En territorialstat är en suverän stat som har en centralmakt som styr ett definierat territorium. Utöver denna allmänna definition finns på svenska två skilda användningar av ordet territorialstat.
En betydelse av ”territorialstat” är att det är ett motsatt begrepp mot nationalstat. Denna motsats blir bara tydlig om man betänker att ”nationalstat” under slutet av 1900‑talet och på 2000‑talet genomgått en betydelseförändring genom påverkan från engelskan. Idag används ”nationalstat” oftast synonymt med ”suverän stat” och ”självständig stat”. Enligt detta nutida språkbruk är varje självständig stat en nationalstat, även om staten omfattar ett stort antal etniciteter, folk, språk och kulturer. I äldre språkbruk var det vanligare att använda ”nationalstat” om stater som var etniskt ganska homogena; ordet betecknade nationalismens ideal. Med detta i åtanke förstår man Svenska Akademiens ordboks förklaring:
Denna betydelse, som SAOB betecknar som ”numera mindre bruklig”, används dock av bland andra professorn i historia Harald Gustafsson. Han har infört begreppet konglomeratstat om tidigmoderna riken med en centralmakt, och menar att dessa riken var territorialstater, men inte nationalstater.Harald Gustafsson: Gamla riken, nya stater: Statsbildning, politisk kultur och identiteter under Kalmarunionens upplösningsskede 1512–1541. Atlantis, Stockholm 2000. .
En annan användning av ordet ”territorialstat” är att i folkrättslig mening likställa ordet med ”suverän stat”. Detta språkbruk har varit vanligt i Statens offentliga utredningar och är alltså officiellt språkbruk, till exempel:
Av de två betydelserna av ”territorialstat” är den förstnämnda en historisk fackterm, och den sistnämnda en samtida folkrättslig betydelse.
Anmärkningar
Källor
Kategori:Statsrätt