Princess Ida; or, Castle Adamant är en komisk operett med musik av Arthur Sullivan och libretto av W. S. Gilbert. Det var parets åttonde samarbete av fjorton. Princess Ida hade premiär på Savoy Theatre den 5 januari 1884 där den spelades 246 gånger. Verket handlar om en prinsessa som grundar ett kvinnouniversitet och lär ut att kvinnorna är överlägsna männen och borde styra i deras ställe. Prinsen, som hon blev bortgift med som nyfödd, smyger in på universitet med två vänner i syfte att hämta sin brud. De klär ut sig till kvinnliga studenter men upptäcks, och snart utbryter ett bokstavligt krig mellan könen.
Operetten är en satir över feminism, kvinnliga lärosäten och darwinistisk evolution, vilka var kontroversiella ämnen i det konservativa och viktorianska England. Princess Ida bygger på en dikt av Lord Tennyson med titeln The Princess (1847), och Gilbert hade skrivit en fars över ämnet 1870. Han använde mycket av dialogen i pjäsen till Princess Ida. Det är den enda operetten av Gilbert och Sullivan som har tre akter och den enda med dialog på blankvers.
Med Savoy opera-standard ansågs inte Princess Ida som en succé, delvis på grund av den osedvanligt heta sommaren i London 1884 och den fick ingen nypremiär i huvudstaden förrän 1919. Trots det uppförs stycket regelbundet idag av både professionella teatersällskap och amatörensembler, om än inte lika ofta som de mer populära Savoyoperetterna.
Bakgrund Ursprung
Gilbert behöll Tennysons blankvers och grundtemat med en hjältinna som leder en flickskola och prinsen som älskar henne. Han och hans två vänner infiltrerar skolan förklädda till kvinnliga studenter.Scott, Patrick. "Tennyson, Interpreter of Mid-Victorian Britain", 1992 exhibit on Tennyson's works, including "The Princess" Gilbert skrev helt ny text till Princess Ida, då texten i hans fars från 1870 var skriven till redan komponerad musik av Offenbach, Rossini och andra.Ainger, p. 219
Tennysons dikt var delvis skriven som ett svar på grundandet av "Queen's College" i London 1847, den första flickskolan för högre undervisning. När Gilbert skrev The Princess 1870 var högre undervisning för kvinnor fortfarande en nyhet, till och med ett radikalt koncept. Girton College, ett av collegen vid University of Cambridge, grundades 1869. Men vid tiden för Gilbert och Sullivans arbete på Princess Ida 1883 var ett kvinnocollege ett mer etablerad koncept. Westfield College, det första college som startades med syfte att undervisa kvinnor, hade grundats i Hampstead 1882."Westfield College Papers", JISC Archives Hub, accessed 15 July 2021 Sålunda var kvinnans högre undervisning stora nyheter i London och Westfield citeras som en modell för Gilberts slott Adamant.Janet Sondheimer (1983). Castle Adamant in Hampstead ; a history of the college.
