyrcylindriga kompoundlok och inte som fyrlingar.
Loken utvecklades från UGJ:s fyrcylindriga kompoundlok UGJ Littera Ba—som senare kom att bli SJ Littera OKc. UGJ ville inte fortsätta med nytillverkning av Ba-lok då dessa krävde mycket underhåll p.g.a. kompoundtekniken.
I snälltågstjänst var B4-loken krävande och uppskattades endast av lokpersonal som förstod sig på dess speciella körteknik och beskickning av fyren.
Loken ställdes av under början av 1950-talet och blev beredskapslok. Slopning ägde rum 1973 och tre lok skrotades i Kalmar 1974. Ett B4-lok med individnummer 1513 finns bevarat vid Järnvägsmuseet i Gävle.
Littera och ägarbyten I samband med att UGJ förstatligades 1933 övertogs loken av SJ. Hos SJ blev loken SJ Littera OKb. SJ var ointresserade av loken sålde dem vidare 1934 till Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnväg (SWB). Där blev loken SWB Littera B. Då SWB i sin tur förstatligades 1945 återkom loken till SJ, och blev då SJ Littera B4. Notera omkastningen av individnummer mellan OKb och B4. Som B4 följer individnumren den ursprungliga ordningen från NOHAB och UGJ.
NOHABUGJ Bb1917—1933SJ OKb1933—1934SWB B1934—1945SJ B41945—1973NrLev.årNrNrNrNr112619173015139115111127"311514921512176519263215119315131766"331512941514
Tjänstgöring Inom UGJ användes B4-loken för att dra snälltåg, persontåg och fjärrgodståg mellan Gävle och Uppsala. Inom SWB användes de till en början för att dra snälltåg och persontåg. När SWB köpte in B-lok från SJ förpassades B4-loken till godstågstrafiken och fick även agera som reservlok. När loken återkom till SJ sattes de in i trafik kring Stockholmsområdet.
År 1951 hyrdes B4 1511 och 1514 ut till Stockholm-Nynäs Järnväg (SNJ) som använde dem i non-stoptrafik mellan Stockholm och Nynäshamn, den s.k. "Gotlandsexpressen". SNJ ville inte använda loken i lokaltågstjänst med många stationsuppehåll då man ansåg att B4-loken inte var lämpliga för detta. Draget i eldstaden samband med start, och stora cylinderfyllningar, var för dålig och ett dåligt drag gav en dålig ångbildning.
Beskickning av fyren B4-loken krävde att eldaren hade noggrann uppsikt över fyren. Fyren måste hållas mycket tunn, och uppkomsten av så kallade "gubbar" kunde snabbt ställa till med besvär som minskad ångbildning.
Lokomotivlära avrådde dock från att köra ånglok med för tunn fyr p.g.a. för stort genomflöde av luft. Vid för lite luftgenomflöde uppstår ofullständig förbränning med dämpad värmeutveckling och ångbildning som följd, men vid ett för stort luftgenomflöde åtgår stora värmemängder till att värma överskottsluften istället för att värma pannan, värme som då forslas bort ut i skorstenen och med dämpad ångbildning som följd.
Forsberg och Palm angav att fyren i B4-loken skulle hållas tunn i mitten, lite högre mot sidorna och tjockt längst bak. Även Forsberg påpekade att B4-loken var känsliga för både gubbar och hål i fyren, till skillnad från exempelvis H3-loken.
Fyrlinglok I ett tvillinglok är cylindrarna fasförskjutna 90°. På så sätt hindrar man bägge cylindrarna att samtidigt hamna vid dödpunkterna i samband med stationsuppehåll. Loket skulle inte kunna startas av egen kraft i en sådan situation.
I B4-loket är högercylindrarna fasförskjutna 180°, liksom vänstercylindrarna. Men höger- och vänstercylindrarna är sedan fasförskjutna 90° i analogi med ett tvillinglok.
Innercylindrarna var kopplade till den första drivaxeln medan yttercylindrarna var kopplade till den andra drivaxeln. Loket hade en lugn gång och enligt en sägen så kunde lokpersonalen ställa ifrån sig en mugg full med kaffe utan att riskera spill p.g.a. vibrationer.
Specifikationer Uppgifterna är i huvudsak hämtade från Normalspåriga ånglok vid Statens Järnvägar om inget annat anges.
Lokomotivlära angav något avvikande uppgifter för eldytan (136,0 m²), lokets tjänstevikt (69,20 ton) och adhesionsvikten (47,10 ton).
