Hercules X-1, även känd som HZ Herculis, är en dubbelstjärna i mellersta delen av stjärnbilden Herkules. Den har en kombinerad genomsnittlig skenbar magnitud av ca 13,83 och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras.
Det faktiska tillkännagivandet av rymdteleskopet Uhurus upptäckt av Hercules X-1 av gjordes vid vintermötet 1971-72 vid High-Energy Astrophysics Division AAS som hölls i San Juan. Den ursprungliga upptäckten av denna periodiskt pulserande binära röntgenkälla gjordes i november 1971.
År 1973 bestämde Bahcall och Bahcall att HZ Herculis hade en ljuskurva som matchade Hercules X-1:s och stämde med Hercules X-1:s position.
Egenskaper Hercules X-1 är en måttligt stark binär röntgenkälla. Den består av en neutronstjärna som tillförs materia från en normal stjärna (HZ Hercules) genom Roche-lobens överföring.
Hercules X-1 är prototyp för de massiva röntgenbinärerna även om den ligger på gränsen, ca 2 solmassor, för röntgenbinärer med hög och låg massa.
En röntgenbinär med mellanmassa (IMXB) är en dubbelstjärna där en av komponenterna är en neutronstjärna eller ett svart hål. Den andra komponenten är en stjärna med massa på mellannivån.
Hercules X-1 uppvisar komplex tidsvariation, pulserande med en period av 1,24 s på grund av neutronstjärnans rotation, förmörkelse med period av 1,70 dygn för den binära banan och variation med en 35-dygnsperiod, som tros vara förknippad med precessionen hos ackretionsskivan. Enligt observationer modulerar en vriden ackretionsskiva, i retrograd precession, röntgenstrålarna som når HZ Hercules och jorden.
Den 1,24 sekunders pulsarperiod som är förknippad med Hercules X-1 framgår tydligt av data. Den skarpa avskärningen vid ca 24 keV i det plana spektrumet som observerades för Hercules X-1 i denna exponering gav de första rapporterade bevisen för att strålningsöverföringseffekter skulle associeras med ett mycket magnetiserat plasma nära ytan av en neutronstjärna.
400px|thumb|right|OSO 8 spektra av Hercules X-1.
Referenser
Noter
"Her X-1". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 10 februari 2018. Priedhorsky WC, Holt SS (1987). "Long-term cycles in cosmic X-ray sources". Space Sci. Rev. 45 (3–4): 291–348. Bibcode:1987SSRv...45..291P. doi:10.1007/BF00171997. S2CID 120443194. Podsiadlowski P, Rappaport S, Pfahl E (2001). "Evolutionary Binary Sequences for Low- and Intermediate-Mass X-ray Binaries". The Astrophysical Journal. 565 (2): 1107–1133. arXiv:astro-ph/0107261. Bibcode:2002ApJ...565.1107P. doi:10.1086/324686. S2CID 16381236. Schreier E, Levinson R, Gursky H, Kellogg E, Tananbaum H, Giacconi R (Mar 1972). "Evidence for the Binary Nature of Centaurus X-3 from UHURU X-Ray Observations". Astrophys. J. 172 (3): L79–L89. Bibcode:1972ApJ...172L..79S. doi:10.1086/180896. Tananbaum H, Gursky H, Kellogg EM, Levinson R, Schreier E, Giacconi R (1972). "Discovery of a Periodic Pulsating Binary X-Ray Source in Hercules from UHURU". Astrophys J. 174: L143–9. Bibcode:1972ApJ...174L.143T. doi:10.1086/180968. V* HZ Her (unistra.fr). Hämtad 2022-11-16.
Kategori:Stjärnbilden Herkules Kategori:Dubbelstjärnor Kategori:Neutronstjärnor Kategori:Röntgendubbelstjärnor