Iktyofager (, latin: Ichthyophagi, ”fiskätare”) var under antiken en sammanfattande benämning för en rad vitt skilda kustbefolkningar i Afrika och Asien, vilka huvudsakligen levde av fisk samt ansågs stå på en låg utvecklingsnivå. Framför allt omtalas iktyofager från kustområdena i Gedrosien (nuvarande Baluchistan)Gedrosia på Livius.org och landskapet Troglodytis på Afrikas östkust vid Röda havet. (Numera avses med iktyofag främst en person ”som lever av fisk eller som med förkärlek äter fisk”.SAOB, uppslagsord: iktyo-fag)
Herodotos (400-talet f.Kr.) nämner tre babyloniska stammar, vilka enbart livnärde sig av fisk. Till mjöl söndersmulad torrfisk använde de till gröt eller till att baka bröd.Bok I:200; på svenska i Herodotos historia, Norstedts 2004, s. 101. Han nämner även iktyofager i Etiopien och i gränsstaden Elefantine på ön med samma namn.Bok III:19; på svenska i Herodotos historia, Norstedts 2004, s. 187ff. Alexander den stores amiral Nearchos ledde under Alexanders återtåg (cirka 326–325 f.Kr.) en flotta i Arabiska havet längs regionen Makrāns kust i Baluchistan och uppger att de karga och bergiga stränderna vid Gwadar och Pasni beboddes av iktyofager.Nearchus på Livius.org Pausanias (100-talet f.Kr.) omtalar iktyofager på den afrikanska kusten vid Röda havet. Dessa nämns även av Diodorus Siculus (cirka 90 f.Kr.–30 f.Kr.) och av Strabon (cirka 63 f.Kr.–24).Encyclopædia Britannica, 1911, uppslagsord: Ichthyophagi Strabon uppger även att de etiopiska iktyofagerna söder om Bab al-Mandab malde soltorkad fisk till mjöl, varav bakades bröd.Strabo XVI:4, 13 (773). I Baselutgåvan (1539) Strabonis geographicorum XVII s. 509. I Strabo XV:2, 2 (720) omtalas även iktyofager i Gedrosien (Baluchistan) på norra kusten av Arabiska havet. I Baselutgåvan s. 478. Plinius den äldre (23–79) berättar om iktyofager på öarna i Persiska viken. Ptolemaios (cirka 100–170) nämner iktyofager vid Persiska vikens kust, kusten av Röda havet, på den afrikanska västkusten samt i Fjärran östern nära hamnen i Kattigara. På Peutingerkartan, ursprungligen från 300-talet, markeras iktyofager som ett folk som bebodde kusten av Baluchistan. Förekomsten av sådana stammar bekräftades av Sir Richard F Burton (El-Medinah, s. 144). Olaus Magnus kallar i sin Historia om de nordiska folken, 1555, islänningar för iktyofager, då de i avsaknad av spannmålsodling bredde smör på torkad fisk, vilken åts som bröd.Olaus Magnus, Historia om de nordiska folken, 1555, bok 21, kapitel 4. Även Nordnorges kustsamer kallar han iktyofager.Olaus Magnus, Historia om de nordiska folken, 1555, bok 17, kapitel 28.
Källor
Kategori:Antikens folkslag