Andrej Platonov (), egentligen Andrej Platonovitj Klimentov (), född 28 augusti 1899Uppdaterat födelsedatum. Det tidigare datumet 1 september 1899 är enligt nyare källor felaktigt. Se Varlamov 2011, sidan 6. och Seifrid 2009, sidan 4. i Voronezj i kejsardömet Ryssland, död 5 januari 1951 i Moskva i Sovjetunionen, var en rysk ingenjör, poet, författare och dramaturg. Han var en av de tidiga sovjetiska författarna, som skrev kritiskt om sovjetsystemet och bannlystes. Han återupptäcktes under perestrojkan på 1980-talet, men först på 2000-talet har de ryska läsarna fått ta del av mer fullständiga och lättillgängliga texter, vilket har lett till nya översättningar och avhandlingar. Platonov väckte stort intresse och fick ett gott mottagande i Sverige när hans böcker började komma ut i Kajsa Öberg Lindstens översättningar. Andrej Platonov ingår numera bland de ryska klassikerna i undervisningen på de flesta svenska universitet.Revolution och existens. Läsningar av Andrej Platonov (2017) s. 8-9)

Biografi

Barndom Andrej Platonovitj Klimentov föddes 28 augusti (16 augusti enligt gamla tideräkningen) 1899 i Voronezj. Fadern, Platon Firsovitj Klimentov (på ryska: Платон Фирсович Климентов) (1870–1952), var son till en grävmaskinist som omkom i en gruvolycka. Platon Klimentov föddes i Zadonsk, där han efter avslutad församlingsskola började arbeta vid 12 års ålder. Han lärde sig många yrken, som målare, lokförare, mekaniker och uppfinnare. Han tilldelades titeln Arbetets hjälte 1920 och 1922, och år 1928 gick han med i kommunistpartiet. Modern, Marija Vasiljevna Lobotjichina (på ryska: Мария Васильевна Лобочихина) (1875–1929) föddes också hon i Zadonsk i en familj som varit livegna till godsägaren Ivan Vasiljevitj Borodin. Hennes far var urmakare och guldsmed. Hon födde åtta barn och Andrej var äldst. Fem av dem uppnådde vuxen ålder: Andrej, Pjotr, Sergej, Semen och Vera. Pjotr Platonovitj Klimentov blev filosofie doktor och en känd hydrolog. Sergej Platonovitj Klimentov valde en militär bana och avancerade till överste. Semen Platonovitj Klimentov blev fartygsmaskinist. Vera Platonovna Klimentova utbildade sig till tandläkare. Föräldrarna ligger begravde på Tjugonovkyrkogården i Voronezj.

1906 började Andrej Platonov i den avgiftsfria kyrkoförsamlingsskolan. Från hösten 1910 till sommaren 1914 studerade han i stadens fyraåriga avgiftsbelagda grundskola till en kostnad av 10 rubel per år. Från hösten 1914 arbetade han med kontorsgöromål på försäkringsbolaget Rossija i två månader och från januari 1915 som kanslist på sydostliga järnvägen, där hans morbror Michail Vailjevitj Lobotjichin var verksam sedan många år. Från juli 1916 började han arbeta som gjutare i en rörfabrik och från 1917 i Voronezjs järnvägsverkstad.

Tjänstgöring i Röda armén. Yrkesarbete. Litterär verksamhet

1918 kom Platonov in på Voronezjs tekniska högskola, men avslutade den först 1921 på grund av militärtjänstgöring. Han tjänstgjorde vid syd-ostliga järnvägens revolutionskommitté, i redaktionen för tidskriften Järnvägen, och han var krigskorrespondent under Ryska inbördeskriget. Från 1919 började han publicera sina litterära verk och medarbetade i några tidningar som poet, publicist och kritiker. Sommaren 1919 var han korrespondent för tidningen Nyheter från Voronezjs befästa försvarsråd i Novochopjorsk. Kort därefter blev han inkallad till Arbetarnas och böndernas röda armé (RKKA) (på ryska: Рабо́че-крестья́нская Кра́сная а́рмия - РККА). Fram till hösten arbetade han som hantlangare åt ångloksförare under militärtransporter. Därefter blev Platonov omplacerad till ett specialskytteförband vid järnvägen. Under 1920-talet bytte Andrej Platonov sitt namn från Andrej Platonovitj Klimentov till Andrej Platonov. Sommaren 1921 gick han ut den ettåriga partiskolan. Samma år utkom hans första publikation - broschyren Elektrifiering och även hans dikter i kollektivdiktsamlingen Dikter. Samma år gifte han sig med Marija Aleksandrovna Kasjintseva (på ryska: Мария Александровна Кашинцева) (1903–1983), men de registrerade äktenskapet officiellt först 1943.

