För damfotbollslaget, se FC Barcelona Femení. För basketklubben, se FC Barcelona Bàsquet. För handbollsklubben, se FC Barcelona (handboll).
Futbol Club Barcelona (FCB) (katalanskt uttal: , spanska: ), i folkmun Barça (katalanska: , spanska: ), är en idrottsklubb baserad i Barcelona i Katalonien (Spanien). Den grundades 1899 som en fotbollsklubb under namnet Foot-ball Club Barcelona"1899 -1909. Foundation and Survival". 25 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine. fcbarcelona.com. Läst 24 februari 2013. , men har sedermera kommit att utvidgas med flera olika idrottssektioner.
FC Barcelona omfattar drygt 2 500 aktiva, främst inom lagidrotter men även inom friidrott och konståkning. Klubbens idrottare har fram till och med Peking 2008 medverkat i olympiska sommarspelen vid 178 tillfällen, av vilka 50 resulterat i medalj – nästan samtliga i lagsporter."ESPORTISTES DEL FC BARCELONA ALS JOCS OLÍMPICS" ('Idrottare från FC Barcelona som medverkat vid olympiska spelen'). fcbarcelona.cat. Läst 19 juli 2015.
Som idrottsklubb har FC Barcelona vunnit över 400 officiella titlar, varav omkring ett hundratal internationella. Den spanska nationella ligan har klubbens herrlag vunnit 161 gånger fram till och med våren 2022 , fördelat på 10 olika sporter: fotboll 26 gånger, basket 19, handboll 29, utomhushandboll 5, rullskridskohockey 32, ishockey 7, baseboll 4, rugby 2, futsal 6, samt friidrott för lag 15 gånger utomhus samt 19 gånger inomhus. Klubben har även vunnit den nationella cupen vid 157 tillfällen fördelat på 11 olika sporter. Klubbens damsektioner har fram till och med 2022 vunnit 9 ligatitlar och 17 cuptitlar i fotboll, basket och friidrott.
Fotbollssektionen i FC Barcelona har nått stora internationella framgångar och har sedan starten 1955 som enda lag i Europa medverkat i samtliga årgångar av europeisk cupfotboll.
Historia Följande avsnitt återspeglar enbart fotbollshistorik.
Begynnelsen (1899–1919) thumb|Velodromen i Bonanova (idag en stadsdel i Barcelona) var FC Barcelonas första hemmaplan, som klubben dock bara hyrde. thumb|FC Barcelona, mästarlaget 1910 i det som så småningom skulle få namnet Copa del Rey – Spanska cupen. I oktober 1899 startades …idrottsföreningen FC Català på initiativ av Jaume Vila i Capdevila, som ville främja idrottande i Barcelona. En av de första att anmäla intresse för idrottsföreningen var schweizaren Hans Gamper. FC Català hade dock startats med avsikten att främja katalansk idrott och var öppen endast för katalaner, varför Hans förvägrades inträde i föreningen. I brist på alternativ valde han då att annonsera efter intresserade för att bilda ett nytt fotbollslag.Los Deportes 16 augusti 1903 sid 518 Annonsen sattes in den 22 oktober 1899, samma dag som FC Català höll sin första träning.la Vanguardia 24 oktober 1899 En månad senare, den 29 november, grundade Hans tillsammans med 12 andra den nya klubben Foot-Ball Club Barcelona.La Vanguardia 2 december 1899 Strax därefter blev även FC Català en officiell idrottsföreningLa Vanguardia 20 december 1899 , och de båda föreningarna skulle under det följande åren komma att bli mycket bittra rivaler både på och utanför planen.Los Deportes 18 februari 1900 sid 107 CIHEFE Orígenes, nacimiento y consolidación del FC Barcelona (1875-1903)
I november 1900 grundades det katalanska fotbollsförbundet, som därefter organiserade den första turneringen i vad som senare skulle komma att bli det katalanska mästerskapet. FC Barcelona fick en sportslig framgång och lockade tusentals åskådare per match de första åren, men eftersom klubben saknade egen hemmaplan och tvingades flytta runt i staden sjönk dels publikintresset, och 1904–1908 sjönk medlemsantalet från 250 till 38 personer varefter FC Barcelona var nära konkurs.
