Den 20 november 1992 utbröt en stor brand i Windsor Castle, världens största bebodda slott och en av den brittiska monarkens officiella residens. Med början i Queen's Private Chapel spreds den snabbt genom State Apartments och blev en av de största fredstida brandbekämpningsinsatserna i modern brittisk historia. Mer än 200 brandmän fick branden under kontroll efter 15 timmar.

Även om ingen omkom, orsakade branden allvarliga skador på slottets struktur. Över 100 rum påverkades, inklusive St George's Hall, Grand Reception Room och State Dining Room. Stora delar av den kungliga tavelsamlingen hade flyttats dagen innan eller bärgats under branden, men flera betydande verk gick förlorade. Omfattningen av förstörelsen beskrevs allmänt som en nationell katastrof.

En stor bärgningsinsats med slottspersonal, entreprenörer, The Royal Household och Household Cavalry räddade tusentals böcker, manuskript, klockor, miniatyrer och konstverk. Drottning Elizabeth II återvände till sin bostad inom två veckor, och delar av slottet öppnades för besökare inom några dagar. Branden väckte en offentlig debatt om finansieringen av kungliga residens och bidrog till drottningens beslut att börja betala inkomstskatt, samt till att Buckingham Palace öppnades för allmänheten för att hjälpa till att finansiera restaureringen.

Restaureringen tog fem år och kostade 36,5 miljoner pund. Genom att kombinera trogen rekonstruktion med nytt arkitektoniskt arbete färdigställdes det 1997 och blev ett av de mest betydelsefulla bevarandeprojekten i sitt slag. Branden inträffade under det som drottningen senare beskrev som hennes annus horribilis.

Tidslinje Första timmen Branden började klockan 23:15 när en strålkastare i Queen's Private Chapel trycktes mot ett draperi. Medlemmar av The Royal Household befann sig vid den tiden i kapellet och inspekterade konstverk. Ett brandlarm gick i vaktrummet hos slottets brandkår, bemannad av brandchefen Marshall Smith. Brandens plats visades genom ett ljus på brigadens rutnätskarta över slottet. Brunswick Tower var initialt upplyst, men ytterligare ljus började snart blinka, vilket visade att elden snabbt hade spridit sig till angränsande rum.

En stor del av State Apartments stod snart i brand. Byggentreprenörer som arbetade i närheten försökte bekämpa branden med brandsläckare. De 9 meter långa gardinerna föll till slut till golvet och fortsatte att brinna, medan de närvarande tog bort målningar från kapellet tills värmen och fallande glöd tvingade dem att dra sig tillbaka klockan 23:32.

Klockan 23:36 aktiverade Smith en strömbrytare för att varna kontrollrummet vid Reading brandstation. Han utlöste sedan slottets offentliga brandlarm och ringde Royal Berkshire Fire and Rescue Service på en direktlinje och sade: "Windsor Castle här; vi har en brand i det privata kapellet. Kom till innergården som avtalat". Slottet hade en egen brandkår på 20 personer, inklusive sex heltidsanställda. Utrustade med en Land Rover var de baserade i stall två mil söder om slottet och anlände klockan 23:41. Fordon från brand- och räddningstjänsten anlände till platsen klockan 23:44. Klockan 23:56 hade 17 brandbilar anropats. En räddningsoperation för att ta bort möbler och konstverk, med slottspersonal, byggentreprenörer och prins Andrew hade inletts i rummen intill branden.

Senare händelser

00:12 fanns det 20 brandbilar på plats, och vid 00:20 hade antalet stigit till 35. Mer än 200 brandmän hade anlänt från London, Buckinghamshire, Surrey och Oxfordshire, samt från Berkshire. Brandchef var David Harper, biträdande brand- och räddningschef för Royal Berkshire Fire and Rescue Service.

00:20 hade branden spridit sig till St George's Hall, en bankettsal och den största av State Apartments. Antalet brandfordon uppgick nu till 39, med 225 brandmän närvarande. Slangar riktades mot alla nivåer av byggnaden runt branden. Som en indikation på händelsens omfattning hade det bara inträffat en brand med 30 fordon i hela Stor-London sedan 1973.

