Häxprocesser i Finland syftar på de häxprocesser som ägde rum i Finland i historisk tid.

I Finland, som då var en del av Sverige, är 710 fall av åtal för trolldom kända mellan 1520 och 1699, som resulterade i 115 dödsdomar.Ankarloo, Bengt & Henningsen, Gustav (red.), Skrifter. Band 13: Häxornas Europa 1400–1700: historiska och antropologiska studier, Nerenius & Santérus, Stockholm, 1987. Materialet från Åbo hovrätts arkiv och många av de lokala domstolarna saknas anses dock siffrorna vara i underkant.

Historik

Ursprungligen åtalades folk enligt Magnus Erikssons landslag från 1300-talet, där endast maleficium (mord med hjälp av trolldom) kunde leda till en dödsdom, och fram till mitten av 1600-talet var målen 1–2 per år fram till att hovrättspraxis, precis som i Sverige, vid den tiden började skärpa straffen även vid icke skadlig trolldom i enlighet med bibelns bud snarare än landslag, och åtal om djävulsförbund blev vanligare.

En verklig häxhysteri utbröt i Finland under 1670-talet, när det stora oväsendet pågick i Sverige, när minst 157 (troligen 200) personer stod åtalade av vilka minst 41 blev avrättade.

Till skillnad från de flesta övriga länder i Europa, var de flesta åtalade för trolldom i Finland män: av 641 kända åtalade var 325 (51 %) kvinnor, och av 277 fällande domar var 133 (48 %) mot män. Orsaken till detta anses vara att trolldom i finländsk folktro var något som utövades främst av män, som i Finland oftare tillhörde de klokas yrkesgrupp, som också främst tillhörde de anklagade.

Den typiska häxprocessen i Finland var en privatperson som anklagade en beryktad klok gubbe för att ha förstört livsmedel eller gjort djur sjuka. Häxprocessen på Åland under 1660-talet och Österbotten på 1670-talet utgjorde ett undantag från de flesta övriga häxprocesser i Finland: dessa var Finlands största häxprocesser med många åtalade, och de fokuserade på kvinnor som anklagades för djävulspakt och Blåkullafärd. Under häxprocesserna i Österbotten 1674–1678 avrättades minst 20 kvinnor och två män. Häxjakten i Österbotten är uppenbart inspirerade av det stora oväsendet, som då pågick i Sverige, med vilket regionen hade täta handelskontakter. Bonden Martti Laukus spred ut rykten i Pedersöre om flygande häxor, vilket startade häxprocessen där; i Mustasaari 1675 var en av de första utpekade Agneta Kristoffersdotter från Norrland, och i Nykarleby 1677 påstod knekten Mats Simonsson att hans fru hade bekänt sedan hon besökt den skarprättare som halshuggit Agneta; i Kristinestad 1676 och Uleåborg 1678 spelade också barn, liksom i Sverige, en stor roll i processerna då de sagt sig blivit förda av häxor till Blåkulla.

Avslut

Häxprocesserna fortsatte i Finland och var rentav många under seklets två sista årtionden - 1685–1689 anklagades 14 och 1693–1697 åtalades 22 - men efter 1678 var domstolarna ovilliga att låta en sådan anklagelse gå vidare till dödsdom, och en bekännelse om Blåkulla togs i fortsättningen endast som ett tecken på sinnessjukdom.

Referenser

Kategori:Häxprocesser i Finland