På en föreningsstämma i december 1908 tog klubbens grundare Hans Gamper tillfälligt över rollen som klubbpresident. Efter att ha samlat ihop en större summa pengar köpte Hans Gamper mark till en ny fotbollsplan, för att klubben skulle få en permanent hemvist. En läktare i två etage med plats för 1 500 sittande åskådare byggdes, och det hela fick det något anonyma namnet Camp del carrer Indústria ('Planen vid Industrigatan'). I den lokala pressen döptes den nya hemmaplanen dock till l'Escopidora ("Spottkoppen"). I egenskap av katalanska mästare bjöds FC Barcelona in att delta i en ny turnering kallad Challenge International du Sud de la France 1910.Challenge International du Sud de la France Turneringen, där mästarklubbar från de olika regionala ligorna i södra Frankrike, Katalonien och Baskien deltog, organiserades av det franska fotbollsförbundet. Finalen spelades i Sète mellan FC Barcelona och Real Sociedad och vanns av katalanerna, något som gav klubben stort medialt utrymme i både i spanska och franska medier. En månad senare vann FC Barcelona det spanska mästerskapet i fotboll för första gången, och hyllades efteråt av storpublik i Barcelona.
I februari 1912 debuterade Paulino Alcántara som skulle komma att bli klubbens främste målskytt under hela 1900-talet med sina 369 mål. Paulino Alcántara kom även att bli den förste spelaren i klubben med stjärnstatus. Det mediala intresset kring honom genererade allt större publik och ganska snart skulle hemmaplanen – "Spottkoppen" – visa sig vara för liten, och boende runt omkring planen började ta betalt för att låta dem som inte lyckats få tag i biljetter se matcherna från deras balkonger. Culers (även Culés, 'arslen'), blev synonymt med besökarna på FC Barcelona matcher, efter att tidiga åskådare runt den delvis läktarlösa planen fått sitta på toppen av en mur som vätte ut mot omgivande gator. Klubben genomgick en turbulent tid med flera klubbordföranden, innan Hans Gamper återvände på posten 1917. Under hans ledning organiserades klubben mer professionellt; en tränare anställdes på heltid och klubben började att rekryterade spelare från andra klubbar (däribland Josep Samitier och Ricardo Zamora; som kompensation för att skriva på för klubben gavs de båda varsin kostym och en självlysande klocka). Flera unga spelare värvades in i vad som skulle komma att bli ryggraden i 1920-talets mest dominanta lag i Spanien. Med nästan 3 000 medlemmar i slutet av 1910-talet började FC Barcelona att positionera sig som stadens stora lag.
Resten av seklet (1920–1999) Under 1920-talet dominerade FC Barcelona katalansk fotboll, och vann det katalanska mästerskapet samtliga årgångar med undantag för 1923 och 1929. Samtidigt vann klubben Copa del Rey (som fram till 1928 hade status som spanskt mästerskap) vid fem tillfällen, och utvecklade en mycket stark rivalitet till stadens numera andra stora klubblag – Espanyol, som Ricardo Zamora övergick till 1922 för 25 000 pesetas (då en storsumma) och blev Spaniens högst betalda spelare med en månadslön på 5 000 pesetas.
I juni 1921 organiserades en vänskapsmatch mellan FC Barcelona och Sparta Prag som sågs av 32 000 personer, och publiksuccén fick klubbens styrande att intensifiera planerna på en ny stadion. I december 1921 beslutade klubbledningen att mark skulle köpas in, och 2 månader senare började bygget av den nya stadion Les Corts med plats för 30 000 åskådare vilken invigdes i maj 1922. Till följd av lagets framgångar och publiktrycket byggdes Les Corts 1926 ut till 45 000 åskådare, och under resten av 1920-talet spelade laget ofta inför utsålda läktare.
Den första riktiga storhetstiden inleddes i mitten av 1940-talet och varade fram till början av 1960-talet. Klubben vann ligan sju gånger perioden 1945-1960, Spanska cupen fem gånger under 1950-talet, Copa Latina (föregångare till Mästarcupen/Uefa Champions League) och Mässcupen (föregångare till Uefacupen) 1958. Den stora stjärnan i laget under 1950-talet var den ungerskfödde Ladislao Kubala, som anses ha varit klubbens bäste spelare genom tiderna. Bland andra storspelare återfanns Kubalas landsmän Sándor Kocsis och Zoltán Czibor samt brasilianaren Evaristo. Under 1950-talets andra hälft kom dominansen att övergå till Real Madrid, som vann Mästarcupen fem år i rad (1956–1960). Våren 1961 spelade Barcelona sin första final i Mästarcupen, men förlorade med 3–2 mot portugisiska SL Benfica. Efter detta följde en flera decennier lång vandring i Real Madrids skugga med endast två ligatitlar åren 1961–1990.
