Porter-klassen var en klass av åtta jagare i den amerikanska flottan. I likhet med den föregående Farragut-klassen godkändes deras konstruktion av kongressen den 26 april 1916, men finansieringen försenades avsevärt. De konstruerades utifrån en deplacementgräns på 1 850 ton som infördes genom Londonfördraget; där reglerna tillät 13 fartyg av denna storlek, och den liknande Somers-klassen byggdes senare för att uppfylla gränsen. De fyra första Porter-jagarna byggdes 1933 av New York Shipbuilding i Camden, New Jersey, och de fyra följande 1934 av Bethlehem Steel Corporation i Quincy, Massachusetts. Alla togs i bruk 1936 utom Winslow, som togs i bruk 1937. De byggdes som ett svar på de stora jagarna i Fubuki-klassen som den kejserliga japanska flottan byggde vid den tiden, och var ursprungligen avsedda som flottiljledare. De användes flitigt under andra världskriget, däribland i Stillahavskriget, i Atlanten och som eskort i Nord- och Sydamerikanska vatten. Porter var klassens enda förlust, i slaget vid Santa Cruzöarna den 26 oktober 1942.
Design En större typ av flottiljledare hade varit föremål för överväganden sedan 1921. Generalstyrelsen rekommenderade faktiskt byggandet av fem fartyg av denna typ samma år. En faktor som bidrog var marinens brist på moderna lätta kryssare, som endast delvis lindrades av de tio fartyg av Omaha-klassen som byggdes på 1920-talet. Marinhistorikern Norman Friedman menade att det stora antalet jagare av Wickes- och Clemson-klass hindrade den amerikanska kongressen från att köpa nya jagare. Generalstyrelsen var mycket intresserad av att utrusta ett nytt maskineri med högre tryck och högre temperatur som också föreslogs för jagare av Farragut-klassen för att öka fartygens räckvidd.Friedman, p.77 Londonfördraget samt de stora nya franska jagarna (Frankrike undertecknade inte fördraget och byggde fartyg långt över dess gränser) verkar ha avgjort beslutet, och 1930 inleddes konstruktionen av fartygen.Friedman, p.79 Genèveförslagen för jagare tycks också ha påverkat konstruktionen, eftersom förslagen på flottiljledare-designer begränsades till 1 850 ton enligt avtalet; dessa tonnagebegränsningar inkluderades så småningom också i Londonfördraget.
Framdrivningssystem Porter-klassen hade samma framdrivningssystem som de omedelbart föregående Farragut-jagarna, med 400 psi (2 800 kPa) ånga överhettad till 341 °C. Maskineriet var något kraftfullare än i Farragut-klassen, och effekten ökade från 42 800 axelhästkrafter (31 900 kW) till 50 000 axelhästkrafter (37 000 kW), vilket resulterade i en maxfart på 37 knop (69 km/h).Friedman, pp. 84, 464 De huvudsakliga ångturbinerna tillverkades av New York Shipbuilding för de fartyg som byggdes av samma varv. Liksom på Farragut-fartygen hade huvudturbinerna en enkel reduktionsväxel, vilket begränsade deras effektivitet.USS Porter, USS Selfridge, USS McDougal, and USS Winslow General Information Book with as-built data at Destroyer History Foundation
Bestyckning miniatyr|USS Phelps i november 1944. Det fördes omfattande diskussioner om bestyckningen, och man förespråkade en luftvärnskanon av kaliber 12,7 cm/25. Den andra kandidaten var en 12,7 cm/51-kalibrig standardkanon, som var mycket kraftfull men i stort sett värdelös mot flygplan. Det var en diskussion som förändrades när en 12,7 cm/38-allmålskanon blev tillgänglig i början av 1930-talet, Ordnance Department föredrog denna design starkt, och valde pjäsen som huvudartilleri. Även om Porter-klassen hade samma åtta 53,3 cm torpedtuber som Farragut-klassen, hade man