miniatyr|Under Bosnienkriget (1992-1995), publicerade den serbiska tidningen Večernje novosti ett reportage med en bild som tycktes vara från Bosnien med titeln "Болно подсећање" ("smärtsam påminnelse") och valde att illustrera detta med Uroš Predić's tavla från 1888. Tavlan förfalskades dock för att se ut som ett faktiskt fotografi från det krigshärjade området och tidningen valde att kommentera bilden: "Serbisk pojke vars hela familj mördades av Bosniska muslimer". Originaltiteln på Predić's målning är i själva verket "föräldralöst barn vid sin moders grav". höger|miniatyr|200 px|Brittisk propagandabild från 1914, med uppmaning att ta värvning i armén efter första världskrigets utbrott. Bilden föreställer krigsministern, lord Kitchener.
Propaganda (av latinets propagare, 'fortplanta', 'utbreda') är information som sprids för att påverka vad människor tycker, tror och gör. Den kan innehålla fakta, halvsanningar eller rena osanningar. Till skillnad från utbildning, som vill ge en balanserad bild, fokuserar propaganda på utvalda perspektiv och kan förvanska information för att styra hur folk tänker. Vad som uppfattas som propaganda är subjektivt. Samma budskap kan ses som information eller manipulation, beroende på mottagarens åsikter och förväntningar.
Propaganda är en viktig del av psykologisk krigföring, och den som sänder budskapet är som regel part i målet.
Ordet propaganda har på svenska, liksom i de flesta västerländska kulturer, en laddad innebörd, även om det ibland kan ses som ett positivt ord – som regel är propaganda ett positivt epitet bara under förutsättning att en person samtycker till innehållet i det meddelande som avses.
Olika typer av propaganda Grundvillkoren för propaganda är desamma som för reklam; annonsering kan mycket väl ses som propaganda, även om propaganda i svenska som regel inte används om kommersiella budskap. Oftast har propaganda politiskt eller nationalistiskt budskap och tema. Den kan ta formen av flygblad, affischer samt tv- och radioreklam eller spridas via Internet.
Propaganda kan också i en mer begränsad och strikt mening avse rent falsk information som sprids uteslutande till mottagare som redan står på samma sida som den som sprider desinformationen. Bakom detta agerande ligger antagandet att den som misstror en sak ständigt kommer att ansättas av tvivel – eftersom tvivel är oroande (jämför kognitiv dissonans) kommer den tvivlande att vara mottaglig för lugnande och styrkande budskap som släcker tvivlet, från dem som styr. Sådan propaganda är alltså riktad uteslutande till den som redan i någon mån är positivt inställd till saken.
Makthavarens propaganda Kärnan i ordets vanligaste betydelse avser att avsiktligt sprida osann eller vilseledande information i syfte att stödja en politisk åsikt, framför allt för att stötta sittande makthavare. Den som sprider propagandan avser att förändra folks bild av en fråga eller deras förväntningar på ett sätt som sammanfaller med spridarens egna mål. Ofta kopplar odemokratiska makthavare bruket av propaganda till bruket av censur – om en person eller myndighet ur mediautbudet med hjälp av censur tar bort oönskad information blir hela mediautbudet en propagandakanal för makthavaren. Det som skiljer propaganda från argumentation i stort är accepterandet av oriktig eller osaklig framställning för att främja ett syfte. Den amerikanske lingvisten Noam Chomsky har utvecklat en "propagandamodell" i sin kritik av USA:s utrikespolitik. Han menar att "propaganda är för en demokrati vad våld är för en diktatur".
Religiös propaganda I USA används termen ofta i beskrivningar av nya religiösa rörelser och dessas kommunikation; se sekt. Dels beskylls rörelserna ibland för propaganda, dels kritiseras avfällingar och före detta medlemmar som kritiserar rörelserna ofta av rörelserna själva för att bedriva propaganda.