De äldre B4-loken med individnummer 1511 och 1512 levererades med AGA-gasbelysning medan de yngre B4-loken med individnummer 1513 och 1514 levererades med turboelektrisk belysning. Nr 1512 byggdes senare om till turboelektrisk belysning.
B4 1511 och 1512 levererades med vakuumbroms, men byggdes om till tryckluftsbroms år 1925. B4 1513 och 1514 var utrustade med tryckluftsbroms vid leverans.
Inom SWB hade man ännu inte infört tryckluftsbromsning av tåg, och SWB kompletterade loken med vakuumbroms under 3—4 år innan man även där gick över till tryckluftsbromsning.
Teoretiska prestanda enligt Lokomotivlära Följande beräkning är enligt tredje upplagan av Lokomotivlära. Beräkningsmodellen användes för att upprätta teoretiska dragkraftskurvor vid planering av tidtabeller.
Med indikerad effekt avses den effekt som utvecklas i cylindrarna. Med nyttig effekt och nyttig dragkraft avses den effekt och dragkraft som utvecklas vid drivhjulsperiferin.
Tabellerna nedan är beräknade med kalkylblad och full decimalutveckling varför små avvikelser kan förekomma vid manuell kontrollräkning.
Indikerad effekt Tillämpar man beräkning enligt Lokomotivlära utvecklade B4-loket teoretiskt en indikerad effekt på 1178 ihk vid en gynnsammaste hastighet på 80,3 km/h och vid en största normal rostansträngning. I faktarutan är värdet avrundat till 1180 ihk.
Med en största normal rostansträngning menas en påeldning av 500 kg stenkol per kvadratmeter rostyta och timme, där stenkolets värmevärde är 7000 kcal/kg. Vid denna rostansträngning och full belastning förbrukade B4-loket teoretiskt 1,4 ton kol och 8,2 m³ vatten per timme. Teoretiskt räckte då tenderns kolförråd i 3,6 timmar och vattenförrådet i 2,2 timmar. Den tillförda effekten blir 9,80 miljoner kcal/h, vilket motsvarar 15 500 hk.
Dragkrafter p.g.a. maskinkraften Tabellen är beräknad enligt Lokomotivlära och gäller vid 75% cylinderfyllning. Uppgifter om B4-lokets maximala cylinderfyllning saknas. Värden i kursiv stil kan ej utvecklas fullt ut då pannans ångbildningsförmåga är begränsande. DRAGKRAFTER P.G.A. MASKINKRAFTENHastighet (km/h)||0||10,5||20,9||31,4||41,9||52,3 |- |style="text-align:left"|Varvtal (varv/s)0,000,501,001,502,002,50Indikerad effekt (ihk)||0||417||794||style="color:red"|1103||style="color:red"|1336||style="color:red"|1512 |- |style="text-align:left" |Maskineriets verkningsgrad||0,900||0,900||0,900||0,900||0,900||0,900 |- |style="text-align:left" |Nyttig effekt (hk)||0||376||715||style="color:red"|993||style="color:red"|1202||style="color:red"|1361 |- |style="text-align:left" |Nyttig dragkraft (kp)10177969592238542||style="color:red"|77567022
Dragkrafter p.g.a. pannans ångbildningsförmåga Tabellen är beräknad enligt Lokomotivlära och gäller vid en normal rostansträngning. Värden i kursiv stil kan ej utvecklas fullt ut då maskinkraften vid 75% cylinderfyllning är begränsande. Effektförhållande och maskineriets verkningsgrad är funktioner av hastighetsförhållandet och kan avläsas grafiskt i Lokomotivlära.