25 september 1922 föddes makarnas son Platon Andrejevitj Platonov. Tidigare samma år utkom Platonovs diktsamling Golubaja glubina (på ryska: Голубая глубина Det ljusblå djupet) i Krasnodar. Detta år utnämndes han även till ordförande för guvernementets hydroteknikkommission. 1923 skrev poeten och litteraturkritikern Valerij Brjusov en positiv recension om Platonovs diktsamling.Petjat i revoljotsija (på ryska: Печать и революция Press och revolution). 1923. № 6. Mellan åren 1923 och 1926 arbetade Platonov som jordförbättringsingenjör och elektrifieringsspecialist inom jordbruket. Han var chef för guvernementets elektrifieringsavdelning och byggde tre kraftverk, varav ett, i byn Rogatjovka, senare brändes ner av kulakerna.

Våren 1924 deltog Platonov i den första allryska hydrologiska kongressen, där olika bevattningsprojekt diskuterades för att skydda skördarna från torka. Samma vår ansökte han igen om medlemskap i Rysslands kommunistiska parti (bolsjevikerna) - RKP(b) (på ryska: Российская коммунистическая партия (большевиков) - РКП(б)), och antogs som kandidat i en particell, men återfick ändå inte medlemskapet.

I juni 1925 träffade Platonov för första gången författaren och futuristen Viktor Sjklovskij, som kom flygande till Voronezj för att propagera för det sovjetiska flygets framgångar under parollen "Vänd ansiktet mot landsbygden".

Från 8 december 1926 till 27 mars 1927 arbetade Platonov i Tambov, där han skrev verk som Epifanskije sjljozy (på ryska: Епифанские шлюзы Slussarna i Jepifan), Efirnyj trakt (på ryska: Эфирный тракт Etervägen), Gorod Gradov (på ryska: Город Градов Staden Gradov).

Under åren 1927 till 1930 skapade Platonov sina mest betydelsefulla verk, kortromanen Grundgropen (på ryska: Котлован Kotlovan) och romanen Tjevengur (på ryska: Чевенгур Tjevengur). De är språkligt och innehållsmässigt banbrytande och skildrar i en fantastisk anda byggandet av det nya kommunistiska samhället, en utopisk socialism. Ingen av dem publicerades under författarens livstid.

Repression 1931 läste Josef Stalin Platonovs novell Vprok (på ryska: Впрок Till framtida nytta) i tidskriften Krasnaja nov (på ryska: Красная новь Röd nyodling) och skrev i marginalen: "En begåvad författare, men en skitstövel". Stalin skickade ett brev till tidskriftens redaktion, där han beskrev novellen som "en av våra fiendeagenters berättelser, skriven med målsättningen att detronisera kolchosrörelsen", och han krävde att författaren och utgivaren skulle straffas.

Först då Ryska proletärförfattarförbundet (RAPP) blev nedsablat för överdrifter och bristande disciplin kunde Platonov andas ut och fick 1934 följa med på en kollektiv författarresa till Centralasien, vilket i sig var ett tecken på förtroende. Från Turkmenistan hade han med sig berättelsen Takyr (på ryska: Такыр), och för den blev han förföljd på nytt: i tidningen Pravda 18 januari 1935 publicerades en förödande artikel, varefter tidskrifterna återigen slutade ta emot hans texter och skickade tillbaka dem de redan hade antagit. Men 1936 publicerades berättelserna Fro (på ryska Фро), Bessmertije (på ryska: Бессмертие Odödlighet), Glinjanyj dom v ujezdnom sadu (på ryska: Глиняный дом в уездном саду Lerhuset i distriktsträdgården), Tretij syn (på ryska: Третий сын Den tredje sonen), Semjon (på ryska: Семён Semjon), 1937 novellen Reka Potudan (på ryska: Река Потудань Floden Potudan).

