Sexbranschen eller sexindustrin är summan av kommersiella verksamheter som producerar tjänster eller varor med direkt koppling till människans sexualitet (ibland benämnt som sexarbete). Detta inkluderar verksamheter som prostitution och sexklubbar, liksom virtuell prostitution som telefonsexförsäljning och webbkameramodellande och diverse medieuttryck av typen pornografi. I det sistnämnda ingår produktion och försäljning av sexuellt fokuserade herrtidningar, porrtidningar och pornografisk film.
Även försäljning av sexleksaker, produktion av sexuella fetischer och BDSM-verktyg kan räknas in i branschen. Preventivmedelstillverkning och yrkesmässig sexualupplysning ses ofta separat, eftersom de inte har inte direkt samband med sexuell njutning.
Verksamheter och ord Erotica kan spridas på olika sätt, och det finns TV-kanaler med erotiska uttryck som huvudsakligt tema. En övergångszon är erotisk konst och sexualupplysning, åtminstone i den mån den tillhandahåller försörjning för de inblandade. Annars är det gemensamma temat att branschen riktar in sig på tjänster och varor som ger underhållning med sexuellt fokus och att den konkret syftar till sexuell tillfredsställelse.
Sexbranschen är en mångskiftande grupp av verksamheter. Liksom sexualiteten betyder olika saker för olika människor finns både inslag som ofta anses positiva och inslag som ofta anses problematiska. I många länder är företeelser som prostitution och pornografi reglerade eller förbjudna i lag. I dessa länder kan produktion av sexuella tjänster eller relaterade varor utgöra en lukrativ verksamhet för den organiserade brottsligheten. Brottsliga beteenden och ojämlika arbetsvillkor är vanliga i och kring bland annat prostitution, där framför allt kvinnor är sexarbetare, män kan arbeta som hallickar och prostitution ofta ses som ett utnyttjande av fattigdom och utsatthet. 2012 beräknades globalt drygt 40 miljoner människor arbeta som prostituerade, och 80 procent av dem var kvinnor. Sexarbetare som arbetar med eskortservice anses ha större inflytande över sin arbetsmiljö, men samhällets negativa attityder kan drabba sådana arbetare långt efter att de bytt yrke.
Begreppet sexarbete har lanserats som en mindre stigmatiserad benämning för prostitution och andra sexuellt relaterade aktiviteter. Från åtminstone delar av kvinnorörelsen ses dock begreppet som en försköning av prostitutionen och en omotiverad normalisering av en bransch där människohandel och drogmissbruk är ofta diskuterade problem. Kvinnojoursorganisationen Unizon vill hellre se ord som sexindustri, sexhandel och sexköp. Även ord som sexsäljare används ibland, som alternativ till sexarbetare.
Sektorer och historik Det finns ofta kopplingar mellan olika former av sexarbete, och personer som ägnat sig åt deltagande i produktion av pornografi kan också ha erfarenhet av fysisk prostitution eller striptease. Webbkameramodellande av typen Onlyfans är en vanlig sidosyssla för många olika typer av (sex)arbetare, inklusive folk som arbetar inom pornografi.
Fysiskt intimt sexarbete och klubbar
Historiskt har prostitution varit den mest välbekanta delen av sexbranschen, och i traditionella västerländska samhällen med patriarkala värderingar har gatuprostitution och bordeller varit vanliga i åtminstone större städer. Ibland centreras denna verksamhet kring särskilda prostitutionstråk, som De Wallen i Amsterdam, Reeperbahn i Hamburg eller Rosenlund och Malmskillnadsgatan i Göteborg respektive Stockholm. Andra Långgatan har varit centrum för Göteborgs erotiska butiker och porrklubbar, och att delar av verksamheten fortfarande finns kvar anses ibland ha sinkat gentrifieringen av gatan.
I samband med Vietnamkriget växte sexbranschen i Bangkok och Pattaya med sexklubbar, bordeller och omfattande gatuprostitution. Ibland nämns Gambia som en turistdestination där europeiska kvinnor köper sexuella tjänster.
