Proportionalitetsprincipen är inom juridik en rättsprincip som säger att åtgärder inte ska gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till motstående intressen.Regeringsrättens (numera Högsta förvaltningsdomstolen) dom av den 16 juni 1999, RÅ 1999 ref. 76 ("Barsebäcksmålet"); särskilt avsnitt 5.5 i domskälen. Se även Högsta domstolens dom av den 8 oktober 2018, NJA 2018 s. 573 ("Parkfastigheten"); särskilt punkterna 20-25 i domskälen. Enligt denna princip vägs olika intressen mot varandra, till exempel samhällets krav på säkerhet mot individens rätt till personlig integritet.
Proportionalitetsprincipen är en rättssäkerhetsprincip som innebär att det ska råda balans mellan mål och medel.
Sverige I Sverige har proportionalitetsprincipen länge betraktats som en grundläggande rättsprincip och har därför först i och med förvaltningslagen (Sverige) (2017:900) blivit kodifierad, 5 §. När Sverige gick med i Europeiska unionen 1995 började Fördraget om Europeiska unionen (FEU) gälla även i Sverige. Där ställs krav på att proportionalitetsprincipen ska tillämpas när medlemsstaterna tillämpar EU-lagstiftning.Artikel 5 punkt 4 Med anledning av detta började också Högsta förvaltningsdomstolen tillämpa proportionalitetsprincipen som rättsprincip. För att förtydliga att proportionalitetsprincipen ska gälla vid all offentlig förvaltning i Sverige valde regeringen att införa principen i den nya förvaltningslag som infördes 2017.
I rättspraxis uppkommer principen som regel i förhållanden mellan individen och det offentliga. Innehållsmässigt är det vedertaget i svensk rätt att proportionalitetsprincipen inbegriper tre beståndsdelar.
Åndamålsenlighet: Är det aktuella ingreppet ägnat att tillgodose det avsedda ändamålet?Denna princip benämns ibland lämplighetsprincipen eller kravet på rationalitet. Kravet kan även anses innefatta ett krav på lämplighet (lämplighetsprincipen) och ett krav på att det intresse som inskränker en individs rättighet(er) i någon bemärkelse är legitimt (legitimitsprincipen). Nödvändighet: Är ingreppet nödvändigt för att uppnå det avsedda ändamålet eller finns det mindre långtgående alternativ? Proportionalitet i strikt mening: Står den fördel som det allmänna vinner genom ingreppet i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde?
Eftersom alla förvaltningsmyndigheter ska tillämpa proportionalitetsprincipen ex officio, dvs. utan att någon part i ett ärende uttryckligen åberopar principen, gäller den i all myndighetsutövning mot enskilda. Det är således naturligt att det kan röra sig om väldigt skilda sakområden, såsom kärnkraftverk, gränsen mellan olaglig barnpornografi och tillåten konst, eller möjlighet till parkering av fordon. De exempel som bör uppmärksammas är därför de som ger principiell vägledning i vad principen innebär och hur den bör tillämpas. Några exempel av grundläggande principiell betydelse för proportionalitetsprincipens framväxt i svensk rätt är följande, i kronologisk ordning:
Regeringsrättens (numera Högsta förvaltningsdomstolen) dom av den 16 juni 1999, RÅ 1999 ref. 76 ("Barsebäcksmålet") Högsta domstolens dom av den 15 juni 2012, NJA 2012 s. 400 ("Mangamålet") Högsta domstolens dom av den 8 oktober 2018, NJA 2018 s. 753 ("Parkfastigheten")
Europeiska unionen
I Europeisk unionsrätt gäller proportionalitetsprincipen, precis som i Sverige, som grundläggande rättsprincip. I bl.a. artikel 5.4 FEU heter det:
"Enligt proportionalitetsprincipen ska unionens åtgärder till innehåll och form inte gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördragen."
Inom folkrätten Inom folkrätten hänvisas ibland till proportionalitetsprincipen som i detta sammanhang betyder att risken för civilbefolkning ska vägas mot nyttan av ett angrepp på ett militärt mål. Övervägandet kan leda till att angriparen väljer en annan stridsmetod eller avstår från anfall.
Se även Distinktionsprincipen Principen om tilldelade befogenheter Subsidiaritetsprincipen
Referenser
Litteratur
Kategori:Internationell rätt Kategori:Juridiska termer Kategori:Offentlig rätt Kategori:Rättsprinciper