Musiken i Göteborg har alltid haft en internationell prägel. Göteborg grundades 1621 och under 1600-talet var det stadsmusikanterna som stod för det offentliga musicerandet. Den första egentliga konserten i Göteborg genomfördes i Domkyrkan vid mitten av 1700-talet, och ungefär samtidigt bildades musicerande grupper. I slutet av 1700-talet etablerades de första nöjeslokalerna med musikinriktning.
Musiklivet och musikutbildningen påverkades av att Bedřich Smetana bosatte sig i staden vid mitten av 1800-talet. En viktig scen under 1800-talet var Bloms Hotell, i och med att Josef Czapek blev kapellmästare där. Göteborgs arbetarinstitut arrangerade "folkkonserter" i slutet av seklet, där Elfrida Andrée var en av de mest drivande. I början av 1900-talet fick Göteborg sin första fasta orkester, och därefter restes Konserthuset på Heden. Efter en brand stod ett nytt konserthus klart på Götaplatsen 1935.
I början av 1900-talet spelades populärmusik på Trädgårdsföreningens restaurang, Hotell Eggers, Grand Hotel Haglund, Lorensberg, Valand och Liseberg. 1929 öppnade Wauxhall, som en ny svensk jazzscen. Göteborgska musikartister som Evert Taube, Lasse Dahlquist och Sonya Hedenbratt kom att bli kända långt utanför Göteborg.
Under 1960-talet etablerades en mängd popgrupper i staden, som ett tag benämndes som Sveriges Liverpool eller "Liverborg". Bland tongivande musikgrupper fanns The Spotnicks, Tages och The Shakers. Pop- och rockklubben Cue Club fick samtidigt en central roll i svenskt musikliv. Under 1970-talet var Göteborg ett starkt fäste för proggrörelsen, med skivbolag som Nacksving, tidskrifter som Musikens makt och grupper som Nationalteatern, Nynningen och Motvind.
Efter punkens genombrott i slutet av 1970-talet har Göteborgs musikliv präglats av svartklubbar och alternativa skivbolag och framförallt gjort sig känd inom olika alternativa scener, antingen det handlat om pop, rock, hårdrock, hiphop eller elektronisk musik. Sveriges första ravefest hölls i Göteborg 1989, och en form av melodisk death metal har kommit att benämnas "the Gothenburg sound". Leila K och Hammer Hill Click är exempel på svenska hiphop-pionjärer från Göteborg. Från 1980-talet har Göteborg också gjort sig känt för en mängd större arenakonserter med både internationella namn som Bruce Springsteen och The Rolling Stones och regionala förmågor som Håkan Hellström.
Historia 1600- till 1800-talen Den första mer offentliga musiken under 1600-talet i Göteborg stod stadsmusikanterna för. Dessa var spelmän, harpospelare, flöjtister och trumslagare anställda av staden.Nils Wimarson (1923) Göteborg. En översikt vid trehundraårsjubileet 1923 över stadens kommunala, kulturella och sociala förhållanden samt viktigaste näringsgrenar, s:934</ref>https://runeberg.org/gamlagot/3/0187.html
De första offentliga konserterna i Göteborg anordnades i mitten av 1700-talet av organisten i Göteborgs domkyrka Olof Lidner.<ref name="Berg">Wilhelm Berg (1896-1900) Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar, Band 1. 1690-1794, s:101Hans namn stavas ibland Oluf Liedner, Olof Lidner eller Olof Leidner och han var far till poeten Bengt Lidner. Hans efterträdare, Carl Dijkman (1759-1770) och Henric Bäck (1770-1812), tog efter denna tradition skapad av Liedner. Under andra halvan av 1700-talet bildade även Patrik Alströmer, äldste son till Jonas Alströmer och medgrundare till Kungliga Musikaliska Akademien, Göteborgs första orkester. Benedictus Schindler, tyskfödd musiker som anlände till Göteborg 1771, ledde orkestern och man anordnade offentliga konserter, där också utländska solister gästspelade.jan Ling, Apollo Gothenburgensis: Patrick Alströmer och Göteborgs musikliv vid 1700-talets slut , s:62 miniatyr|180px|Affisch för Bedřich Smetanas sista konsert i Göteborg 19 mars 1861. Academie de musique var en annan musikalisk sammanslutning som bildades i slutet på 1700-talet. Gruppen leddes av konsertmästare La Hay, som bosatte sig i Göteborg på 1780-talet och samlade amatörer för att öva.Wilhelm Berg (1896-1900) Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar, Band 1. 1690-1794, s:114 Han anordnade flera abonnemangskonserter varje år för att stimulera till ökad aktivitet inom konsertlivet. Konserterna anordnades oftast i lokaler som var avsedda för helt andra ändamål. De lokaler som användes mest var Stora Rådhussalen (i Göteborgs rådhus), Bloms Hotell (senare Grand Hotel Haglund) samt Comediehuset på Sillgatan.