till skillnad från dessa med sig en komplett uppsättning omladdningar. Klassen var inledningsvis utrustad med Mark 11 eller Mark 12 torpeder, vilka så småningom ersattes av Mark 15 från och med 1938. Under kriget ersattes de ursprungliga 28 mm kanonerna av Bofors 40 mm- och 20 mm Oerlikonkanoner samtidigt som ytterligare 40 mm- och 20 mm kanoner lades till mittskepps. På de flesta fartyg lades fyra "K"-sjunkbombskastare till för att komplettera de befintliga två sjunkbombsrälsarna. I vissa fall togs (DD-357, DD-359, DD-360) i slutet av kriget torpedtuber, två "K"-sjunkbombskastare och en sjunkbombsräls bort för att få plats med ytterligare lätta luftvärnskanoner, för totalt sexton 40 mm i tre fyrdubbla och två dubbla fästen och fyra 20 mm i två dubbla fästen.Bauer and Roberts, pp. 183-184Gardiner and Chesneau, p. 125Friedman, p. 219
Tjänstgöring Selfridge och Phelps låg i hamn under attacken mot Pearl Harbor den 7 december 1941 och deltog i bekämpandet av de japanska flygplanen. Klassen tjänstgjorde i slaget om Atlanten, i Stillahavskriget och eskorterade konvojer runt Nord- och Sydamerika. Phelps var med i slaget om Korallhavet och slaget vid Midway och sänkte det immobiliserade hangarfartyget Lexington med torpeder vid det förstnämnda slaget. Balch deltog vid Midway och räddade bland annat överlevande från den sjunkande Yorktown. När Moffett opererade från Trinidad i Västindien hjälpte hon till att sänka två ubåtar, U 128 och U 604. Andra fartyg i klassen deltog bland annat i slaget om Guadalcanal och Marianerna-kampanjen. I september 1944 koncentrerades klassen till Atlanten. Porter var klassens enda förlust, i slaget vid Santa Cruzöarna den 26 oktober 1942. Selfridge förlorade sin för när hon torpederades i sjöslaget vid Vella Lavella den 6 oktober 1943, men reparerades. McDougal och Winslow omklassificerades till AG-126 och AG-127 i september 1945 och modifierades till spaningsfartyg utrustade med radarutrustning för att bekämpa kamikazeflygplan i en liknande konfiguration som Gearing-klassen. Alla fartyg skrotades kort efter kriget; förutom Winslow som förblev i tjänst som utbildningsfartyg fram till 1950.
Skepp i klassen +KonstruktionsdataNamnFartygs nummerVarvKölsträcktSjösattFärdigställdTagen ur tjänstÖdeDD-356New York Shipbuilding18 december 193312 december 193527 augusti 1936 Sänkt i slaget vid Santa Cruzöarna 26 oktober 1942DD-35718 december 193318 april 193625 november 193615 oktober 1945Skrotad 1946DD-35818 december 193317 juli 193623 december 193624 juni 1946Omklassifierad till AG-126 17 september 1945, skrotad 1949DD-35918 december 193321 september 193617 februari 193728 juni 1950Omklassifierad till AG-127 17 september 1945, skrotad 1959DD-360Fore River Shipbuilding2 januari 193418 juli 193526 februari 19366 november 1945Skrotad 1947DD-3612 januari 193415 oktober 193520 maj 193623 oktober 1945Skrotad 1946DD-3622 januari 193411 december 193528 augusti 19362 november 1945Skrotad 1947DD-36316 maj 193424 mars 193620 oktober 193619 oktober 1945Skrotad 1946
Referenser
Noter
Källförteckning
Externa länkar
Porter-class destroyers at Destroyer History Foundation USS Porter, USS Selfridge, USS McDougal, and USS Winslow General Information Book with as-built data at Destroyer History Foundation "Goldplater" destroyers at Destroyer History Foundation 1850-ton leader classes at Destroyer History Foundation Tin Can Sailors @ Destroyers.org - Porter class destroyer NavSource Destroyer Photo Index Page
Kategori:Amerikanska jagare under andra världskriget Kategori:Jagarklasser