Sullivan hade alltmer kommit att betrakta sitt samarbete med Gilbert oviktigt, under sin värdighet och upprepande. Han hade tänkt sig att bryta upp från partnerskapet med Gilbert och Richard D'Oyly Carte efter Iolanthe, men efter att nyligen ha förlorat en stor summa pengar på felaktiga investeringar drog han slutsatsen att hans ekonomi krävde av honom att han fortsatte skriva Savoyoperor. Därför, medan Iolanthe ännu spelades för fullt på Savoy Theatre, skrev Gilbert och Sullivan i februari 1883 under ett nytt femårskontrakt som förband dem att skapa nya operetter till Carte inom loppet av sex månader.Baily, s. 251 Han gav också Gilbert klartecken att fortsätta med bearbetningen av The Princess som bas för deras nya operett. Senare samma vår adlades Gilbert av drottning Victoria och utmärkelsen tillkännagavs i maj vid öppnandet av Royal College of Music. Fastän det var operetterna som bidrog till Gilberts berömmelse var det för hans förtjänster inom den seriösa musiken som han adlades.Jacobs, s. 162 Musikvärlden och många kritiker trodde att Sullivans adelskap skulle sätta stopp för hans karriär som kompositör av komiska operetter - att en musikalisk adelsman inte borde sänka sig nedanför gränsen av oratorium eller grand opera.Baily, s. 250 Efter att precis ha skrivit under femårskontraktet kände sig Sullivan plötsligt fångad.Jacobs, s. 188
I slutet av juli 1883 arbetade Gilbert och Sullivan med librettoförslagen till Princess Ida.Stedman, s. 198 Sullivan skrev klart en del av musiken i början av september då han var tvungen att inleda förberedelserna till sina åtaganden som dirigent vid Leeds Festival, som skulle hållas i oktober. Sent i oktober återvände Sullivan till Princess Ida och repetitionerna inleddes i november.Ainger, s. 224 Gilbert var i färd med sin enaktare Comedy and Tragedy och höll ett öga på en nypremiär av sin pjäs Pygmalion and Galatea på Lyceum Theatre.Stedman, s. 199-200 I mitten av december sade Sullivan farväl till sin svägerska Charlotte, änkan efter hans bror Fred, som for till Amerika med sin familj för att aldrig återvända. Sullivans äldsta brorson Herbert stannade kvar hos sin farbror i England och Sullivan kastade sig in i uppgiften att orkestrera musiken till Princess Ida. På samma sätt som han hade gjort med Iolanthe skrev Sullivan ouvertyren själv snarare än att överlåta arbetet till en assistent som hade varit fallet med de tidigare operetterna.Ainger, s. 225
Uppsättning Princess Ida är det enda av Gilberts och Sullivans verk med dialog uteslutande på blankvers och det enda i tre akter (och det längsta dittills). Stycket kräver en större ensemble och soprantitelrollen behöver ha en mer dramatisk röst än i de tidigare verken. Den amerikanska stjärnan Lillian Russell hade engagerats för titelrollen i Princess Ida, men Gilbert ansåg inte att hon var tillräckligt motiverad och när hon uteblev från en repetition blev hon avskedad.Stedman, s. 200-01 D'Oyly Carte Opera Companys sedvanliga primadonna, Leonora Braham, en lätt lyrisk sopran, avancerade då från rollen som Lady Psyche till huvudrollen. Rosina Brandram fick sitt stora genombrott när Alice Barnett blev sjuk och lämnade teatersällskapet en tid. Brandram övertog rollen som Lady Blanche och blev teaterns ledande kontraalt.
Den tidigare Savoyoperan, Iolanthe, lades ner efter 398 föreställningar den 1 januari 1884, samma dag som Sullivan komponerade de sista musiknumren till Princess Ida. Trots ansträngande repetitioner under de följande dagarna dirigerade Sullivan premiären den 5 januari 1884 och kollapsade av utmattning omedelbart efteråt.Ainger, s. 225-26 Recensenten i Sunday Times skrev att musiken i Princess Ida var "det bästa i alla hänseenden som Sir Arthur Sullivan har skapat, bortsett från hans seriösa verk... Humorn är alltid en stark sida hos Sir Arthur... liksom hos hans fyndige medarbetare..."Sunday Times, 6 januari 1884, s.5 Styckets humor framkallade även kommentaren att Gilbert och Sullivans verk "har den stora förmågan att få alla på gott humör."The Times, 7 januari 1884, s. 7 Prisandet av Sullivans ansträngningar var odelade, även om Gilberts bidrag fick en del blandade åsikter.Allen, s. 207-08
