Nabateiska alfabetet, eller nabateisk skrift, är en höger-till-vänster-skriven abjad med 22 konsonanttecken. Skriften utvecklades ur den arameiska skriften och användes i det nabateiska riket från 100-talet f.Kr. till 300-talet e.Kr. Den betraktas vanligen som en föregångare till det arabiska alfabetet.
Den äldsta kända nabateiska inskriften har daterats till omkring 170 f.Kr. och påträffades i Haluza i Negevöknen. Inskrifter med skriften har hittats över ett stort område som omfattar dagens Jordanien, södra Syrien, Negev, östra Egypten och Sinaihalvön, nordvästra delen av Arabiska halvön samt platser kring Egeiska havet och i södra Italien. Viktiga fyndplatser är bland andra Petra, Hegra (Mada'in Salih) och Avdat. Tusentals nabateiska klotterinskrifter har påträffats i Jordanien, Syrien, Egypten och på Arabiska halvön, medan ett mindre antal är känt från Negev.
Skriftens utveckling Den nabateiska skriften förekom både som en monumental skrift i offentliga, religiösa och sepulkrala inskrifter och som en kursiv skrift i juridiska, diplomatiska och kommersiella dokument. Under den äldsta fasen, från slutet av 100-talet till början av 000-talet f.Kr., var bokstäverna relativt breda och ligaturerna få. Under den klassiska perioden, från 000-talet f.Kr. till 000-talet e.Kr., blev tecknen mer utdragna samtidigt som bruket av ligaturer ökade.
Jämfört med flera andra skrifter av arameiskt ursprung fick de nabateiska tecknen fler rundningar, öglor och utsmyckningar. Ett antal ligaturer utvecklades, men deras användning var oregelbunden och någon enhetlig sammanbindning av tecknen uppstod inte.
Inskrifterna saknar vanligen mellanrum mellan orden, även om moderna utgivare normalt sätter ut mellanrum vid återgivning av texterna. Skriften hade också särskilda siffertecken. Tal byggdes upp genom kombinationer av tecken med värdena 1, 2, 3, 4, 5, 10, 20 och 100.
Tecken Den nabateiska skriften har 22 grundläggande konsonanttecken. Nio konsonanter har dessutom särskilda slutformer. Skriften och dess siffertecken ingår i Unicode-området U+10880–U+108AF.
Tecken Det nabateiska alfabetet omfattar 22 konsonanttecken. Nio av dem har särskilda slutformer, men användningen av dessa var inte helt förutsägbar. Tabellen följer den traditionella semitiska bokstavsordningen. Den arabiska kolumnen visar motsvarande bokstav eller bokstäver i det alfabet som senare utvecklades ur den nabateiska skriften. I kolumnen för nabateiska anges eventuell slutform efter normalformen.
+ Nabateiska alfabetets tecken och motsvarigheter Namn Arameiska Nabateiska Arabiska Hebreiska Feniciska ʾĀlep 𐡀 𐢁 𐢀 ا א 𐤀 Bēt 𐡁 𐢃 𐢂 ب ב 𐤁 Gīml 𐡂 𐢄 ج ג 𐤂 Dālet 𐡃 𐢅 د، ذ ד 𐤃 He 𐡄 𐢇 𐢆 ه ה 𐤄 Wāw 𐡅 𐢈 و ו 𐤅 Zayin 𐡆 𐢉 ز ז 𐤆 Ḥēt 𐡇 𐢊 ح، خ ח 𐤇 Ṭēt 𐡈 𐢋 ط، ظ ט 𐤈 Yod 𐡉 𐢍 𐢌 ي י 𐤉 Kāp 𐡊 𐢏 𐢎 ك כ 𐤊 Lāmed 𐡋 𐢑 𐢐 ل ל 𐤋 Mēm 𐡌 𐢓 𐢒 م מ 𐤌 Nūn 𐡍 𐢕 𐢔 ن נ 𐤍 Śāmek 𐡎 𐢖 س ס 𐤎 ʿAyin 𐡏 𐢗 ع، غ ע 𐤏 Pē 𐡐 𐢘 ف פ 𐤐 Ṣādē 𐡑 𐢙 ص، ض צ 𐤑 Qōp 𐡒 𐢚 ق ק 𐤒 Rēs, Reš 𐡓 𐢛 ر ר 𐤓 Šīn 𐡔 𐢝 𐢜 ش ש 𐤔 Tāw 𐡕 𐢞 ت، ث ת 𐤕
De arabiska bokstäverna med diakritiska punkter utvecklades senare genom att äldre teckenformer som hade sammanfallit till utseendet skildes åt. Därför motsvaras vissa nabateiska tecken av två bokstäver i det arabiska alfabetet.
Källor
Kategori:Abjader Kategori:Nabataea