Propaganda i krig miniatyr|Japaner, representerade som en råtta, på en amerikansk propagandaaffisch från andra världskriget Propaganda är ett viktigt vapen i krig. Den kan utnyttjas på många olika sätt och i olika roller, exempelvis för att avhumanisera och skapa hat mot fienden, vare sig det rör sig om en yttre eller inre fiende. Propaganda polariserar som regel, i motsats till sämjande avsikter. Avsikten är att skapa en särskild – och avsiktligt ofullständig eller falsk – bild av någon eller något. Laddade ord och bilder används (eller utelämnas) i avsikt att väcka känslor, och sprida uppfattningen att saker skett trots att det inte är sant. Ofta avser propaganda att få den egna befolkningen att tro att orättvisor begåtts, att de själva är offren och fienden förövaren. Ur propagandans synvinkel är det irrelevant om det är sant eller falskt, så länge budskapet är trovärdigt nog att spridas och slå rot.
Propaganda och informationskontroll är sedan länge en etablerad del i den psykologiska krigföringen.
Spridning och källor Propaganda kan klassificeras utifrån källan den kommer ifrån: Vit propaganda har en tydligt och korrekt angiven källa. Svart propaganda framställs som om den kommer från en vänskapligt inställd källa men kommer i själva verket från en motståndare. Grå propaganda utger sig för att ha en neutral källa men kommer i själva verket från en fiende eller motståndare.
Det finns många sätt att främja mottagligheten för propagandabudskapet. Sparsamt använt kan desinformation vara mycket framgångsrik och accepteras i många fall i utbildningssystem och etablerade kanaler. Mycket få ifrågasätter vad de lärt sig i skolan, så uppgifterna kommer att vidarebefordras av journalister och föräldrar och på så sätt stärka bilden av väl etablerade "fakta" som inte behöver kontrolleras, trots att ingen trovärdig källa finns över huvud taget. Desinformationen får på så vis eget liv och behöver inte aktivt uppehållas av den som spridit den.
Denna genomsyrande propaganda kan användas för att uppnå politiska mål: genom att ge medborgare falska uppfattningar, eller intryck om sitt politiska system, kan dessa fås att förkasta eller misstro förslag, källor eller fakta.
Propagandans historia Den senlatinska betydelsen av propaganda är "saker som borde framföras (spridas vidare)". År 1622, under 30-åriga kriget, skapade Gregorius XV Congregatio de Propaganda Fide ("Församlingen för spridandet av tron"), en kommitté av kardinaler med uppgift att övervaka spridandet av kristendomen via mission i okristnade länder. Termen avsåg då inte falsk information; den moderna politiska innebörden tillkom först under första världskriget och ryska revolutionen.
Propaganda har sannolikt förekommit så länge som människan kunnat behärska tillräckligt abstrakta begrepp och manipulera språket. Latinska författare och talare behärskade tekniken till fulländning (jämför exempelvis Titus Livius). En djupare insikt i propagandan och dess natur kom först i och med Creel-kommissionen, som tillsattes av den amerikanske presidenten Woodrow Wilson för att påverka de amerikanska medborgarna att stödja ett ingripande i första världskriget på Storbritanniens sida, och bland andra hade journalisten Walter Lippmann och psykologen Edward Bernays som medlemmar. Creel-kommissionen var oerhört framgångsrik i sitt arbete och framkallade en stark antitysk stämning. Bland de som imponerades fanns inte bara amerikansk industri (som såg reklampotentialen) utan också Adolf Hitler. Storskalig manipulation av känslor och stämningar föreföll genomförbar. Bernay blev den som myntade begreppen.
Nutida PR-industri är en direkt efterföljare till Lippman och Bernays arbete, som fortfarande används inom USA:s administration. Lippman och Bernays själva drev en framgångsrik reklamfirma under förra halvan av 1900-talet.