1773 öppnade nöjesparken Vauxhall, aktivt fram till 1802, i området kring nuvarande Första Långgatan 10. Nöjesparken innehöll ett värdshus, en större trädgård, och en dans- och konsertsal. Här anordnades bland annat fester, konserter, danser och maskerader, framförallt för överklassen.
I början av 1800-talet anordnade violinisten Eduard d'Aubert kammarmusiksoaréer i Göteborg och grundlade därmed smaken för denna musikstil i Göteborg. Harmoniska Sällskapet bildades 1809 av C.M. Lundholm och bestod helt av amatörer. I början av 1800-talet öppnade även ett värdshus som kallades Möllerska plantaget, vid dagens Plantagegatan, där det var mycket dans och musik. I tio år drevs värdshuset av änkefru Möller, till det att hon dog i kolera.
Under 1850-1860-talen fick musiklivet i Göteborg ett uppsving. I Stockholmstidningen Ny tidning för musik skrev man i januari 1856: "Det ser nästan ut som om göteborgarna fått infallet att bringa oss här i Stockholm på skam, vad instrumentalmusikens vård och hägn vidkommer. ...Man ger i Göteborg således abonnerade symfonikonserter, vilket här aldrig fallit någon människa in!".
En starkt bidragande orsak till detta var den tjeckiska kapellmästaren Josef Czapek från Böhmen, som kom till Göteborg 1847 med en gästande tysk orkester, och som kom att stanna i Göteborg tills han dog 1915. Czapek var bland annat kapellmästare på Bloms Hotell och såg till att den tjeckiske tonsättaren August Meissner kom till Göteborg, där han stannade mellan 1855 och 1860. Åren 1848–1878 var Czapek musikdirektör vid Göta artilleriregemente, ledare för Göteborgs orkester 1862–1868 och tjänstgjorde bland annat även som kapellmästare vid Stora Teatern, som öppnat 1859 under namnet Nya teatern som scen för tal- och musikteater. Czapek återupplivade även Harmoniska Sällskapet som varit vilande under ett antal år och verkade som körledare och sånglärare i flera skolor. Vidare var han organist vid Göteborgs synagoga 1856–1909 och vid Engelska kyrkan 1857–1900.
En annan viktig person för musiklivet i Göteborg under denna period kom också från Bömen, nämligen Bedřich Smetana, som verkade i staden åren 1856 till 1862. Smetana inrättade ett musikinstitut där eleverna, mest flickor från stadens välbärgade hem, framträdde inför allmänheten med uppvisningskonserter. Czapek och Smetana återupptog också kammarmusikverksamheten som fört en tynande tillvaro sedan d'Aubert flyttat till Stockholm 1841. År 1862 bildades Göteborgs orkester, genom att några välbeställda Göteborgare lämnade ekonomiska bidrag. Orkestern upphörde 1866 av ekonomiska skäl. miniatyr|vänster|stående|Elfrida Andrée vid orgeln i Göteborgs domkyrka, 1904. Göteborgs musikförening stiftades 1872, och bestod till stor del av utländska yrkesmusiker. Även denna verksamhet upphörde på grund av ekonomin. I och med att grosshandlare Eugène Sundberg donerade 10 000 kronor för att 1884 bilda ett kvartettsällskap, som fick namnet Eugène Sundbergs kvartettsällskap, med uppgift att skapa en fast organisation för, och att utveckla, kammarmusiken i staden efter mönster av Mazerska kvartettsällskapet i Stockholm.Nordisk familjebok (1918) Sundberg, Eugène Uggleupplagan. vol.27, s:713–714
År 1867 blev Elfrida Andrée, inte bara Sveriges utan även Europas, första kvinnliga domkyrkoorganist när hon fick jobbet som organist i Göteborgs domkyrka. Den mycket populära och stridbara dirigenten var inte bara en banbrytande orkesterdirigent utan även kompositör, och tillhörde den svenska tonsättareliten. Hon blev 1879 ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien och 1921 invald i Föreningen Svenska Tonsättare.
