Kaarle (Kalle) Aukusti Lehmus, född 29 december 1907 i Tammerfors, död 3 mars 1987 i Helsingfors, var en finländsk ämbetsman, militär och politiker med en unik karriär som politisk officer. Som socialdemokrat upprätthöll han relationerna mellan armén och partiet under och efter andra världskriget, och tjänstgjorde som chef för Högkvarterets informationsavdelning under fortsättningskriget. Han var kanslichef vid försvarsministeriet 1955–1958 och försvarsminister 1957–1958, men entledigades 1958 till följd av hemliga vapenanskaffningar från väst.

Biografi

Tidig karriär och partitjänst Lehmus fick 1929 anställning vid det socialdemokratiska huvudorganet Suomen Sosialidemokraatti och blev 1936 partitjänsteman. På denna post kämpade han mot vänsteroppositionen både under de sista fredsåren och under perioden mellan vinterkriget och fortsättningskriget 1940–1941, då han därtill engagerade sig i kampen mot det prosovjetiska Sällskapet för fred och vänskap mellan Finland och Sovjetunionen.

Krigsåren Lehmus var en central gestalt när Finlands vapenbrödraförbund bildades 1941 och tjänstgjorde under fortsättningskriget som chef för Högkvarterets informationsavdelning.

Efterkrigstiden och ämbetskarriären Han innehade 1944–1955 befattningen som chef för informationsavdelningen vid huvudstaben. Han upprätthöll relationer med utländska makter enligt de växlande politiska konjunkturerna och spelade i olika sammanhang en viktig roll även bakom kulisserna. Han blev överste 1955.

När försvarsminister Emil Skog ville befordra Lehmus till överste och utnämna honom till försvarsministeriets kanslichef uppvaktade en delegation från Officersförbundet Skog och framhöll att förbundet inte kunde godta Lehmus på posten, då detta skulle bana väg för politiska utnämningar. President J. K. Paasikivi, som skarpt kritiserade förbundets agerande, utnämnde ändå Lehmus. Paasikivi ansåg att kanslichefsposten var ekonomisk till sin natur och inte krävde militära studier, och att det dessutom var viktigt att socialdemokrater fick tjänster inom armén. Lehmus var kanslichef vid försvarsministeriet 1955–1958.

President Urho Kekkonen utnämnde honom till försvarsminister i von Fieandts kortvariga tjänstemannaregering 1957–1958.

Entledigandet 1958 Lehmus entledigades 1958 sedan hemliga, stora penningbelopp uppdagats på hans bankkonton. Pengarna utgjordes av inhemska och utländska donationsmedel för hemliga aktioner och hade bland annat använts för att anskaffa vapen från väst för studium hos arméns specialister – vapen som var förbjudna enligt fredsfördraget och därför måste anskaffas i hemlighet. Medlens delikata natur innebar att varken syftet eller ursprunget kunde redovisas offentligt, vilket täppte till munnen på Lehmus försvarare. Enligt historikern Ilkka Herlin stod Lehmus motståndare inom armén och västorienterade högermän bakom åtalet. Lehmus förlorade både sin tjänst och sina pensionsförmåner.

Författarskap Lehmus utgav flera böcker, bland annat Tuntematon Mannerheim (1967) och Kolme kriisiä (1971), där han gav sin syn på fortsättningskriget och de första efterkrigsåren.

Källor

Övriga källor

Kategori:Finländska militärer under 1900-talet Kategori:Finländska ämbetsmän Kategori:Finländska socialdemokrater Kategori:Finlands försvarsministrar Kategori:Gravsatta på Sandudds begravningsplats Kategori:Personer från Tammerfors Kategori:Födda 1907 Kategori:Avlidna 1987 Kategori:Män