miniatyr|stående=2.25|Tidig reklam som visar scenen i 'the Drawing Room'. Utopia, Limited; or, The Flowers of Progress är en savoy opera med musik av Arthur Sullivan och libretto av W.S. Gilbert. Det var det näst sista av sammanlagt fjorton samarbeten mellan Gilbert och Sullivan och verket hade premiär den 7 oktober 1893 och spelades 245 gånger. Den uppnådde dock inte samma framgång som merparten av deras tidigare verk.
Gilberts libretto driver med bolagsformen Limited Liability Company och då särskilt idén att ett ägarna till ett konkursföretag inte hade någon skyldighet att betala sina kreditorerna några pengar. Den gör också narr av Joint Stock Company Act (lagen som tillät bildandet av aktiebolag utan inblandning från parlamentet) med laglig, kommersiell handel. Dessutom är operetten en satir över det Brittiska imperiets sena 1800-tal och flera av nationens vördade institutioner. Genom att håna ett "barbariskt" lands adoption av ett "avancerat" lands kulturella värden blinkar verket mot kulturimperialismen. Librettot kritiserades för att vara för långt och svamligt av några kritiker och flera bihandlingar från akt I följs aldrig upp.
Utopia framförs mycket mera sällan än de flesta andra av Gilberts och Sullivans operetter. Den kan vara kostsam att sätta upp, kräver stor ensemble och två uppsättningar kostymer ("inföding" och "vardagsrum") till de flesta skådespelare. Handlingens tema och karaktärer, inklusive de specifika regeringsämbetena, är okända för dagens publik, även om dess teman med bolagisering av statliga institutioner och skandaler inom den engelska kungafamiljen förblir relevant. Bernard Shaw skrev i sin recension av verket i oktober 1893: "Jag njöt mer av musiken till Utopia än någon tidigare Savoy opera."Shaw, s. 975–80
Bakgrund Under arbetet med Gilbert och Sullivans tidigare operett The Gondoliers 1890 blev Gilbert inblandad i en rättslig process med deras producent Richard D'Oyly Carte angående kostnaden för en ny matta till Savoy Theatre – och, mer troligt, för räkenskapsutgifterna under deras långa partnerskap. Sullivan stod vid Cartes sida och samarbetet upphörde. Gilbert svor att aldrig mer skriva för Savoy och efter att The Gondoliers lades ner 1891 drog han tillbaka uppföranderättigheterna till sina texter.Shepherd, Marc. "Introduction: Historical Context", The Grand Duke, p. vii, New York: Oakapple Press, 2009. Linked at "The Grand Duke", The Gilbert and Sullivan Archive.Både Gilbert och Sullivan hade svurit i var sitt affidavit, som senare visade sig vara falska. I slutet av 1890 erkände Gilbert sitt misstag. Sullivan däremot vägrade erkänna sitt misstag först i oktober 1891. Ainger, s. 307–28 Det var först i oktober 1891, efter samtal med deras förläggare Tom Chappell, som Gilbert och Sullivan återförenades.Ainger, s. 328 De var nu redo att planera sitt nästa samarbete med operetten Utopia, Limited.Ainger, s. 331–36 Rättstvisten hade emellertid gjort både Gilbert och Sullivan en aning bittra och deras två sista verk tillsammans förmörkades av en mindre kollegial stämning än vad som hade varit fallet i deras tidigare samarbeten.
Verkets upprinnelse miniatyr|vänster|230px|Tidningen Entr'acte uttrycker sin glädje över att Gilbert och Sullivan är återförenade. I november 1892, efter långvariga och känsliga diskussioner angående de ekonomiska arrangemangen för nästa operett, lyckades Gilbert, Sullivan och Carte nå en uppgörelse och satte igång med den nya operetten.Ainger, s. 337 Den 27 januari 1893 läste Gilbert upp handlingen i stora drag för Sullivan och i juli var han färdig med hela librettot.Ainger, s. 338 och 342 Hela sommaren och hösten 1893 led Gilbert av gikt och var tvungen att övervara repetitionerna i rullstol. Gilbert och Sullivan var oense om många saker, däribland rollfiguren Lady Sophy, och Sullivan tyckte att några av Gilberts texter var svåra att tonsätta.Ainger, s. 346 Deras brist på sammanhållning under skrivandet och reptitionerna av Utopia stod i bjärt kontrast till var Sullivan brukade kalla "enskap" om deras tidigare samarbeten alltsedan Trial by Jury 1875.Ainger, s. 346–47 Sullivan fullbordade tonsättningen av Gilberts första akt inom en månad och mottog särskilda lyckönskningar från sin kollega för finalen, vilken Gilbert ansåg vara det bästa som Sullivan hade komponerat.Jacobs, s. 349 Till Utopia engagerad upphovsmännen Hawes Craven att designa dekoren, vilken kom att bli mycket prisad. Craven var designern till Henry Irvings spektakulära Shakespeareuppsättningar på Lyceum Theatre.Walbrook, H. M. "Utopia, Limited" , Gilbert & Sullivan Opera; A History and a Comment, Chapter 15, London: F. V. White & Co. Ltd., 1922 Percy Anderson designade kostymerna.Rollins and Witts, Appendix, p. VIII Dekoren, rekvisitan och kostymerna uppgick till den oerhörda summan av £7,200.