Vid 01:30 hade hantverkare anlagt brandskydd vid den södra väggen av Green Drawing Room (i slutet av St George's Hall på östra sidan av innergården) och vid nordvästra hörnet av Chester Tower, där den ansluter till Grand Corridor. Vid denna tidpunkt hade brandmännen börjat få elden under kontroll, även om taket på State Apartments hade börjat kollapsa.

Klockan 03:30 kollapsade golven i Brunswick Tower. Brandmännen tvingades tillfälligt dra sig tillbaka för att lokalisera tre män som kortvarigt förlorats i röken, och drog sig tillbaka igen när en del av taket kollapsade och personalen var tillfälligt saknad.

Klockan 04:15 återuppstod branden i Brunswick Tower. När natten föll koncentrerades elden i tornet, som vid 06:30 var omsluten av lågor upp till 15 meter höga.

Klockan 07:00 kollapsade taket på St George's Hall.

Vid 08:00, efter att ha brunnit i nio timmar, var branden under kontroll, även om den fortsatte i ytterligare tre timmar.

Vid 11:00 var huvudbranden släckt, och vid 14:30 hade de sista sekundära bränderna släckts. Eldfickor fanns kvar till de tidiga morgontimmarna, cirka 15 timmar efter att branden börjat. Sextio brandmän med åtta fordon var kvar i tjänst i flera dagar till. Branden hade spridit sig snabbt på grund av de stora håligheter och utrymmen som fanns i taket. Totalt användes 7 miljoner liter vatten från huvudledningen, en reservoarmatad brandpost, en simbassäng, en damm och den närliggande floden Themsen för att bekämpa branden.

Räddningsoperationen Förutom de flera hundra brandmän som direkt deltog i att bekämpa branden, hjälpte personal och hantverkare slottets brandkår och frivilliga bärgningsstyrkor med att flytta möbler och konstverk från de hotade våningarna. Föremål som togs bort inkluderade ett 46 m brett bord och en 37 m lång matta från Waterloo Chamber, vilka fördes till säkerheten vid slottets ridskola. Det var en omfattande operation: 300 klockor, en samling miniatyrer, tusentals värdefulla böcker och historiska manuskript samt gamla mästarteckningar från Kungliga biblioteket räddades. På order av brandbefälhavarna lämnades tunga kistor och bord på plats. Alla andra föremål placerades på stora presenningar i North Terrace och Quadrangle, och polisen kallade in dussintals flyttbilar från all län för att transportera föremålen till andra delar av slottet.

Medlemmar av det kungliga hpvet, inklusive den 13:e earlen av Airlie, bistod vid operationen. Personalen vid Royal Collection Department var särskilt aktiv. Household Cavalry anlände och omkring 100 officerare och män ur Life Guards visade sig ovärderliga med att flytta stora och skrymmande föremål. Totalt deltog 125 slottsanställda, 125 entreprenörer, 100 militärpersonal och 20 anställda från Crown Estate i bärgningsarbetet.

Det hade inte förekommit några allvarliga skador och inga dödsfall. Dean Lansdale, en dekoratör som arbetade i Private Chapel, brände sina händer när han tog bort de tre eller fyra tavlor han räddat. Han behandlades på den kungliga sjukstugan innan han fördes till sjukhus. En kunglig talesperson förnekade medierapporter om att besiktningsmannen av drottningens tavlor hade drabbats av en hjärtattack. Fem brandmän fördes till sjukhus med lindriga skador.

Skadorna på slottet Strukturella skador Den största förlusten var slottets struktur. Taket i St George's Hall och tomrummet för kolvagnar under golvet hade tillåtit elden att sprida sig, och den brann ända till Chester Tower. Flera tak rasade. Våningar som förstördes eller skadades svårt inkluderade Crimson Drawing Room (helt utplånad), Green Drawing Room (svårt skadad, men endast delvis förstörd av rök och vatten) och Queen's Private Chapel, som förlorade den dubbelsidiga Henry Willis-orgeln från 1800-talet i galleriet mellan St George's Hall och Private Chapel, samt dess ekpaneler, glas och altare.