I maj 1938 arresterades Platonovs 15-årige son och fick återvända från fängelset först hösten 1940 med hjälp av Platonovs vänner och hade då obotlig tuberkulos. Platonov blev smittad av sonen då han vårdade honom och hade tbc resten av sitt liv. Sonen dog 4 januari 1943 och efterlämnade sin hustru Tamara och deras nyfödde son Aleksandr.

11 oktober 1944 föddes Marija och Andrej Platonovs dotter Marija, kallad Masja.

Krigskorrespondent Under andra världskriget tjänstgjorde Andrej Platonov som kapten och arbetade som krigskorrespondent för tidningen Krasnaja Zvezda (ryska: Красная звезда: Röda stjärnan), där hans krigsskildringar publicerades.

Han var vid fronten och deltog i många strider tillsammans med soldaterna i främsta ledet. Stroki, opaljonnyje vojnoj: Vospominanija. Otjerki. Razmysjkenija. Строки, опалённые войной: Воспоминания. Очерки. Размышления Raderna som smiddes av kriget: Memoarer. Essäer. Reflexioner / Avtory-sostavitel B. S. Burkov, V. A. Mjakusjkov. - M.: Politizdat, 1987, Авторы-составители Б. С. Бурков, В. А. Мякушков. — М.: Политиздат, 1987 Författare B. S. Burkov, V. A. Mjakusjkov. - Moskva: Politizdat, 1987.. Trots att han samvetsgrant utförde sitt uppdrag som krigskorrespondent fick han endast en utmärkelse - medaljen "För segern över Tyskland i Stora fosterländska kriget 1941-1945" - till skillnad från många andra krigskorrespondenter som Konstantin Simonov, Michail Sjolochov, Vasilij Grossman med flera.

I februari 1946 blev Andrej Platonov hemförlovad av hälsoskäl.

De sista åren miniatyr|Platonovs familjegrav på den armeniska kyrkogården i Moskva. I slutet av 1946 trycktes Platonovs berättelse Vozvrastjenije (ryska: Возвращение: Återkomsten), för vilken författaren året därpå angreps och anklagades för "skändligt förtal av det sovjetiska folket, av den sovjetiska familjen, och av den segrande krigaren som återvänder hem."

I slutet av 1940-talet, då Platonov var berövad möjligheten att försörja sig som författare, ägnade han sig åt litterära bearbetningar av ryska och basjkiriska sagor, som publicerades i tidskrifter för barn.

Det finns en hypotes att Platonov var Michail Sjolochovs spökskrivare och skrev Oni srazjalis za Rodinu (på ryska: Они сражались за Родину De stred för Fosterlandet) åt honom.Zjuravljov N." Genij v nedrach Rodiny. Neuzjeli i "Oni srazjalis za Rodinu" pisal ne Sjolochov? "Журавлёв Н. Гений в недрах Родины. Неужели и «Они сражались за Родину» писал не Шолохов? Finns det ett geni i landet? Har Sjolochov verkligen även skrivit "De kämpade för Fosterlandet// Novaja Gazeta Новая газета . — 28.03.2005..

Andrej Platonov dog 5 januari 1951 i Moskva av den tuberkulos han ådrog sig då han vårdade sin son. Platonov ligger begravd på den armeniska kyrkogården i Moskva tillsammans med sin hustru, son, dotter och sonson.

Minnesmärken Till minne av Andrej Platonov har astronomen Ljudmila Karatjkina vid Krims astrofysiska observatorium uppkallat asteroid 3620, som upptäcktes 7 september 1981, efter Platonov - 3620 Platonov.

I Voronezj finns mycket som är uppkallat efter Andrej Platonov: en gata ett bibliotek ett gymnasium ett litteraturpris en internationell konstfestival ett tåg ED9T 0015 (på ryska: ЭД9Т 0015) I Voronezjs centrum, på Revolutionsprospektet, framför en av universitetsbyggnaderna, finns en staty av Andrej Platonov med ett citat ur hans berättelse Zjena masjinista (på ryska: Жена машиниста Lokförarens hustru): "Bez menja narod nepolnyj" (på ryska: Без меня народ неполный Utan mig är folket ofullständigt). En permanent utställning över Andrej Platonovs liv och verk öppnades 15 december 2011 i Voronezjs litteraturmuseum, uppkallat efter Ivan Nikitin.

Författarskap

Litterär stil och teman Andrej Platonovs komplexa världsåskådning är en kombination av kommunism, kristendom och existentialism, och kan inte definieras entydigt.