År 1893, samma år som Utopia, Limited sattes upp, bevistade prinsessan Kaiulani av kungariket Hawaii en privatskola i England. Hon var det stora samtalsämnet inom societeten och mycken spekulation uppstod vilket inflytande den engelska "civilisationen" skulle ha på prinsessan och eventuellt på hennes hemland. Två decennier tidigare (1870) hade Anna Leonowens skrivit om sina sex år som guvernant åt barnen till kungen av Siam (Thailand) i boken The English Governess at the Siamese Court.Leonowens, Anna. The English Governess at the Siamese Court De två kvinnorna och deras historier lär ha inspirerat till karaktärerna Prinsessan Zara och Lady Sophy. En annan impuls för Gilbert var hans förakt för Englands "Limited Liability Act of 1862", som han redan hade börjat utforska i den tidigare operetten The Gondoliers."Utopia, Limited". Off-Monroe Players, 9 February 2010Benford, s. 181
Genom användningen av en fantasiplats hade Gilbert möjligheten att leverera skarp satir mot det brittiska imperiet, jingoismen, monarkin, partipolitik och andra institutioner vilket skulle kunna ha trampat några av dessa på tårna om operetten hade utspelats i England.Hicks, William L. "Social Discourse in the Savoy Theatre's Productions of The Nautch Girl (1891) and Utopia Limited (1893): Exoticism and Victorian Self-Reflection", University of North Texas, August 2003Cellier and Bridgeman, s. 312–13 I verket återvänder Gilbert till idén med en anti anti-Utopi, som han på flera sätt hade utforskat i sina tidigare enaktare Happy Arcadia, Our Island Home, Topsyturveydom och i några av sina andra tidiga verk, såsom The Happy Land. Den tidigare Gilbert och Sullivan-operetten, The Gondoliers, handlar också om ett fiktivt kungarike där hovetiketten skilde sig avsevärt från de i England. I Utopia går den fredliga lilla ön från ett verkligt paradis till en plats av kaos genom införandet av "engelska" influenser, och räddas slutligen av en engelsk politiker. Gilberts biografiskrivare Jane Stedman kallar detta för en "Gilbertsk invasionshandling".Stedman (s. 95): I "en Gilbertisk invasionshanding" ändrar främlingar på det givna samhället, som då Thespians tar över Olympus i Thespis. Liksom i The Wicked World, Broken Hearts, Princess Ida och andra av Gilberts verk inför män elementet av dödlig kärlek i en tidigare nöjd kvinnovärld. Se Introduction to Broken Hearts i The Gilbert and Sullivan Archive
miniatyr|200px|right|Mr. Goldbury: "Some seven men form an association". Operettens satiriska behandling av Limited Liability Company och skandaler inom monarkin hade effekt 1893 och har så än idag.Bradley, s. 972 Därutöver hånar verket "praktiskt taget allt engelskt - engelsk klädstil, engelska konversation, engelsk företagsreklam, det engelska partisystemet, det engelska krigsdepartementet, stadsfullmäktige och den engelska regeringen." Förutom den satiriska sidan ägnar sig Gilbert åt andra nöjen. Han var uppdaterad på den tekniska fronten (till exempel när han i H.M.S. Pinafore nämner telefonen) och refererar till George Eastmans nya produkt Kodak med sloganen "You Press the Button, We Do the Rest". Gilbert kastar också några giftpilar mot Lord Chamberlains ämbete, något han älskade att göra. Court of St. James's blandas hånfullt samman med St James's Hall och dess minstrel shower.Cellier och Bridgeman, s. 326–30 Sullivan stämmer in i parodin och understryker det hånfulla prisandet av allt engelskt med ett repetativt motiv genom hela verket byggt på melodin till "Rule, Britannia!".Bamberger, David. "Sullivan: The Musical Wit – The Sequel", The Palace Peeper, vol. 74, no. 1, p. 4, September 2009, The Gilbert and Sullivan Society of New York