Datorspelet America's Army, distribuerat av amerikanska regeringen under första åren på 2000-talet, hade som uttalat mål att uppmuntra intresse för att bli militär. Enligt en undersökning (gjord av I for I Research) uppgav 30 % av de ungdomar, som angivit en positiv syn på armén, att de fått denna uppfattning genom att spela America’s Army.
Sverige I kampen om den politiska makten i Kalmarunionen använde kung Karl Knutsson (Bonde) propaganda för att ställa sig själv i så god dager som möjligt. I kungens kansli skrev Johan Fredebern Karlskrönikan och Engelbrektskrönikan för att visa att kungen hade tagit upp Engelbrekt Engelbrektssons program för att bli av med danskarna och varför Karl Knutsson ägde större rätt till Sveriges tron än Kristian I. I krönikan går författaren till storms mot Karl Knutssons fiender som hånas och förlöjligas.
Även Gustav Vasa och hans söner använde sig av propagandistisk historieskrivning, exempelvis berättelserna om Gustav Vasas flykt undan danskarna i Dalarna, som den skildras i Peder Svarts krönika.
Finland Under vinterkriget och fortsättningskriget ledde Reino Palmroth, militär och radioman, arméns radiosändningar med nyheter och nedvärderande musik om fienden. Sedan 1941 var Palmroth med att organisera vapenbrödraaftnar efter inspiration från det tyska propagandamaskineriet. Propagandamusik utgavs också på grammofonskivor. Några av låtarna förbjöds efter separatfreden med Sovjetunionen 1944.
Nazityskland Huvuddelen av propagandan i Nazityskland producerades av det tyska propagandaministeriet, Reichsministerium für Volksaufklärung und Propaganda (tysk förkortning PROMI). Joseph Goebbels fick befälet över ministeriet kort efter Hitlers maktövertagande 1933. Alla journalister, författare, skribenter och konstnärer var tvungna att registrera sig under en av ministeriets avdelningar för press, musik, teater, film, litteratur eller radio.
Nazistledningen var övertygad om att propaganda skulle vara ett nödvändigt och användbart redskap för att uppnå sina mål.
Hitler hade imponerats av de allierades propaganda under första världskriget och ansåg att den varit en av huvudorsakerna till det moralsammanbrott och de revolter som uppstod på hemmafronten och i flottan under 1918. Tillsammans med Goebbels gick han nästan dagligen igenom nyheterna och talade om hur han ville ha informationen hanterad; Goebbels förde sedan ut budskapet om hur saker skulle behandlas via olika högre tjänstemän. Nyhetsuppläsare och journalister fick inte publicera sina alster utan godkännande i förväg. Dessutom hade Hitler och flera andra högt placerade nazister (exempelvis Reinhard Heydrich) inga som helst skrupler om att publicera information som de mycket väl visste var falsk. Att avsiktligen sprida sann information har setts som själva kärnan i en doktrin som efter ett citat av Hitler ibland kallats "den stora sanningen" och som utgår från grundantagandet att det i en sanning alltid finns en större övertalningspotential än i en liten, genom att den lättare påverkar "massans" primitiva känslor snarare än intellektet. Den tyska propagandan tillskrev judarna och engelsmännen denna teknik.
Nazistpropagandan före andra världskrigets utbrott hade flera klart utpekade målgrupper:
Tysk publik påmindes ständigt om bilden av det kämpande nazistpartiet och det kämpande Tyskland, vars fiender – framför allt judar – fanns både inom och utom Tyskland. Etniska tyskar i länder som Tjeckoslovakien, Polen, Sovjetunionen och de baltiska staterna fick höra att blodsbanden till Tyskland var starkare än bandet till deras nya hemländer. Potentiella fiender, som Frankrike och Storbritannien, fick höra att Tyskland inte ville deras folk något illa men att deras ledare sökte krig mot Tyskland. Till alla som ville lyssna talade myndigheterna ständigt om hur framstående tysk kultur, vetenskap och militär var.