Under 1970-talet var nederländaren Johann Cruyff en stjärnspelare i FC Barcelona, 1974 vann Barcelona ligan efter att ha besegrat Real Madrid med 5-0 i Madrid. 1979, 1982 och 1989 vann klubben Cupvinnarcupen. 1982 hade klubben betalat 50 miljoner kronor för Diego Maradona. Maradona var dock ofta skadad, och 1984 såldes han till italienska Napoli för en ny rekordsumma – 65 miljoner kronor. 1986 nådde Barcelona för andra gången finalen i Mästarcupen som spelades i Sevilla men förlorade då efter straffsparksläggning mot rumänska Steaua Bukarest. I semifinalen mötte klubben IFK Göteborg som hade skrällt med 3–0 på sin hemmaplan, men Barça vann returen med samma siffror och gick till slut vidare efter straffsparksläggning.
I mitten av 1980-talet var Barcelona åter en storklubb jämförbar med storhetstiden på 1940- och 1950-talen, som förfogade över hemmaarenan Camp Nou (byggd 1957) och värvade några av de största namnen som fanns, men klubben hade ändå under 25 års tid sällan nått ligatiteln. 1988 återvände Johann Cruyff till FC Barcelona som tränare, och experter anser att detta var startskottet till alla framgångar klubben haft sedan dess. Redan som spelare för klubben hade Cruyff varit genuint irriterad över vad han såg som en kraftigt eftersatt ungdomsverksamhet, vilket låg bakom grundandet av Barcelonas "ungdomsakademi" La Masia 1978 och även klubbens sedan dess frekvent använda signum av "totalfotboll".http://msn.foxsports.com/foxsoccer/championsleague/story/ucl-final-barcelona-history-johan-cruyff-rinus-michels-dutch-oranje-052511
Nästa riktiga storhetstid kom i början av 1990-talet med vunna spanska ligatitlar 1991–1994 och för första gången Mästarcupen/UEFA Champions League 1992. I december 1992 spelade man även finaI i Toyota Cup (Europa mot Sydamerika) där det dock blev förlust (1-2) mot brasilianska São Paulo FC trots att bulgaren Stoitjkov hade givit Blaugrana ledningen tidigt i finalen. Säsongen 1993/1994 nådde Barcelona för fjärde gången finalen i Champions League / Europacupen men förlorade då klart mot Capellos AC Milan i Aten med slutresultatet 0-4. I detta dominerande lag – som under 1990-talets första hälft kallades dream-team – fanns spelare som Josep Guardiola (senare själv tränare för Barcelona), Ronald Koeman, Hristo Stoitjkov, Michael Laudrup, Gheorghe Hagi och Romário samt många egna juniorer. Under 1990-talets andra hälft vann klubben ytterligare två ligatitlar, samt Cupvinnarcupen en fjärde gång 1997.
2000-talets första decennium Efter ett mycket framgångsrikt 1990-tal följde en djup svacka åren 2000–2004 utan någon titel. År 2000 avgick Josep Luis Nunez som klubbordförande/president, efter att ha lett klubben under 22 år, och efterträddes av vice ordförande Juan Gaspart – som lade enorma belopp på kontroversiella nyförvärv. Våren 2003 avgick Gaspart, och på sommaren valde medlemmarna advokaten Joan Laporta till ny ordförande vilkens tillträde blev inledningen till en ny storhetstid. miniatyr|Champions League-mästare 2005/2006 Sedan grundandet av Champions League 1991/1992 har Barcelona ett stort antal gånger kvalificerat sig till gruppspelet. 2006 vann Barcelona sin andra Champions League-titel efter 2–1 i finalen mot Arsenal på Stade de France, och vann också ligaguld både 2005 och 2006. I truppen fanns Henrik Larsson, Ronaldinho, Samuel Eto'o, Xavi, Andrés Iniesta, Carles Puyol och Deco. Under 2004/2005 fick även Lionel Messi göra debut i Barcelona. Tränare vid denna tid var den tidigare nederländske storspelaren Frank Rijkaard.