Även andra typer av klubbar har koppling till sexbranschen. Utvecklingen av BDSM- och swinger-rörelserna har lett till behov av samlingsställen för människor att kunna utöva ativiteter tillsammans med andra.
Som en nisch inom det fysiskt intima sexarbetet finns sexsamariter och surrogatpartner, där det förstnämnda handlar om försäljning av sexuella tjänster specifikt mot funktionshindrade. Det sistnämnda är dock en funktion som mer handlar om att hjälp en klient – funktionshindrad eller ej – hantera sin egen sexualitet. Där tjänsten finns tillgänglig kan den införskaffas via remittering från en psykoterapeut. Surrogatpartnerterapi (SPT) introducerades 1970 av sexologerna Masters och Johnson och har där den kunnat användas gett en del positiva resultat.
Film och virtuella tjänster
I USA har en stor del av produktionen av pornografisk film förlagts till San Fernando Valley, en sorts motsvarighet till den allmänna filmbranschens "Hollywood". Även Las Vegas, med sin koppling till spelbranschen, och San Francisco, med sin höga HBTQ-profil, relateras ofta till delar av USA:s sexindustri. I delar av Nevada är prostitutionen legaliserad.
Från 1980-talet blev telefonsex mer allmänt förekommande i många industrialiserade länder. I Internetåldern har den till stor del kommit att ersättas av webbkameramodellande, bland annat via Onlyfans och andra webbportaler som samlar olika entreprenörer inom den nischen. Både telefonsex och webbkameramodellande kan omges av olika arbetsvillkor, med eller utan arbetsrelaterade problem.
Butiker och leksaker
Inriktningen hos sexbutiker – tidigare mest kända som porrbutiker – har under årens lopp till stor del ändrat karaktär, inte minst sedan millennieskiftet. Tidigare var försäljning av pornografiska tidningar och filmer i form av videokassetter eller DVD-boxar en stor del av omsättningen. Numera har Internet i många länder tagit över den största delen av den distributionen av erotica, vilket liknar minskningen i betydelse av försäljningen av tidningar, VHS och DVD i andra underhållningsgenrer.
Istället har försäljningen av sexleksaker expanderat, delvis hjälpt av senare års ökade uppmärksamhet kring kvinnlig sexualitet och tekniska innovationer som Womanizer och Satisfyer (luft- och ljudtrycksvibratorer). Internationellt växte tillverkning och försäljning av sexleksaker fram till 2016 till en årlig omsättning på cirka 15 miljarder amerikanska dollar. Den siffran har beräknats växa till över 50 miljarder amerikanska dollar fram till 2026.
Massage, preventivmedel och upplysning Bland de mer perifera delarna av sexbranschen finns personer som sysslar med sexrelaterad själslig eller kroppslig terapi, eller olika sorters utbildning. Massageinstitut är på grund av branschbestämmelser förbjudna att tillhandahållna uppenbart sexuella tjänster, men engelskans begrepp "happy ending" syftar på tillfällen där detta ändå skett. Yoni- och lingammassage är två typer av tantramassage, och massagens sexuella kopplingar har debatterats i ljuset av Sveriges sexköpslag.
Ett antal olika yrken sysslar med information och upplysning relaterat till sex och sexualitet. Förutom lärare, som kan undervisa i ämnet från gång till annan, finns även sexologer, sexualupplysare och poddmakare som specialiserat sig på innehåll kring sexualitet, liksom även tillverkare av preventivmedel. I Sverige ägnar sig RFSU både åt upplysning och preventivmedelstillverkning.
Pornografi och andra delar av sexbranschen har på senare år tilldragit sig stort intresse från forskare inom kulturella eller medicinska discipliner, och den ökade spridningen av internetpornografi, webbkameramodellande och "sexualiseringen" av samhället har lett till många studier omkring hälsa, arbetsvillkor, innehåll och påverkan på relationer. På vissa håll är det vanligare med studenter eller akademiker – bland annat inom discipliner som sociologi, kriminologi och psykologi – som är öppna med sina egna erfarenheter inom sexbranschen. 2011 meddelade en europeisk studie bland 3 200 studenter att 4 procent av dem verkat som någon form av sexarbetare. Se även forskning om pornografi.
