miniatyr|Manicula skapad vid Cincinnati Type Foundry (stilgjuteri) 1882 miniatyr|Manicula som marginalanteckning i bok från 1400-talet. Manicula (latin: ”liten hand”) är en typografisk symbol i form av en pekande hand: ☞.
Maniculan kan användas som grafisk detalj i en tryckt text eller som marginalanteckning i en bok eller handskrift, med syftet att styra läsarens uppmärksamhet mot ett bestämt avsnitt i texten.
Historik Handskrifter De äldsta säkra exemplen på manicula finns i spanska och engelska handskrifter från 1100-talet. Det var inte skrivaren utan läsaren som använde tecknet för markera viktiga avsnitt i texten. Handen blev sedan vanlig som marginalanteckning under senmedeltiden och renässansen, exempelvis hos Petrarca, Boccaccio och andra humanister. Manicula utformning varierade, alltifrån osmyckade pekande finger till konstnärligt avancerade figurer.
Boktryckarkonsten När de tryckta böckerna introducerades vid mitten av 1400-talet göts blytyper för maniculan. Äldsta kända exemplet finns i en bok tryckt i Lyon 1484 av Mathias Huss. Laurence Sterne använder manicula i sin roman Välborne herr Tristram Shandy (1759–1767) liksom August Strindberg i Röda rummet (1879).
Under 1900- och 2000-talen blev det mindre vanligt med manicula i böcker men i stället ökade användningen på reklamskyltar och i broschyrer.
Datormarkör När Xerox 1981 lanserade sin arbetsstation Star hade den en pekande hand som markör på skärmen. I Unicode finns sex varianter av manicula, U+261A – U+261F.
Termen i svenska och engelska Det finns ingen allmänt vedertagen term i svenska språket för den pekande handen men IDG och Computer Sweden förespråkar i sin it-ordlista ordet manicula inom typografi. Det gör också bokhistorikern Alexandra Borg för såväl marginalanteckningar som för det typografiska tecknet. På engelska är manicule vanligt men andra ord används också.
Källor
Externa länkar Manicule, foton av skyltar med manicula på Flickr
Kategori:Typografi Kategori:Paleografi