{| class="wikitable" style="text-align:center;margin:auto;font-size:90%;background-color:" ! colspan="12" | DRAGKRAFTER P.G.A. PANNANS ÅNGBILDNINGSFÖRMÅGA|- style="background-color:" |style="text-align:left"|Hastighet (km/h)||16,1||24,1||32,1||40,2||48,2||56,2||64,3||72,3||80,3||88,4||96,4 |- |style="text-align:left"|Varvtal (varv/s)||0,77||1,15||1,54||1,92||2,30||2,69||3,07||3,46||3,84||4,22||4,61 |- |style="text-align:left"|Hastighetsförhållande||0,2||0,3||0,4||0,5||0,6||0,7||0,8||0,9||1,0||1,1||1,2 |- |style="text-align:left"|Effektförhållande||0,617||0,710||0,792||0,857||0,907||0,947||0,975||0,993||1,000||0,997||0,987 |- |style="text-align:left"|Indikerad effekt (ihk)||style="color:red"|727||836||933||1010||1068||1116||1149||1170||1178||1174||1163 |- |style="text-align:left" |Maskineriets verkningsgrad||0,900||0,895||0,888||0,882||0,874||0,866||0,857||0,846||0,836||0,823||0,810 |- |style="text-align:left" |Nyttig effekt (hk)||style="color:red"|654||749||828||890||934||966||984||990||985||967||942 |- |style="text-align:left" |Nyttig dragkraft (kp)||style="color:red"|109948387696259865231463941363696331029542638
Teoretisk dragkraftsdiagram Dragkraftsdiagrammet är konstruerad med hjälp av interpolerade data från tabellerna ovan. Vid låga hastigheter (<21 km/h) begränsas dragkraftsutvecklingen av maskinkraften vid 75% cylinderfyllning och vid höga hastigheter (>21 km/h) begränsas dragkraftsutvecklingen av pannans ångbildningsförmåga. De röda staplarna visar B4-lokets teoretiska gångmotstånd beräknad med Strahls formel.
Dragkraft (kp)Gångmotstånd (kp)
Enligt diagrammet kunde B4-loket utveckla 10,2 megaponds dragkraft vid det absoluta startögonblicket. För detta krävdes en friktionskoefficient på 0,21 vid B4-lokets adhesionsvikt på 48,0 Mp. Vid gynnsamma adhesionsförhållanden kan ånglok nå en friktionskoefficient på 0,25 utan att börja slira.
Lokomotivlära rekommenderade att inte räkna med friktionskoefficienter högre än 0,20 vid trafikplanering för ånglok i syfte att minska risken för slirning. För B4-loket skulle det ha inneburit en maximal dragkraft på 9600 kp upp till 12,6 km/h om man interpolerar ovanstående tabelldata. Den nominella dragkraften på 9084 kp kunde utvecklas upp till 21,4 km/h enligt samma interpoleringsförfarande, och krävde en friktionskoefficient på 0,19.
Teoretiskt effektdiagram Effektdiagrammet är konstruerad med hjälp av interpolerade data från ovanstående tabeller. Enligt diagrammet var B4-loken som mest effektiva mellan ca 70—80 km/h vid drivhjulsperiferin och mellan ca 50—60 km/h vid tenderdragkroken.
Effekt (hästkrafter)
Vid en tillförd effekt på 15 500 hk (se Indikerad effekt ovan) blir den teoretiska verkningsgraden som bäst 7,6% vid cylindrarna, 6,4% vid drivhjulsperiferin och 5,3% vid tenderdragkroken. Generellt kan ånglok högst uppnå 9% verkningsgrad.
Teoretiska cylinderfyllningar vid olika hastigheter Tabellen är beräknad med hjälp av nyttiga dragkrafter och maskineriets verkningsgrader i tabellen ovan och gäller vid en normal ansträngning. Värden i kursiv stil överskrider 75% maximal cylinderfyllning.
TEORETISKA CYLINDERFYLLNINGAR VID OLIKA HASTIGHETER Hastighet (km/h) 16,1 24,1 32,1 40,2 48,2 56,2 64,3 72,3 80,3 88,4 96,4 Indikerat medeltryck (kp/cm²) 10,52 || 8,05 || 6,73 || 5,83 || 5,14 || 4,60 || 4,14 || 3,75 || 3,40 || 3,08 || 2,80 |- | style="text-align:left" | Cylinderfyllning (%) ||style="color:red"| 90,1 54,8 41,2 33,4 28,1 24,2 21,2 18,7 16,6 14,8 13,2
Lokomotivlära rekommenderade att inte köra överhettade ånglok med cylinderfyllningar under 20%. Ett betydande mottryck uppstår vid mycket låga cylinderfyllningar p.g.a. en lång kompressionsfas som ökar motståndsarbetet i maskinen.
Tabellen visar att cylinderfyllningen hos B4-loket teoretiskt måste minskas till 14% för att kunna köras vid 90 km/h. I praktiken var B4-förarna tvungna att minska cylinderfyllningen till 10% för att inte tömma pannan på ånga. Enligt tabellen gick B4-loken inte snabbare än 70 km/h vid 20% cylinderfyllning. Ekegren m.fl. ansåg dock att B4-loken utan svårighet kunde köras i betydligt högre hastigheter än 90 km/h.
Teoretiskt tågmotstånd