Ersättningsförlängning är ett ljudförändring varmed en vokal förlängs som följd av att en efterföljande konsonant faller bort, för att kompensera för konsonantbortfallet.
Exempel På fornnordiska föll bort före frikativorna , och vokalen förlängdes i samband med detta i ord som *gans > gās ’gås’, þunra > þōr ’Tor’, jämför tyska Gans och engelska thunder där konsonanten är bevarad och således uttalas med kort vokal.
På fornengelska föll de nasala konsonanterna före frikativor vilket också förlängde föregående vokal i ord som fimf > fīf > five ’fem’ och *tonþ > tōþ > tooth.
På forniriska föll många konsonanter före t.ex. med ersättningsförlängning av vokalen som följd, t.ex. urkeltiska *magl > forniriska maːl ’prins’; *etn > eːn ’fågel’.
Referenser Noter
Källförteckning
Kategori:Fonologi Kategori:Historisk lingvistik