Många poddar kretsar kring sex på olika sätt. De kan produceras av sexarbetare (som marknadsföring, upplysning eller för samordning av delar av branschen) med upplästa erotiska noveller eller ljudböcker, med intervjuer av sexologer eller människor andra delar av sexbranschen, recensioner av filmer eller presentationer av relaterade böcker. Andra poddar kretsar mestadels kring upplysning kring sex, samtycke och relationer. En del poddar kan få många lyssnare och därför generera stora reklamintäkter, medan marknadsföringen av sexrelaterade poddar – oavsett inriktning – påverkas av begränsningar inom stora sociala medier där censur av sexuellt innehåll och sexuella diskussioner är utbredda.
Sexualiserade tjänster
I många länder har andra delar av underhållnings- eller tjänstesektorn fått tydligt sexualiserade inslag. Detta gäller exempelvis matinrättningar eller kommersiella samlingslokaler där personalen kan vara klädd på ett sexualiserat sätt eller även utföra tjänster med sexuellt innehåll. I USA finns snabbmatskedjan Hooters, där serveringspersonalen består av unga och lättklädda kvinnor som valts ut för sitt utseende.
I Japan finns host- och hostess-klubbar, med "värdar" respektive "värdinnor" som håller kunden sällskap. Inga fysiska tjänster tillhandahålls dock av den här personalen. I Japan finns även maid cafés, snabbmatsställen där den kvinnliga personalen är klädd som tjänstefolk. Sexualisering har även påverkat eller varit del av kläder eller underhållning på nattklubbar, varietéer (se gogodans och cancan), hotell och inom flygvärdinneyrket.
Storlek Sexbranschen är en av de branscher som är svårast att få en överblick över. Det handlar delvis om problemet att avgränsa branschen, beroende på vilken typ av verksamhet som borde ingå. Fysisk prostitution, produktion av pornografi och striptease räknas oftast in på grund av sina direkta kopplingar till varufiering av sexuell intimitet, nakenhet och/eller dito upphetsning. Men burlesk, utmanande dans, produktion av sexleksaker, arbete i butik mer eller mindre kopplad till sexbranschen, författande av erotisk romance eller annan erotica utan tydligt pornografiskt inslag, produktion av erotisk konst eller ASMR, liksom datorprogrammering med kopplingar till sexbranschen är alla i gränslandet till andra branscher. Dessutom arbetar många inom branschen som frilansare, på deltid och i många länder illegala delar av branschen. Att utnyttja sitt sexuella kapital till att tjäna pengar kan göras med små medel och vid sidan av annan sysselsättning.
Antalet sexarbetare i USA har angetts till cirka 1 miljon, i Storbritannien till cirka 70 000 personer. En annan siffra angående USA angav 2019 minst 1–2 miljoner sexarbetare som säljer fysiska sexuella tjänster, det som ofta beskrivs som prostitution. 2012 gjordes en uppskattning att dessa sexarbetare globalt var cirka 42 miljoner till antalet, ett decennium senare att antalet var cirka 52 miljoner (varav ungefär 80 procent kvinnor). 2015 uppskattade Havocscope (undersökningsföretag fokuserat på den informella ekonomin) att det då fanns knappt 14 miljoner sexarbetare globalt. Uppskattningar från UNAIDS och andra har framkastat siffror på antalet prostituerade i olika länder från cirka 0,01 procent till minst 3 procent av den totala befolkningen.
Många sexarbetare deltar i branschen utan egen fri vilja, vilket kan klassas som människohandel för sexuella ändamål eller tvångsprostitution. ILO bedömde 2021 att offer för alla typer av människohandel 2021 var cirka 50 miljoner, fördelat på 28 miljoner inom olika slags tvångsarbete, utöver de uppskattningsvis 22 miljonerna offer för tvångsäktenskap. Offer för människohandel för sexuella ändamål bedömdes då vara cirka 6,3 miljoner, varav 1,7 miljoner minderåriga; knappt 75 procent av dessa personer var kvinnor/flickor.
Per land