Kujataa är ett subarktiskt jordbruksområde i södra Grönland som utsågs till världsarv av Unesco år 2017. Det sträcker sig från Kap Farvel i söder till ön Nunarsuit 250 kilometer norrut och är Grönlands andra världsarv efter Ilulissatfjorden.
Världsarvet, med det fullständiga namnet Kujataa Greenland: Norse and Inuit Farming at the Edge of the Ice Cap består av fem delområden som är representativa för den tusenåriga jordbrukstraditionen i södra Grönland: Qassiarsuk med Erik Rödes Brattahlíð vid Skovfjorden Igaliku med biskopssätet Gardar och Grönlands första moderna inuitjordbruk Sissarluttoq med rester av en stor norsk gård med 40 byggnader Tasikuluulik (Vatnahverfi) med Grönlands längsta grusväg mellan flera inuitägda fårgårdar Qaqortukulooq med kyrkoruinen och bosättningarna vid Hvalsey
Bakgrund Odlingen i de subarktiska områdena på Grönland kan delas upp i två tidsperioder, den historiska och den moderna.
När nordmännen kom till Grönland på anlade de jordbruk inne i de djupa fjordarna längs kusten. De stannade kvar i landet tills klimatet blev för kallt för odlingarna nära 500 år senare. Omkring 1200 e.Kr. kom inuiterna till Grönland där de bland annat mötte nordmännen och på 1700-talet även dansk-norska kolonisatörer. Nybyggarna byggde stenhus och höll nötkreatur och får.
År 1915 anlades den första avelsstationen i Qaqortoq, där unga grönländare utbildades i fåravel och nio år senare grundades den första fårgården i Qassiarsuk. Försöket slog väl ut och idag bor omkring 150 personer i området.
Källor
Kategori:Världsarv inskrivna 2017 Kategori:Världsarv på Grönland Kategori:Kujalleq