Mottagande och efterdyningar Publiken på Savoy gladdes åt att se Gilbert och Sullivan återförenade, och premiären blev lyckad. Sullivan skrev i sin dagbok: "Klev upp på dirigentpulten prick 8.15. Min ovation varade 65 sekunder! Stycket gick underbart bra - inte ett enda misstag, och efteråt fick G. och jag en dubbelinropning."Citerad i Jacobs, s. 349–50 Kritikerna hade delade meningar om styckets förtjänster. Tidskriften Punch, vanligtvis fientligt inställd till Gilbert, kommenterade: "'Limited' (Begränsad) är den, i mer än en betydelse."Punch, 28 oktober 1893, s. 204 Som motvikt skrev The Standard: "Mr. Gilbert och Sir Arthur Sullivan befinner sig här på hemmaplan... Fyndigheten, humorn och textens satir har inte överträffats i någon av författarens tidigare operetter, kompositörens fascinerande ådra av melodiskt flöde är lika friskt som någonsin, och orkestreringen är full av karaktäristiskt roliga inslag. En mer komplett succé har inte uppnåtts tidigare inom komis opera, inte ens på Savoy."The Standard, 9 oktober 1893, s. 3 The Pall Mall Gazette hyllade också Sullivans bidrag, men nedvärderade Gilberts i avseendet att musiken "saknar motstycke i serien av Sullivans och Gilberts verk", men att texten "inte bara ingav en känsla av billighet utan även av trötthet på gränsen till utmattning."The Pall Mall Gazette, 9 oktober 1893, s. 3 Tidningen The Era kommenterade att Gilberts "slagfärdighet var lika sprudlande och hans satir lika bitsk som någonsin" och ansåg att sammanträdesscenen var "hysteriskt rolig".The Era, 14 oktober 1893, s. 11 The Observer bedömde att Gilbert inte hade tappat några av sina förtjänster och att "slagfärdigheten dominerade" och "är lika spontan som alltid: inte påtvingad eller vulgär, och hans rim är alltid felfria.""Music – Savoy Theatre", The Observer, 8 oktober 1893, s. 6
Några kritiker såg det som en svaghet att verket innehöll referenser till tidigare Gilbert och Sullivan-operetter, till exempel återanvändandet av karaktären Kapten Corcoran och samtal mellan Kung Paramount och Mikadon av Japan. The Pall Mall Gazette observerade: "Det är alltid melankoliskt när en författare drivs till att imitera sig själv. Utopia (limited) är en glädjelös travesti på det som hans namn vanligtvis förknippas med... Mr Gilbert har misslyckats med att få det gamla te sig nytt". The Musical Times rapporterade om teaterpublikens glädje över att kamraterna hade återförenats, men tillade
The Daily News och The Globe noterade båda att akt I var längre än någon tidigare Savoyopera och var i behov av trimning.Allen, s. 378 The Manchester Guardian prisade verket, men kommenterade att det fanns "mycket (ibland för mycket) Gilbertska dialoger"."'Utopia (Limited)' – The New Gilbert and Sullivan Opera at the Savoy Theatre", The Manchester Guardian, 9 oktober 1893, s. 4 Gilberts och Sullivans val av nedkortningar är suspekta. Sopranoarian "Youth is a boon avowed" fick några av de mest fördelaktiga recensionerna från pressen men ströks efter premiären. The Globe kallade den "ett av Sir Arthur Sullivans bästa arbeten".Allen, s. 379 Strykningarna lämnade dessutom vissa bihandlingar från akt I olösta. Till exempel vägrade Sullivan att tonsätta en av Gilberts scener för Nancy McIntosh, vilket lämnade bihandlingen om Scaphio–Phantis–Zara hängande i luften.Wolfson, s. 32 och 195–201Bradley, s. 1062 I sina memoarer skrev Rutland Barrington att den "andra akten... inte var lika rolig som den brukade vara" i Gilberts och Sullivans operetter.Allen, s. 382