Irmgard Möller, född 13 maj 1947 i Bielefeld, var en medlem av Röda armé-fraktionen (RAF).
Biografi Möller studerade germanistik och gick med i studentrörelsen 1968. Hon blev medlem av Röda armé-fraktionen 1971 och deltog i gruppens aktioner i Stuttgart. Den 9 juli året därpå greps Möller tillsammans med Klaus Jünschke i Offenbach am Main. År 1976 dömdes Möller till fyra och ett halvt års fängelse för medlemskap i en brottslig organisation, det vill säga RAF.
Möller överlevde den så kallade Dödsnatten i Stammheimfängelset den 18 oktober 1977, då hennes medinterner Andreas Baader, Gudrun Ensslin och Jan-Carl Raspe enligt officiella rapporter begick självmord. Denna händelse satte punkt för terrorvågen över Västtyskland hösten 1977. Möller hade svåra sticksår i bröstet när fängelsepersonal upptäckte henne. Hon överlevde, trots fyra sticksår i bröstet.
År 1979 dömdes Möller till livstids fängelse för mord i tre fall och två bombdåd. Hon frigavs av hälsoskäl 1994. Hon hade då suttit frihetsberövad i drygt 22 år. Möller bedyrar att hon under Dödsnatten utsattes för mordförsök, och att Baader, Ensslin och Raspe mördades med de västtyska myndigheternas goda minne.
Källor Noter
Webbkällor
Tryckta källor
Kategori:Födda 1947 Kategori:Kvinnor Kategori:Tyska brottslingar Kategori:Medlemmar i Röda armé-fraktionen Kategori:Levande personer Kategori:Personer från Bielefeld Kategori:Vänsterextremister