höger|miniatyr|Samskaran annaprashana, en rit för barnets första fasta föda Samskara (, saṃskāra) är en samling av övergångsriter inom hinduismen och andra indiska religioner. De betraktas som sakrament och markerar betydelsefulla stadier i en människas liv. I de klassiska hinduiska texterna nämns fyrtio samskaror, men traditionellt lyfts sexton fram som särskilt betydelsefulla och anses vara nödvändiga att uppfylla för att nå moksha. Ritualerna är knutna till olika levnadsstadier från befruktning och födelse till utbildning, äktenskap och döden. Utförandet av samskārorna grundar sig lika mycket på sedvänjor som på de flera texter som beskriver riterna, såsom Gṛhyasutrorna och Puranaskrifterna, med stor variation beroende på region, kast och familj.

Trots att de 16 ritualerna andligt sett anses nödvändiga genomförs de i praktiken endast av en del hinduer. Vanligast är att man utför dem före födseln, kring äktenskapet och de vid döden. De som följer dem är framförallt de konservativa brahmanerna, som traditionellt har framhållit att samskārorna främst gäller de tre högsta samhällsklasserna, det vill säga brahmaner (präster), kshatriyer (adel och krigare), vaishyer (köpmän) men inte shudrer (bönder).

Att utföra övergångsritualer har dels en religiös betydelse, men även en social. Religiöst anses de bidra till andlig rening och förbättrade förutsättningar inför framtida återfödelse till en kast med högre status i kastsystemet, och ytterst till befrielse från samsara (moksha), då pånyttfödelsen slutar. Den sociala betydelsen handlar bland annat om hur man efterhand som livet fortskrider tilldelas nya rättigheter. Att utföra dem innebär ju också att de religiösa och kulturella traditionerna bevaras och förs vidare.

Ritualer Före födseln De ritualer som kopplas till före födseln är garbhadhana, pumsavana och simantonnayana. Garbhadhana är en ritual som syftar till att välsigna och verkställa befruktningen. Pumsavana utförs tidigt under graviditeten. I flera klassiska gṛhyasūtra-texter beskrivs ritualen som ett sätt att främja en fortsatt god utveckling av fostret och att verka för att barnet skulle bli en pojke. I modern hinduisk praktik betonas ofta pumsavana även som en skyddsritual för fostret och modern under graviditeten. Simantonnayana är en ceremoni som ska skydda den gravida kvinnan och barnet samt ge andlig styrka inför förlossningen.

Födelsen Till födelseritualerna kopplas jatakarman med vilken man hoppas att gudarna ser till så att inga komplikationer inträffar under förlossningen. Man föder barn på sjukhus.

Barndomen Till barndomsritualerna kopplas namakarana, niskramana, annaprasana, cudakarana och karnavedha, vilka innefattar viktiga händelser under barnets första levnadsår. Det kallas dop.

Utbildning Till utbildningsritualerna kopplas upanayana, vedarambha, kesanta och samavartana som handlar om utbildning i Veda-texterna, samt den första rakningen. Här inträder man även i det första levnadsstadiet (lärjungestadiet).

Äktenskapet Den viktigaste ritualen är äktenskapsritualen, vivaha. Att den är så viktig beror på att den för en in i det andra levnadsstadiet (familjeförsörjarstadiet), vilket är det stadium då man ska vara så pass produktiv att man kan försörja sig själv och de övriga 3 stadierna (lärjunge-, skogsbo- och asketstadiet).

I livets slutskede Samnyasa är den näst sista ritualen och får stå själv då den inte kan placeras in i någon av kategorierna. Det är här man lämnar sina samhälleliga plikter och går in i det tredje levnadsstadiet (skogsbostadiet) och det fjärde levnadsstadiet (asketstadiet). Här söker man sin egen väg för att uppnå religiös tillfredsställelse.

Döden Till dödsritualerna kopplas antyesti vars uppgift är att se till så att den döda inte smittar de efterlevande eftersom döden i sig anses oren.

Källor Hinduismen: Historia, tradition, mångfald av Knut A Jacobsen (2004), University of Wyoming

Noter

Kategori:Hinduism Kategori:Hinduismens riter