Från slutet av 1800-talet arrangerade Göteborgs arbetarinstitut så kallade Folkkonserter, som avsåg att sprida musik av hög klass till mindre bemedlade grupper i samhället. Konserterna var endast öppna för arbetare och de lägre samhällsklasserna, varför borgare inte ägde tillträde. Konserterna arrangerades 1895–1897 av Karl Valentin. Från 1897 arrangerades de av Elfrida Andrée, tillsammans med systerdottern Elsa Stenhammar. I Andrées regi gavs fram till 1929 över 800 konserter.Nationalencyklopedin
1900-1950 Konserthuset och Filharmoniska sällskapet miniatyr|Konserthuset på Heden, omkring 1920. Konstmecenaten Pontus Fürstenberg, som dog 1902, donerade pengar i sitt testamente så att en fond för musik kunde bildas. Avsikten bakom donationen var att ge Göteborg en permanent orkester. Fonden fick namnet Eduard Magnus fond, efter Götilda Fürstenbergs far. Orkestern behövde en fast scen för sin verksamhet, men kostnaderna för ett permanent konserthus visade sig för stora och en halvpermanent byggnad skulle istället uppföras i trä som ett provisorium. Aktiebolaget Göteborgs Konserthus bildades och Exercisheden utvaldes som den lämpligaste platsen för byggnaden.Göteborgs konserthus : Byggnaden och dess utsmyckning, [C-uppsats], Mari-Anne Månsson, Konstvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet 1989, s. 3ff
Konserthuset låg på den nordvästra delen av Heden och invigdes 11 februari 1905 med en konsert av Filharmoniska sällskapets kör samt en 55 man stor orkester som spelade under ledning av Tor Aulin. Ritningarna var gjorda av arkitekten Ernst Krüger.Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619–1982, A. Rundqvist/R. Scander/A. Bothén 1982, s. 79 Detta konserthus i trä var vid denna tiden Sveriges största musiklokal och rymde 1 294 personer. Wilhelm Stenhammar var under perioden 1907-1922 konserthusets ledande profil och gästades av kompositörer som Jean Sibelius, Carl Nielsen och Christian Sinding. Vid tioårsjubileet 1915 kunde man räkna in över 1 miljon besökare sedan öppningen, fördelat på 906 konserter, 105 möten och föredrag samt 78 tillställningar av annat slag. mini|vänster|Konserthuset på Götaplatsen. Konserthuset började brinna vid 12-tiden den 13 januari 1928 och var helt nedbrunnet vid 15.30-tiden. Räddat blev bland annat partituret till Södermans katolska mässa (enda exemplaret), liksom den stora Bechsteinflygeln. Dock blev Malmsjös först tillverkade taffelpiano från 1843 samt den stora och unika orgeln, lågornas rov. Under åren fram till det nya konserthuset stod klart, arrangerades konserter i Lorensbergsteatern, på Stora Teatern och i Valandhuset.Göteborg berättar igen, Bengt A. Öhnander, Tre Böcker förlag, Göteborg 1994 s. 82-84
Redan före konserthusbranden fanns planer på ett nytt konserthus, ett som inte skulle byggas i trä. År 1916 hade Caroline Wijk donerat 700 000 kronor till ett nytt konserthus. År 1931 utlyste man en arkitekttävling och uppdraget att rita ett konserthuset placerat på Götaplatsen gick till Nils Einar Eriksson.Göteborgs Kommunal Kalender 1961, red. Alvar Westman, Göteborgs Stads Statistiska Byrå, Wezäta, Göteborg 1961, s. 319 Konserthuset stod färdigt 1936 och Stora salens akustik räknas fortfarande till en av världens bästa. Den tidiga jazzen miniatyr|300px|Gösta Hedéns jazzorkester på Trädgårdsföreningens restaurang i Göteborg, cirka 1928. Framför flygeln bröderna Ove Rönn och Kai Rönn. Kring 1920 fanns det flera utländska, och ett antal lokala jazzband i Göteborg som spelade på svartklubbar, restauranger och caféer. Två av det mest kända var pianisten Gösta Hedéns och Åke Fagerlunds orkestrar. En av de första klubbarna där man dansade till dessa orkestrar var en lokal som kallades "Slagsmålsvinden" och som drevs av balettmästare Axel Cegreller ovanpå hans dansskolesalonger som låg i samma hus som Järntorgsbiografen (idag Pustervik) vid Järntorget.