Efterdyningar Sullivans nära vän, kompositören Frederic Clay, hade drabbats av en allvarlig stroke i början av december 1883 vilken satte stopp för hans karriär. Detta påverkade Sullivan starkt och med sin egen vacklande hälsa i beaktande och önskan att ägna sin talang åt mer seriös musik informerade han Richard D'Oyly Carte den 29 januari 1884 att han bestämt sig för att "inte skriva fler 'Savoy'-stycken."Ainger, s. 226 Sullivan flydde Londonvintern och begav sig till Monte Carlo för att vila upp sig alltmedan sju turnésällskap (en med en 17-årig Henry Lytton i kören) och en uppsättning i USA av Princess Ida startade.Ainger, s. 229
När Princess Ida började visa tecken på att stagnera skickade Carte den 22 mars 1894 ett telegram till både Gilbert och Sullivan att han enligt det upprättade femårskontraktet hade rätt att kräva en ny operett inom loppet av sex månader.Jacobs, s. 187 Sullivan svarade att "det är omöjligt för mig att åstadkomma ytterligare ett stycke av samma sort som de Gilbert och jag redan har gjort."Crowther, Andrew. "The Carpet Quarrel Explained" , The Gilbert and Sullivan Archive, 28 June 1997 Gilbert överraskades av Sullivans tvekan då han redan hade påbörjat en ny operett som handlade om människor som förälskade sig i varandra mot sina egna viljor efter att ha intagit en magisk pastill - en handling som Sullivan redan hade förkastat. Gilbert skrev till Sullivan och bad honom tänka om, men kompositören svarade den 2 april att han hade "kommit till vägs ände" med operetterna:
"...Jag har konstant tonat ner musiken för att inte en [stavelse] ska gå förlorad... Jag skulle vilja tonsätta en handling med mänskligt innehåll och förhoppningar där de humoristiska orden dyker upp i en humoristisk (inte seriös) situation, och där, om situationen var en öm eller dramatisk sådan, orden skulle vara av likartad karaktär."Ainger, s. 230
Gilbert blev mycket sårad, men Sullivan insisterade på att han inte kunde tonsätta "pastill-handlingen". Förutom dess "osannolikhet" var handlingen alltför lik den i deras operett från 1877, The Sorcerer, och alltför komplicerad. Sullivan återvände till London i april och Gilbert gjorde försök att skriva om handlingen, men han kunde ändå inte tillfredsställa Sullivan. Positionerna var låste och Gilbert skrev: "Så slutar ett sjuårigt musikaliskt och litterärt samarbete - ett samarbete av utomordentligt rykte - ett samarbete oöverträffat i dess ekonomiska framgångar, och fram tills nu ofläckat av ett enda klagomål eller disharmoniskt inslag."Ainger, s. 232 Den 8 maj 1884 skrev Gilbert på nytt: "...har jag förstått det rätt att om jag skriver en ny historia där inga övernaturliga inslag inträffar, så kommer du ta dig an det? ... en förenlig handling fri från anakronismer, skapad i god anda och det bästa jag kan åstadkomma."Ainger, s. 233 Stilleståndet bröts och den 20 maj fick Sullivan Gilberts synopsis till vad som skulle komma att bli handlingen till Mikadon.
En osedvanligt varm sommar i London hjälpte inte till att öka biljettförsäljningen till Princess Ida och Carte tvingades stänga teatern under augustihettan. Stycket fick en relativt kort speltid på 246 föreställningar och för första gången sedan 1877 lades operetten ner innan nästa Savoyopera var klar att sättas upp.Ainger, s. 236 Princess Ida sattes inte upp i London på nytt förrän 1919.Rollins and Witts, s. 136–38 och passim Några av dessa händelser dramatiserades i filmen Topsy-Turvy från 1999.Schickel, Richard. "Cinema: Topsy-Turvy", Time, 27 December 1999
Musik- och textanalys
Operetten Princess Ida driver med feminism, kvinnans utbildning och darwinistisk evolution, alla kontroversiella ämnen i det konservativa och viktorianska England. Mellan de femton år sedan Gilbert skrev The Princess och premiären av Princess Ida hade undervisning av kvinnorna erövrat mark i Storbritannien i och med grundandet av Girton College (1869) och Newnham College (1871) vid University of Cambridge; samt Somerville (1878) och Lady Margaret Hall (1878) vid the University of Oxford. Westfield College, ett kvinnocollege in Hampstead i London öppnades 1882.