St George's Hall överlevde med sina väggar till stor del intakta, men taket hade rasat. Matsalen i Prince of Wales Tower och Grand Reception Room förstördes också. Totalt drabbades 100 rum av branden. Mindre våningar som skadades eller förstördes inkluderade Star Chamber, Octagon Room, Brunswick Tower (täckt av 3,5 meter bråte), Cornwall Tower, Prince of Wales Tower, Chester Tower, Holbein Room och det stora köket, som förlorade sin putstäckning och det mesta av sitt medeltida virke. Ytterväggen ovanför burspråksfönstret i Crimson Drawing Room (mellan Prince of Wales Tower och Chester Towers) var allvarligt brända.

Skadat och förstört innehåll miniatyr|Målningen George III and the Prince of Wales Reviewing Troops förstördes helt i branden. De mest allvarligt skadade rummen hade till stor del tömmats på värdefullt innehåll dagen innan, och några målningar hade lånats ut till en vandringsutställning. Föremål från den kungliga samlingen som gick förlorade inkluderade Sir William Beechheys ryttarporträtt George III and the Prince of Wales Reviewing Troops, som med sina 4 meter gånger 5 meter var för stor för att tas bort; en 5,5 meter stor skänk från 1820-talet av Morel and Seddon; flera porslinsföremål; flera kristallkronor; Willis-orgeln; och en del av Axminster-mattan från Londonutställningen 1851. Peter Brooke, dåvarande minister för nationellt kulturarv, beskrev branden som en nationell katastrof.

Turism Turister tilläts komma in på området inom tre dagar. Drottning Elizabeth II återvände till residenset två veckor senare. Galleriet och Queen Marys dockhus återöppnades i december. State Apartments öppnades igen 1993 efter att eldragningen var klar, och alla större rum var öppna till påsk. Endast St George's Hall och Grand Reception Room förblev stängda. Totalt var 11 av de 15 huvudsakliga rummen i State Apartments öppna, två fortfarande under långvarig restaurering och två hade förstörts.

Restaureringsprojektet Finansiering Man fruktade initialt att restaureringen skulle kosta 60 miljoner pund, även om slutkostnaden blev 36,5 miljoner pund (motsvarande 77 miljoner pund år 2024), och att uttorkningen av slottet skulle ta 10 år. Bebodda kungliga palats som Windsor Castle är för värdefulla för att försäkras, och föremål i den kungliga samlingen är inte försäkrade mot förlust. En oberoende stiftelse för privata donationer till restaureringskostnaden tillkännagavs den 16 februari 1993 av Queen's Bank, Coutts. Den 29 april 1993 meddelades att 70 % av kostnaden skulle täckas genom att ta betalt av allmänheten för inträde till slottsområdet och 8 pund för inträde till Buckingham Palace under de kommande fem åren. Drottningen bidrog med 2 miljoner pund av sina egna pengar, och hon gick med på att börja betala inkomstskatt från och med 1993, vilket gjorde henne till den första brittiska monarken att göra det sedan 1930-talet.

Planering

Den 7 juni 1994 tillkännagavs detaljer för restaureringsprojektet. Arkitektfirman Donald Insall Associates utsågs av hovet att ta det övergripande ansvaret för restaureringen, med Sidell Gibson ansvarig för återuppbyggnaden av St George's Hall och utformningen av den nya Lantern Lobby och Private Chapel. Mer än hälften av de skadade och förstörda rummen, inklusive stats- och oktagonmatsalarna, skulle återställas som originalet. Ny design planerades för taket i St George's Hall (med stålarmeringsbalkar i taket) och East Screen, liksom Queen's Private Chapel och Stuart- och Holbein-rummen. Endast drottningens privata kapell och flera moderna rum skulle restaureras i samtida stil.

Branden gav möjlighet till betydande nya arkitektoniska arbeten. Även om de kritiserades av vissa som ansåg att designen saknade fantasi, hävdade arkitekterna att, med tanke på byggnadens historia och den bevarade strukturen, måste det nya arbetet vara gotiskt.

Utförande